Ibland skrämmer mänskligheten mig.
Jag vet att Jantelagen tar alldeles för stor plats i Sverige och jag avskyr den av hela mitt hjärta. Men samtidigt verkar det finnas de som misstolkar dess anti-lag totalt.
Jantelagens andemening är som bekant att ”Du ska inte tro att du är nåt” vilket många verkar vrida till ”Jag tror att jag är bättre än alla andra!”
Vart har ödmjukheten och medmänskligheten tagit vägen?
Det finns duktiga människor här i världen som jag verkligen beundrar – jag tror inte på avundsjuka, alla är vi bra på olika saker (även om man självklart ibland skulle vilja ha eller kunna något som en annna person har eller kan. Sån’t är livet, det är bara att acceptera). Sen finns det duktiga, ambitiösa och talanfulla människor här i världen som jag inte har ett uns respekt för, enbart på grund av hur de behandlar sina medmänniskor.
Dessa människor skulle behöva en verklighetscheck.
Jag hoppas verkligen att jag aldrig, aldrig blir sån, även om jag skulle upptäcka en magisk dold talang eller vinna flera miljoner på lotto.
I helgen träffade jag bland annat ett trevligt holländsk par. När jag och tjejen hade lärt länna varandra lite berättade hon för mig att hon och hennes pojkvän hade stått och iakttagit folk när de kom till festen, och vilken uppfattning de fått om olika person. De hade skrämmande rätt.
Jag är glad att de hade trott att jag var en trevlig och snäll person.
För man kommer faktiskt bra jäkla långt på att vara trevlig mot andra…









.jpg)


.jpg)
.jpg)

