Hela mitt kök doftar rutten fisk och kattmatssmulor ligger åter en gång utspridda över hela golvet, i så väl köket som hallen som badrummet som vardagsrummet/sovrummet. Men solen lös så kraftigt att jag nästan fick kisa lite då jag läste på papper. Jag har enbart haft egentid, unnat mig själv egentid då jag har varit så fruktansvärt social ändå sedan torsdags runt klockan 14.30. Var dag bör vara så här: egentid i solsken, en massa massa promenerande(10 timmar) och gungande i lekparker och så skolarbeten som blir gjorda samt glass och möjligheter till att bli av med en del småmynt.

Det där kanske lät lite väl jobbigt och eländigt och fruktansvärt ointressant men så här nöjd med en dag har jag inte varit sedan… längesedan. Kanske inte den roligaste dagen men givande.

Och snart lovar jag att det kommer ytterligare en del om bosse bondkatt! Så fort jag tar fram fodralet med innehållet så.

Jag är sån där igen. Nedstämd utan någon som helst orsak alls. Jag borde vara glad. Fast, jag har mest vandrat omkring med mungiporna nere vid hakan. Hur blir man glad? Sen är jag ju en sån som inte kan låtsas vara på något visst vis. Min standardmin ser lätt purken ut och alla som givetvis måste påpeka hur synonymt till purken jag jämt ser ut gör det ju inte bättre. Ehh, glada folk låter mer. Ja, det har jag inbillat mig iallafall.

Tv-spel är annars kul men inte nu.

Mitt senaste tillskott i spelfamiljen har blivit så varmt mottaget här hemma så det knappt är klokt. Jag vill helst bara spela nu. Spela spela spela, susar det till i mina öron som viskningar ibland. Tja, så nu är det ju så att jag är lite fast. På en massa ställen så måste man vara två för att kunna få tillgång till prylar. Och jag är en sådan där som nöter tills jag har 100% på alla banor. Men det går inte utan en kompis! Suck… Och guitar hero funkar knappast som extradosa.

Hejhej bloggen. Här kommer nu äntligen en bild på mitt röda hår, samt för gårdagen deformerade läppar. Jag var för inte så länge sedan på en så kallad hårdrockskväll. En rätt tråkig sådan. Jobbig musik som låter likandant, låt efter låt. Skränigt och för högt. Det slutade ju med att jag ändå dansade runt på dansgolvet till r ’n’ b- låtar istället.

Jag har även kommit fram till en punkt här i livet där jag inte vet vad jag ska ta mig till med mig själv. Mitt liv är så tråkigt! Vad hittar man på då? Jag vill resa jorden runt eller så. Bestiga något högt jävla berg eller kanske smygfota tigrar. Köping är för litet för mig, jag behöver plats.

Förresten så är det Vincents fel att jag inte kan sova! Den unge farbrorn besitter inte förmågan att plåga andra med aktsamhet. Kanske kan ett paket mjölk lugna mina oroliga nerver.

Nu är mitt hår rött. ja någon form av rött. fruktansvärt mörkt hår är inte min grej, jag ser för ja. ser jag inte lite väl estetisk ut kanske. ja, först bleka sakta tillbaka. sen kanske någon gräll kanariefågelaktig färg. bilder på den nya skitfula färgen kommer kanske imorgon. idag ser jag ut som skit.

Jag slösar inte på leenden. Det är en sak som är säker. Och visst är det så att mina armar är enorma.

Ja min granne spelar Peter Jöbacks julmusik väldigt mycket. Så här års faktiskt. Fast egentligen ska jag ju inte säga någonting, i fönstret står allt min julgran och glittrar, den ger mig ju sådana fina nostalgitrippar till dagarna då jag satt i min snurrstol med benen uppslängda på crosstrainern och drack glögg. Fina minnen.

Fast nu tycker jag Peter Jöback sjunger fruktansvärt mesigt. Allt han sjunger låter som julmusik. Dags att prova något nytt? Det kan du väl Peter.

På vissa planeter äter man jordgubbar med mjölk till frukost dagarna i ändå. Alla rastar varje morgon sina tama sköldpaddor, egentligen är det helt meningslöst. Sköldpaddor bajsar inte så ofta. Precis som man en gång i tiden på jorden gjorde tar man bilen till jobbet. En person sitter i varje bil som susar förbi. Standarden på kostymens färg är på andra planeter oftast röd. Livet på olika planeter skiljer sig inte så mycket emellan.

När det är lunch stressar alla i sig brytbröd som man doppar i valfri olja. En favorit att doppa i är valnötsolja, andra väljer olivolja. En lunch för den moderna människan som vill känna sig lätt och fräsch, men samtidigt en lunch för dem som ser det för vad det är. Mjöl och vatten, in i ugnen på 200 grader celcius värme i 45 minuter.

Det kanske även är de realistiska som borde regera. Men de som regerar har efternamn med ett fint klang och svart arbetskraft anlitad i hemmet för att de enbart vill spara några slantar så att de kan skryta om hur ännu mera pengar de har. Livet på en idyllisk planet kan inte vara värt flytten.

Hej bloggen. Idag har min dag varit bra. Jag vaknade före väckarklockan och sedan tränade jag i två timmar på gymmet, två riktigt intensiva timmar. Jag fick även chansen att svälla upp som en tupp då en tant sa att jag var jättestark.

Sedan sprätte jag mina pengar på en massa onyttigheter, för kolhydratsladdningens skull då förstås. Jag har nämligen bestämt att jag varje dag under sportlovet ska åka minst en mil på skidorna.

Nu ikväll åkte jag såklart min mil. Jag åkte om 5 personer, tupp igen. Okej, 3 var barn, men bara för att man är ett barn så betyder ju inte det automatiskt att man åker långsamt. Jag blev omkörd av två personer. Jag är rätt nöjd, har börjat få in tekniken någorlunda. Har nött en massa de senaste tre dagarna. 4.5 mil på tre dagar. Hurra för mig!

Idag har jag åkt skidor i en massa timmar. Mina armar skrek åt mig att sluta, men jag är envis som en åsna så jag bara fortsatte. Jag hade kunnat vara glad nu, fast nu är jag inte det. Folk är dumma. hade jag varit glad hade jag skrivit världens längsta inlägg om min dag på skidor, nu gör jag inte det. Nu ska jag sova snart istället