Mitt i livet

På hemvägen i dag satt jag mig bredvid en hemlös man. Att han var hemslös ser man direkt. Det kan kanske bero på att jag jobbat med hemlösa, eller så är det så att det syns ändå.

Han hade lutat sitt huvud mot sin hand som var stöttad mot fönstret. Han satt i en böjd ställning och hela han utstrålade rädsla och vetskapen om det hårda livet. Hans jeans var slitna och han hade en tun vindjacka över en hemstickad tröja. Hans grå skägg var en vecka långt och det syntes att hans ansikte var härdat av väder och vind.

Det var svårt att gissa hans ålder, så jag får nog dra till med allt mellan 40-60. Runt honom stod en stark odör av gammal sprit, tillräckligt gammal för att förstå att han nog behövde få i sig ngt snart för att hålla sig ifrån abstinensen.

Även fast han sov kan jag föreställa mig hur han är i vaket tillstånd. Jag tror att han som nykter är en ganska försynt man som inte tar någon större plats i en folksamling. En man som går sina egna vägar och inte lämnar ut sig själv till någon.

Som påverkad av alkohol eller droger är han säkert lika gestikulerande och yvig som de flesta andra alkisar man ser på stan.

Kan inte låta bli att undra vad som fick honom att hamna i den här situationen. Skilsmässa, ekonomi, psykisk sjukdom eller brist på arbete? Eller var han en av dem som vill ta avstånd från samhällets regler och gå sin egen väg?

Vi läser ofta om hemlösa och deras situation, och senast i morse såg jag ett repotage från Vancover där det fanns väldigt många hemlösa. Där endast en del av kostnaden för OS, hade kunnat starta upp flera härbärgen och sovplatser för de hemlösa. Men även om Sverige är ett sk välfärdsland så är det förbannat smutsigt på insidan när man börjar rota lite och värre verkar det bli.

Vid Blåsut vaknade han med ett ryck och klev snabbt av. Det är inte alls ovanligt att se hemlösa på tunnelbanan. Sittandes och sova mot ett fönster i en vagn och åka fram o tillbaka tills tunnelbanan slutar gå. Sen får de gå ut i kylan igen.

Onsdag i dag fast det har känts som torsdag hela dagen. Så lite besviken blir jag varje gång jag kommer på att det faktiskt fortfarande bara är onsdag.

Nu är tunnelbanan igång igen till min stora lättnad. Däremot går tågen var 10:e minut vid rusningstid istället för var 5:e som de brukar. Kan inte låta bli att undra varför!!! Tål inte rälsen mer än tåg var 10:e minut? Näe…så kan det väl inte vara. Borde det inte vara bättre ju oftare tågen körde och höll rälsen rena? Ja om någon vet detta fenomen så hojta till.

Nu när det är så mycket snö ute är det inte bara problem i trafiken som det orsakar. Utan även Hugo min hund har svårt att bajsa. Han är en riktigt krånglig typ och kan hålla på att leta och snurra omkring länge innan han hittar rätt plats och alltid i någon buske, mot en sten, träd eller så. Nu är det så mkt snö att varje gång han försöker kliva utanför gångarna kan han knappt röra sig. Vilket gjort att han nästan fått förstoppning. Stackars Hugo. Han älskar verkligen snö annars och stoppar ner huvudet i snön och gör gångar. Men när det stör hans bajsrytm då är snö inte så populärt.

-10 i dag men fortfarande ersättningsbussar med gröna linjen. Fast i dag var jag lite mer beredd iaf. Fick avstå från två bussar innan jag fick plats i den tredje. Fick till o med sitta ner.

Däremot höll det på att bli ett mindre upplopp inne i bussen på hemvägen.

Bussen tog en gigantisk omväg via Hammarbyhöjden och Björkhagen…pust säger jag bara. En kvinna ringer och vill av vid Björkhagen men bussen stannar inte. Så hon skriker: ”stanna bussen”!!

Men chaffören hör inte ett dugg och kör vidare så hon ropar igen mer irriterat. Då lägger sig en kille i 30 års åldern i och skriker tillbaka till henne: ”du får väl vänta tills han kan stanna”. Tjejen blir alldeles svart i ögonen och skriker tillbaka till honom: ”moppsa inte upp dig din jävla besservisser”.

I och med det hade tjaffset startat och alla vi andra stod stilla som saltstodar och sa ingenting. Nu var det ju sån tur att chaffören stannade efter en liten stund och kvinnan kunde gå av. Som tur var stod de långt ifrån varandra, annars hade hon nog gett honom en smäll innan hon gick av.

Ja dessa känslor finns på bussarna nu.

Ja även framme vid Gullmarsplan stormar människorna in mot spärrarna som står öppna hela tiden, så ska man tjyvåka så är det här en bra period. Det står uniformerade vakter vid spärrarna och i morse stoppade dom alla presis när jag skulle gå igenom. Flera försökte smita emellan men vakterna blev arga och skrek till dom som försökte smita att backa.

För en liten stund fick jag en känsla av det kan nog vara så här vid en militärkupp. Flyende människor som är som ”Egyptens gräshoppor” och ska bara åt ett håll och rädda för att bli stoppade.

Usch…hoppas tunnelbanan börjar gå normalt snart.

Stanna helst hemma, sa alla nyheter i morse. Kaos i trafiken.

”Min” tunnelbana den gröna linjen mot Farsta Strand var inställd och det var ersättningsbussar som gällde.

När jag kom till ersättningsbussarna var det en gigantisk kö och det var bara att snällt ställa sig längst bak. Trots att jag klätt på mig varmt började jag ganska snart frysa om fötterna. Men jag var inte den enda. Så gott som alla stod och stampade med fötterna för att få igång lite blodcirkulation.

