varför glömmer jag precis alltid att få med mig nån musik till gymmet? 50 minuter hinner man tänka väldigt mycket på – blir nån slags tvångsmeditation, sortera, tänk om, sortera lite igen. konstigt nog nästan mer effektivt tänkande än när man inte tränar samtidigt… fast vete katten om jag kommer fram till nåt vettigt ändå eller som jag inte redan konstaterat. skönt att vara så där trött i kroppen som alltid när man tränat.

dementerar inget… de få som läser har nog redan lyckats läsa det inlägget. men jag är nog lika paranoid på nätet som de verktyg jag använder… hade inte det skräp på datorn jag trodde. men det är minst lika pinsamt och okunnigt… så känner mig ändå dum som inte kom på det på en gång…

nån frågade hur det var med mamma, såg kommentaren nu. jo hon verkar fixa det någorlunda. mår fortfarande illa av varje omgång cellgifter och verkar hålla i sig länge,  ringde förstås på fel tidpunkt senast och då mådde hon inte bra. eftermiddag mår hon bättre än morgon/förmiddag.

den värsta skräcken att hon ska dö nu har väl lagt sig men jag vet inte. känns som hon kanske har sitt ”framtidshopp” och inte kämpar lika mycket som hon skulle om hon inte hade det. och hon kommer som jag förstått aldrig bli frisk från det här. försvinner det någorlunda nu kommer det tillbaka förr eller senare.

i allt som varit har iaf vi syskon träffat henne mycket oftare. positivt. fast ändå planerar hon flytt närmare sina ”adopterade” barn och barn-barn, hellre än att om hon ändå ska flytta, flytta hit. där vi bor. men vi delar ju inte hennes ”intressen”. så lite samma skit som alltid.

sambons föräldrar och syster och och gammelmormor har hållt vid sin nya taktik. vet inte ens längre när vi senast sågs om det var ett år eller flera sen. vet inte ens om gammelmormor är frisk fortf. antar hon inte dött för det borde vi fått veta iom arvsfrågor och sånt. så den lilla ökade kontakt som varit med mamma har ungarna uppskattat, lilleman minns ju vem mormor är nu. hoppas de får behålla henne ett bra tag till.

ibland poppar ilskan/irritationen upp men försöker o inte tänka på det så ofta då det bara tar av orken.

fb är dock bra på o påminna ibland. en bild på kusinerna när de leker hos farmor o farfar vid stugan på deras kolonilott… mina barn har inte varit där nån gång. den bilden var jobbig att se fastän jag inte borde bry mig.

min egen kusin som blir vän med min fd vän… på hennes begäran. tydligen var hon inte lika paria som jag trots att hon varit betydligt mer ”syndig” och mer tydlig med sitt avhopp… fast hon är ju inte lika tydligt associerad som jag på just fb, även om jag inte tror före detta vännen har koll på sånt utan mer går på gamla beslut. och hon är ju väldigt neutral nu med, lika mkt som hon levde dubbelliv länge där innan hon hoppade av. trodde just den grejen inte skulle ha nån betydelse men det grubblades över mer än en dag.

vilket leder till fler skumma saker, att kommentera samma statusrader… då vi nu har mer än en gemensam vän…

på tal om vänner har jag lagt ner den där speciella vännen. orkar inte försöka mer. har varit väldigt försiktig men kändes som att det fanns inget gensvar från det hållet ändå och kontakten har minskat jämfört med för nån månad sen. var väl inte meningen ändå. hade bara varit en trevlig vän att ha.

