Hur kan våra liv vara så tomma trots alla de saker vi har att fylla dem med? Drabbades nyss av detta faktum när jag spanade i mina köksskåp, trots att de är fyllda med diverse artiklar så är mitt liv tomt på något essentiellt. Det spelar ingen större roll var jag tittar eller söker, detta viktiga finns inte där. Är det bara jag som är inne i ett ”mode” eller vad har hänt? Det inte omöjligt att det bara handlar om ett tillfälligt ”mode” men å andra sidan så kan det också vara så att mina ögon öppnades för ett ögonblick inför det faktum att mitt liv verkligen är tomt på essentielliteter. Visserligen har jag en man i mitt liv som jag älskar, likaså min son som betyder oerhört mycket för mig, men sen då?? Mina studier är viktiga för viss del av min hunger efter essentielliteter i mitt liv, men de räcker inte till. Jag vet att jag kan skatta mig lycklig för mycket i mitt liv, jag är inte handikappad, inte heller ser jag alltför illa ut… men sendå..? Britney säger sig vara lycklig..”Jag är lycklig” (metro.se)  men är hon verkligen det? Eller är det bara en omskrivning av att hon inte längre är HELT nere i skiten? Alla dessa människor omkring oss som dagligen försöker fylla sina tomma liv med mer kläder, fler par skor, nytt smink, ny frisyr….. Deras försök att maskera sin saknad efter ett fullt och riktigt liv… Inte undra på att många väljer att droga sig på ett eller annat sätt…

Äntligen kommer det något vettigt ur Alex Schulmans mun/penna/tangentbord… http://www.metro.se/se/article/2008/08/13/20/2056-45/index.xml

Det är nog som så att alla dessa läsare som nämns i inlägget nog har att göra med mångas förvåning över antalet som tydligen läser bloggen herr Schulman pratar om. Med andra ord så föder andras nyfikenhet(och även andra känslor för hennes blogg) fler visningar hos henne, vilket då renderar henne de flesta visningarna… Så om vi verkligen vill att hon ska hamna i skymundan för lite mer ”matnyttiga” bloggar; strunta helt och hållet i att kolla hennes blogg!!

BEhöver vi verklgien läsa sån´t här?? Man skars i halsen på Värnhemstorget (metro.se) Här får du hjälp med sexprolemen (metro.se) Polisen grep vd på firmafesten (metro.se) Här är risken för gatuvåld störst (metro.se) 

Varför?? Vi vet redan att det förekommer våld, behöver vi vältra oss i det? Mår vi bättre av att veta detaljerna??

… och stila dig!! Såg att en viss metrobloggare har en likaledes bloggande pojkvän… GAaaaaahhHhh… hur orkar folk hålla på och läsa deras blonda(m.a.o. tomma) inlägg?? Finns det inget bättre att läsa om? Mode mode mode… det verkar vara det enda som gäller här på metrobloggen om man ska göra sig ett par tusen besök i månaden. Hur kommer det sig? Är ni som läser verkligen så desperata efter någon slags snuttefilt som kan maskera den verkliga världen åt er? Då är ni ju bara att beklaga! Har ni någon gång tänkt på att skriva/läsa om något utvecklande? Att studera modets varianter och svängningar är inte speciellt utvecklande, inte i längden i allafall. Att vältra sig i allt elände som vi kan läsa om/se på nyheterna är inte heller utvecklande, det är snarare ett hinder i våra försök till att skapa mer empatiska medmänniskor av våra barn. Om vi betänker hur lite glädje som våra barn bombarderas av dagligen via TV, spel och låtar så är det ett mindre under att inte alla barn tar ett vapen och skjuter ner allt och alla omkring sig! Barn är av naturen vänliga, villiga att lära sig, mjuka i sinnet och helt underbara. Det är vi vuxna och den värld vi visar dem som gör dem till ligister och otyg. Det är vi vuxna som som skapar ungdomsbrottslingarna vi pratar om att vi inte vill ha! Vi vuxna är de som måste sätta ner vår kollektiva fot och säga NEJ till våldsspel, NEJ till otrevligt språk oss vuxna emellan, NEJ till omoget bemötande av barn från andra vuxna. Vi måste ta vårt ansvar för våra barn och den framtid vi vill att de (OCH vi) ska ha!

… men väldigt torrt. Inte en droppe regn i faggorna. Lite Ledin där.. Men jag har inte ro att njuta av värmen och den underbara solen, inte ro att göra det ajg ska, inte ro för någonting annat än att låta tankarna simma runt i den klistergröt de simmat runt i den senaste tiden. Skulle behöva städa, tvätta, sätta mig och läsa en väldig massa men det blir liksom inte av… För jag skulle ju samtidigt behöva lite mer av solen, men då får jag dåligt samvete för allt det jag borde som inte blev av…   Jag blir GALEN på detta!!!

Hur gör man när man inte längre orkar? När allt bara lägger sig på hög framför ens fötter och hindrar en att röra sig?? Hur gör man för att få ett X att inte ta till alla de tjuv- och rackar knep som han bara kan komma att tänka på??? Allt bara för att vara jävlig… Jag klarar snart inte mer, det känns hopplöst bottenlöst detta att hela tiden kämpa i lårdjup lervälling som sluter sig mer och mer runt mina ben för varje försök jag gör att komma loss.

