Den officiella videon är lite för mycket… eller? Jag tänker sjunger hon (där hon åmar sig i sanden och ständigt byter outfits…) ”jag är en j-la snygg fotomodell, zaleila lei…” =D
Anyway, härlig låt.
Den officiella videon är lite för mycket… eller? Jag tänker sjunger hon (där hon åmar sig i sanden och ständigt byter outfits…) ”jag är en j-la snygg fotomodell, zaleila lei…” =D
Anyway, härlig låt.
Ändå gör jag det. Det handlar om 75-dagarsdeltidsstämplingsregeln (långt ord…) De j-la idioterna som kom på och bestämde den idén får gärna sticka till mig 4000 kronor i månaden för det är vad jag förlorar ekonomiskt nu när mina deltidsdagar tar slut och jag inte får stämpla upp. Trots att jag har dagar kvar av de ursprungliga 300. De har varat i två och ett halvt år eftersom jag har jobbat – men nu tar det stopp.
Tråkigt nog har jag ingen möjlighet att få en större tjänst på mitt nuvarande jobb – tvärtom blir tjänsten så liten som 50 % från nästa månad. Det är bättre än ingenting om man kan stämpla upp… men det får jag alltså inte när deltidsdagarna tagit slut. Då loosar jag ekonomiskt på att jobba…. och får därmed lov att säga upp mig för att stämpla helt…
Vilken j-la soppa. Jag vill inte sluta jobba och JA jag söker andra jobb men har inte fått något annat, så det vore ju verkligen bättre att jobba halvtid än inte alls… OM det nu inte vore för den j-la idiotregeln som skadar vår ekonomi så hårt. Och så är min man arbetslös… wohoo och har inte hittat nytt ännu. Det efter att hans jobb sedan sju år dragit ner på sju tjänster. Max j-la otur. Oj vad jag svär idag, men det känns det här.
Så hur gör man (ja, för mig är det helt j-la solklart egentligen) – stannar man kvar på jobbet som är så viktigt på alla sätt och vis och som eventuellt (gud vet när) kan leda till en utökad (?) tjänst – eller går man hemma på a-kassa och hoppas att man får ett annat jobb inom en snar framtid, eftersom det helt enkelt är så att räkningarna måste betalas och det är helt insane att gå back ekonomiskt genom att jobba… Typ 2000 kronor i månaden back för att säga en siffra (och jag hade alltså med min nya mindre tjänst kunnat stämpla två dagar i veckan om det inte vore för att deltidsdagarna tar slut inom kort och då fått ca 4000 brutto från a-kassan (som jag varit med i i cirka tjugo år och väl därmed skulle kunna tänkas ”få” något för…)
Jag hatar min arbetssituation nu. Jag hatar mitt kommande beslut och det gäller oavsett vad jag beslutar mig för… även om jag har bestämt mig, fast jag pendlar fram och tillbaka hela j-la tiden.
Vad f- n ska jag göra nu?
Vi hade ju barnvakt när vi såg på bio (så klart) och lilleman gav oss några skratt den kvällen.
Han var tokglad över barnvakten och ville direkt gå och leka med henne när hon kom. Jag sa till honom ”men låt oss prata lite med henne först innan vi ska åka”. Efter några minuter kom han och sa ”mamma får jag ta Anneli nu?” *asg*
När vi var hemma igen berättade Anneli att han hade sagt ”Har min mamma och pappa sagt till dig att du ska göra välling till mig? De kommer att bli arga på dig!!” Och även lite senare hade han ifrågasatt något hon gjorde…
Såå roligt! =)
Den här såg vi nyligen med våra grannar. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av den, men blev glatt överraskad. Jag var så orolig att den skulle visa sig vara kass. Det var den inte. Verkligen inte.
Det är helt klart en grym film, men samtidigt gillar jag det teatraliska i filmen, naturscenerna och så blir man då påmind om hur hemsk den är… Jag kan berätta att vi fyra var HELNÖJDA med den.
Jag och min man älskar att se på film, som tur är så gillar vi samma filmer (med några undantag.)
Den här såg vi härom kvällen. Jag hade dock väntat mig mer av den. En bra film, men inte tillräckligt bra för att få väl godkänt… nu väntar jag på tvåan för det kändes som att jag behöver mer av den här filmen. För att bli riktigt nöjd… =)
Den j-la skitregeln har jag haft gäckande i bakhuvudet sedan jag började på mitt nya älskade underbara jobb.
