Hur kan livet vara så tufft men ändå så fint och underbart! Vad är det som driver oss framåt, vad är det som får oss att tro att vi finns att vi excisterar. Är det smärtan eller kärleken vi får uppleva gång på gång och varje gång känna smärtan av den varje gång.

Hur kan det vara möjligt att man aldrig lär sig en läxa av smärtan från ett krossat hjärta. Denna stora besvikelse som väller över oss när någon trampar på våra känslor och tar det finaste vi har ifrån oss för att sedan vända oss ryggen.

Vem hör oss när vi har det som tuffast, vem är det som tröstar oss när vi mår dåligt. Varför forsätter vi stå igen på våra fötter fastän vi flera gånger förr har kännt på smärtan och vet vilka risker vi tar när vi litar på de andra, dem som vi tror kommer hålla våra hemligheter i sitt inre och hjälpa oss i vårt och tort.

Jag tror att vi inners inne alla har en godhet som tillåter oss att göra ett nytt försök, att förlåta och forsätta. Kanske finns det någon där ute i alla fall som förstår det som jag känner. Som inte vänder mig ryggen, som inte ljuger mig rakt i ansiktet och som inte skrattar på min bekostnad.

Det som jag säkert vet är att denna godhet kommer löna sig. mina barn barn kommer se upp till mig när jag bli gammal, för barn är de enda som förstår vad riktig godhet härstammar ifrån. De ser det vi ”vuxna” inte ser, det som är så självklart att vi blir blinda av det.

Denna godheten detta rena hjärta kommer jag ta med mig. Och jag kommer för var dag som går att välja det val som jag tycker tar mig närmare en renare själ. För det är ändå bara jag som kommer ligga där själv i min egen kista och bestraffas för mina egna handlingar. Jag har följt min väg och kommer med endast denna väg dömmas. Jag har försökt ta med mig många på samma väg men dessa som inte vill eller är för onda för att se sitt goda Jag,  för de finns det ingen  återvändo. Varje val är ditt val, varje steg är ett steg närmare det slutliga resultatet av ditt liv. 

God natt! 

Jag ska få 10000kr i grundlön + provision, är det okej? Eller kanske för lite. Provisionen denna månad har inte varit så mkt. Får kanske 12000 innan skatt.

Jobbar hemma typ 12h om dan. Ansvarig för en företagstelefon, så jag svarar på den och så. Men eftersom det är nystartat företag så kan jag inte få timlön. Ska jag sluta eller låter det bra? Första gången jag jobbar i mer 1 månad. Ska få fast typ sista sep.

Va tycker ni. Seriöst?

röster….. Speciellt manliga röster. Tänk att en röst kan säga allt, precis allt förutom utseendet förstårs. Djup, grov och mäktig. Det känns lika underbart som att dyka ner i en pool och omgivas av vatten. Höra vattnet ”gurgla” genom hela kroppen då luft och vatten blandas.

Det är bara för härligt. När jag hör en sådan fin men samtidigt ”oval” röst känns det som om man ligger under stjärnorna och någon viskar intill en. Hur den nattliga luften gör alla små ljud så stora, entoniga och speciella.

Älskar främst främmande manliga röster då man slås av rösten som en överasskning och får verkligen höra alla dess toner och skärpa. Det är inte samma sak, om man hört en röst flera gånger eller kanske år.

Det är inte bara tillfredställande utan otroligt sexigt! Hårt och hemskt skrovligt men samtidigt är det som musik i mina öron.

Kvinnoröster har jag inte lagt märke till på samma sätt men ibland hör jag en kvinnas röst som vatten som forsar ner för en älv och stenar som rensas och sköljs av vattnets kraft.

*Djupt andetag*

Bara för härligt!

kan nu bli mycket kortare! Jag har nu fixat de flesta uppgifter som jag skulle lämnat in! Det är helt underbart att ha fixat det nu. Jag har bara några uppgifter som ska lämnas in i helgen och sen har jag bara en presentation kvar och det är det sista jag gör på hela mina skoltid.

Studenten är 5 JUNI!!! Ska ha hemma fest, kanske lägger upp lite bilder på hur det ser ut!

Ska åka till polisen snart i flempan och fixa pass. Måste ju kunna identifiera mig på körningen och mitt ID har gått ut.

Tråkigt, tråkigt ska plugga mer idag. Måste bara ta mig igenom en skitdag i skolan först!

Ha det gott!

Jag har nu fått undan lite uppgifter som skulle göras, till idag. Har just hållit en presentation i skolan. Om kaffe, faktiskt intressant tillverkningsprocess.

Tar det lite lugnt nu i skolan, för i kväll ska jag råplugga på en psykologiuppgift! Den måste nämligen in i dag!

Men lite luft kan jag andas nu puh!

Ha det underbart!

Jag får panik snart brister mitt pokeransikte! Shiiit jag har vart ensam hemma i tre dagar nu, sovit själv i en dubbelsäng lika stor som en fotbollsplan!!!

Älskling fixar bilen hos min pappa, så han åker direkt från jobbet och sover över hos mina föräldrar. Fan mår skitdåligt, vi pratar i  tel. Men fattar inte att de ända människorna jag träffar är de på tunnelbanan och i skolan!

Vräker i mig choklad och vatten, fattar inte att man kan känna ett enormt sug efter mat när man är ensam hemma!

Saknar dig älskling! Kan du inte komma förbi imorgon! Överväger att åka till mina föräldrar fan! Har inte kunnat göra det för att jag har skitläxorna här hemma…måste plugga vidare nu!

