Mitt i livet

Kan inte låta bli att fortsätta tänka på det här med barn/föräldrar/uppfostring.

Jag har själv 5 barn i varierande åldrar och vet vad det innebär att vara förälder i såväl med som motgångar.

Grunden till en bra uppfostran är enligt mig att lära barnet att bli en fri och självständig individ som ska klara sig i samhället när det blir vuxet.

Man måste lära sina barn att ta ansvar för sina handlingar och att det blir konsekvenser om man gör fel. Hur blir de annars? Jo…vuxna som skiter i lagar och bestämmelser och som kommer att virra omkring med ett oroligt inre när de märker att det dom lärt sig i barndomen inte fungerar i vuxenlivet.

Oj, nu låter jag som en riktig bitch som står med piskan mot mina barn. Men så är det inte alls. Ge kärlek, respekt och vanligt bonnförnuft så tror jag man får fina ungar som man kan vara stolt över.

När jag ändå är inne på barn kan jag inte annat än att kommentera det Beatrice Ask säger. Att föräldrar ska betala om deras barn gör sig skyldiga till skada eller brott.

Javisst kan det verka hårt, men vi föräldrar är trots allt de som ska lära våra barn vad rätt och fel är. Kanske får det föräldrarna till att engagera sig mer i det som deras barn gör och inte bara lägga locket på och stoppa huvudet i sanden.

Javisst är detta kanske ett mer komplext problem än att tro att detta skulle göra att skadegörelsen minskar. Kanske det redan är försent att göra något åt. Brottsligheten går ner i åldrarna och man blir inte längre förvånad när man läser att 10 åringar är med i ligor som rånar affärer.

Hmmm….det här är verkligen ett problem. Jag får nog tänka mer på det här.

Tågresan mellan Stockholm-Skövde-Stockholm var ingen jättehöjdare.

De som åker med sina barn och väljer att inte köpa en barnkupé borde hålla ordning på dem bättre. Det är inte så himla roligt att ha en 5 åring framför sig som hoppar på ryggstödet, hänger i bagagehyllan och nästan slänger fötterna i ansiktet på mig.

Men man förväntas att le lite överseende och ha tålamod med de små liven. Annars är man ju en dålig person.

Men inte jag. Jag vill kunna sitta i lugn och ro utan barn som klänger på sätena. Man tycker att föräldrarna skulle säga till barnen att ta det lite lugnt, men inte då! De sitter i allsköns ro och läser medans barnen lever runt i vagnen.

Fram för lite mer engagerade föräldrar som talar om för sina barn vad man får göra och inte.

Har ju redan varit inne på män med lite hår och i dag såg jag ett exempel på mäns stora flintskräck.

En ”kamover”.

En man som är flintis längst upp men som har kvar hår från öronen och ned till nacken. I ett försök att dölja kammar han då över flinten med benan från strax över örat. Det här håret fixerar han sedan men diverse hårprodukter, brylkräm eller nått. Då ligger det som en matta över flinten och täcker en del av hans flintskallighet.

Den mannen jag såg hade nog just startat upp sin ”kamover” eftersom den inte riktigt nådde ner till andra örat.

Vem har sagt till honom att: ”Du skulle nog vara fin om du drog upp ditt befintliga hår över flinten”. Ja inte är det hans fru i alla fall!

Hade en gång för länge sedan en patient som hade en riktigt lång ”kamover”, en välvuxen sådan. Han hade lagt den runt flinten som i en spiral och den var säkert nästan 1 meter lång om man skulle dragit ut den.

Kom en gång in i hans rum för att säga att lunchen var serverad när jag hittar honom sovande i sängen. Hans hårspiral hade trillat ner från skallen och låg vid sidan av honom på kudden. Ha ha ha ha ha ha ha ha

Hur som helst så måste jag bara säga än en gång.

Killar!!!! Ge fan i att göra ”kamover” det ser fördjävligt och patetiskt ut. Ni är mkt snyggare utan hår i så fall, och visar på självförtroende och styrka att våga vara den ni är.

Väldigt många män rakar skallen nu för tiden. Även de som har bra hårväxt.

Jag kan förstå att det är skönt på sommaren, och jag kan även förstå de som börjar bli tunnhåriga. Men nu när det är kallt ute!!?

