Idag funderar jag på bröstpumpar och sådär. Det är nämligen något med hela resonemanget kring det här med delad föräldraförsäkring som liksom inte riktigt stämmer för mig. Lars Ohly vill tvinga kvinnor att använda bröstpump och FI! vill tvinga män att vara hemma och allt vad det är, det är mycket prat om tvång tänker jag. Och sen tänker jag att det finns länder där man har ungefär två eller tre månaders föräldraledigt. Med man, menar jag Mamma, för män har inget ledigt alls. Det är inte typ Pakistan jag pratar om nu heller, utan Tyskland, USA och andra länder som väl ändå ligger oss ganska varmt om hjärtat. Om man tänker på det så känna det verkligen som att den svenska föräldraförsäkringen är en fantastisk varm och fluffig present till alla som vill skaffa barn, vilket för övrigt också var valfritt i Sverige senast jag kollade. Och det är det som gör att det inte stämmer. Det är inte en medfödd rättighet eller skyldighet för den delen, för oss med mutta att stanna hemma med barn under en sådär tre år i livet.

Det är en fantastisk möjlighet att få skaffa barn över huvudtaget. Det är en fantastisk möjlighet att kunna få stanna hemma med barnet medans det är jättelitet och det är en precis lika fantastisk present för barnets pappa. Alla som skaffar barn i Sverige har möjlighet att få ha barnet hemma med en av föräldrarna under sinnesjukt lång tid och sen har vi fantastiska dagis som gör att vi kan skaffa barn trots att vi inte har råd med privat barnflicka. Det finns inget tvång med i den här bilden, bara möjligheter. Du får en present och alla i hela landet har skramlat till den åt dig och då skådar man inte given häst i munnen, man ber till gud och tackar på sina bara knän att man inte bodde  i ett land där en graviditet hade inneburit en abort med smutsig galge eller livstids inspärrning i köket istället för utbildning och arbete.

Det finns ingen logik i att påstå att delad föräldraförsäkring innebär att kvinnor tvingas använda bröstpump. Det är frivilligt att skaffa barn. Det är frivilligt att utnyttja sin föräldraförsäkring. Det är en förmån. Det är inte synd om någon i det här landet som frivilligt skaffar barn och sedan får gå hemma med det under flera, flera månader på statens bekostnad. Tuttar är inte viktigare än pappor.

I övrigt är en av Aftonbladets föreslagna bloggrubriker idag ”Så mycket sex finns det i din dotters tidning”. Jag hatar med andra ord svenska folket idag med.

På fyra år har Alliansen bland annat lyckats med att:

Sälja ut statlig egendom, som till exempel Apoteket. Jag var med och ägde Apoteket eftersom jag är medborgare i Sverige. Jag blev inte tillfrågad när det såldes ut, utan ångerrätt kan tilläggas. Nu används mina pengar från försäljningen av Apoteket till att sänka rika människors skatter och ge bidrag till rika människor som vill att någon annan ska städa deras hus eller bygga ut deras altan.

Mina pengar används också till att ge bidrag till människor som stannar hemma för att ta hand om sina barn. Eftersom det bidraget kräver ett antal barn för att det ska löna sig alls så kommer det i första hand tas ut av fattiga kvinnor som ofta går hemma ändå, och som i många fall inte kommer från Sverige. Bidraget innebär att de inte behöver komma ut i samhället, lära sig språket eller integreras i samhället. Hej hopp könsinriktat utanförskap. Kan tilläggas att mina pengar på så sätt leder till vissa kvinnors utanförskap, men samtidigt fördelas på ett sätt som innebär att den kommunala barnomsorgen får mindre pengar. Jag som är kvinna och VILL och KAN jobba, alliansens runkfantasi nummer ett, kommer alltså att straffas då jag lämnar mina barn till dagis istället för att stanna hemma med dem, då mina barn inte kommer få samma resurser som om jag själv stannat hemma och låtit bli att arbeta.

Alliansen tycker som sagt att det är viktigt att man jobbar. Om man är sjuk så kan man nog jobba ändå. Man kan väl prova i alla fall? Vadå kronisk, dödlig cancer? Prova lite?

