Oj oj så mätt jag blev! Hade med mig fyra stycken vårrullar och lite sötsur thailändsk sås till det. Och nu är maggen mätt och belåten, nästan för mätt tycker jag!

Skulle vara skönt med en liten tupplur nu … slummer slummer.

Men det är bara att bita ihop och fortsätta dagens vedermödor! Åh ja – det är inte så farligt som det låter – inte alls.

Vädret vill klarna upp … solen har glimtat igenom gråmolnen, men ännu inte helt lyckats ta sig fram hela vägen, men det kommer … Graderna har blivit några fler varma, just nu kring +18.

Åh kära hjärtanes så trött jag blev nu … det är matswimmen som gör sig gällande … det tog på krafterna att äta vårrullarna tydligen!

Som ni förstår kanske … så har jag ju lunch … nu skall jag faktiskt ta och luta mig tillbaka i en stol här i kontoret mitt och blunda, har släckt en taklampa – så det är bara bordslampan som lyser. 

Jag hoppas nån väcker mig om jag somnar!! Kan inte nån av er göra det annars – det är bara att hojta det högsta ni kan – så är ju chansen större att jag hör er!!

Gäsp … Z zzzz 

Gomorron alla. Idag är det blött ute – har regnat under natten. Jag har inte hört det, men gubben min har hört regnets smattrande. Graderna är blygsamma +13, nästan brrr-höstkänsla. Det blåser lätt också. Det här är onekligen en blåsig sommar!

Annars har nattens sömn varit så god mot mig – skönt.

Ännu en dag närmare semestern!! Två uppstigningar kvar bara och sen … man längtar – mycket också!

Har en kopp med kaffe ståendes här bredvid mig vid datorn och höll nästan på att glömma ta en slurk!!

Igår fick jag mera böcker som jag beställt. Ni har väl förstått att jag gillar att läsa!!! Böcker är ett måste för mig, så är det bara.

Min son och hans flickvän åkte till Lycksele igår, skulle träffa ett kompispar där på campingen, en natt skulle dom sova över och även gå på djurparken. Förr när min son var liten, var vi jämt på sommaren till Lycksele, men nu var det jättelänge sen sist. Där blev han faktiskt riven på foten av ett lodjur!! Sonen stod vid staketet/nätet och fräste och ett lodjur kom rusande mot oss där vi stod och sträckte ut sin tass under nätet och rev sonen som var cirkus 4 år bara, han hade tygskor på sig, så det blev rivmärken på foten!! Vilken upplevelse! Man får väl hoppas att nåt sånt inte händer nu! och även att det inte är alltför blött där … men regn är ju lovat även i dom trakterna idag!

Avslutar med dom välbekanta orden – ha en bra dag.

Alla har vi våra speciella minnen från förr, från våran egen barndom. På gott och ont ibland. Men minnen finns där. Mina minnen finns förankrade i ett skärgårdssamhälle, ett kustnära samhälle, med havet som granne, med fiskmåsar och båtar som en vanlig och alldaglig företeelse. Samhället var ett blomstrande samhälle med ett sågverk – som tyvärr lades ner 1968. Hela bygden jobbade med näbbar och klor för att få ha kvar sitt sågverk, som var livsnerven och gav människorna sin näring och inkomst. Men byråkraterna är starkare än vanligt folk, så till slut blåste visselpipan på sågverket för allra sista gången! Men samhället lever kvar ännu – av någon förunderlig anledning. Jag älskar min barndomsby – men skulle aldrig vilja flytta tillbaka dit, men det är alltid roligt att åka och titta och minnas där man klampade med sina små barnafötter!

Om jag tänker på goda minnen, glada och roliga minnen, får det bli med mina bästisar, L och B. Tvillingflickorna som blev mina allra bästa kompisar. Vi bodde mitt emot varandra hemma i våran barndomsby. Vi var tillsammans nästan dygnet runt, bara dom timmarna vi sov – var vi från varandra. Vi var som ler och långhalm. Alltid tillsammans. Vi hade mycket roligt.

