Vi är så stolta över dig,
Finns inte ord som räcker till för att beskriva hur mycket du betyder för oss.

WILMER PERSSON

Onsdagen 14/12 hade jag tid hos BM, åkte dit 16.00 för en vanlig kontroll (aldrig hade jag trott att nästa gång jag skulle få sätta foten innanför våran lägenhet så skulle vi vara 3 istället för 2). Allt var bra ända tills vi tog blodtryck. Mitt blodtryck har varit perfekt hela graviditeten men nu hade det gått upp avsevärt mycket. Så BM bestämmde att vi även skulle ta ett urinprov. När provet var klart visade det sig att jag hade för mycket äggvita i urinet och BM skickade in mig till förlossningen (som var det enda som var öppet just då) för att det skulle tas lite extra prover.

Efter flera timmars väntan kom svaret… jag hade drabbats av havandeskapsförgiftning. Så dom ville ha mig kvar på sjukhuset på avd 14 kvinnokliniken. Där skulle jag få vila upp mig och bara ta det lugnt, för att sedan bli igångsatt som dom gör med dom som har havandeskapsförgiftning och har kommit såpass långt in i graviditeten som jag var, men så långt hann dom aldrig.

Jag hade dessutom andra planer, jag ville bara hem hem HEM. Jag mådde ju precis som innan, inga värkar utan bara tung i kroppen, ont i ryggen och mellan benen. Men hade jag kunnat vara hemma innan så kunde jag väll fått vara det nu med tyckte jag. Älsklingen åkte hem och hämtade kläder och hygienartiklar till mig, han tog även med förlossningsväskan ifall jag skulle bli kvar länge. Sen efter många tårar med älsklingen som inte fick sova över åkte han hem. Så där låg jag på avd 14 helt ensam, mådde as dåligt. Jag ville vara hemma hos min älskling, eller att han kunde få vara hos mig åtminstonne. Älsklingen skulle upp och jobba dagen efter, men det hindrade inte mig från att ringa gråtandes han flera gånger under natten för att jag ville hem. Men tillslut nångång vid 2 tiden somnade jag.

Kl. 03,30 vaknade jag igen och behövde gå på toaletten. Jag kissade och torkade mig och skulle precis resa mig upp när jag känner hur något lossar till och pang så gick vattnet. Och jag skojjar inte när jag säger att det forssade ut vatten. Jösses! Så där satt jag på toaletten, fick ringa på klockan efter barnmorskan som fanns på avdelningen. Hon hämtade en blöja åt mig och jag gick och la mig igen. Det första jag gjorde var att ringa hem till älsklingen och berätta att vattnet hade gått. Sen skulle jag höra av mig på morgonen igen efter undersökning av läkaren om vad som skulle hända sen. Men så långt hann vi aldrig. 15min efter att vattnet hade gått satte värkarna igång, ytterliggare 15min senare var värkarna så kraftiga så jag viste inte vart jag skule ta vägen. Ringde återigen på klockan och barnmorskan kom och gjorde en undersökning på mig… 2cm öppen. Med mina kraftiga värkar som kom varranan minut så bestämde dom sig för att skicka ner mig på förlossningen. Så runt 05,30 ringde jag hem till älsklingen igen och sa att han kunde ringa jobbet och berätta att han inte skulle komma för nu var det bebis pågång…

fortsättning kommer…