I Stockholm där jag bor har alliansen dessutom tagit bort gratis entreer till muséer, vilket har inneburit en katastrofal minskning av muséebesök, vilket innebär mindre pengar. För alliansen ger pengar till de som tjänar pengar, det gäller även kultur. Barnteatern jag jobbar för får således ökade bidrag när de tar ut högre avgifter för de skolor som besöker dem, en liten bonus kan man säga! Men samtidigt får en dockteater i samma stad högre bidrag, då de spelar fler föreställningar i veckan, än vad vi gör. Att deras är en halvtimme lång och att våra är två, tre timmar långa och publikinteraktiva spelar ingen roll.

Alliansen har förutom slopade kulturbidrag till ej vinstdrivande verksamheter också infört Vårdval Stockholm, som faktiskt även borde beröra Verklighetens Folk. Alltså alla ni som hatar kultur och utbildning och mest bryr er om minigolf och husvagnar och aldrig funderar över vad ni vill med era liv eller vilken typ av medmänsklig politik ni vill att landet Sverige ska stå för, så länge ni får er extra tusenlapp i skattesänkningar.

Vårdval Stockholm innebär att alla kan välja var de vill gå för vård. Varje vårdcentral får pengar för varje patient de tar emot. Alltså INTE för varje patient de botar eller sätter diagnos på, utan för varje patient som stiger över mottagningens tröskel. På så sätt lönar det sig aldrig för din läkare att undersöka dig och ta alla tester på en gång. Det är helt enkelt för det mesta för dyrt och tar för lång tid från all den tid man kan använda till att låta patienter komma in över tröskeln. Det innebär i praktiken, and trust me on this one: jag har en vän som arbetar som läkare, att du aldrig kommer att få tillfredsställande vård. Att sätta en diagnos kommer helt enkelt att kosta för mycket. Hellre får du komma tillbaka upprepade gånger (och betala patientavgift varje gång), eller så kommer din läkare att gissa vad som är fel på de tio minuter de har avsatta för bara din skull.

Men det finns en sak som oroar mig mer. Det är är att SD ska komma in i parlamentet. Det skulle för första gången innebära att jag definierade mig som svensk och det skulle innebära en blodskam som man fan skulle vilja hugga ihjäl en otrogen kvinna och sen våldtäktsduscha för att rena sig från. Om svenska folket röstar in SD i riksdag samtidigt som FI är ljusår från fyraprocentsspärren så kommer jag fan avsvära mig allt släktskap med er. I så fall kan ni sitta här med era husvagnar och minigolf, fira helsvenska helger som midsommar och julafton med cocacolatomte och knulla på era egna ariska avkommor och jag svär mig fri. Jag vill aldrig ha med er att göra igen och hoppas att ni svälter ihjäl när Kinas industrier sväljer alla era arbetsmöjligheter. Ni bevarade ju i alla fall den svenska folksjälen medan ni smsade till tv4as humorgala för svältande barn. Grattis.

Ikväll har jag och min vän H diskuterat det här med porr. P kallade mig porrig häromsistones och det fick mig att börja tänka kring det här med drömporren. I min drömporr är det inget jävla lesbotjafs i en pool och inte nödvändigtvis massa härliga känslor i motljus.

Däremot är det snygga killar som vetenskapsmannen i Hajen. Han kanske inte är precis the man of your dreams, men betänk brännan, skägget (!!!), solblonda frillan och the fashion sence of the century. Plus att han kan saker om havet och fiskar och andra häftiga saker.

Jag hittar dessvärre ingen bättre bild. Varför har porrmän aldrig kroppshår??! I min drömporr sätter hajenvetenskapsmannen på Jane Birkin.

