Jag måste ha blivit dement. På något konstigt vis, trots min ungdom!? Jag har helt enkelt glömt mitt lösenord till bloggen. Jamen visst tänker du, det är ju bara klicka på knappen ”glömt lösenord”… Ja det tänkte jag med, men visst, man skulle ju grna kommit ihåg sitt lösenord till mailadressen också då. Vilket du säkert förstår att jag inte har gjort… Men så är det, det viktigaste är väl att jag numera minns, både mitt lösenord och förhoppningsvis kommer jag även ihåg att blogga…

Ja så det kanske är dags för en uppdatering. Ludwig har då alltså fyllt 5. Så han är en stor kille nu. Så just nu har jag en härlig td här hemma, ett barn i 3-års trotsen och ett barn i 5-års trotsen. Men de där små små stunderna som inte trotsen visar sig är ju underbara. Mina barn och andras ungar säger man ju. Och ibland kan jag känna att jag kan hålla med lite i uttrycket…. Det är klart man älskar sina egna barn lite mer än andras ungar…

Har du ont här brosan?

eller är det här??

Vår lilla gästspelare Rex (den lilla dvärgpinschern vi hade) har nu fått ett nytt hem. Med lite distans till det hela känns det bra. Vissa dagar saknar jag honom så det gör ont, men så fort jag tänker på de gånger han märkte sitt revir, eller kissade i våra sängar på kudden och täcken, ja, då är det faktiskt lite lättare. Jag tror att han får det bra i sin nya familj! Jag hoppas det i alla fall! =)

Trött och söt

Nä nu får det vara nog för ikväll. Nu ska det bli uppdatering lite oftare, it´s a promise!

THIS IS THE END MY FRIEND!