Ja, det var väldigt länge sedan som jag skrev här.
Jag har haft mina anledningar, den största är väll att jag inte alls har tänkt på att blogga. Och denna gång tänker jag inte säga ”Nu ska jag börja blogga igen” för jag vet att jag förmodligen inte kommer hålla det.
Men jag ska iaf skriva lite då och då när jag tänker på det.
Sedan jag skrev sist så har jag blivit singel, minns inte om jag hann skriva något om det innan jag slutade skriva? Men iaf, Jag har inte glömt mitt ex, vilket jag säger till mina vänner att jag har, bara för att jag själv inte ska gå och tänka på det längre. Men då får jag även skylla mig själv nu att vi varken pratar med varandra längre eller är vänner. Jag orkade inte vara vän med honom då han ligger med en av mina tjejkompisar. Självklart ska han få ligga med vem han vill, men det gör ont då jag fortfarande vill ha honom..
Denna sommaren skulle bli en av dom bästa, jag hade alla mina underbara vänner osv. Men denna sommar blev den värsta, och då menar jag verkligen det! En sommarkväll när jag hade kommit hem från Göteborg som jag hade tillbringat några dagar i med några vänner, så får jag ett sms från Ellen där hon skriver att hon måste prata med mig. Jag satt nu hemma hos Mikaela och Micke och drack lite. Jag trodde att Ellen hade bråkat med sin pojkvän och sa att jag kunde komma, men hon sa att vi kunde ta det imorgon istället. Så jag stannade kvar. Senare runt midnatt så åker jag hem och ringer då Ellen, hon svarar inte utan smsar att jag ska möta henne. Jag visste att hon var hos Amanda så jag började gå mot henne. Jag sätter mig på en bänk där Eller ber mig vänta. Ellen kommer först, efter kommer Jennifer, Dony och Nico. Min första tanke var ”Vart är Amanda?”. Eller springer fram gråtandes mot mig och då var min tanke ”Om Dony gjort något så ska jag ta ett snack med honom” Men sedan ser jag även att dom andra gråter. Eller viskar då den värsta meningen i mitt öra ”Amanda är död”. Jag kände hur jag fick en rysning som gick i hela kroppen. Jag brast ut i tårar å frågade till mig själv hela tiden ”Är det sant, det kan inte vara sant” Min tanke som jag tänkte hela tiden var att det var ett jävla skämt och att jag skulle nita dom om dom helt plötsligt sa ”Vi skojade”, men samtidigt så VET jag att dessa vänner aldrig skulle kunna skoja om något sånthär.
Den kvällen kommer jag aldrig glömma. Den kvällen förstörde hela sommaren.
Jag saknar Amanda jättemycket. Även om jag inte har kännt henne i flera år så hade jag ändå en speciell kontakt med henne. Hon visste saker om mig som ingen annan visste, hon fick veta saker först för jag visste att just hon kunde hjälpa mig med dom. Jag förstår inte hur hon kunde försvinna, 2 veckor innan så åkte vi ut och seglade, hon, jag å max sov i båten första natten, hon var så lycklig, jämt! Andra natten kom Micke, vi åkte ut, vi hittade våran ö, vi skrattade och vi hade det så jävla Roligt! Den första tiden av sommaren så åkte vi alla och badade, varje dag, varje dag var hon med och ville hitta på saker, Hela tiden, jämt!
Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne, det finns inte ord för hur mycket jag vill träffa henne igen, Det finns inte ord för hur lycklig jag är för att jag hade henne dom vän!
Det är fortfarande helt ofattbart. Hon kan inte vara borta, det kan hon inte!
Jag har även bivit elak känner jag, efter allt. Jag orkar liksom inte bry mig om mina vänner, hur förjävligt det än känns att säga. Men jag har märkt det själv och jag vet att mina vänner har märkt det. Även fast jag inte vill att det ska bli så, så har det blivit att jag har gått in i min egna värld..
Jaja, nu hade jag inge mer att säga för idag. Hörs väl kanske någon dag igen.
.jpg)
.jpg)
So far there's (just?) 0 comments on this post - join in and add one »