Imorgon är mitt beräknade förlossningssdatum men fortfarande så händer inget. Har haft lite förvärkar nu i några dagar. Kanske inatt hoppas jag startar det på riktigt.

Har suttit och läst förlossningsshistorier på olika forum nästan hela dagen. Barnet rör på sig som aldrig förr nu. Ibland känns barnets rörelser som värkar eller sammandragningar. Ibland vet jag inte vad det är om det är en värk eller bara barnet som rör på sig.

Det börjar bli jobbigt nu. Trodde aldrig jag skulle gå över tiden faktiskt som jag kanske kommer göra. Trodde jag skulle föda runt v.38. Men men väntar fortfarande.

Det är mitt första barn och kan bara fantisera om hur förlossningen kommer går till. min älskling kommer självklart vara vid min sida hela tiden. Hoppas att allting går bra och någorlunda snabbt. Hoppas att lustgasen kommer hjälpa mig att klara smärtan.

Är det någon som har fött barn och vill dela med sig av sin upplevelse, skriv gärna en kommentar! Det känns så skönt att får höra olika historier om folks upplevelse av barnafödandet.

Har precis laddat upp med en ordentlig portion med mat ifall det skulle bli aktuellt ikväll, sitter på spänn hela tiden. Är rädd att vattnet ska gå vid ”fel” tillfälle typ när jag är mitt ute bland folk eller så. Försöker vara hemma mycket nu…

Går som katten runt het gröt nu. Det kan hända när som helst när jag minst anar det. Har precis gått 39 veckor nu. Börjar känna barnet så stort och klumpigt. Kan inte sitta utan att ha mina lår särade hhaah, skulle aldrig sitta så här annars, men magen är i vägen.

Väntar på en pojke. Har flyttat till större lägenhet och skaffat allt som man behöver i barnrummet. Kan man önska sig något mer…mer än att det ska gå bra sen när jag föder. Första barnet, känns så underbart att det snart är över. Orkar inte vara gravid längre, känner mig som en kossa. Vill ha tillbaka min kropp, mina kläder. Vill snabbt upp på benen igen o träna, sola och göra allt som jag inte kan eller får göra nu.

Fan vi ska bli en liten familj nu! Äntligen! Kan inte fatta vi ska bli föräldrar älskling! Väntar bara på tills jag får hålla honom i mina armar, älska och ta hand om honom. *tårarna bara rinner nu* Kan inte föklara hur jag känner nu. Ett helt nytt steg i mitt liv. Önskar mig inget hellre än en liten kärleksfull familj. Älskar dig älskling och det lilla livet som snart kommer öppna ögonen för denna nya värld. Vår värld.

För mycket känslor…kan inte sätta ord i det jag känner….för mycket bara!

Har inte skrivit något inlägg om detta tidigare men för två veckor sen fick jag veta att jag äntligen blivit gravid. Jag hade väntat på det beskedet i tio månader sen jag tagit ut min p-stav.

Tagit studenten så tänkte passa på att skaffa barn innan jag börjar plugga igen. Just nu håller jag på med att starta ett företag som jag kan jobba med hemifrån med de rätta anställda så hoppas jag att det går som  planerat.

Vi har precis firat vår 4årsdag och det känns helt underbart att om 7 månader så får vi en till i familjen. Det går inte att beskriva hur underbart det är, men ändå kan jag inte låta bli att känna mig orolig varje gång jag tänker på hur hela mitt liv kommer förändras. Det kommer inte vara en lek längre, alla beslut man tar påverkar en liten oskyldig människa vars framtid man har i sina händer.

Men med en positiv inställning och med all kärlek jag bara inte kan vänta med att ge till mitt barn kommer allt säkert ordna sig, livet är tufft och det ända vi kan göra är att försöka göra det bättre med allt vi kan.

Så i alla fall tillbax till rubriken, ja. Det har varit många sömntimmar för min del under de senaste veckorna. Känner att jag bara är vaken en tredjedel av hur mycket jag annars brukar vara. Det är helt sjukt, men när jag sover känner jag absolut ingenting. Det känns som om jag ligger i koma eller nåt. Jag brukar ha väldigt lätt för att vakna vid ljud eller så men nu märker jag inte ens när älskling går in i rummet och kommer och lägger sig.

Försöker äta så mycket det bara går nu med tanke på att jag mår väldigt illa vid bara tanken av mat. Vet inte vad som flugit i mig, när jag öppnar kylskåpet till exempel så känns allt så krämigt och tjockt alltså det går inte att beskriva hur äckligt allt känns. Det värsta är när jag är hos nån kompis eller hos mina föräldrar, det är jättesvårt att säga att man äcklas av det de tar fram. Det är lätt för en att ta illa upp, men som tur är så förstår de hur jag mår just nu.

Har dessutom vänt på dygnet så ska gå och lägga mig nu och förhoppningsvis vaknar jag innan 13.00 idag…

Det har pågått i flera månader nu. Jag vet inte varför hon gör så här egentligen. Det är helt sjukt. Min allra bäste vän vad jag trodde i alla fall är det man absolut aldrig får vara, OTROGEN. Det tar verkligen ett stort hugg i mitt hjärta. Hon är gift och har en liten dotter på en månad nu och tänker inte på barnets bästa. Om hennes man får veta så kommer hon få flytta tillbax till sina föräldrar och då troligtvis också förlora vårdnaden för sin dotter.

