On my mind

Jag vet inte om det är ett ämne de vill skriva om, men jag skulle personligen vilja att folk blev uppmärksamma på den sjuka regeln om 75 dagars- deltidsstämpling. Regeln har funnits länge – så den kanske är omdebatterad sedan länge? Eller godtar man bara skiten? Som arbetsförmedlingen och a-kassan gör. För DE om någon borde väl opponera sig, de träffar ju de drabbade.

En av mina arbetskollegor är så arg på vår chef för att hon inte fixade mer timmar till mig så att jag kunde vara kvar. Jag sa till honom, men du – det är inte chefens fel. Hon kan ju inte trolla fram en till tjänst för att jag inte längre får deltidsstämpla. Det är regeln som inte borde existera, det är regeln som är boven. Nöten/ nötterna som beslutade om regeln är dem jag är imponerad av (ironiskt.) Säg mig, gav det extra klirr i lönekuvertet för dem? Jag menar – någon gynnade väl det beslutet?

Ja, jag är bitter, ledsen och överkörd. Gråter bara jag tänker på att jag snart ska sluta på jobbet, men jag kan ju inte tänka med hjärtat. Huvudet säger mig att det är bättre att stämpla och ha mer pengar till räkningarna än att jobba och ha mindre kvar på fickan än när jag var mammaledig och tog ut så få dagar som möjligt för att de skulle räcka längre.

Jag är besegrad, men jag kan ju ändå göra ljud. Även om det är för sent.

En av mina favorittavlor.

… det där jättekonstiga. Det där som känns fel på alla sätt och vis och ändå var jag tvungen att göra det. Regeln om 75 dagars deltidsstämpling har gjort mig arbetslös. Igår skrev jag på min egen uppsägning. Det dröjer ett tag dit, men av respekt och för att inte ställa till det på jobbet mitt i semestern – så pratade jag med min chef igår.  Hon kunde bara beklaga och sa att jag alltid var välkommen tillbaka… ”men vi får väl ringa in dig?” Ja, men om jag jobbar en dag en vecka, så får jag inte stämpla resten av veckan… svarade jag.

OM jag bara kunde deltidsstämpla så skulle jag gladeligen jobba här på mitt älskade jobb, men eftersom jag inte får stämpla upp efter att jag använt 75 deltidsstämplingsdagar så måste jag välja att gå helt arbetslös i stället för att ta det jag kan få. Rubbat.

Det ser mörkt ut att kunna få en tjänst som jag ”klarar mig på” här på jobbet, då två stycken i ordinarie personal kommer tillbaka efter tjänstledighet. Men lite timmar här och där hade jag kunnat få – fast med deltidsregeln så kan jag inte tacka ja till det. Då får jag ju inte stämpla upp och då klarar jag mig inte ekonomiskt på lite timmar… Så idioten (-rna) som bestämde om den här regeln, ser mig hellre arbetslös än deltidsjobbande…

Arbetsmarknaden är tuff och de få gångerna man får svar från jobb man sökt, så får man ofta höra att man är en av 600 sökande. Det är inte så lätt att få ett heltidsjobb och jag hade hellre jobbat deltid än inte alls.

Det finns hur många deltidstjänster som helst och många sätter ut 50% tjänster t ex i butiksjobb. Alla dem jobben kan jag INTE söka… att kombinera två deltidsjobb är grymt svårt. Jag jobbar dagar ibland, kvällar ibland och ofta helger. Det ska till ett smärre mirakel för att lyckas kombinera två jobb. Jag har försökt. Fy tusan vad jag hatar regeln om begränsad deltidsstämpling. Jag har klarat mig på de där stämplingsdagarna i snart tre års tid (eftersom jag tar alla timmar jag kan få på jobbet), men nu tar de snart slut. Det är inte det att jag inte vill jobba, men om jag inte kan få mer av min arbetsgivare än vad jag jobbar  - vad ska jag då göra?  Söka annat jobb, självklart – men jag har inte fått något annat jobb… Men låt mig för tusan jobba deltid och stämpla upp så länge jag kan. Jag har ju ”vanliga” stämplingsdagar kvar (ganska många faktiskt) – varför kan jag då inte få deltidsstämpla de också? J-l a nötter som bestämmer över oss vanliga dödliga. Om jag också satt med en lön på 60 000 i månaden som vissa andra, så hade jag också ”klarat” mig på halvtid… utan att behöva stämpla upp…