I min drömporr  är det också mycket händer. Det är ju något som saknas annars. Händerna i vanlig porr gör bara skeva saker som att slå på en fitta eller typ klämma på en snopp som inte riktigt är med i gamet. I drömporren är händerna överrallt, kåthänder liksom. Eftersom jag är straight person av kvinnokön tänker jag manshänder men jag gissar att kvinnorhänder också gör sitt till. En gång, om jag nog redan berättat om, beklagade sig P och hans kompis över döda-fisken-ligg och demonstrerade hur ett kläm om överarmen kan räcka för att signalera intresse. Alltså, jag vill ha mer kläm och sånt, i drömporren.

En annan sak som är med i drömporren är mer perspektivjuckande och bågnande skulderblad. Närbilder är välkomna, men jag vill liksom mixa det med lite fina juckande mansstjärtbilder, är ni med mig?

Jag skulle så bli fetaste porr-regissören. Mina porrmän och kvinnor skulle vara lika betalda och vi skulle göra sån jävla kick-ass-porn utan att skippa typ anal och deepthroat, bara adding to the conecpt! Hot damn!

Idag har jag:

Varit på MAintro och pratat om fääshjöön med andra människor som tycker att det är spännande sådär på riktigt. På vägen hem sprang jag på gamla handledaren och förklarade min idea for a thesis som jag hittils hållt hemlig för alla, men hon hajjade och vad kan jag säga, det är fint med förståelse från högre ort?

Fått besked om halvtidsprojektanställning, såatte ni vet det där jag skrev om förut, ja jo bara lite, lite vatten över huvudet, men jag blev kallad producentämne så det är väl bara att ta ett djupt andetag och stadigt tag om näsan tänker jag. Okej, jag har räknat ut att det här med helger är en bra sak, så därför tänkte jag att om jag arbetar i snitt från 9-19 varje vardag hela hösten så blir det ju femtio timmar i veckan, men med helg – piece of cake med andra ord!

I övrigt ska jag få en mentor.

Jag känner lite att jag ligger i framkant idag. Det känns fint.

Idag fick jag dessutom ett jobberbjudande som jag måste ta under övervägande men det går liksom inte, nej det finns inte en chans att jag hinner. Men det är ju så svårt att säga nej. Jag tror jag har en narcissistisk störning om gör att jag har alltför höga tankar om mig själv för jag tänker alltid Jamen det där klarar jag, aldrig Nej det här kanske inte går.

Nästa sommar ska jag åka till USA, det är liksom hållpunkten just nu. Nästa års semester. Bra där.

Jag har smugit lite på facebook på en tjej som P var ihop med i typ tre månader på gymnasiet, enligt hans egen utsaga. P saknar visserligen fullständigt en verklighetsanknuten tidsuppfattning så det kan ärligt talat lika gärna ha varit ett år någon gång under hans tonårstid. Jag tänker ofta på att jag hade tur som undvek att blandas in i P:s tonårsliv, samtidigt som det onekligen hade varit lite spännande.

I alla fall har jag smugit lite, totalt fruktlöst: stängd profil, eftersom han av någon anledning nämnde henne igår, jag kommer inte ihåg varför exakt och så tänkte jag att hm det var länge sen jag smög på henne och det var ganska ointressant då med även om man då kunde se hennes bilder tror jag, jag konstaterade att hon måste vara någon form av scout. I alla fall är det något med henne som gör att jag tänker att hon är lite snuskig. Hm. Scouter är ju oftast det men jag tror också att det är något med att P liksom såg lite nervös ut när han nämnde henne igår, med lite tvekan liksom … eh Nettan, eh du vet.. Det finns givetvis ingen anledning att se nervös ut när man nämner en person man hade ett tre månader långt förhållande med i tvåan på gymnasiet såvida det inte ligger en uggla begravd. Hon heter så klart inte Nettan, det hittade jag på nu. Ja, jag är helt säker på att hon är genomsnuskig, typ Angelina Jolie-snuskig och från och med nu kommer jag tillskriva alla snuskiga saker som det framkommer att P har gjort i det förflutna till henne.

Nu när jag tänker på det så minns jag att hon troligtvis har skrivit ett flörtigt inlägg i hans logg också en gång för väldigt länge sedan, något om påsar som skall slås ihop eller kanske kloka huvuden. Ja. Det är inte lätt att vara tillsammans med Gestapo som aldrig glömmer någonting.