Barnen i samhället där vi bodde, hittade på än det ena och än det andra. Vi jagade varandra, flickor i ett lag och killarna i ett. Vi hade ficklampor med olika färger som lyste. Det var vitt sken, rött, grönt och gult sken. Vi gick på smyg på varandra. Speciellt om höstkvällarna när det var mörkt ute. Killarna tog fast tjejerna och stängde in dom i min lekstuga! Åkte mycket skidor, byggde kojor, åkte tefat och pulka och kälke. Vi åkte spark och skridskor. Gick på bio ibland … cyklade, badade, åkte ut med båt på sommaren, fiskade. Men jag minns att jag var så rädd för maskar, så L fick alltid trä på masken på kroken!!!

Vi kallades dom Tre Musketörerna av kompisarna. Vi var ett oslagbart och ett sammansvetsat team, jag, L och B. Det var med sorg i hjärtat jag fick uppleva att dom flyttade från vår by, visserligen var vi i tonåren då, men det spelar ju ingen roll när man gillar varandra så mycket, man saknar sina kompisar ändå! Det blev aldrig mera som förr … men så är ju livet – man kan inte alltid vara tillsammans. Men dom blev verkligen saknade av mig …

När vi kom lite i tonåren, så upptäcktes ju killarna på ett annat sätt än förr! Man fick upp ögonen så att säga för dom *ler*. Det flyttade in en ny kille som hette Stefan. Brunhårig och brunögd och alla flickors favorit. Jag tror alla flickor bara älskade honom!

På sommaren cyklade vi ut till badstället F. Där vi även en sommar jobbade i kiosken. Det var faktiskt mitt första sommarjobb och jag trivdes med det.

Vi lyssnade på Kvällstoppen och Tio i Topp, man hade radion med ut på en brygga och satt där och lyssnade och pratade, som bara tonårsflickor kan! Vi läste Bildjournalen … vi lyssnade på Kaj Kindvall och Kersti Adams Ray och Clabbe förstås. Dåtidens radioröster som var kända av oss ungdomar. Vi visste vad mentometerknappar var! Flower Power-rörelsen blev kända av oss … man skulle klä sig som en hippie. Man lärde sig vem Twiggy var, man skulle ha svart-vitrutiga kläder på sig och stövlar … 

Ja tänk vilka härliga tider det var, helt bekymmerslöst och mycket bra.

I skolan trivdes jag, alla kände alla och var alltid tillsammans. Det var ingen mobbing eller otrevligheter där. Vi hade roligt … En trevlig byaskola där även min mormor – min kära lilla mormor – jobbade som kocka.

Men tiden med mina bästisar var allra bäst. Vi trivdes ihop och gjorde allt tillsammans.

När jag var 10 år fick jag en mellanpudel – en svart hane som fick namnet Bob, bara för att mormor och morfar hade haft en Norrbottensspets med just samma namn och som jag kom ihåg från min unga barndom.

Jag minns en gång när vi var 6 år … jag gick ner mig på vårisen alldeles nedanför min morfars sjöboda, mina kompisar var med förstås och dom räddade mig! Jag kommer än idag inte ihåg hur jag kom upp från vattnet – bara att dom gick på var sin sida om mig hem till mina morföräldrar som bodde alldeles ovanför! Jag hade hamnat under isen, försökt slå sönder den och ta mig upp … men minns inte hur. Jag minns bara att jag hade den där issörjan ovanför mitt huvud!! Och samma sommar fick jag gå simskola och lära mig simma, men det tog ett bra tag innan jag vågade släppa simdynorna. Var livrädd för att hamna med huvudet under vattnet!! Detta sitter i ännu – så gammal jag är! Den rädslan har aldrig lämnat mig!

Så jag tackar mina bästisar för att dom räddade mig från drunkningsdöden!

Oj vad man börjar att minnas mycket när man gräver i sitt inre och i sina minnen, men nu måste jag sluta – för annars orkar ingen läsa! Jag hoppas någon orkat läsa hit!

Gillar du att bada?

Inte jag – jo vattnet är skönt som sådant – älskar ju att duscha förstås, men som sagt var … inte bada i havet eller sjön eller badhuset.

Varför?

Jo bara därför att jag som 6-åring höll på att drunkna och jag är än i denna dag, så gammal jag är – livrädd för att hamna med huvudet under vattnet!!

Så en riktig BADKRUKA är jag!

Härligt – nu är det snart helg – MIDSOMMAR!

