Läser på metro om en man som suttit och spelat online spel på nätet. Då hans rollfigur blev dödat med en kniv i bröstet brast det för mannen. Han sökte upp den person som dödat hans rollfigur, och efter 6 månader hittade honom. Ringde på dörren och när mannen öppnade, satte han en kniv i bröstet på honom.
Mannen greps efter bara en timme och berättade då att han ville se sin rival utplånad, eftersom han hade dödat hans rollfigur…

I detta läge undrar jag om det är så att spel borde förbjudas? Vad är det för fel på gamla hederliga brädspel som man spelade när jag var liten? Om man hade tur fick man spela lite på commandor 64… Men då var det bara om man hade tur….

Ja, jag tycker nog att online-spelen borde kontrolleras lite bättre. Har verkligen inget förslag på hur, men något borde göras. För vart får galningarna sina idéer ifrån? Jag har ju bara mina teorier…

Här i vår lilla förort, känner verkligen ”alla alla”. Det är verkligen så. ”Ja men du vet Nisse, han som är tillsammans med Alma, dom bor grannar med hillevi och gösta som har en son som är 39. Den sonen är gift med Agda, pelles och kalles dotter”…. Ja, så kan det hållas på, i evigheter…
Och igår hände en sådan historia i vår familj på självaste mors dags middagen.
Det började att vi har en bekant som har träffat en ny livskamrat. För att förklara detta på ett enkelt sätt måste man ju helt enkelt dra en historia på en si så där 10 minuter, om både Pelle, Nisse, Stina, Kalle Per-Göran med flera. Efter de där 10 minuterna är det ändå ingen som har förstått vem man menade från början…

Min mormor var så som berättade de längsta historierna ever. Man lärde sig att helt enkelt bara säga ”ja, jag vet vem du menar, känner honom/henne.” Det blev liksom lättare, enklare och tog myyyycket mindre tid då än vad det hade gjort annars. Kanske elakt, men jag sparade ju bekymmer, både för mig och min mormor, som hade blivit galen om jag ändå inte förstått vem hon menat…

This is the end my friend.