Annons:
 
 

Livmoderhalscancer

Med anledning av att oktober månad har blivit en helt rosa månad så vill jag slå ett slag för kampen mot all cancer! Det kommer jag att göra genom att prata om olika sorters cancer. För att upplysa världen om att det finns fler cancer än bröstcancer! Det svarta bandet får symboliserar alla olika band som finns i kampen mot skitsjukdomen cancer.  Finns det en enda person som får en chans i kampen mot cancern så har jag lyckats.

Livmoderhalscancer (cervix cancer)

Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverigel livmoderhalscancer  vilket är knappt hälften av antalet fall i mitten av 1960-talet. Minskningen anses ha samband med att kvinnor mellan 23 och 60 år regelbundet kallas till gynekologisk cellprovtagning. Då tas cellprov för att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer. Sådana förstadier kallas cellförändringar och de betyder inte att man har cancer.
Medelåldern vid insjuknande i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år.

Sjukdomstecken
Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom. Små blödningar mellan menstruationerna kan förekomma, liksom blödning och ibland smärta under samlag eller när man krystar på toaletten. Blodblandad flytning kan också vara tecken på livmoderhalscancer.

Cellförändringar är inte cancer
När man går på en gynekologisk cellprovskontroll tar barnmorskan eller gynekologen ett cellprov från livmoderhalsen. Provtagningen sker med hjälp av en liten borste eller en bomullspinne som förs in i
slidan när kvinnan ligger i en gynekologstol.  Om cellprovet visar cellförändringar tas ett nytt prov efter några månader. I de flesta fall har cellförändringen läkt ut, men om så inte är fallet går man vidare med ett vävnadsprov (biopsi) som undersöks i mikroskop. Det finns olika grader av cellförändringar, alltifrån lätta till måttliga och starka. Cellförändringar är inte cancer.
Men det är viktigt att ta bort de cellförändringar som inte läkt av sig själva och att kvinnan fortsätter att gå på sina gynekologiska hälsokontroller. De metoder som används för att ta bort cellförändringar bygger på kirurgi, laser, värmekniv eller frysbehandling.

Undersökningsmetoder
Om undersökningen visar att det handlar om livmoderhalscancer
behövs en större gynekologisk undersökning under narkos som går ut på att ta reda på hur utbredd cancern är. Ofta ingår en undersökning
av urinblåsan med så kallad cystoskopi, då blåsans inre studeras med hjälp av ett rörformat instrument. Man brukar också göra röntgenundersökningar av lungorna och ibland av buken och lilla
bäckenet med så kallad magnetkamera. Olika stadier av livmoderhalscancer De olika stadierna av sjukdomen är indelade efter
hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas.

l Stadium IA: tumören kan endast upptäckas i mikroskop.

l Stadium IB: tumören är större än i stadium IA eller kan ses med blotta ögat.
l Stadium II: tumören har spridit sig till övre delen av slidan eller ut i omgivande vävnad utanför livmodern.
l Stadium III: tumören har spridit sig till bäckenväggarna eller till nedre delen av slidan.
l Stadium IVA: tumören har spridit sig till urinblåsan eller ändtarmen eller spridit sig till organ utanför lilla bäckenet.
l Stadium IVB: tumören har spridit sig till andra organ i kroppen.

Behandling
Det finns olika behandlingar vid livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.
Kirurgi. I de flesta fall innebär det kirurgiska ingreppet att hela  livmodern och omgivande vävnad tas bort, liksom lymfkörtlarna i lilla bäckenet. Detta för att se om cancern har spridit sig dit. Om sjukdomen är mycket begränsad och om kvinnan har en stark önskan om att bevara sin fruktsamhet kan man i vissa fall göra en mindre omfattande operation som kallas trachelektomi. Då tas nästan hela livmoderhalsen bort. Ett så kallat cerklage (en tråd), sätts in för att hålla ihop den förkortade livmoderhalsen. Även i dessa fall tas lymfkörtlarna i lilla  bäckenet bort. Trachelektomi sker med en kombination av titthålsoperation (laparoskopi) och operation via slidan. Det är kvinnor i barnafödande ålder, som har en liten och begränsad tumör och ingen spridning av sjukdomen, som genomgår ett sådant ingrepp. Kvinnor som blir gravida efter att tidigare i livet ha genomgått en trachelektomi har ökad risk för missfall eller att barnet föds för tidigt.