Mötte på väg till jobbet en kille som var rakad, men det hade vuxit ut någon mm. Det gjorde att man lätt kunde se var/hur håret var tappat. Oftast ser man ju djupa valkar eller de som är så gott som tomma längts uppe på skallen.

Men den här killen hade en fyrkants formad figur på ca 5x5cm i utväxt, sedan gick det en sträng till bakhuvudet där det utmynnade i tät hårväxt. Naturligtvis skulle det här nog inte märkas utan han hade förmodligen inte haft tid att raka skallen helt enkelt.

Ja varför berättar jag det här då? Jo för att det var så ovanligt att se. Nästan som ett litet konstverk på skulten.

Föresten ni killar som har hår kvar…låt det var kvar när det är är kallt ute så vi kvinnor har kvar något att ruffsa i. 

Ännu en dag i Stockholms bilköer. I dag klämde sig en stor svart Lexus förbi mig.

Om jag inte hade stannat hade vi krockat. Något senare bytte han fil igen och tvingade en annan bilförare att bromsa. Ännu senare hade han nog tröttnat på bilköerna och gjorde en U-sväng, mitt i rusningstrafiken på Sveavägen. När sådant här händer blir man så förbannad och önskar att man inte stannat utan att han skulle få kört på mig. Det skulle ju trots allt bli hans fel. Men så kommer tanken att det inte skulle vara så roligt att krocka mitt i rusningstrafiken på Sveavägen.

Förmodligen tyckte han att med sin fina dyra bil att han bestämde på vägarna, eller så stämmer det att: STÖRST GÅR FÖRST!

Första dagen på jobbet och det kändes jättebra.

När jag körde hem blev jag dessvärre rejält påmind om alla jäkla bilköer. Det tog mig  45 minuter att köra hem. En dag med normal trafik skulle det ta mig 10-15 minuter.

När man kör hem i rusningstrafik får man hålla ”tungan rätt i mun” eftersom alla trängs som galningar och vill komma först. Motorcyklisterna är inte riktigt kloka och kör om alla köerna på insidan för att komma först. Eftersom man inte förväntar sig att någon ska köra om när man har bilköer på såväl höger som vänster sida är det lätt att vara lite ouppmärksam. För rätt var det är kommer en motorcykel och svischar förbi som kanske till och med åker slalom mellan bilarna.

Gång trafikanterna är ett annat problem. Det skiter i om det är rött utan går likt förbannat rakt över och ibland är det centimetrar som skiljer dom och bilen. Så man får köra extra försiktigt så man inte kör på någon. Det skulle ju likt förbannat bli mitt fel om jag körde över någon på ett övergångsställe. Även om det var röd gubbe.

Något som däremot är bra med Stockholmstrafiken,  är att det alltid är ”varannan bil” regeln som bilförare rättar sig efter. Och det är ytterst sällan någon tränger sig före vid sådana tillfällen.

Naturligtvis är det vägarbeten överallt. Så det tillsammans med att alla ska hem från jobbet gör att det blir stora proppar.

Jovisst är det bättre att åka tunnelbana, men är man en bilburen person som jag är slipper man helst fullastade tunnelbanor och åker bil trots trafiken.

Oj oj oj vilken kväll på Ullevi det var i går! U2 var lika bra som jag hoppats att de skulle vara. Scenen var ett gigantiskt bygge på 50 meter som under kvällen lös upp i alla möjliga färger och sköt lazerstrålar högt över molnen.

Vi sjöng med i nästan alla låtar och när Vertigo och Where the streets have no name kom var hela Ullevi i extas. De varvade låtarna i showen med vädjan om hjälp till alla orättvisor i världen och gav speciellt stöd till fängslade  Aung San Suu Kyi, med att tillängna henne en låt…storstilat.

Jag är jättenöjd med gårdagen och allt hoppande och sjungande känns i såväl hals som kropp. Jag köpte en T-shirt till Janne som tröst att han inte kunde följa med. Inhandlade även en riktigt snygg plansh som jag ska rama in och sätta upp i musikrummet.

Om jag nu ska klaga på något är det nog ljudet som jag blev lite besviken på. Det kan iofs bero på blåsten. Dessutom var det sagt att scenen skulle var i mitten, vilket den inte var och gjorde att det för många inte gav den utdelning det skulle gett om så skett.

Och till sist…Om man nu köper sittbiljetter. Varför står man då en hel konsert? Borde man inte då köpa en ståbiljett framför scenen istället?