… jag älskar zumba, så är det. Med allt annat verkar jag vara en periodare, men zumba har jag nu tränat i över ett års tid på hemmaplan med Alberto Perez olika dvd:er och jag har fortfarande inte tröttnat. Jag provade hans första skivor också tidigare än så, men av någon anledning fastnade jag inte den gången.

För några månader sedan gjorde jag t om ett eget zumba-inspirerat pass – tänkt först till vattengympa på jobbet, men jag kör det jämnt och ständigt här hemma varvat med de ”riktiga”. Med facit i hand blir det ingen instruktör av mig eftersom jag slutar jobbet, men jag gav passet till en kollega. Jag ”körde” det också med henne och hon sa ”Nette, det här kan du köra direkt!” Godkänd. =)

På jobbet har vi tre zumbainstruktörer och i början på terminen var jag med på ett pass med en av dem. Det var kul, men det var inte så mycket jag kände igen som ”zumba”-rörelser och jag blev besviken när hon sa att ”och nu ska vi dra ner på tempot lite..” för jag kände ”Va?!! Ska vi inte öka nu!!?” =)

Jag har inte varit med på många pass, eftersom mina arbetstider inte passar med när träningspassen börjar och jag ligger inte och kör tillbaka till jobbet efter några timmar, utan då tränar jag helt enkelt hemma. Men för några veckor sedan var jag med på ett utepass (under arbetstid – kan det bli bättre..?) och då var det med en annan instruktör. Hon var jätteduktig och passet var kul…

… men i torsdags när jag åter igen var med på ett pass när jag hade slutat jobbet – … så hade jag den bästa instruktören. (Och då menar jag INTE att de andra inte är duktiga, men för mig var det passet det bästa av alla.) HELT SUVERÄNT!!! Så j-la roligt och med (nästan) alla rörelser som jag älskar. Skitbra tempo (även om jag hade tålt lite till.) Jag berättade för instruktören efteråt att jag älskade hennes pass och hon sa ”det syntes. Ditt leende  gav mig så mycket.” Nice, give and take. Den tjejen är nog min soulmate inom zumbaträning. =D

 

« »