Jag går nämligen snart hem på ledighet … tänker sluta till lunch halv elva.

Skall å handla lite som jag glömde igår … sen skall midsommarmaten lagas … det é mycket nu!

En perkulator skall fyllas med kaffe – så jag har att dricka medans jag håller på med maten. Ett måste med kaffe. Sen så kanske man också hinner ut på altanen ett tag lite då och då – mellan maträtterna. Sitta där under parasollen och mysa lite och dricka kaffe och njuta av sommar och sol och fågelkvitter.

Det känns också bra att vädret verkar ska bli härligt … det är lovat både sol och varmt. Det tackar man för förstås.

Det är EXTREMT lugnt här på jobbet idag, lite folk och tyst. Många är lediga och har gått på semester!

Bäst att fortsätta jobba ett tag till!

Solongis och hej på er.

Ja inget speciellt alls att förtälja, bara att jag har lunch just nu och sitter på mitt kontor på jobbet. Har ätit min matlåda som bestod av currykyckling med ris och massor av rivna morötter! Mums filibabba säger jag bara – det var så gott och jag blev sååå mätt!!

Solen lyser och graderna i skuggan ligger på 15 plus. Lite blåsigt, men det kanske är bra – just för myggjävlarna som plågar oss denna sommar! Det är visst extremt många har jag läst och hört … jag hatar myggor!

Snart är det midsommar också och idag skall vi och handla lite mat inför denna mathelg. Vi är fem par som träffas varje midsommarafton och har knytkalas ihop, turas om att vara hos varandra. God mat, dricka till förstås, glatt umgänge och mycket surr-i-durr, lekar och sång – brukar bli sent eller kanske tidigt. Skall göra maten i morron. Jag skall göra laxrulle, laxpudding och salamipastasallad. Brukar alltid vara mycket mat på bordet kan jag tala om.

Annars inget nytt under månen!

Säger hej svejs och på återseende.

Jag har en fråga till er som jag hoppas ni besvarar!

Har ni några bra tips på sällskapslekar som man kan ha utomhus. Helst för två personer i varje lag.

Det är till midsommarens roligheter jag vill ha något förslag!

Jag tackar förstås på förhand och väntar på mååååånga svar!! 

Det var verkligen jättejättelänge sen jag var hit till den här bloggen. Hade faktiskt helt glömt bort den av någon anledning!

Jag återkommer senare!