Ingen buss….efter en halv timme kom äntligen bussen. Då hade kön hunnit bli ännu längre och jag såg ganska snart att med den bussen kommer inte få med alla.

Flera stycken trängde sig före i kön och efter knappt en tanke tog instinkten över och jag förstod att det var djungelns lag som gällde. Med lite bufflande hade jag bestämt att jag skulle med bussen och det gjorde jag också.

Det fanns knappt en centimeter att röra sig på. Så jag var väldigt glad över att jag skulle åka ända till Gullmarsplan som var ändhållplatsen. De stackare som skulle av tidigare hade inte en chans till mångas förtret. Kände att det rådde krigsstämning i bussen.

Framme vid Gullmarsplan var det så tjockt med folk att det var kö från bussperongen ända ner till tuben. Tog ett foto fast det gör det inte rättvist.

Otroligt att man inte lyckats lösa ett problem som detta när man bygger räls i Sverige. Alla vet ju att vi inte har medelhavsklimat här, men ändå verkar SJ och SL få en chock varje år när det smäller till med kyla och snö.

Efter några månaders uppehåll här på bloggen känner jag mig full av skrivinspiration och liv.

Det har varit några tunga månader där jag mest jobbat, läst och ägnat mig åt familjen. Men allt har sin tid och nu är jag tillbaka. Även om det verkar långt kvar så är snart våren här och allt nytt liv vaknar.

Har haft lillebror här i helgen. Han och några av hans kompisar har konsertat Rammstein. Har skrattat hjärtligt när de kommit igång med sina skämt…ha ha ha ha. Hoppas de tagit sig hem ända till Östersund i det här eländiga väglaget.

Kommer snart tillbaka.

En stor kram till Jollymaria som som vanligt är goaste bloggaren här och för att du uppmuntrat mig att börja blogga igen.

Kram

Endast tre kommentarer efter mitt senaste inlägg om våld!

Helt otroligt att människor hellre läser och kommenterar när bloggare skriver om senaste klännings inköpet eller när någon halvkändis skrivit om att han drack en öl någonstans på Stureplan.

Om inte annat så visar ju det här vad loja svenskarna är. Kan det verkligen vara så att vi hellre prioriterar att läsa sånt som vi ej behöver ha någon åsikt om eller åtminstone inte behöver skriva om eller ta ställning för eller emot.

Ja ja, såvida man inte ska gnälla på att någon har helt fel kläder på sig, eller att man sett Linda Rosing utan smink. Då kan man klicka på ”kommentera-rutan” och tala om vad man tycker.

Naturligtvis löser man inte våldet med att kommentera i någon blogg. Men man har i och med det tagit ställning och visar sitt ogillande till det ökande våldet i Sverige.

Varför ska politikerna reagera så länge VI endast reagerar på ökade skatter och vägtullar?

Min dotter var i går och hälsade på en kompis på Ekerö. Han hade lånat ut kvarterslokalen till några vänner när de skulle ha fest. Så de var där en sväng för att kolla läget och allt var frid och fröjd.

I dag får hon höra att en halvtimme efter att hon gått, hade det kommit dit några (som hon kallar det) huliganer och misshandlat allihop. Flera ligger i dag på sjukhus med svåra skador.

Jag blir så förbannad på allt oprovoserat våld. Diskuterade det med en vän, Pär och vi försökte hitta orsaken till det ökade våldet. När vi var små var det inte samma våldsfrekvens som i dag. Nu kan man inte öppna en tidning utan att läsa om hur någon blivit mördad, misshandlad eller våldtagen.

När  jag var barn och det hände ett mord, slogs det upp stort i tidningar och tv. I dag är det inte samma nyhetsvärde längre, för det hör till vanligheterna att det misshandlas. Vi har blivit så matade av allt våld runt omkring oss att det i dag är som vilka nyheter som helst.

Det är när våldet visar sig vara extra våldsamt eller onödigt som det slås upp stort i tidningarna. Då går man ur huse med ljus och fotografier och protesterar. Men vad hjälper det???

Vad gör våra politiker för att våldet ska minskas? Jo, sätter upp extra lampor i en mörk park som någon blivit våldtagen i. Sätter upp larmstationer på tunnelbanan.

Har inte våra politiker fattat att man måste hitta grunden till att varför det i dag är mer våld än tidigare och varför vi lever i ett så sjukt samhälle?

Vi kan inte längre acceptera våldet utan måste kräva att våra valda politiker tar ansvar för det som sker i vårt land.

Helgerna är till för vila. Om inte annat så är det det som jag ställer in mig på när fredagen kommer.

Men i dag har jag hållt i gång hela dagen med alltifrån tvätt till städning. Så nu sitter jag här framför datorn helt slut och fattar att helgen är slut och det är dags att jobba i morgon.

Näe det är nog dags att börja hitta på lite kul på helgerna. Ja nu bestämmer jag det. Från och med nästa helg ska jag göra något kul. Städa och annat trist hinner man nog med ändå.

Gjorde nyss ett IQ test. Man är ju livrädd när man gör de där testen. Tänk om man skulle vara mycket sämre än genomsnittet!

Men jag klarade mig ganska bra. Fick resultatet 105. Däremot beror det på var man bor om man är sämre eller bättre än genomsnittet.

Så då kan man undra om jag hör till Stockholm eftersom jag bott här i fyra år. Eller tillhör jag Skövde där jag bott i 18 år?

Knepigt va?

Gör testet ni också, klicka bara på länken:

http://iqsverige.se/?mtuznju=