Okej, det här har alltså ingenting med det första stycket att göra, jag vill bara notera resultatet av mina efterforskningar.

En sak stör mig dock och det är att jag ser ut precis som min mamma. Inte på ett dåligt sätt alltså, min mamma var skitsnygg när hon var i min ålder och alltså hon är fortfarande skitsnygg men numera äldre, mer än dubbelt så gammal som jag, men ändå, det är lite konstigt – jag tittar mig i spegeln och hm det där är ju bekant och så är det bekant därför att det är min mamma som liksom lyser igenom.

Jag tittar på mig själv med min mammas ögon, bokstavligen.

Jag har ju annars alltid tyckt att jag var lik min far, vi har samma oformliga små knappar till näsor, fast hans knapp är ju ingen liten knapp som min. En gång blev jag helt besatt av min näsa, hur den liksom är som en knapp just, och tittade på alla bilder som taggats på mig på facebook för att se hur knappen såg ut.

Oj, nu fick jag typ bråttom för jag ska bada med Hannes och jag måste hinna köpa salladsmidag innan.

I alla fall så satt jag där och gottade mig i andra människors problem när ett av svaren på en av frågorna plötsligt handlade om mig istället för vem det nu var som hade skrivit in. Det var otroligt obehagligt, så jag blev tvungen att börja googla och sen läsa självhjälpsboken hon hänvisade till och nu har jag grav ångest och det här lättsamma sättet som jag berättar detta för dig dagboken, är bara en del av mitt personlighetsstörda förhållningssätt till världen på samma sätt som mitt behov av att resonera, googla och läsa om det som om det gällde en gris jag skulle dissikera istället för mig själv också är ett symptom. Jag är alltså fångad inuti mig själv och måste börja göra tvärtom-handlingar och simulerade bilturer för att vidga min syn på relationer och medmänniskor. Om det är till någon tröst har jag även identifierat felaktiga anknytningsmodeller hos andra i min omgivning.

Jag tänkte bara tala om det men nu tänker jag inte tala om det något mer, istället tänkte jag berätta att jag kommit på varför alla feminister blev så utseendefixerade under 90-talets sista år, det berodde uteslutande på omslaget på tredje vågens bibel och tillika min personliga väckarklocka; Fittstim.

Jag kommer mycket tydligt ihåg när den här boken kom år 1999, jag var tretton, skulle fylla fjorton och detta var sanningen, jag tycker fortfarande att det är sanningen förstås även om jag kanske tycker att sanningen kan fördjupas en aning och sådär, men jag tror och hoppas att det för alla tonåringar kommer att komma en episk bok som slår in öppna dörrar  på ett sätt som öppnar ögon. Men det var inte sanningen som slog ner som en bomb bland mina jämnåriga klasskamrater av manligt kön, det var fasan över det äckliga omslaget. Så jävla vidrigt var det och det tog mig ärligt talat ända tills jag som artonåring, via internet, upptäckte det där med svenska folkets fobiska förhållningssätt till könshår som jag på allvar förstod vad som var så äckligt, jag tyckte väl att ett kvinnligt lättklätt kön annars borde uppfattas som sexigt av mina pubertalt förvridna låtsasmän till kamrater, men att det var äckligt förstod jag right away, även jag jag mest önskade mig just ett par sådana trosor och eventuellt gjorde ett misslyckat syslöjdförsök att göra ett par.

Jag tror liksom att det var här allt gick fel. Istället för att diskutera sanningen hamnade vi alla i diskussionen kring huruvida feminister var äckliga och fula, och ingen vill vara äcklig och ful och man kan till och med ta att vara lite mindre värd så länge man inte är äcklig och ful, så därför håller man käft eller så ser man till att inte vara äcklig och ful. Jag tror liksom att tabuet kring äckel är så starkt att det kanske är det allra sista tabuet, det sista paradigmet man kan bryta, genom att kalla någon äcklig vinner man alltid. Ja, så tror jag att det gick till. På allvar alltså. Siktet var ju rätt inställt men det träffade fel ändå.