Börjar min nya blogg-era med att hylla Mauro Scocco efter lördagens inhopp på popaganda. Visst ser man att han blivit gubbe (han var riktigt snygg en gång i tiden dock) och visst har hans senaste skivor passerat mitt medvetande som en vind på väg bort på en annars vindstilla sommarhimmel.

Men han är trots allt Mauro. Och det finns få låtar som jag älskat så som Sarah.

Mauro Scocco och Markus Krunegård på Popaganda