Dagens händelser som påverkar mig starkt är SVÄRMORS. Min man fyller år idag. Vi har sagt att alla kan komma och gratta när de vill under helgen. Vilken dag som passar de bäst.
Svärmor överraskade för ett par dagar sedan och ville ta med kickan (och sambons barnbarn) till sommarland + övernattning i kväll. Självklart går det bra. ALLT för min dotter. Hon kommer att bli överlycklig – det är än så länge en överraskning. =)
Svärmor och W skulle komma idag och hämta henne – då tänker jag (logiskt?) att de stannar och grattar HENNES SON samtidigt, så idag har jag åter igen stressat och donat. När jag och dottern står och gör ”Tiramisu” så ringer svärmor…
Jo – hon tänkte komma och hämta vår dotter INNAN min man är hemma, för min svägerska och frun och bebisen ska helt plötsligt komma till dem och då skiter hon helt plötsligt i oss…
Jag sa, men om du hämtar henne nu, då får hon ju inte grattat sin pappa idag! Så av två dåliga alternativ får vi då i stället köra och lämna kickan där i kväll efter att vi har grattat pappsen och myst.
Varför sa jag inte till henne ”men här står jag och gör Tiramisu FÖR att ni ska komma.” Varför måste jag vara så j-la trevlig hela tiden? Varför låter jag lika glad, trots att magen knyter sig och säger ”ja, ja då får väl vi komma med henne då…” Som om det inte spelar någon roll.
Den underbara överraskningen, som svärmor själv ville berätta här idag, när de kom – känns numer inte lika kul längre. (Jo, kickan kommer att bli överlycklig). Jag känner mig dock bara sårad, ledsen och framförallt irriterad över att hon beter sig som hon gör. Betyder alla andra mer för henne än vad min man och vår familj gör?
Vi får väl skylla oss själv som sa att alla fick komma när de ville, men hallå?! Går det inte att säga till sin dotter och hennes familj – ”nej, ni kan inte komma idag, eftersom vi ska ut till din bror och hans familj – dels för att han fyller år och för att vi ska hämta M. Det är bestämt. Ni får komma ut en annan dag, eller ring och säg att ni också kommer idag och grattar din brorsa…”
För mig – i min värld – är det så man beter sig. Men jag är nog bra dum i huvudet antar jag. Fan vad less jag blir.
(Fast just det – hos svärmor och W går det att sova över och därmed dricka… något som både W och J gärna gör tillsammans. Jaja, skit i oss då!) What goes around comes around.
Jag tycker de är så j-la egoistiska. Eller är det jag som är det?