Flickan föddes som första barnet till en 18 årig mamma och 21 årig pappa – en söndagseftermiddag i december för ett antal år sedan.
Hon har fått det berättas att hon var ett snällt barn – detta har hennes mormor och hennes moster berättat för henne i vuxen ålder.
Det var lite struligt med hennes mamma och pappa. Mamman var ung och naiv och kär i pappan och pappan var en riktig Don Juan – och kunde charma kvinnorna. Han drack för mycket sprit och blev våldsam och misshandlade mamman många gånger! Dessutom var han ju på en båt och det drog väl kvinnorna till honom också!
Ja hur det nu var så flyttade dom ihop – han började att jobba på sågverket som fanns i samhället och mamman stannade hemma – som vanligt var – den tiden. Men det var mest flickans mormor och morfar och även hennes moster – som var ett år yngre än hennes egen mamma – som fick sköta det lilla barnet. Och även flickans morfars mamma – den gamla ”farmor” som flickan sen började kalla henne – som fick ställa upp när inte hennes egen mamma ville göra det.
Det var mycket sprit och bråk mellan pappan och mamman – ja det var alltså pappan som drack och bråkade och även slog sin egen fru – och som flickan sen tänkt många, många gånger i vuxen ålder, hur kan man tillåta detta – hur kan man låta någon annan slå mig!!
I alla fall – det var mycket strul hela tiden p g a ett och annat problem som flickans föräldrar hade, men flickan hade som tur var sin kära mormor och morfar i närheten! Som ”räddade” henne allt som oftast från föräldrahemmet.
Under åren som gick så föddes fem barn till i familjen, varför kan man fråga sig – skaffade föräldrarna fler barn när dom inte brydde sig om sitt första!
Flickan vistades ju också mycket ofta i morföräldrarnas hem. Dom tog hand om henne, men ibland så ”krävde” och hotade pappan – flickan skulle ”hem” – varför? Inte för att han älskade flickan, utan bara för att visa sin MAKT – att han hade rätt till flickan och att det var han som bestämde!
Det hände många tråkigheter i hemmet … sprit … misshandel … och till sist även incest! Det var flickan som drabbades av detta hemska – av sin egen far dessutom! Flickan minns klart och tydligt mycket av det som hände – känslan av skräck, förtvivlan, lukten – som ett barn inte skall känna, flickan förstod fast hon var så ung och liten – att det inte var rätt och riktigt det som hände! Flickan skulle alltid ligga vid sin far i soffan – flickan kan inte skriva om det – det känns för svårt ännu – fast så lång tid gått! Flickan har ju inget exakt minne av när detta hemska började, men det var flickan själv med sin mormors hjälp som fick det att upphöra! Och då var flickan sex år! Flickan berättade för sin mormor om vad pappan gjorde – flickans mormor blev chockad och mycket förskräckt när hon hörde detta. Mormodern tog genast kontakt med barnavårdsmyndigheterna, sociala myndigheter och polisen – varpå samma kväll så kom alla dessa personerna hem till familjen och grep pappan!Flickan minns det tydligt.Mamman och flickan satt i köket – tillsammans med sin syster och sydde dockkläder – pappan var ute i vedboden och hämtade ved – det knackade på dörren och in kom många människor. Då flickan såg poliser – då förstod hon – hon sprang direkt in i rummet och gömde sig bakom en fåtölj i ett hörn – där såg hon sedan när pappan kom in med poliser. Han sökte genast flickans blick! Dom tittade på varandra – men han vågade inte säga eller göra flickan nåt! Flickan var rädd – för hon visste – fast hon var så liten – varför poliserna tog pappan och hon var rädd för pappan – han hade ett fruktansvärt humör!
Sen så blev det mycket turbulens där i huset, flickan fick fara hem till sin mormor och morfar tillsammans med läkare och annan personal – som pratade och frågade henne om allt möjligt. Flickan mådde dåligt – även hennes mormor och morfar förstås.
Detta hände en söndag – det kommer flickan ihåg. På vintern – flickan gillar inte vintern speciellt!!!
Sen så blev det bestämt att flickan skulle stanna hos sina morföräldrar – det blev en veckas vistelse på ett sjukhus för all möjlig och omöjlig undersökning av flickan. Mormodern skulle inte få stanna kvar på sjukhuset, men flickan blev hysterisk och alldeles vansinnig när hennes mormor skulle fara därifrån, mormodern grät och flickan grät – så det blev bestämt att mormodern fick stanna kvar och fick ett eget rum på sjukhuset. Flickan kände sig trygg då – hon älskade sin mormor så mycket! Flickan fick prata med läkare, psykologer och många andra – hon fick visa med dockors hjälp vad som hänt och berätta med sina egna ord och rita.Flickan minns allt detta som om det var igår!
