LCHF släng dig i väggen – det fungerar inte speciellt bra just nu. Godis och drinkar slinker ner…
Kan det bero på läget? Jag önskar att jag var en ”sådan” som svalt i stället när jag inte var i form. Som bara slutade äta, så åtminstone något ”gott” kom ur eländet att må sisådär… Anyway, har i alla fall varit ute och sprungit/ gått idag två rundor så helt åt hel-ete är det i alla fall inte.
He, he!
Sjön vid Carlshamn.
Den här har jag gjort inspirerad av ett av våra bröllopsfoton på en målarkurs.
Ser ni brudparet på bilden…? Inte…? Nej, jag tordes inte ge mig på att försöka måla av oss. =)
Panikångest eller vad det är hade jag en natt. I hate it. Kanske dags att gå och prata av sig igen…?
Jag hatar att inte ha kontroll på mig kropp. Hatar att ligga och skaka av en rädsla som jag försöker tygla. Dödsångest. Det var många år sedan jag hade det. Hoppas det var en tillfällig släng den här gången. Min älskade satt och masserade mig i natt för att jag skulle slappna av. Zonterapi. Jag somnade åtminstone efter ett tag (och vaknade och somnade och….)
Jag träffar hellre på en haj än att jag plågas av ångest. En vithaj utanför False Bay i Sydafrika… Då skulle åtminstone eventuell rädsla vara befogad. =) Fast jag är så hajtokig, så jag skulle nog inte ens vara rädd?… Jag skulle vara fascinerad och överväldigad. Eller så hade jag skitit knäck. *ler*
Om jag får tid över ska jag redigera min bok jag skrivit. Kanske jag kan få den publicerad om jag försöker igen. Jag, som den här gången (tredje gången jag bloggar) endast skulle visa mina tavlor och dylikt… som inte skulle vara personlig, för jag vill egentligen inte fläka ut mig inför kända och okända… jag MÅSTE tydligen bara skriva av mig. Vara sårbar. Jag vill inte vara sårbar. Jag vill vara lika stark som jag alltid var fram till den där j-la kraschen -04.
Den här gjorde jag på en målarkurs, fick lite hjälp av läraren dock. En av mina bästa?
… om två veckor med min mans chef. He he.
Min man fick jobb via Manpower och är anställd av dem det första halvåret, sedan tar företaget över honom. I samband med att de skrev anställningsbevis hade Manpower-tjejen frågat vad hans fru jobbade med…
… vilket slutade med att han fick med sig hennes visitkort till mig. =) Nu har vi bestämt date – förutsättningslöst, så det kan både bli något och inte, men det känns i alla fall väldigt bra.
Nu har jag ett par veckor på mig att fixa jobb själv, annars får hon gärna hjälpa mig. Jag vill helst inte bli uthyrd och fara runt på olika arbetsplatser – men man kan ju också ha tur, som min man som fick en fast tjänst via dem. Det är vad jag hoppas på. Det kommer att lösa sig det här.
Min mans morbror och dotter har varit på besök. Jag älskar norrländskan och alla dess sköna uttryck…
…som paltkoma t ex. I går åt vi vääldigt mycket mat och det var vääldigt mycket grädde i maten, så M konstaterade krasst att ”ah, nu har man som drabbats av paltkoma”. =) Love it.
I morgon skulle vi få besök från Norrland, närmare bestämt från Björkarnas stad. Den underbara staden som även jag bott i i tre år. Vad gör man inte för kärleks skull? =)
Någon gång i morgon eftermiddag skulle de komma – men det har ändrats drastiskt. P ga ett stopp mindre (i Stockholm) så kommer de tidigare, vid sex ringde min svärmor och frågade om M hade fått tag i oss… nej, vad då sa min man. Jo, de kommer i natt i stället sa hon!
Mannen ringde M (som inte hade lyckats komma fram på telefon till oss) och fick bekräftat att de kommer tidigare. Inte liite tidigare heller. Inte i natt utan … de är här vid 21 – i kväll !!!! Det är om en timme. =)
Jättekul och även lite panikartat eftersom vi väntade dem om ett dygn… men min man är ju norrlänning. Världens coolaste, ingenting kan stressa upp honom och jag tror det har smittat av sig lite på mig genom åren.
Jag som gillar att ha koll på läget har fått släppa kontrollen och gilla läget. Ganska skönt faktiskt. Emellanåt.
Välkomna till Skåne!!!
