Först vågade jag inte hoppas på att det även gällde mig, vikarien… men det gjorde det.  Nu är det snart dags att packa väskan inför konferensresan till Spanien. =D

Jag älskar mitt jobb och så blir jag uppskattad av såväl chef som kollegor.  Vi blir uppskattade och belönade av vår arbetsgivare, på alla sätt och vis… är det konstigt att jag INTE vill sluta? 

http://www.youtube.com/watch?v=_N_xGQ3QKlk

En av mina arbetskollegor är så arg på vår chef för att hon inte fixade mer timmar till mig så att jag kunde vara kvar. Jag sa till honom, men du – det är inte chefens fel. Hon kan ju inte trolla fram en till tjänst för att jag inte längre får deltidsstämpla. Det är regeln som inte borde existera, det är regeln som är boven. Nöten/ nötterna som beslutade om regeln är dem jag är imponerad av (ironiskt.) Säg mig, gav det extra klirr i lönekuvertet för dem? Jag menar – någon gynnade väl det beslutet?

Ja, jag är bitter, ledsen och överkörd. Gråter bara jag tänker på att jag snart ska sluta på jobbet, men jag kan ju inte tänka med hjärtat. Huvudet säger mig att det är bättre att stämpla och ha mer pengar till räkningarna än att jobba och ha mindre kvar på fickan än när jag var mammaledig och tog ut så få dagar som möjligt för att de skulle räcka längre.

Jag är besegrad, men jag kan ju ändå göra ljud. Även om det är för sent.

En av mina favorittavlor.

OM jag bara kunde deltidsstämpla så skulle jag gladeligen jobba här på mitt älskade jobb, men eftersom jag inte får stämpla upp efter att jag använt 75 deltidsstämplingsdagar så måste jag välja att gå helt arbetslös i stället för att ta det jag kan få. Rubbat.

Det ser mörkt ut att kunna få en tjänst som jag ”klarar mig på” här på jobbet, då två stycken i ordinarie personal kommer tillbaka efter tjänstledighet. Men lite timmar här och där hade jag kunnat få – fast med deltidsregeln så kan jag inte tacka ja till det. Då får jag ju inte stämpla upp och då klarar jag mig inte ekonomiskt på lite timmar… Så idioten (-rna) som bestämde om den här regeln, ser mig hellre arbetslös än deltidsjobbande…

Arbetsmarknaden är tuff och de få gångerna man får svar från jobb man sökt, så får man ofta höra att man är en av 600 sökande. Det är inte så lätt att få ett heltidsjobb och jag hade hellre jobbat deltid än inte alls.

Det finns hur många deltidstjänster som helst och många sätter ut 50% tjänster t ex i butiksjobb. Alla dem jobben kan jag INTE söka… att kombinera två deltidsjobb är grymt svårt. Jag jobbar dagar ibland, kvällar ibland och ofta helger. Det ska till ett smärre mirakel för att lyckas kombinera två jobb. Jag har försökt. Fy tusan vad jag hatar regeln om begränsad deltidsstämpling. Jag har klarat mig på de där stämplingsdagarna i snart tre års tid (eftersom jag tar alla timmar jag kan få på jobbet), men nu tar de snart slut. Det är inte det att jag inte vill jobba, men om jag inte kan få mer av min arbetsgivare än vad jag jobbar  - vad ska jag då göra?  Söka annat jobb, självklart – men jag har inte fått något annat jobb… Men låt mig för tusan jobba deltid och stämpla upp så länge jag kan. Jag har ju ”vanliga” stämplingsdagar kvar (ganska många faktiskt) – varför kan jag då inte få deltidsstämpla de också? J-l a nötter som bestämmer över oss vanliga dödliga. Om jag också satt med en lön på 60 000 i månaden som vissa andra, så hade jag också ”klarat” mig på halvtid… utan att behöva stämpla upp…

Av ekonomiska skäl så måste jag välja det sämsta möjliga alternativet. Jag måste säga upp mig från mitt vikariat, för annars kommer det i princip  kosta mig pengar att gå och jobba. Jag får mer i a-kassa än vad jag får när jag jobbar 50%, dessutom kostar det mig att ta mig till och från jobbet. Så i stället för att jobba och tjäna pengar samt deltidsstämpla som jag hittills kunnat göra – så måste jag välja att gå arbetslös tills jag hittat något annat. 

Nej, måtte jag vinna på hästarna idag – så jag blir ekonomiskt oberoende. Då skulle jag ringa chefen på studs och säga ”riv uppsägningen, jag stannar kvar!!”

Såå mycket älskar jag mitt jobb. Det gjorde ont att skriva på uppsägningen. Jag agerade bödel åt mig själv. Jag både dömde och dödade en del av mig själv.

Allt för att någon ärthjärna tyckte det var ett bra sätt att få arbetgivarna att minska deltidsjobben…. Säg mig, vem är det det drabbar egentligen? Deltidare behövs och kommer alltid att behövas inom vissa branscher.

I weep.

Det var ganska nyligen som jag insåg att filmen var en trilogi och beslöt mig för att läsa de andra två böckerna nu på studs. Jag hittade ett kanonerbjudande på adlibris för hela boken (alla tre alltså i en fet bok) för 99:-

Nu ska jag börja läsa den, men har inte bestämt mig för om jag ska läsa första delen också (som jag alltså sett på bio) eller om jag ska hoppa in i andra delen…

Ännu en verklighetsflykt… =) från eländet med jobbsituationen.

Jag trodde inte det var så många eftersom jag är inaktiv med målandet i långa perioder. Allting har sin tid.

Och allting tar sin (lilla) tid… =)

OM saker och ting skiter sig med jobbet… så ska jag i alla fall vara tacksam över att jag fått jobba på ett fantastiskt härligt jobb med underbara arbetskamrater i snart fem månader och så ska vi snart åka på konferensresa….

…. jag som är vikarie får också följa med till underbara Medelhavet på konferens i fyra dagar…. där vi bland annat ska besöka en vinodling mellan konfererandet…. =)

Hur jag ska klara mig utan mina barn och min man de dagarna, det återstår att se (kommer väl att gråta efter dem varje kväll) men shit vad det ska bli kul.

Och förhoppningsvis så löser allt sig med jobbet framöver också, så att det kan bli både kickoff och fler konferensresor kommande år…? =D

Positive thinking. What goes around comes around. The Secret. Jag önskar mig härmed fortsatt anställning på mitt nuvarande jobb med minst 75% tjänst så länge jag vill. (Och när jag ändå är igång; så önskar jag höjd lön också.)  Jag älskar mitt jobb och jag mår bra av mitt jobb. Min kropp mår bra av mitt jobb. Handlederna säger inte ifrån lika mycket som innan… =) Jag vill stanna på mitt jobb. Jag är stolt över att jobba på mitt jobb.