I ett så svårt ögonblick var det som om jag inte tänkte på något vis. Jag gjorde det som de sa åt mig på larmcentralen medan vi väntade på ambulansen… lägg i framstupa sidoläge osv… Morfar, mormor och pappan hade också kommit hit till oss. Men när jag satt i väntrummet på röntgen och hade min son inne på hjärnröntgen… då kom det hemska tankar om hur det skulle vara då han vaknade. Hjärnröntgen var ok, men de skulle kolla bilderna lite mer noga innan de kunde säga säkert. Min yngste son sov. Han låg på intensiven med konstant övervakning, andningshjälp, dropp, kateter…

