Jag har nu annu en dammig bussresa bakom mig. I mellandagarna lamnade jag Muang Khua och tog bussen over de laotisk/vietnamesiska gransbergen. Det blir allt enklare att ta sig in i Vietnam. For 13 ar sedan var det ett koande och blankettifyllande utan like. Nu behovde vi inte ens skriva ett arrival-card och jag stamplades in for 15 dagar utan visum. Dessutom fick vi foredomlig information om bussar fran och logi i Dien Bien Phu.

Den har lilla staden star pa historisk mark. Det var har som fransmannen fick pisk av de vietnamesiska bonderna ar 1954. Efter den betan insag de att fortsatt kolonisation av Indochina nog inte var sa lyckat. Naturligtvis ar staden stolt over sin historia och krigsmonument finns lite har och dar.

Varre ar det med engelskan. Den verkar ha glomts bort totalt i Vietnam. Inga matsedlar finns pa engelska sa det ar lite av ett aventyr att bestalla mat. Har finns dock flera marknader sa i varsta fall far man noja sig med bananer. Te och utsokta baguetter ar det heller inga svarigheter att fa.

Valutan ar t o m samre an i Laos. Man far 20 000 vietnamesiska dong for en US dollar. Numera ar man alltsa mangmiljonar…

Nyaret firades nastan inte alls har. Man har sitt eget nyar och det ar langre fram. Ett lite kul inslag i gatubilden ar all verksamhet som sker pa trottoaren, t ex harklippning. Men att laga tanderna infor oppen rida i ett skyltfonster ar val anda att ta i.

GOD FORTSATTNING FORRESTEN…