Första gången som jag åkte längdskidor på riktigt.  Jag åkte 1.1 mil och ramlade säkert 20 gånger. Nu är jag mör. Senare idag ska jag ut och åka igen. 2 mil närmare bestämt. Hurra för min nya hobby!

Jag orkar verkligen inte skriva något fyndigt. Jag ska bara kurera mig själv och vara allmänt självömkande. Buhu vad det är synd om mig

Jag har en ögonsjukdom som innebär att mina ögon äter, sakta men säkert upp min hjärna inifrån. Alltså, ögonen suger i sig all näring från hjärnan för att upprätthålla synen. Ja, det finns ju inget botemedel så när min hjärna är tom ligger jag på golvet och sprattlar som en död fisk. Sprattel i mina nerver. Tänk att en ögonsjukdom kan göra så mycket skada. Fast jag kan ju alltid boka tid hos ögonläkaren och låta dem skära ut ögongloberna från sina hålor och sätta dit ett par i glas som jag kan picka på utan att bli tårögd.

Alltså, en dagen efter party-frisyr är ju to die for. Minus utsmet såklart. Höhö vad alla kan skratta åt mig nu höhöhö

När det kliar så jävligt på insidan av låret är livet fruktansvärt. Ingen att åka längdskidor med, en hals som dödar en. Låret kliar, halsen kliar,öronen kliar. All min frukt är slut, förutom de frysta jordgubbarna. ”Jag kan erbjuda frysta jordgubbar?” Mjölken är slut. Jag har faktiskt ingen lust att skriva blogginlägg,bara gnälla.

Jag glömmer även alltid att borsta tänderna, trots att jag vill komma ihåg.

Tiden går så fort. Jag gnäller dag ut och dag in om hur långt det är kvar till allting. Inte tänker jag då på att ögonblicket snart är över och hur jag sedan mest bara kommer vilja ta tillbaka allt och uppleva lite mer. Nej, inte tänker jag på det. Jag vill bara att ögonblicket ska komma.

Fast egentligen tänkte jag väl snarare så förut. Nu vill jag bara att ögonblicket jag längtar till aldrig ska vara över, att jag hela tiden lever i ögonblicket. Varför kan aldrig ögonblicket vara längre?

Varförvarförvarför?

När jag har tråkigt komponerar jag ihop ord

Kjol: rysligt gammal sak från tantaffären Joy

Tröja och skärp: H&M

Skor: Loppis

Ja men nu måste jag väl återgå till tyskan. Hurra vad det gör mig glad inte.

Efter tre timmars underbar sömn ska man upp. Livet är stenhårt.