the big 40… Dagens löprunda resulterade i en massa tankar. Jämförde mig själv nu och som 20 år.

Konstaterade att som 20-åring rökte jag ett paket minst om dagen, festade 4-5 gånger i veckan. Rörde mig aldrig annat än till o från krogen och dansgolvet typ. Hade en massa korta förhållanden och levde, när man tänker tillbaka ett ganska destruktivt leverne. Vikt ca 48 kg och väldigt noga med hur jag såg ut. Hade i dåtidens mått en riktigt fin kropp. Jag skulle aldrig skaffa barn, inte träffa någon som hade barn sen tidigare och hela mitt liv skulle vara ett långt jävla party.

Idag, med bara några dagar kvar till 40 så kan jag summera som så. Rökningen la jag av med för 1,5 år sen. Men jag kan inte säga att jag inte kommer att trilla dit igen men jag hoppas att jag inte gör det. Under de 16 år jag varit tillsammans med min man har jag varit full ca 8 gånger. Dricker ja, men sällan så att jag blir onykter så att det ens märks. Ett glas vin till maten räcker så gott så. Vikten är definitivt inte 48 kg längre, närmare 65 än 60 till och med. Kroppen som en gång i tiden var fast o fin är lite mer slapp idag, med lite bristningar som påminner om de två som jag älskar mest i hela världen, min son och min dotter. Så det är en kropp som jag är stolt över!!
Ja, barn skaffade jag tillsammans med mannen i mitt liv, som hade tre barn sen tidigare…

Summan av det hela: Jag mår bra, lever ett liv som jag stortrivs med och älskar varje ny dag!

Jag känner mig sällan rik men när jag har varit och storhandlat och fyllt upp kyl och frys. Då känner jag mig rik.

När jag ser vilka som är mina verkliga vänner, inser att de är otroligt få men det gör ingenting. För det är de som tycker om mig för den jag är och inte något annat. Då känner jag mig rik.

När min son på snart 15 år kommer hem och tackar mig för att jag alltid ställer upp och skjutsar, hämtar, lämnar, är med på de matcher jag kan… Då känner jag mig rik.

När min dotter på 12 år berättar att jag är världens bästa mamma.
Då känner jag mig rik.

Min man finns alltid för mig och jag känner mig vansinnigt rik.

Ligger och lyssnar på regnet som vräker ner utanför mitt fönster. Finner det riktigt rofyllt idag!

min älskade hund, ligger och har så ont i sitt ena ben/höft. Han kan knappt gå. Försöker tolka hans blickar och rörelser så gott det går och mår själv dåligt för att jag tog med honom på en långpromenad idag. Han har ju visat tecken på att halta när man tagit längre promenader men värmen nu har gjort att han inte har fått ta några långa promenader eftersom han är extremt värmekänslig och de korta promenader han tagit nu har varit utan hälta.

Vill inte gå igenom allt en gång till…Men ska prata med vetrinären imorgon så får vi se…

Nu får jag banne mig lära mig att släppa och gå vidare…Människan är inte värd den enerin som hon tar av mig. Så, nu går jag vidare…

Powerwalk i skogen imorse. Hunden är något värmekänslig så bilen bort till skogsstigarna och sen gav vi oss av. Fantastisk frihet att gå i skogen, se liljekonvaljerna nästan ha slagit ut, dofterna, fåglarna..Hade ljudboken på så låg volym att jag precis hörde alla intryck utifrån men ändå hörde berättelsen.

Nu är det största bekymmret att den hunden som är kvar börjar visa samma symptom som den vi fick avliva i våras…

Just nu kan inte livet bli bättre. Älskar min tomt, älskar mina syrener, älskar min blommande buskar.

Nu dags att åka och inhandla kvällens middag, blir att grilla och bara en sallad till och självklart ett glas rött. Jag är själv ikväll och kan således bestämma själv vad som ska grillas.

Livet leker!

Kvällen har bestått av grillning och rött vin. Fantastiskt att sitta ute och äta, höra fåglar kvittra, barn som leker. Njuta av ett gott vin när man för en gång skull är ledig och inte ska åka iväg direkt morgonen efter. Det är så värdefullt!

Sitter och studerar min internetbank och ser verkligen hur annorlunda allt kommer att vara om ett år… Om ett år kan vi verkligen börja leva. Våra barn kommer att kunna säga: -Mamma jag skulle vilja ha och jag kan säga ok…inte som nu bara köra den vanliga ramsan ”du vet att vi inte har råd men önska kan man alltid”…

Det kommer alltid att kunna finnas pengar, om än inte mycket men det kommer alltid att finnas. Pengar är inte allt men en otroligt stor del för att man ska kunna känna sig tillfreds.

Vi har haft våra år med ett rent helvete och det ska vi aldrig ha igen..ALDRIG!!!

Dags att börja planera för att börja leva igen!

Varför går folk med i grupper som ”Jag har världens bästa barn”, Jag har världens bästa dotter/ son…, vi som älskar våra barn etc etc…

Jag vet att jag har världens bästa barn och att jag älskar min barn villkorslöst UTAN att behöva gå med i någon Facebookgrupp. Så dåligt samvete som mamma har jag inte att jag måste berätta för alla mina vänner och kreti o pleti att jag älskar mina barn.

I från början kunde jag själv gå med i alla grupper som jag blev inbjuden till men idag gör jag inte så…Jag går med om det är något som jag verkligen känner för, annars så får det vara…