On my mind

…är gjord. Först en liten, då vi handlade. Sedan var vi bara hemma om med maten, L ammade och så var vi ute och gick en timme till. Lovely.

Halsen är på och av, så det känns hoppfullt trots allt.

Titta det har snöat… från Snöträden. (Jag kommer alltid att kalla dem för det nu Veiken.)

Jag antar att det inte var ågrenen över lillemans vikt och längd, som skapade globuskänslan.

Det har känts ganska bra den sista veckan eller så, jag har känt mig lugn trots den svaga känslan – som att jag har det under kontroll…

… men så helt plötsligt trycker det på mer igen och annorlunda. Från i går kväll och det verkar hålla i sig. =(

I kväll ska vi ha gäster, så jag hoppas att det försvinner (det hoppas jag i vilket fall så klart.) Dämpad igen – trots att livet borde leka…!

Den här godingen åt ganska bra i går. (Fortfarande smakportioner – men tre gånger under dagen.)   =)

Fruktpurén verkar han börja gilla till och med. Wohoo!

Snart så… Min jätte-ågren som fick ett uttryck här på bloggen verkar jag kunna släppa nu.

Det är lycka det!

Idag har vi varit hos tandläkaren; jag, lilleman och lillsnäckan.

Det skulle tittas i gapet av en ortodont-specialist på snäckan, så vi fick snällt sätta oss i bilen för att åka i 20 minuter… sedan tog besöket 2 minuter.. max. Jag försökte få dem att ge oss en ortodont-tid i samband med ett annat besök men nej, det gick inte. Märkligt.

Jag trodde förresten att ”vanliga” tandläkare kunde avgöra om en person behövde tandställning eller inte…

Nästa år ska vi byta till tandläkaren här ute, då slipper vi körningen och det var ju ändå inte ”bättre” att gå till en stor folktandvård i stan. Snarare tvärtom.

Jag har aldrig någonsin tagit så mycket bilder, som jag gör nu. Är ute och går mycket och förevigar intrycken. I går kväll (när M var hos en kompis) var vi ute och gick i en timme. Träningen hoppar jag lite när jag är ute så mycket och går. Jag är fullt nöjd med att promenixa och jag blev sjukt trött i benen…

Om jag är borta – kommer det verkligen då att kännas som hemma, när jag sätter mig på den här…?! *asg*    ”Ah, hem ljuva hem…”

Om jag köper den här i affären kostar den 5 kronor styck. Om jag prenumererar betalar jag 6,90 styck… Är det för att jag slipper gå till affären? Borde det inte vara tvärtom?

Ljuvligt – jag har blivit en riktig stanna upp och njut-människa. =)

Det är så vackert…

.

I dag är jag mig inte lik… redan på morgonen började jag feja och dona. Tvättmaskinen sattes igång innan 9, likaså åkte dammsugaren fram och det svabbas golv (i omgångar) – gosas med lilleman och städas lite till.

Vad har flugit i mig? Finns det medicin mot det….?!    =)

Jag fick i honom lite gröt och fruktpuré. Jag ska prova lite av råden jag fick av er. Tack igen. Testing, testing. =)

Det känns inte som att ersättning är det rätta nu, eftersom han blir sju månader nu. Ammar gör jag ju och det han behöver nu är att lära sig äta ”riktig” mat… annars är det nog bättre att testa välling.

(Ersättningen skulle jag tagit direkt vid 4 månader, när det visade sig att han inte ville äta riktig mat… så hade jag kunnat vänta med smakportionerna.) Efterklok.

Mmm en sked utan mat… gott!

Om jag låter det rinna ut lika fort som det kommer in i munnen – märker hon det då?

Ge den till mig mamma, jag vill inte ha den i munnen…

Vad då – pratar du med mig?    

Bulgariens bidrag i schlagern…

… kunde ju varit riktigt bra – men vad pysslar sångaren med?! Det blir ju bara värre och värre. Fruktansvärt!

Jag uppskattar det enormt mycket.

Ni vet vad – eller hur?

Kommentarerna till mitt förra inlägg. =)

Det är det som ställer till det för mig idag. ORO.

Jag var på BVC idag och extravägde lilleman. Sedan han var 4 månader har jag kämpat med smakportioner (efter råd av BVC-sköterskan – som sa att han dippade för mycket i vikt och längdkurvan. Han behövde mer än bara amningen alltså.

Jag hade tänkt börja med det – egentligen -  när han själv visade intresse för det, men han måste ju växa… Varenda j-la dag har jag kämpat och stångat huvudet i väggen. Alla tänkbara sätt att få honom att testa och vilja ha mer har vi provat. Den första månaden blev han mest arg och irriterad. När han var 5 månader gick det lite bättre, gröten gick lättast. Annars får vi sjunga och busa och få honom att le och skratta för att han ens ska öppna munnen.

När han blev 6 månader sa BVC-sköterskan att jag fick ge honom 3 gånger om dagen i stället, eftersom han får i sig så lite och behöver mer. Så nu stångar jag huvudet i väggen flera gånger om dagen. Den sista månaden har det gått ytterligare bättre. Ibland till och med gapar han självmant!!! Då blir man så sjukt glad och tror att det finns hopp!