Min kollega, eller f d kollega Tina ringde idag och sa att hon redan saknade mig på jobbet… Gulliga Tina. Hon hade sett min namnskylt och mina kastade tofflor i soptunnan… Vi har inte setts sedan Barcelona-resan, då vi var roomies, för hon har haft semester. Jag har saknat henne enormt också, men det är ju bara att vänja sig. =(
Jag var på arbetsförmedlingen och köade när hon ringde. När jag såg att det var från jobbet, så fick jag genast upp hoppet… att jag skulle kunna lämna arbetsförmedlingen och gå därifrån… men så var det ju inte.
Jag sörjer som tusan. Jag ”tvingades” lämna ett älskat jobb och älskade arbetskamrater och samtidigt så ser jag framåt – jag måste se framåt och hitta något annat fast jag egentligen vet var jag helst vill vara.
Jag sa till min man i går kväll ”jag kan bara hoppas att jag hittar ett jobb – och gärna ett jobb som jag trivs på… men chansen att det blir lika bra eller bättre än det jag nyss lämnat, den är nog lika med noll. Jag får hoppas att det finns andra positiva aspekter med mitt nästa jobb, som kan göra att jag kan ”glömma” och verkligen gå vidare.
Det låter som att jag förlorat en nära vän… men jag lämnade faktiskt en bit av mitt hjärta på det stället. Jag kan gråta bara jag tänker på det. Men det kommer att bli bättre – det kommer att lösa sig. På något sätt.
Jag sa till arbetsförmedlaren idag att jag ska ha jobb innan september. Så är det bara. Bra inställning fick jag höra. Ja, men så är det. Jag tänker inte gå och dra och jag kan inte gå och vänta på att mitt drömjobb helt plötsligt ska behöva mig mer än några timmar.
Jag tröstäter för tillfället, är verkligen i en svacka.
Lakritsfudge
Det hade inte varit så dumt att åka hit och dels slicka sina sår / och fira mannens jobb…
Cala D ór – Mallorca
Zumba-musik =)
… jag klarade jobbedagen, men redan ett steg utanför dörren tårades ögonen. Väl hemma kröp jag direkt in i mannens famn och släppte ut det. ”Vattnet” som min 3, 5 åring kallar det.
Det blev zumba idag också för att få lite lyckorus i kroppen. Och så en komedi, för lite skratt.
Jag är ensam i kväll, lät familjen åka själv på släkt”träff” – ska ses i morgon också, mannens släkting från Umeå är på besök och jag vill också träffa henne, men i kväll tar jag bara hand om mig själv.
Tur jag har en man som låter mig göra det och stöttar mig fullt ut. Med honom är jag mig själv 100%. Ledsen eller glad. Precis som det ska vara.
Kanske lyser solen i morgon…?
What now?! Kanske ska ta och köpa en lott idag… he, he. Jag kanske har tur i spel åtminstone.
Målet idag är att inte gråta. I´m done crying. I hope.
I går var jag med på Zumba efter jag slutat jobbet. Jag fick världens finaste komplimang efteråt…
… när jag duschat och skulle bege mig hemåt, berättade min kollega att Zumba-instruktören hade frågat honom om jag också var Zumba-instruktör…?
Han svarade ”nej, vad då då – är hon duktig?” Varpå instruktören hade svarat att jag var jätteduktig. =D
That makes me so happy. Jag är självlärd framför Alberto Perez zumba-dvd:er… och hon trodde jag var en instruktör. Yeiijj!!
Hittade en gammal zumba-skiva på jobbet och tog hem och dansade till… älskar den här låten.
… för fullt. Ja, även innan – men jag har ökat upp några knop nu. Jag söker både jobb jag ”kan” få och jobb jag vill ha, men som jag inte är behörig till. Skulle gärna vilja jobba som fritidspedagog t ex, men utbildningen är tre år lång….
… och så har en bekant fått just ett sådant jobb, för att INGEN behörig sökte tjänsten. Så chansen finns med andra ord, även om den är liten. Ytterst liten kanske, den tjejen har både en mamma som är lärare och hade praktiserat där tidigare…
… men konstigare saker har väl hänt. Tänk om man kunde gå som ”lärling”!! Det skulle jag ha gillat. Utbildning samtidigt som man jobbar. Couldn´t be better.
Lovely
… när åtminstone en av oss fått nytt jobb. Min man är den lycklige och börjar om några veckor. Nu kan han äntligen NJUTA av sommaren och bara vara tills det är dags.
Såå gött. Ett jobb fixat – ett kvar.
Hallon, gojibär, kesella- frukost.
