TACK OCH LOV…
…att jag hann!
Fotografera den underbara rosa pionen!
Som var så fin!
Ja, ända tills gårdagens våldsamma regnande fullständigt slog sönder dom, alltså!
Tack för det. Tack, tack.
INGEN JANTELAG HÄR INTE
Är ni totalt ointresserade av orkidéer? Då kan ni sluta läsa…nu!
Tycker ni inte om skryt? Då ska ni absolut sluta läsa NU!
För nu ska jag skryta! Om mina orkidéer!
Jag brukar slänga dom ett tag efter att de blommat över,
bara precis för jag inte pallar se dom när där inte är några blommor.
Men nu hade jag så många på en gång (6 st), så jag tänkte att
jag ska banne mej försöka stå ut! Och försöka få dom att blomma om!
Sagt och gjort.
Nu blommar 5 av de 6 orkidéerna.
Detta trots mina icke-gröna-fingrar.
(Eller kanske tack vare?? Dom blir ju inte ihjälvattnade, om vi säger så…)
Dessa 4 står i sambons fönster.
En hel del blommor och massor med knoppar.
Och i mitt fönster, där står de 2 fesnaste.
(Dessutom är rullgardinen alltid nerrullad, för själva linan man drar ner den med
lossnar jämt och det är såå irriterande!!)
Den ene orkidéen har i alla fall knoppar.
På båda stänglarna.
Men den andra…där finns inte ens nå´n stängel??
Fast där är i alla fall lite nytt grönt, så där finns liv någonstans.
Visst blev ni väl LITE imponerade??
Lite, lite? Yttepyttelite…?
NOTE TO MYSELF
På min fredagspromenix, hittade jag inte mina skor helt plötsligt,
utan tog ett par andra gympisar jag rotade fram.
Varför använder jag aldrig dom? tänkte jag.
Eftersom dom är vita, fräscha och knappt använda överhuvudtaget.
Så började jag gå.
Och dåå kom jag på varför jag aldrig använder dom!!
Jäklar vad dom skavde på vristen bak OCH jag kände att jag fick blåsor under båda fötterna!
Det var bara att bita ihop och ta sig runt de 5 km jag bestämt mej för.
När jag var hemma igen ville Emla gå ut på en kisserunda, och jag som knappt kunde gå…
Jag bröt mot en av mina oskrivna regler: Gå aldrig utanför tomtgränsen i Foppa!
Jaja, jag linkade fram – halvt invalid – och Emlan blev kissad.
Note to myself: Gå aldrig ut och traska i icke utgångna skor!
När det var dags för lördagens promenix (igår) hade jag hittat mina vanliga skor igen! Yes!
Jag fick sällskap av sambon, och vi traskade iväg. Hej och hå.
Jag i typ strandklänning.
Efter kanske 5 min kom jag på (läs: kände jag) att jag kan ju INTE gå nå´n längre sträcka – med lite tempo -
ifall jag inte har byxor på! För då får jag världens skav mellan benen på insidan av låren.
Där dom går emot varandra (om man nu inte har Betty Spagetti-ben) liksom.
Och jävlar! Det gjorde NÄSTAN ännu mer ont än skoskavet!
Jag kunde ju inte vända om, utan ångade på. Teg och led.
Och nu är jag rent skinnflådd mellan benen på insidan av låren.
Så nu kan jag inte gå barbent på länge. Mycket länge.
Aj!
Note to myself: Gå aldrig ut och traska utan leggings/träningsbyxor el dyl!
HIPP, HIPP, HURRA
I söndags fyllde jag år.
Ja, det är ju en mindre evighet se´n nu,
men jag ville bara visa några bilder från dagen som var så lugn och mysig.
Precis såsom jag önskade.
Jag hade först tänkt vi skulle köra neråt Österlen, och bara ha det bra.
Men så hade vi varit så i farten i flera dagar, så jag var rätt bra sliten.
Ungdomarna hängde på, så gick vi ner till lokala glassbaren (Otto-glass) och köpte vars en glass.
Istället för tårta typ.
Cappuchinoglassen kan jag rekommendera! Guuuud så god!
Blåbärsglassen var lite mer anonym. Lite tråkig, med andra ord.
Vi cyklade till Fulltofta Naturreservat sedan, jag & blivande. Och doggen.
Suck, den hunden är ju ett kapitel för sig.
När vi cyklar upp till skogen, ca 1,5 km, går det jättebra.
Men att cykla 5½ km med henne i cykelkorg var INTE kul!
Ännu en gång bestämde jag att det var sista gången hon fick följa med!
Det var i alla fall ASjobbigt. Ok, ”bara” 5½ km, men jag är för fasen noll tränad,
och backen sista biten var icke att leka med.
Så kommer man då fram…och det är såå värt det!
Väl framme gick vi några km i skogen och Emla fick springa av sig. Trodde vi.
