Nu var det ett tag sedan sist. Det beror pa det usla internetet i Vietnam. Flera ganger har jag skrivit, men inte lyckats skicka ivag mail resp inlagg har. Nu ar jag tillbaka i Bangkok sedan igar och ska forsoka astadkomma lite retroaktiv text.

For tio ar sedan nar Vietnams vagnat och bussar var mycket samre an idag sa var det en tidsodande resa mellan Dien Bien Phu och Hanoi. Manga valde darfor att overnatta i Son La. Jag klev ocksa av och stannade i fem dagar.

Det ar en liten, langstrackt stad som ligger inklamd mellan en massa kullar och berg. Staden ar ca 5-6 km lang, men bara nagra hundra meter bred. Sjalva Son La ar inte mycket att se, men tar man sig in pa sidorna och letar sig vidare mellan eller over bergen sa kan man komma till sma trevliga byar med harliga manniskor.

Har finns aven ett stort universitet och har marker man skillnaden mellan fattig och rik tydligt. De som har det gott stallt bor i de nya studentkasernerna medan de fattiga bor i sma (ca 3×4 m) jordkallarliknande rum. Det ar kallt har. Nattetid ar temperaturen narmare 10 grader och det ar inte ett smack varmare inomhus. Jag blev bekant med nagra av de fattiga. En av dem pluggade till engelsklarare och borjade prata med mig pa gatan. Det slutade med att jag blev bjuden pa lunch. Lite kymigt var det att tacka ja eftersom de hade sa knapert, men jag forstod att det skulle vara oartigt att neka.

Vi hade ont om tid eftersom studenterna visserligen hade 1 1/2 timmes lunch, men maste ga 3 km fram och tillbaka. Alltsa blev jag ombedd att komma tillbaka pa kvallen och prata mera. Sa blev det, men nu hade jag lastat mig med popcorn, apelsiner och en stor kartong kakor sa det blev ett litet mini-partaj. Det blev nog ocksa min roligaste kvall i Vietnam.