I vuxen ålder har flickan tagit kontakt med sjukhuset för att få tag på sina journaler från den här tiden, det tog henne många år att kunna ringa dit och prata med dom, men dom hjälpte verkligen till och skickade alla journaler till flickan. När hon läste i pappren – så dök det upp saker där som flickan faktiskt hade förträngt ur sitt minne – men när hon läste vad hon sagt den gången – då ploppade allt upp igen i minnet och det gjorde ännu mera ont! Flickan har även tagit kontakt med barnavårdsmyndigheten och sociala myndigheten på sin hemort – för att få tag på dom papper som gällde hennes ”fall”. Det blev ännu flera gripande papper att läsa för flickan. Men dom var fantastiska där personalen och pratade mycket med flickan och hjälpte till för att hon skulle få tag på sina papper. Det jobbade faktiskt kvar en kvinna som mindes flickans fall och hon sa att flickan hade blivit väldigt illa behandlad (av sin pappa).
Det blev till slut rättegång, mormodern fick fara dit och vittna, pappan fick fyra års fängelse och det blev bestämt att föräldrarna inte fick ha några flickor hemma! Flickans syskon bestod av tre bröder och två systrar. Flickan hamnade förstås hos sin älskade mormor och morfar, en annan syster hos sina farföräldrar, två bröder fick stanna kvar i föräldrahemmet (det var synd om dom!!!) och två andra syskon hamnade hos samma fosterföräldrar där dom fick det mycket bra! Tack och lov säger flickan!Flickan fick ett lyckligt liv trots allt – tack vare sina morföräldrar och sin älskade moster. Flickan tog väl hand om sin mormor och morfar när dom blev gamla och sjuka – men hon var ändå väldigt ung när dom gick bort, vilket flickan tyckte var väldigt väldigt jobbigt – hon hade ju velat få ha kvar dom mycket längre och kunna ge tillbaka ännu mera av sig själv till dom, för dom hade gjort så mycket för henne alltid! Men liv och död bestäms ju inte av den lilla människan, tyvärr.
Det har ändå gått bra i flickans liv, hon har fått en underbar man och en underbar son! Som hon älskar över allt annat! Flickan har ett bra jobb med toppenbra arbetskamrater, intressant jobb. Flickans liv blev ändå bra – trots den lite ”dåliga” starten hon fick, men det var tack vare sina morföräldrar som det gick så bra som det faktiskt gjorde! Hon är dom evigt TACKSAMMA och detsamma säger hon om sin moster.
När pappan kom ut efter sitt avtjänade straff, så ville han att flickan skulle komma ”hem” till föräldrarna, bara för att flickan skulle få en bordsklocka som han tillverkat i fängelset! Flickan ville inte, hon var rädd för pappan – men som den kloka människan som hennes mormor var, så sa hennes mormor: du kan tryggt gå dit, han kan inte göra dig någonting! Jag tror att mormodern tänkte att detta skulle vara ”bra” för flickans framtid – att möta sin pappa direkt – och inte behöva vara rädd för honom i framtiden! Mycket klokt av flickans KLOKA KLOKA mormor.
Därför tänker flickan ibland – varför skaffar människor sig barn om dom inte ”vill ha barn och vill älska dom villkorslöst och ta hand om dom och ge dom all den trygghet som barn är värda?Jag vill ge mitt eget barn ALLT – ALLT som jag inte själv fick av mina föräldrar – men det viktigaste är ändå att kunna ge KÄRLEK och TRYGGHET till sitt barn. Och det har jag alltid försökt att ge min son – och han ger mycket värme och kärlek tillbaka till oss! Tack älskade son!Flickan har inte haft mycket kontakt under sitt liv med sina föräldrar (dom flyttade från orten när pappan avtjänat sitt straff!).
Pappan dog när flickan var i 20-årsåldern – han var bara 40 år då! Flickans farmor ringde strax efter kl 5 en morgon och grät och berättade att pappan hade dött, flickan sa bara Jaha – kände ingenting alls – det är väl inte så konstigt att flickan inte kände varken sorg eller ledsamhet – pappan förtjänade inte det av flickan! Inte efter vad han gjort henne – han hade svikit sitt eget barn å det grövsta! Hon valde att inte gå på begravningen – flickan sa – jag kommer inte – det skulle vara att hyckla – jag hatar min pappa!!! Starka ord av flickan – men helt förståeligt efter vad hon varit med om …
Sista åren har väl flickan börjat att ha lite mera kontakt per telefon och någon enstaka gång också att träffa sin mamma, men flickan känner ingenting egentligen – bara som en ytlig bekant. Inga mor-dotter känslor alltså! Mamman har också svikit flickan – eftersom mamman valde att ta tillbaka sin man efter fängelsetiden och med den påföljd alltså att barnen inte fick växa upp tillsammans – som syskon skall få göra! Hur kan man välja en man före sina egna barn och dessutom när man vet vad han har gjort mot ett av sina barn! Helt oförståeligt för mig är det! Flickan är bitter – men ändå har inte denna bitterhet förpestat flickans liv – hon är en glad och harmonisk människa trots allt!Tack vare tryggheten och kärleken hon fick av sina morföräldrar! Hon räddades av dom – gud vet hur flickan annars hade mått om hon inte fick komma HEM till mormor och morfar … hon hade nog blivit ett vrak, skadad för livet … märkt av sin egen far!

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna. Att vara stark är inte att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas. Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft, att ta del av den, att falla till botten, slå sig hårt och komma upp igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast. Att vara stark är att se ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit.

Författare okänd