Herregud.. Interpol varnar för nya terrordåd. Ge er nu. Jag undrar egentligen om någon människa känner äkta lycka efter att ha bombat, dödat eller skadat massa personer.. Helt ärligt. Hur många anledningar det än kan finnas till att vilja göra det, men efteråt när man vet att familjer, vänner och oskyldiga barn blivit förstörda för livet.. Är det en tillfredsställelse liksom? Får livet mer mening? Är det liksom så värt det? De är ju också människor med hjärta (hör och häpna!), hjärna och känslor.. Från början. Vad gick snett?

It’s the hope of the child in all of us. It’s the warmth of a smile in all of us. It’s the deep desire, the prayer of our hearts.. And I don’t know how, but I know it starts with all of us.

Nu är det bara två jobbdagar kvar, sen drar jag mot Västerås. Ska bli gött! Slippa alla ”bozzzze”, ”keffitering” (är så pose & kvittering heter på Grønland) ett tag. Haha, var förresten samma miss i schemat idag.. Jag och Abdel slutade 15, nästa skulle inte komma förrän 16. Men jag frågade Johan i tid om någon verkligen skulle komma, så han sjekkade och fick som tur var dit Örjan lite tidigare.. Så jag hann med en gymrunda innan rushen kom. Asskönt, men är sådär trött i benen nu igen efter rullbandet.. Vägen hem därifrån var lång. Gillar verkligen mycket bättre att träna på morgonen, är alltid lite segare framåt kvällen.. Då har liksom mycket av kroppens energi för dagen tagit slut. Men var härligt att börja 7 idag, har vart en rätt lugn och mysig jobbvecka men ändå fullt upp. Micket bråå.

Imårrn är det fredag! Stänger fredag och lördag.. Skulle egentligen gått ut med Mats jobbarkompisar imårrn var det tänkt men hade inte ens reflekterat över hur jag jobbade fredag, bara att det var tur att jag började sent lördag.. Aja, gör inget. Får spara mig till Sverige;)

Mickis i ett vintrigt Gjøvik.