Sov gott sötnosar- om en vecka kommer en gladare människa att blogga här!

Jag hittar inte dig. Du är nånstans långt härifrån! I alla fall inte med mig, när du är här. Vad är det som är fel? Jag har också problem som för mig är stora, men jag låter dig inte känna att jag också mår SKIT! Glöm inte vem du är med för det gör inte jag

/ You are the one and only!

Mitt jobb har aldrig varit svårare, det är år 2020, och behovet av It-tekniker har ökat kraftigt. Jag har börjat jobba dubbelshift i tre dagar efter ett terrorangrepp i Stockholm. Detta har kostat många människor livet, och läget i stockholm har gått tillbaka i tiden. Vi lever ett liv som Afghanistan och med en brottslighet som USA. Ryssarna ligger bakom det hela och hackar in i våra datasystem. Servarna på sjukhusen har kraschat och många patienters liv hänger på detta. Jag hjälper till så gott jag kan, men jag har också ett privatliv att sköta och som kommer emellan. Min mor ringer och ber om hjälp, staden är nu så hårt drabbad av brottslighet på grund av elavbrott och brist på mat att det är livshotande att gå ut på gatan.

Jag tar ledighet från jobbet i två timmar för att hjälpa mina kära föräldrar, hur ska de klara sig utan min hjälp? På väg hem ringer min fru och talar om att hon är i knipa och hotas av tre beväpnade män. Mina barn är tillsammans med henne, i en affär på Hornsgatan där hon jobbar. Jag har nu hamnat i den svåraste sits jag varit med om i mitt liv. Jag har ingen sekund att förlora, de hänger för många liv i nacken på mig. Sjukhuset behöver mig, mina föräldrar svälter ihjäl och min familj hotas nu till livet.

Jag gör nu det som jag prioterar mest. Ändå är jag bara en människa. Utan min familj är jag ingen, vem som helst skulle göra det jag nu tänker göra. Jag bestämmer mig för att åka till min fru och hjälpa henne då hon inte får hjälp av polisen. Jag inser att jag riskerar mycket och att många liv kan förloras.

Jag hjälper min familj och sedan ber jag min fru ta med mat från affären och stänga den, då det finns risk att det kommer ytterligare fler brottslingar. Jag säger åt henne att ta med maten till mina föräldrar och stanna där.Jag kunde inte låta henne jobba kvar och inte skulle jag heller hunnit åka själv till mina föräldrar då jag skulle kommit försent till sjukhuset. Detta gör också att både hon och mina föräldrar kan känna sig trygga tillsammans.

Restiden mellan Hornsgatan där min fru jobbar och sjukhuset tar max 35 minuter kommunalt. Jag lyckas under ca en halv timme bli av med ynglingarna som hotat min familj. När jag kommer fram till sjukhuset har jag kommit några minuter för tidigt och börjar jobba direkt, det finns inte tid att förlora!

Med detta sätt har jag både tagit vara på min familj och dessutom kommit några minuter tidigare till jobbet. Jag var väldigt överasskad över att kunna ta mig samman och göra detta beslut. Detta kunde ha gått väldigt illa. Jag skulle aldrig kunnat lämna min familj i sticket! Det är bara något själviskt som varje människa gör, att man prioterar sin familj eller sina närmaste framför främlingar. För mina närmaste är allt jag har! Dessa val jag gjort är det som jag såg mest rättvist, och ingen har skadats av de, då jag trots detta kommit ca 20 minuter tidigare till mitt arbete.

Jag handlade som jag trodde var mest rätt vid tillfället. Jag är en människa och kan bara göra det jag är kapabel till att göra. Jag gjorde så gott jag kunde och jag kan inget annat än att säga, att det jag gjorde var rätt.

/ IT-tekniker på Huddinge sjukhus

En uppsats jag tycker var ganska bra. Liv och död, vilket val ska man välja? Varje sekund borta från sjukhuset kostar liv.

När jag var liten så pratade många om hur jobbigt det är att vara stressad. Att många människor lider av det, jag förstod inte vad det var egentligen och ändå om jag upplevde det så visste jag inte att det pågick och att det var just stress jag utsattes för. Nu vet jag. jag har upplevt stress under så långt tid att jag i början inte ens visste att det hade ett ord eller rättare sagt meningen av ordet stress.

Skolan närmar sig sitt slut och jag har massor med uppgifter som måste in! Inte nog med det så har jag restuppgifter och ligger efter. Det är fruktansvärt att ha hög belastning från skolan när man också har det jobbigt och rörigt hemma.

Nu förstår jag hur mina kompisar med skilda föräldrar kände sig med en veckas uppehåll hos varje förälder. Det måste varit fruktansvärt, jag har haft kompisar som levt dubbelliv  sedan de varit två år gamla.

Jag kan inte fatta att föräldrar utsätter sina barn för sådant. Om de inte vill leva tillsammans och tror att varannan vecka skulle hjälpa ett barn att känna sig trygg med båda föräldrarna så har de fel! Många är väldigt olyckliga men lever med saken för att de inte har något val för att de inte har förståelse till att deras lidande är fel.

Måste lägga mig nu har en lång dag framför mig imon. Ska dra till skatteverket och fixa personbevis så att jag kan fixa leg vilket gör att jag kan identifiera mig vid nästa körprov.

Sov gott allihop! Jag ska försöka sova utan min älskling bredvid mig!