Fattar inte att man går så långt. Det är så oansvarigt och först av allt är det värre än mord. Hon krossar hennes mans hjärta fan. Hennes man vet inget det är det som också svider. Hon går runt och gör saker bakom hans rygg och han kommer hem varje kväll och lever som en lycklig människa.

Allt detta åt sido och hon säger att allt bara är en lek och att hon älskar sin man BULLSHIT! jag vill säga det så här och har sagt så till henne förut också. Det var ett hårstrå från att hennes man skulle veta nu i helgen men vi lyckades (jag och mina kompisar) att skylla på en kompis till henne att hon var avundsjuk och ville förstöra för henne.

Vilket jävla hjärta bär hon egentligen. Jag kan inte leva så här. Alla araber där ute fattar vad jag menar och vad svårt detta är. Men jag kan inget annat än att hålla min trut också och fortsätta säga till henne vad fel hon gör.

Har tagit ett stort avstånd från henne sen en lång tid tillbaks, jag orkar bara inte leva med en sån FALSK människa som lever ett dubbelliv. Tycker jävligt synd om hennes man och dotter. Hennes man skulle dö om han fick reda på detta. För det är det sista han skulle tro att hon skulle göra mot honom. Fan jag älskar honom som min egen bror. Hon fattar inte bara vad hon leker med en annan persons känslor. INGEN förtjänar detta absolut inte!!

Jag hoppas GUD tar ett slut på detta snart. Och oavsett vad som händer tar ut rättvisa för de som fått leva av hennes jävla skitsnack och falskhet.

Jag kanske inte snackat allt men det är detta som får mig att skriva på bloggen, MITT LIVS OCH HJÄRTAS SMÄRTA!

Man vet aldrig vad som kommer hända nästa dag. Om man ens lever och vaknar upp på morgonen. Men en sak vet man och det är inte heller hundra procent säkert. Man vet att man måste vakna, eller kommer vara tvungen och vakna om man inte är död så klart.

Alla planerar vi vad vi ska göra nästa dag eller vad man önskar hända, men inte ens hälften av dessa grejer kommer hända tro mig. Antingen har man vaknat på fel sida och humöret sviker en, eller så är det andra faktorer som man själv inte kan kontrollera som kommer i vägen.

Så hur ser det ut för dig i morgon?

Hur kan livet vara så tufft men ändå så fint och underbart! Vad är det som driver oss framåt, vad är det som får oss att tro att vi finns att vi excisterar. Är det smärtan eller kärleken vi får uppleva gång på gång och varje gång känna smärtan av den varje gång.

Hur kan det vara möjligt att man aldrig lär sig en läxa av smärtan från ett krossat hjärta. Denna stora besvikelse som väller över oss när någon trampar på våra känslor och tar det finaste vi har ifrån oss för att sedan vända oss ryggen.

Vem hör oss när vi har det som tuffast, vem är det som tröstar oss när vi mår dåligt. Varför forsätter vi stå igen på våra fötter fastän vi flera gånger förr har kännt på smärtan och vet vilka risker vi tar när vi litar på de andra, dem som vi tror kommer hålla våra hemligheter i sitt inre och hjälpa oss i vårt och tort.

Jag tror att vi inners inne alla har en godhet som tillåter oss att göra ett nytt försök, att förlåta och forsätta. Kanske finns det någon där ute i alla fall som förstår det som jag känner. Som inte vänder mig ryggen, som inte ljuger mig rakt i ansiktet och som inte skrattar på min bekostnad.

Det som jag säkert vet är att denna godhet kommer löna sig. mina barn barn kommer se upp till mig när jag bli gammal, för barn är de enda som förstår vad riktig godhet härstammar ifrån. De ser det vi ”vuxna” inte ser, det som är så självklart att vi blir blinda av det.

Denna godheten detta rena hjärta kommer jag ta med mig. Och jag kommer för var dag som går att välja det val som jag tycker tar mig närmare en renare själ. För det är ändå bara jag som kommer ligga där själv i min egen kista och bestraffas för mina egna handlingar. Jag har följt min väg och kommer med endast denna väg dömmas. Jag har försökt ta med mig många på samma väg men dessa som inte vill eller är för onda för att se sitt goda Jag,  för de finns det ingen  återvändo. Varje val är ditt val, varje steg är ett steg närmare det slutliga resultatet av ditt liv. 

God natt! 

Jag ska få 10000kr i grundlön + provision, är det okej? Eller kanske för lite. Provisionen denna månad har inte varit så mkt. Får kanske 12000 innan skatt.

Jobbar hemma typ 12h om dan. Ansvarig för en företagstelefon, så jag svarar på den och så. Men eftersom det är nystartat företag så kan jag inte få timlön. Ska jag sluta eller låter det bra? Första gången jag jobbar i mer 1 månad. Ska få fast typ sista sep.

Va tycker ni. Seriöst?