(Kan det vara därför jag har fått ångest eller delvis därför…?)

Idag dippade kurvorna ännu mer – han hade bara gått upp 100 gram på tre veckor. Vad tusan ska jag göra?

Hon säger att jag ska försöka få det till något roligt, det här med att äta. Det är lätt att säga, när jag har tvingat honom från fjärde månaden till något han inte vill…. Med facit i hand skulle jag struntat i det då, gett honom tillägg och slappnat av.

J-la skit. Jag vet att det ger sig med tiden, men när hon (BVC-sköterskan) är ”på” mig om det sedan tre månader, så kan man inte gärna slappna av. Syrran säger att ”han är ju inte klen…” – andra tittar på mig som att jag är dum i huvudet (svärmor) när jag säger att han inte går upp i vikt och växer tillräckligt…

Tips och råd mottages tacksamt, fast chansen är att vi redan testat.

… sedan hämta dottern hos en kompis. Det är vad som står på schemat just nu. I kväll blir det mysläge i soffan större delen av kvällen. Måndagar är en riktig långkörar-tvkväll.

Det börjar klockan åtta med schlagerfestivallåtarna på ettan, sedan slår vi över till femman för CSI. Därefter är det trean och Projekt Runway som gäller.

(Det sistnämnda är om jag orkar, för jag är sjukt trött.)

Det har varit en lite ”pissig” dag. Jag blir så påverkad mentalt av vissa grejer och så ”sabbar” det hela dagen. Mer om det senare.

Jag har annars haft det bra – egentligen – vi var på öppna förskolan och vi har varit ute och promenixat och även myst lite ute i trädgården.

I går kväll var vi hos vänner och grillade. Det är inte dumt, efteråt åkte killarna och spelade innebandy som de brukar och vi tjejer (och barn) satt kvar och drack kaffe och snicksnackade hela kvällen.

Hur mysigt som helst. Jag skrev om min smoothie-period och insåg att jag nästan aldrig gör mina kaffe latte längre…

DEN perioden varade nog i tre år, jag gör den på vanligt kaffe + hälften mjölk, som jag värmer och skummar med visp och så lite kanel på toppen.

Förr använde jag socker i kaffet och som gammal viktväktare blev det snabbt utbytt mot sötningsmedel. Numera har jag faktiskt slutat med det (både att söta och att använda mig av sötningsmedel.)

Perioden är i princip över, det är numera sällan jag vispar mjölken, märkligt egentligen – men jag bara värmer den och i med kaffet… förutom då vi har gäster. Vill gästerna ha latte, så gör jag latte.

I går drack vi oväntat pulver-latte hos min väninna – kanske var det så att bönorna var slut i deras ”riktiga” cappuccino-maker?..

… när klumpen i halsen håller sig stången eller åtminstone inte är så framfusig att allt förstörs av den.

Vågar inte ropa hej…

Jag är en periodare vad det gäller mycket. T ex smoothies, det gjorde jag jämt för drygt ett år sedan. Jag hade alltid med mig det på jobbet som mellis.

Oftast gör jag bara den på frusna bär, kanel, ingefära, honung, linfrö och vatten (ev juice). Men den går ju att variera i det oändliga, ibland tar jag i mjölk, ibland banan. En sak jag inte har provat är lätt kesella – som jag läste att Size Zero gör – det har jag ofta hemma, så det lär inte dröja länge innan det blir en sådan variant.

Nu är jag alltså inne i en smoothie-period igen och jag brukar numera göra en till kvällen. Har slutat med kvällsmackan eller mackorna… ibland tar jag en knäckemacka, men ett tag nu har det bara blivit banan, smoothie och te.

Jag är inne i ett bra flow känns det som. Jag anstränger mig inte sjukt mycket, men det går bra och det känns framförallt bra.

Fritt översatt – jag går ner i vikt!

Jag har gått ner 3,5 kilo!!

… vara så svår att ta tag i…?

Visserligen hade jag lite ”bry” med inkomsten från Tupperware. Det skulle enligt Tupperware skrivas en hel uppsats om hur och var man utfört jobbet och så vidare, så jag drog mig lite för att ta tag i det den här gången. Dock så slog det mig att det kan inte vara ”nödvändigt” i mitt fall. Inkomsten från TW står i deklarationen – skatten är redan inbetald via TW och det står också i deklarationen.

Jag kommer precis under gränsen för avdragen jag annars kunde gjort och likadant med körnings-avdragen… så min slutsats blir – om jag inte gör några avdrag behöver jag väl inte engagera mig mer än att skriva under. Uppgifterna är ju korrekta… Helt plötsligt var det färdigdeklarerat… Bus-enkelt!

Jag blev såå glad att Jarmo fick stanna igår i Robinson. Jag ställde mig upp och hoppade och dansade loss lite… hrm…

Här är lite bakom kulisserna-bilder. Intressant.

Jarmo utan ”tomtemössa”.