… säger härmed upp mig som datorkunnig. inte för att jag varit särskilt kunnig på länge. hittade typ det värsta jag kan tänka mig på min lilla dator idag. fick för mig att det var ett tag sen jag kollade den ordentligt efter att ha hittat en trevlig samling på syrrans dator igår. hon hade dock klickat på tvivelaktiga saker… jag trodde jag var tillräckligt paranoid men ändå hade jag detta.

vet inte hur aktivt det varit men bara att det fanns där känns tillräckligt jobbigt.

att vara sjuk. förkyld nu igen – fast lite värre så där så jag inte kan ignorera och göra det jag brukar. och missa saker som vattengympan som redan blivit ett måste. men tröstar mig med djupvattenträning på onsdag istället.

försöker att inte förvänta mig särskilt mycket av folk nuförtiden. jag vet att jag inte kan leva upp till att vara en tillräckligt engagerad vän för att vara särskilt intressant att umgås ofta med. men vad gör man när man hittar den där personen som man så gärna vill vara vän med. vet inte vad hon tycker om mig. och försöker vara lite avvaktande, vill inte vara för på. men vill så gärna ses snart igen. hur ofta är lagom. hur ofta är för mycket. är inte van vid någon som är så uppenbart analog när jag är så extremt digital, ingen bra kombination om man vill hålla kontakten tät. jag vågar liksom inte skicka ett mail till just nu. sms kanske men inte än. och lite otur med timingen vad det gäller möten live en hel vecka nu.

nästa helg ska jag besöka förra hemorten. hälsa på en vän där som har tjejkväll, goda förutsättningar för att få en trevlig kväll. tåg dit via stan och slöa bussen hem sen dagen efter. bara tur det inte var denna helgen som jag varit så sjuk. se hur det känns att besöka nu när det var ett tag sen man flyttade. antagligen så där konstigt vant men ändå ovant.

2009 var året vi flyttade. jag fick nytt jobb. sambon fick nytt jobb och ny arbetsplats. stora förändringar. trodde detta året skulle bli mindre händelserikt.

2010 är året då tösen börjar skolan. men redan även året då mamma fick cancer. vill inte att det ska bli året då vi var på begravning igen. och varför skulle hon få just den sorten. så att man får ännu en anledning att bli lika mycket arg som ledsen. skit.

ställde mig på vågen (visste det var en dum idé) och konstaterade det jag redan visste, att även om jag tränat en del mer än på länge nu ett antal veckor och mår lite bättre konditionsmässigt, så har jag även känt att jag väger mer och visst hade jag gått upp lite. har legat på samma vikt så länge men har inte ätit mindre eller bättre och därför gått upp. :-/

det trista är att jag gärna skulle träna ännu mer. men det här med att ändra kosten har jag försökt på olika vis rätt många gånger och det är inte roligt och kräver så mycket energi… just nu vet jag inte riktigt hur jag ska angripa det hela.

plockat i så där 2 timmar. märker ingen som helst skillnad. någon som vill ha anställning som rensningskonsult???

imorrn dags för andra körgången – får se hur det blir. förra gången var det så mycket på en gång. mkt notläsning. lite snabbare tempo i inövandet. inget utrymme o fega. mindre uppvärmning. ett par höga toner jag inte fixade men annars gick det väl, tror iofs jag är bekvämare som 2 sopran men det är kul att få sjunga mycket melodi. känns som en större kör – mindre gemenskap men lär väl lära känna dem lite bättre – särskilt efter att ha varit med på körresan nu i början av september.

… eller vad man nu ska kalla det. fast jag jobbar och får massor gjort ändå konstigt nog. bara mycket o fundera på. trodde det skulle släppa efter jag fått besked om kören, men sov väl så där i natt. drömde massor och är fortfarande nervös fast på ett bättre sätt hoppas jag.

o finns väl alltid ett o annat o fundera på med. mycket prat fortfarande om svininfluensan. massa alkogel o liknande har införskaffats även här på jobbet. fast konstigt nog är jag inte oroad av det fastän jag kanske borde vara? i stället är det andra mindre globala saker som snurrar runt i hjärnan.

http://www.smp.se/ledare/stjarnor-bildar-inte-familj(1474968).gm

har själv en kärnfamilj och självklart tror jag att det är allra bäst för barn om det fungerar. ändå får detta ledarinlägg som jag läste i tidningen i morse att känna olust…