Så var det dags att cykla hem, och hon var lika dryg i cykelkorgen igen!
Det blev att hon fick knata bredvid Kenth ett par km.
(Jag har tagit bilden när jag cyklade…bra va?!) 
Och efter det skulle man ju kunna tro att hon var helt UTMATTAD, det lilla livet.
Men icke då!
När vi kom hem hade hon sitt dagliga damp-ryck.
Där hon springer som en besatt…runt, runt…i en j-a fart!!
Hon är helt crazy den hunden!
Så avslutade vi dagen på den lokala restaurangen, där det blev en planka för min del.
JAG HAR HITTAT HONOM!!
Jag hittade honom på båten till Helsingör i förra veckan!
I tax free-tidningen.
Mannen som – enligt mej - borde spela Mr Grey i filmen ”50 nyanser…”
Kommentarer på det??
Någon som har något bättre förslag?!
Nä, tänkte väl det.
FÄRGGLAD CYKELTUR
I morse skulle vi ha möte på dotterns skola kl 8.15.
Alltså var det inte lönt att jag körde till jobb innan,
och det gjorde att jag fick SOVMORGON!
Man tackar!
Oxå vaknade jag 5:11!!
Tidigare än vanligt, till och med.
Varför??
ARGGHH!!
Efter att ha vänt och vridit mej ett tag, tog jag min hoj och cyklade en runda istället.
Bara 1 km hemifrån traskar dessa glada svart/vita kossorna omkring.
Och ytterligare en bit längre fram, är kossorna bruna:
Till och med svarta kor cyklade jag förbi:
Och lite längre fram blev det ko-stopp!
Vilken morgon!
6 km senare var jag hemma igen, och väckte resten av familjen.
Sonen skulle börja sälja jordgubbar:
Och ikväll blev det ytterligare en tur.
Denna gången körde jag en annan – och längre – runda. 1,3 mil.
Nu går det ju inte att återge på foto, men här kommer jag
så jag ser Ringsjön långt därborta. Såå fint!
Plötsligt blev jag omcyklad så det visslade om det!
I en uppförsbacke!
Och 3 blinkningar senare såg jag inte röken av
cyklisten med blöjbyxorna!
Men tack för det!
Skitbra för självförtroendet!
RUNKE PER
Har ni träffat Runke Per? Vad tycker ni??
Jag har blivit rätt förtjust i honom, om jag ska va helt ärlig.
Ja, men jag pratar ju om RunKeeper, era snuskisar! 
(Det är min skojfriske sambo som alltid kallar ”honom” Runke Per…)
1 juni bestämde jag att NUU!!
Nu jävlar i hoppet ska jag hämta tillbaks lite av min forna kondition!
Såklart vill jag inte se ut som en valross resten av mitt liv,
men nu är det framförallt för HÄLSAN jag vill få till en förändring!
Jag känner att jag har sämre kondis än många 80-åringar!
Skrämmande!
Sagt och gjort.
Jag laddade hem Runke Per, och se´n har jag gått och cyklat något varje dag.
Sedan 1 juni (förra lördagen) har jag lagt 67 km bakom mej. 6,7 mil.
Nu skrattar väl nå´n så´n där jätte-tränings-nisse-nörd högt, men vet ni vad??
Det skiiiter jag i!
För mej är det en JÄTTEprestation!
Från att ha varit både spinninginstruktör och boxningsinstruktör (känns som ett annat liv)
så har jag blivit värsta SOFFPOTATISEN och inte tränat nå´t ordentligt på säkert…5-6 år!
Och därför är jag såå nöjd såhär långt!
Och jag tror banne mej jag inspirerat sambon oxå (även om han aldrig skulle erkänna det).
Han har bara hängt med mej ut på 2 rundor, men idag hade han köpt sig nya gympaskor
OCH cyklat till och från jobb – totalt nära på 3 mil. Bra jobbat!!
VILKA DAGAR – LÖRDAG
Vi började även lördagen med en skogsrunda, Emlan och jag.
Passade på att plocka liljekonvaljer
Dom luktar ju så gott!!
Och så plockade vi en stor (jättestor) bukett syréner, som tyvärr redan vissnat! 
Det var full rulle i butiken de timmarna vi hade öppet.
Nu är det student och fröken-presenter som gäller - och det tackar vi för!
Dagens sötaste var – utan tvekan – en liten söt kille, på kanske 7 år.
Som köpte en sådan här liten plåtburk med karameller:
Till sin fröken!!
Naww! Behöver jag berätta att mitt hjärta bara smälte?!
Vore jag hans fröken, skulle jag förmodligen gråta en skvätt – så rörd jag skulle blivit!
Överhuvudtaget är det jättemysigt när det kommer in barn som ska handla till fröknarna.
När dom kikar runt, ska försöka komma överens…det är jätteroligt att höra på dom!