Av ekonomiska skäl så måste jag välja det sämsta möjliga alternativet. Jag måste säga upp mig från mitt vikariat, för annars kommer det i princip  kosta mig pengar att gå och jobba. Jag får mer i a-kassa än vad jag får när jag jobbar 50%, dessutom kostar det mig att ta mig till och från jobbet. Så i stället för att jobba och tjäna pengar samt deltidsstämpla som jag hittills kunnat göra – så måste jag välja att gå arbetslös tills jag hittat något annat. 

Nej, måtte jag vinna på hästarna idag – så jag blir ekonomiskt oberoende. Då skulle jag ringa chefen på studs och säga ”riv uppsägningen, jag stannar kvar!!”

Såå mycket älskar jag mitt jobb. Det gjorde ont att skriva på uppsägningen. Jag agerade bödel åt mig själv. Jag både dömde och dödade en del av mig själv.

Allt för att någon ärthjärna tyckte det var ett bra sätt att få arbetgivarna att minska deltidsjobben…. Säg mig, vem är det det drabbar egentligen? Deltidare behövs och kommer alltid att behövas inom vissa branscher.

I weep.

Vi bestämde oss spontant, bokade och åkte till Vimmerby.

Det är fem år sedan vi var där och det har hänt en del i Astrid Lindgrens Värld. Det jag främst tänker på är Ronja Rövardotters Mattisborg som växt markant sedan vi var här. DÅ var det endast en stenhög vill jag minnas, NU står där en hel enorm rövarborg, med skrymslen och vrår lite här och var. Trappor hit och dit, man kan gå vilse där känns det som. =)

Vi åkte till vår övernattning på fredagen – till Smålandsbyn – förr kallat Pippis hotell – det här fantastiska stället som precis som Astrid Lindgrens Värld är uppbyggt av Rein Soowik. Ja, ytterligare två familjer var med och byggde upp ALV, men det känns som att herr Soowik nog har gjort en hel del i ALV med tanke på hur fantastiskt Smålansbyn är…

Så här stod det på ett ställe jag läste;

”En sagolik familjeanläggning!

Hela idén med den sagolika familjeanläggningen har utvecklats av Rein Soowik.

Det är samma man som tog initiativet och fick Astrid Lindgrens förtroende att starta och bygga upp Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Ett arbete som han tillsammans med sina medarbetare drev i 10 år fram till 1990 då anläggningen såldes.”

Rein har lämnat över Smålandsbyn till sin son, men – som tur var – fick vi äran att träffa honom då han tillfälligt hoppade in för sin son under helgen. Han är hur snäll och vänlig och givmild som helst. (Vem i allsin dar har sagt att smålänningar är snåla?) En riktigt barnkär man, det märks på alla sätt och vis. Pippis hotell och alla stugor och lekytor runt ikring är ett riktigt barnparadis. Ja, faktum är att boendet är ett paradis för stora som små. Reins syster har målat alla rum i hela huset, så vi sov i ett Pippi-rum med Tommy och Annika, blå himmel och vita moln där Pippi så klart lyfter upp Lilla Gubben på raka armar över huvudet. Vi sov helt fantastiskt gott och vaknade lyckliga i paradiset. Ingen av oss ville åka därifrån. =)

http://www.smalandsbyn.se/sv/

Hela lördagen och söndagen spenderade vi (så länge vi orkade) på Astrid Lindgrens Värld. Lördagen hade vi otur med vädret, men vem bryr sig när man är där man är… och söndagen blev hur fin som helst. Vi hade shorts på oss (till skillnad från alla andra mesar… he he.) *Äh skojar bara*

Och så lämnade vi Vimmerby på sena eftermiddagen, nöjda och glada. Tänk om varje helg kunde vara så här!

 Tack för allt den här helgen Rein!

Wihaa!!! Någon som ska dit?

Jajamensan. Eftersom framtiden är oviss på alla sätt och vis, så gäller det att leva i nuet. (Det ska man ju alltid göra…)

Vi planerar att åka till Pippi inom en snar framtid. Looking forward to it… =)