Strålbehandling. Ibland kombineras kirurgi och strålbehandling vid livmoderhalscancer. Strålbehandling kan också vara ett alternativ då kirurgi inte är möjlig. Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt ska skadas och dö, medan de friska, normala cellerna ska klara sig. Vid livmoderhalscancer kan man antingen använda sig av inre eller yttre strålning, men ofta används båda. Vid yttre strålbehandling pågår behandlingen bara i några minuter och man behöver inte ligga på sjukhus. Yttre strålbehandling
ges fem dagar i veckan under fem till sex veckor. Behandlingen är smärtfri, men kan ge en del övergående biverkningar som diarré, matleda och trötthet.
Vid inre strålbehandling förs en eller flera ihåliga hylsor, så kallade inlägg, in i slidan eller livmodern. En strålkälla placeras i hylsans hålighet. Hylsorna får ligga kvar inne i kroppen och stråla under några
minuter till cirka 15 timmar, beroende på vilken teknik som används. Behandlingen sker sängliggande i ett strålsäkert rum på sjukhuset. Efter några veckor kan det bli aktuellt med en ny behandling. Fördelen med inre strålbehandling är att stråldosen i tumörområdet blir hög, medan de omgivande friska vävnaderna får en betydligt lägre stråldos.
Själva strålningen känns inte och strålningen stannar inte kvar i kroppen efter behandlingen. Den kan alltså inte spridas till omgivningen.
Biverkningar av den inre strålbehandlingen är framför allt att slidans slemhinnor kan bli torra och sköra. Täta urinträngningar kan också förekomma. Problemen klingar vanligen av några veckor efter
avslutad strålbehandling. Berätta för din sjuksköterska eller din läkare om dina besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet.

Cytostatikabehandling (cellgift). Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera olika cytostatika för att få bättre behandlingseffekt. Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst, och kurerna kan vara olika långa beroende på hur långt sjukdomen har hunnit utveckla sig. Biverkningar som kan bli följden är främst trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Orsaken till biverkningarna är att inte bara cancerceller utan också normala friska celler som delar sig ofta påverkas av läkemedlet. Men när behandlingen är avslutad försvinner besvären och håret kommer tillbaka.

Chansen att bli botad Tack vare att alltfler kvinnor kommer under behandling på ett tidigt stadium, har alltfler kvinnor blivit   friska och återvänt till sitt normala liv. Prognosen är allvarligare om sjukdomen är spridd till andra organ.
Men även vid mer avancerad sjukdom går det ofta att hålla sjukdomen under kontroll under en längre tid. Syftet med behandlingen är då att symtomen inte ska inverka på livskvaliteten.

Orsaker till livmoderhalscancer
Vetenskapliga studier visar att mer än 98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av ett mycket vanligt virus som heter humant papillomvirus (HPV) som sprids via sexuell kontakt. För det mesta brukar en HPV-infektion gå över utan att ge några men, men vissa virustyper (HPV 16, 18, 33 och 45) är förknippade med ökad risk för cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. HPV 6 och 11 orsakar könsvårtor, så kallade kondylom. Myndigheterna i USA och EU har godkänt ett vaccin mot HPV 6, 11, 16 och 18 och ytterligare ett vaccin mot HPV 16 och 18 är på väg att godkännas.
Vaccinet finns som receptbelagt läkemedel i Sverige. Socialstyrelsen kommer under 2007 med rekommendationer om hur vaccinerna ska användas och Smittskyddsinstitutet har inrättat ett vaccinationsregister,
där man vill att alla som vaccineras med HPV-vaccin ska registreras.
Om vaccinering ska fungera som framtidens förebyggande behandling mot livmoderhalscancer är  det viktigt att ta ställning till frågor kring vilka som ska vaccineras, när det ska ske, hur många vaccinationer
som behövs och hur länge effekten sitter i. Studier har visat att man bör ta tre vaccinationer inom ett år för att få ett bra skydd i åtminstone
fem år. Rökning och upprepade underlivsinfektioner är två viktiga faktorer som påverkar slemhinnan i livmoderhalsen och bidrar till en påfrestning av det lokala immunförsvaret. På så vis ökar risken ytterligare för en HPV-infektion.   

Så mitt råd till er: Gå på cellproverna och har ni unga döttrar så vaccinera dessa mot livmoderhalscancer! Berätta också att man faktiskt kan få cancer av att ha oskyddat sex!

Detta är ju ”min” cancer och jag har tidigare bloggat om diagnos och operation: [Cancer] [Många undrar...] [Mer om cancern] [Livmoderhalscancer] [abdominel hysterektomi] [Det ringde] [The Big C] [Operationsbilder; inget för känsliga tittare]

Kulingen är en annan bloggare som har samma diagnos, opererad exakt en månad efter mig men hon var tvungen att genomgå cellgiftsbehandling och strålning.

Denna cancern ingår i den sk gynekologiska cancern som består av flera olika cancerformer; livmoderhalscancer (470/år), äggstockscancer (800/år) och livmodercancer (1.300/år) är de 3 vanligaste.  Bandet för gynekologisk cancer är grönt.

Läs gärna Marias cancerskola också.  

Gå med i Nätverket mot Livmoderhalscancer.

Lämna kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>