Annons:
 
 

Social härdsmälta

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ

att vara trött
att få dåligt samvete
att inte orka

JAG ÄR GLAD FÖR

mitt jobb
min utbildning
men det tar fan livet av mig

Lämna kommentar

Livet är livsfarligt – ingen har överlevt

http://livetarlivsfarligt.blogspot.se

Jag börjar alltid storböla när jag läser den här bloggen. Jag tänker på morfar och hans missbruk och att jag inte orkar mer. Jag tänker att våra grannar tycker att jag är dum i huvet för att jag aldrig kommer ihåg att ta ut soptunnan och att Dede inte orkar längre. Dom hatar mig för att jag inte har skottat. Tycker synd om honom. Tycker att jag inte tar hand om honom. Och det gör så ont, för jag försöker verkligen. Jag försöker verkligen ta hand om min arma gamla alkoholiserade morfar, som har supit bort så många hjärnceller nu att han inte ens förstår att han håller på att supa ihjäl sig. Men det är svårt att se den man älskar mest på hela jorden gå ner sig så. Det är svårt att se den man älskar mest på hela jorden dö en så långsam död. Jag gör mitt bästa. Och jag har absolut ingen hjälp. Känns det som i alla fall. Och jag förstår varför. Men jag får bara så jävla dåligt samvete varje gång jag inte svarar i telefon när han ringer. Men jag orkar liksom inte. Jag tror att det handlar mer om min egen överlevnad än någonting annat. Jag orkar bara inte.

2 Kommentarer

Hon har en konstant krypande känsla i kroppen, som att något har besuttit henne. En demon vars fingrar slingrar sig in i hennes blodomlopp, tar kontroll över varje led, långsamt. Det börjar i armbågarna och knäna, de blir svaga, de pirrar, sen sprutar det ut demonsockerdricka mot händer, axlar, fötter och höfter. Demonsockerdrickan tar tag i höfterna och ruskar om så att skinkorna vibrerar lätt, så att äggstockarna pulserar djupt i hennes kropp. Fötterna fryser till demonis, och bara levande värme kan göra de varma igen, kroppsvärme. Hon brukar sätta upp fötterna mot sin hund, demonkännarhunden, han tar tag i demonisen med sin värme och förgör den med sin korta, varma päls. Händerna darrar, som att demonkoffeinet har besuttit dom. Från armbågarna darrar det neråt, pirrar, kryper, det tar paus i mitten på nederarmen men fortsätter i handlederna och ut i händerna. Det är som att ett beroende gör sig påmind, demonen gör henne till missbrukare av den värsta sort. Från axlarna darrar det upp i halsmandlarna, från halsmandlarna upp i ögonen och öronen. Det tjuter gällt i öronen, ett högt demonskri som aldrig tar slut. Det är så starkt att hon har svårt att fokusera på det hon gör, och från demonskriet, till halsmandlarna, till axlarna, till armbågarna, till handlederna, till händerna, och från skinkorna, till äggstockarna, till höften, till knäna, till fotlederna, till de iskalla fötterna vibrerar det upp i hennes strupe där demonen tar stopp. Demonen kommer inte längre. Hon hoppas att det är för att hon har jobbat på sin demonsköld så länge, men hon vet inte säkert. Den måste inte vara en demon, det skulle lika gärna kunna vara att hon har ätit för mycket för fort till middag och att hon är alldeles snortrött. Det kan också vara tinnitusen som stör, som tjuter att hon inte orkar hålla sig vaken. Fingrarna på vänsterhanden rör sig fortare än de på höger hand och bokstäverna hamnar ofta fel så hon får rätta. Det har nog inte med något att göra, förutom att hon är mätt och ligger lite fel med högerhanden. Den måste nå mer då den är mer i mitten. När allt kommer omkring så är allt normalt, livet. Förutom gråtattacken, saknaden, aptitlösheten (som löstes med god mat), nedstämdheten, och alla funderingar kring hennes psyke, framtid och relationer. Ett vägskäl börjar närma sig, och en liten, liten eld finns längs med en av dessa stigar. Ingen vet vilken, men det spelar ingen roll. Det är inte det som betyder något. Det som är viktigt att göra ett val och att stå fast vid det. Hon får så klart ändra sig, hur många gånger hon vill, men det är svårt att ogöra det som redan är gjort. Där måste hon ta konsekvenserna, alltid.