Tittade lite på slutet at ”Alla älskar Ray” och fick en besk smak i munnen. Den mannen ses som en begåvad ”stand up” artist som är duktig på att roa. Men detta (och andra ) avsnitt kan jag inte på något sätt beteckna som roligt. Ray’s föräldrar kommer in och klipper sönder Debra’s kreditkort… Detta sker dagen efter att elen stängts av eftersom Ray inte har betalat elräkningen. Dessutom kör han med flertalet checkhäften… Vart ligger humorn i detta??? Alla som fått sin el avstängd pågrund av obetalad räkning vet att det inte finns ett UNS av humor i sånt!! Hur kan man skratta åt när någon blir så illa behandlad av sina svärföräldrar och så erbarmligt obetydligt uppbackad av sin äkta hälft?? Hur orkar folk titta vidare på sån kvalificerad SKIT???? Här ojjar vi oss om jämställdhet och kvinnomisshandel, men att tillåta program av denna kalliber är bara att underblåsa ett felaktigt beteende hos människor. NÄR ska media av alla de slag inse att de har ett enormt ansvar att hjälpa sina ”kunder” med att upprätthålla en sund moral och etik?? Att dagstidningar dessutom är vår allra största lärobok vad det gäller ett korrekt språk gör inte deras ansvar mindre!!

… inser jag att klockan återigen har tickat på alltför länge. Redan över 2 på natten. Hur ska jag orka upp för att ringa vid en någorlunda rimlig tidpunkt?? Hur kommer det sig egentligen att man sitter så erbarmligt länge framför datorn?? Jag menar.. visst kan man hitta mycket roligt att göra med den men hallåååå..???!!!!

Varför sitter Ni och ugglar framför skärmen istället för att krama kudden lite och bara njuta av känslan av de svala lakanen mot kroppen… Den sköna doften i kudden som omfamnar en… Låta ögonen glipa lite bara för att känna hur det svider i dem tills man inte längre klarar av att hålla dem öppna… Snusa lite på sin sängkamrat och bara sjunka djupt in i sömnens dimmor… Hmmm… blev nog lite trött nu… ska nog ta mitt eget råd på allvar… godnatt alla nattugglor.

… kan jag inte låta bli att påtala vår allmänna brist i civilkurage. Vad är det som har hänt med vackra, sunda Sverige när fler och fler råkar ut för än det ena våldsrelaterade problemet efter det andra?? Har vi blivit så fårslappade i vår förmåga att kommunicera så till den milda grad att vi måste ta till vapen för att göra oss förstådda? Eller handlar det bara om, av politiker, förslappade krav och attityder mot de som än inte kan göra sig förstådda på vårt språk? Jag har själv både arbetat med och haft som grannar sådana invandrare och jag kan visst förstå att det kan vara svårt att lära sig svenska. Men det GÅR!! Det finns det alldeles utmärkta bevis för! Det handlar bara om vilja från ”eleven” och kraven från samhället. För kan människor lära sig isländska så kan man lära sig svenska! Jag vill verkligen påpeka att jag inte är varken rasist eller invandrar fientlig, detta är bara ett enkelt påpekande från min sida gjort efter betraktelser gjorda av  mig. För om vi ska vara helt ärliga, det kan inte vara lätt att komma från krig och otrevligheter och sedan inte kunna förklara sig! Rent universellt vet de flesta om att om ett vapen påvisas så lyssnar människor ”lättare”, kanske till och med visar mer ”respekt” för den som är beväpnad och har svårt med kommunikationen. Nu är det ju en förtvivlat tråkig missuppfattning detta med att hot om våld skänker respekt.. respekt kommer inte ur rädsla, den kommer ur så kallad erkänsla eller beundran. Vi verkar ha gått på myten om strutsen när vi nu så förtvivlat försöker stoppa våra huvuden i sanden, detta utan att tänka på att om strutsen skulle göra så skulle den inte överleva! Inte heller VI! Men ändå hör vi daglien talas om alla dessa människor som blivit knivskurna, med döden som resultat eller ”bara” allvarliga skador. Varför har vi slutat upp att uppfostra våra barn och ta vårt kollektiva ansvar för vårt samhälle?? Varför sätter vi inte ner våra fötter och ber slynglarna att ta ner sina skor från sätena på bussen, eller att sluta vanalisera eller vad det nu är de gör just då..?? Visst, jag kan ju bli skadad då och det kommer nog att hända, men tillslut kommer även dessa slynglars föräldrar att inse att deras barn inte är några änglar, att de behöver göra något åt dem.

Jaha… så var det söndag igen och reklamen för denna helg är utdelad. Det är otroligt vad tiden går långsamt när man gör något man inte känner för!! Det var hett, kvalmigt och som vanligt luktade det mysko i de flesta trappuppgångar. Visserligen var det en där det luktade nybakat bröd… och en där det luktade rostat bröd!!! MÅSTE bara skaffa mig en ny brödrost!!! Sen är det bara det där trickiga med att inte äta ihjäl sig..  Väl hemkommen var det bara att trilla in i duschen och klafsa av sig lite saltdepåer… men nu står jag inför ett litet dilemma… ska jag baka bullar eller matbröd??? Det vore ju oursäkteligt gott med kanelbullar.. men matbröd är inte så illa det heller!! Eller ska jag bara strunta i det och bara koka mig lite gröt till en sen lunch? Hmmm….