Eftersom jag inte fått lika mycket timmar som jag jobbat innan, så stämplar jag och det får man bara göra 75 deltidsdagar. Därefter är det ”take it or leave it”. Så OM jag inte får mer timmar på mitt jobb efter maj månad, så kommer jag att FÅ lov att säga upp mig och stämpla… av den anledningen att jag inte tjänar mer på att jobba än vad jag gör om jag går hemma och stämplar. MEN jag skulle ju helt klart vilja jobba och stämpla upp.
Skrota 75-dagars regeln nu! Det är bara fel personer det drabbar. Min handläggare på Arbetsförmedlingen pratade om att ”tanken var att det skulle tvinga arbetsgivarna att höja upp anställningen”, men inte bryr sig arbetsgivaren om min situation. Att jag skulle gå back 2000 inkomstmässigt och dessutom så kör jag upp ytterligare 2000 kr i månaden, vem drabbar det? Inte f-n är det arbetsgivaren. Det är mig. Jag som VILL JOBBA, men under rådande omständigheter så kommer jag inte att ha RÅD att jobba…
Jävla idiotregel. Och de människorna som inte vill jobba alls kommer alltid att hitta kryphål så att de slipper undan. ÅHHHHH! Måste prata med chefen om det här och hoppas att hon skonar mig från ett liv i arbetslöshet…. speciellt nu när min man och några till på hans jobb blev av med jobbet nyligen. Det hade ju varit helmysigt att gå hemma båda två, arbetslösa… eh, eller inte. Nej tack av alla möjliga anledningar.
Den underbara handläggaren (ironiskt) svarade dessutom så här när jag frågade om jag kunde få simlärarutbildningen betald av dem. Nej, det kan du inte – det är nästan bara invandrare som inte har någon utbildning som får hjälp till olika utbildningar och bidrag. Eller i extremfall som t ex om du satt i rullstol och hade varit arbetslös i många år och ville gå en utbildning… då kanske vi skulle kunna betala en termin om du tvunget ville läsa något och då skulle jag få gå in till min chef och få ett specialtillstånd till att ge dig det….
Så är det gott folk. Jag som jobbat i tjugo år och alltid skött mig på alla sätt och vis får inte ett skit för mina skattepengar. How lovely! Det är nästan så att man blir lite stolt över att bo i Sverige…
Igår kom frågan ”Vill du bli zumba-instruktör?”
Ja, vill jag det? En del av mig vill det definitivt. En annan del av mig tvekar; kan jag det, vågar jag det?
I don´t know yet… Självklart KAN jag det om jag bara vågar… Självklart kan jag det om jag bara slutar mesa…
Var köper man självförtroende? OCH lite jävlar anamma.
Nu har jag tränat zumba i ca 9 månader och jag tror aldrig jag kommer att tröttna på den träningen. Dessutom varvar jag med orbitrek (crosstrainer), promenader, vattengympa el simning och ab doer twist. Det är egentligen ett under att jag INTE är trådsmal och tight överallt… jag måste göra något fel, men det löser sig väl. Jag trivs ganska bra trots allt…
Varenda gång jag hör början på den här låten så tror jag att det är Will Smiths låt… tills jag inser att det är den här. =)
”Yeah yeah yeah yeah, Miami”…. not! – ”The beat goes ooooon. ”
AARRGH! Min papegoja flög iväg… var kan den vara?!
Idag hade vi pirat-tema på jobbet. Superkul och härligt när det händer något annorlunda. Vi var tre pirater som jobbade idag och vi hade på oss singoalla-aktiga röda klänningar, head-bandanas (jag med dödskallar som jag lånat från min dotter) och så en (plast-)sabel. Skatterna var gömda både på torra land och till havs…. barnen fick gå på plankan och gå tipsrunda.
Jag tog med min egen familj också så alla fick ta del av skatterna. Vad slår en sådan jobbe-dag? Hur ofta tar man med sig familjen till jobbet liksom… lovely.
Det var bara en sak jag saknade idag…. he he… ögongodis. Ingen Captain Jack Sparrow i kikarsiktet så långt ögat kunde nå. (Fast min man var ju där som sagt.) =D