Lämna kommentar

jag blir glad och varm av överraskningarna som jag ser. det känns fint.

Lämna kommentar

IMG_4495

Bästa katten har åkt bort, jag höll i trådarna och såhär i efterhand så kändes det bra att leka gud. Så jävla märkligt bara, att mitt beslut avslutar någon annans liv, och att det är okej.

Lämna kommentar

Lite energi

Jag känner att ju ljusare det blir desto piggare blir jag. Mer inspirerad till att göra bra saker med mig själv och min hund. Det känns som att all jävla slapphet har skjutit ur mig och att jag faktiskt känner att jag orkar ta tag i mitt liv igen. Jag tänker mera mat, mera motion, mera kärlek, mera städning, mera rutiner, mera ömhet. Like a bawss. Det är nästan så att jag vill börja expeditionsblogga igen, det är fan nästan mycket möjligt att jag gör det. Hej egg.

1 Kommentar

ligggggger sömnlös i sängen.

Lämna kommentar

in them I see us fucking and I remember it again and it makes me wet

nej det stämmer inte så jag tänker lite längre än så

Lämna kommentar

Bild 2013-01-29 kl. 01.08

like a bawz

Lämna kommentar

det som förut var frihet

Lämna kommentar

jag är så trött på det vackra i världen, jag vill se skit och smuts, blod och svett, fula miner och löst skinn, hängpattar och snea tänder, osminkat, ihåligt, sliten hud, skit under naglar och smutsiga trosor. det är ändå det som betyder något, det ocensurerade, äkta. det är ändå det man blir kär i i slutändan.

Lämna kommentar

fem bilder
fem streck

Lämna kommentar

everyday I’m snuffelin’

Lämna kommentar

sleep all day keep demons at bay
up all night got demons to fight

Lämna kommentar

möken.
tänkte att jag skulle videoblogga.
så tänkte jag att vad fan ska jag videoblogga om. sen kom jag på det.
jag kom på det.
ni får se resultatet sedan.

jag är så trött på vintern, redan. det känns tungt.
jag vill tänka på våren.
jag går utan långkallingar för att alla är skitiga, och då känns det alldeles för jobbigt att ta på dom igen.

trots att man fryser arslet av sig.

jag drömde om barndomstrauman här om dagen. det var lite jobbigt, för jag tänkte inte efter före när jag berättade om det för, och då blev det lite stelt, som när jag drömde att jag och c bråkade, och sen ja. nu blev det kryptiskt. fast jag tror att jag är kryptisk fast jag tror inte att jag är det. sist jag försökte vara kryptisk så såg han rätt igenom mig. det var så skönt och helt fantastiskt. sen fanns det fler frågor som jag tyckte var fina. en specifik som jag tänker på, som handlar om nya misstag i livet, som jag jobbar på, som har dykt upp, det är som att återgå till det förflutna, och det har jag tänkt på att det alltid är den stora elefanten i rummet, så det var skönt att det pratades om det. fast det var jobbigt och pinsamt och skämmigt och hemskt. lite som en bajskorv brevid en riktigt god maträtt. men men.

jag älskar att jag har slutat försöka vara så perfekt. eller alltså. förut hade jag dessa tankar om att saker och ting skulle vara på ett speciellt sätt, och nu har jag släppt på säkert hälften av dom. men just nu tvättar jag händerna e n d e l . fan vad det drar från mitt fönster, eller är det bara Charlie som andas? min bärfis. berry fart. berry fatrlebums.

okej, skitsamma. hej.

Lämna kommentar

Födelsedagar och långhelger och panikångest och fylla. Jag klarade mig ut högtiden med ett ess i rockärmen, dock tappade jag det på väg in i det nya året. 2013 kan ta sig, men jag vill ändå kalla mig själv för modig i år. Trots det otursamma numret så kommer jag cykla stolt genom tragedier med en Colt i beredskap, redo att skjuta allt som hotar att besitta mig. Jag skall kuta in det nya året med riklig våthet, en funnen sexualitet rikare, med hopp om att multiplicera mig, från botten skall jag kravla, klättra, kämpa uppåt, tills jag ser ljuset.

Eller så bara tar jag två Lergigan och sover i två dygn. Två dygn, två veckor, två år. Det spelar ingen roll.

Lämna kommentar
Annonser:
Reparera iPhone i Stockholm
 
 
 
 
css.php