Och jag gillar att de får välja SJÄLV. Det blir så mycket mer personligt!
Själv var jag tyvärr en sådan förälder som ”tog över” och köpte något som jag tyckte var fint…
Sedan var det köksfix och lite annat, för att 18.30 kunna säga välkomna till våra gäster:
Kvällens enda foto – så håll tillgodo!
Kenth grillade fläskytterfiléer, till det ugnsrostade nypotatis, hans supergoda salsa,
tsatziki och sallad. Supergott!
Så hade vi rabarber/jordgubbspaj och kladdkaksmuffins till kaffet.
(Kunde ju blivit bra, om inte rabarberbitarna fortfarande var hårda…argghh!)
Det vi firade, var MIN födelsedag, och då hör det ju till att visa presenterna oxå!
Jag fick en fönstertvättgrejs (och jag längtar efter att prova den!) av svärmor.
Örhängen och deo x 2 av styvdotter + styvsvärson + styvbarnbarn.
Kokbok av bror + flickvän.
Vin (Tomassi = favvisvinet!) och blomma av goda vänner.
Presentkort på Bolaget (Systemet, alltså) av gudföräldrarna.
Springform + lite bakgrejs, mascara + kajal, presentkort på fotvård & pengar av föräldrarna.
Pengar av mormor.
Och av sambon fick jag ett par dagar på hotell i Köpenhamn, vår första semestervecka.
VILKA DAGAR – FREDAG
Klämdagen hade jag lyxat till det – och tagit ledigt!
Ja, från jobb nr 1, alltså. Jobb nr 2 (butiken) finns ju där oavsett.
Jag började dagen med att putsa nästan alla fönster på nedanvåningen (hoppade över sovrummet).
Oh my god, vilken skillnad! Nu kan vi till och med se solen därutanför!!
Sedan blev det en cykeltur med Emla.
Hennes första, faktiskt.
Och hon skötte sig riktigt bra!
Vi (jag) cyklade upp till Karnas Backe, och där knatade vi 3,5 km i skogen – se´n cyklade vi hem igen.
Jättehärligt!
När jag kom hem var jag liiite sent på det, eftersom jag skulle öppna butiken en halvtimme senare.
Hoppade i duschen, och hade precis kommit ut igen när lille barnbarnet stod i hallen.
Ja, nu står han ju inte ännu – men han och hans föräldrar befann sig i hallen för överlämning.
Föräldrarna skulle på heldagsshopping, och Adrian skulle va hos ”momo” (och så småningom morfar) för att underhållas.
Han var så glad och gosig hela da´n.
Det är så himla mysigt att få rå om honom!
Han busade lite oxå, liten som han är!
Först lyckades han riva ner ena smyckestället i butiken
OCH se´n kissade han på golvet när han satt där inne med bar rumpa en stund!
När morfar kommit hem från jobb, gick ”momo” och Adrian ut på byn i några ärenden.
Vi skulle på ett par bankbesök, oxå gick vi och köpte en liten solhatt åt lillkillen:
Tack för idag, Adrian!
Hoppas du kommer och hälsar på snart igen!
(Och det gjorde han faktiskt redan kvällen därpå, kan jag berätta. Såhär med facit i hand…)
Min chef tycker han är en kopia av morfar Kenth, vad säger ni??
Lik morfar – men söt ändå!
VILKA DAGAR – TORSDAG
Vilka braiga dagar vi haft!!
Vårt liv går i 190.
På jobbet är det en helt galet mycket. Och det är låånga dagar.
De dagar jag MÅSTE komma ifrån i tid pga Kenth ska börja sitt jobb kl 16,
far jag hem som en blådåre – med andan i halsen.
Löser av Kenth i butiken, för att han i sin tur ska köra (samma håll jag precis kom ifrån) med andan i halsen…
Och såklart frågar jag mej (nästan) dagligen: Är det värt det??
Detta eviga stressande? Att ofta bara ses i dörren: ”Hej – och hejdå!”
Så kommer det några lediga dagar, och energidepåerna är tankade till max igen!
På självaste Nationaldagen ”flydde” vi landet, och drog över till Helsinör!
Och vilken underbart härlig dag vi hade!!
Vi strosade runt hela Helsingör, kikade i affärer, shoppade lite, fikade på smörrebrö x 2 och bara njöt.
Nu är det oxå så, att det måste ju alltid hända något när vi är i farten.
Denna gången var det att blivande glömde sin plånbok hemma!
Jag hade som tur var korten i bilen, men hade inte mycket pengar på mitt eget kort
- och på det gemensamma har jag glömt koden.
Det löste sig på Forex, där kunde jag plocka ut pengar – utan kod.
Och pengarna, ja, dom fick vi förvara i min tampongask!
Det var ju inte så att man slängde fram den på disken i affären när det var dags att betala direkt…!
Vilken bra dag vi hade!
Och vi var såå värda det!!
