Som jag gifte mig med för att jag älskade honom… och som jag bad till Gud för, och bad till Gud för att rädda vårt äktenskap och för att inte splittra denna familj… det känns som om vi har ett band. Och det har vi ju, eftersom vi har pojkarna tillsammans, de är en del av oss båda. Ibland önskar jag pappan åt helvete, men ibland när minnena tränger sig på så minns jag hur mycket jag älskade honom och hur bra det var en gång 
Du har ju en styrka utan dess like, när jag ser det som hänt dina pojkar på senaste tiden. Och att även kunna se tillbaka och se allt som var så bra en gång, det är också starkt. Du tar dej ju igenom detta och du har nog en hel del som läser fast det känns många ggr. som om man hade velat vara där ändå.. som stöd eller hjälp på något sätt. Men det är hur jag känner det för när man sitter här o läser så känns det som om man aldrig hade klarat detta själv (jag har fällt många tårar). Ibland i svåra stunder när man tror att nu går jag under så får man ju dock extra styrka, som sänd från ovan. *kram*
