Min kropp och jag

Då har jag flyttat..

Linnéa Gaseb — Mon, 21 Feb 2011 22:10:00 +0000

http://linsipip.blogspot.com/

Måndag blir lördag..

Linnéa Gaseb — Mon, 21 Feb 2011 14:06:00 +0000

Det är måndag och när man går in på bloggen möts man av att de ska lägga ner. Den 25e april. Lite lustigt eftersom jag funderat lite på vad och hur jag ska göra med bloggen. Jag startade den ju för att jag ville gå ner och som läget är nu så blir jag mindre men inte lättare. Jag tränar och jag äter men det händer inte så mycket på vågen. Eller hmm ja, det går upp och ner men inte till mindre än 72..

Det jag kom fram till är att jag vill fortsätta skriva och jag kommer ju aldrig sluta träna men ska nog läga det där med vågen på hyllan. Jag vill nog redovisa vad jag äter, mest för att jag måste ha koll på att jag äter ordentligt i förhållande till träningen och så att jag inte äter för mycket.

Helgen har varit jobbig. Jag har jobbat. Och så har jag ju inte varit så uppåt de senaste dagarna. Jag bli ju deppig vid en viss tid i månaden och händer det då nåt är det som att hälla bensin på en eld. J kom inte. Han fick mer jobb än väntat och sen vaknade han med nästan 40 graders feber. Hade inte velat ha han på vägen till mig, köra en bil med feber yra. Det jobbiga är ju att jag har så svårt att tro på det.. Det finns en jävul i mig som säger saker hela tiden och nånstans känner jag mig dum för att jag faktiskt trodde att han skulle komma. Bara för mig.. Varför skulle han det?

Jo, för att han tycker om mig..

Det är det enkla svaret.

Min man, min älskling, min prins och mitt hjärta.. Vi har hållit på att strula i 4 år tror jag det är. Och man håller inte på så här i 4 år om det inte är nåt. Jag måste tro på det och lita på honom, eller försöka lita på honom.

Det är ganska kul för vi har pratat på jobbet om hur män och kvinnor är och män är enkla det är vi som gör dem komplicerade. Det är vi, jag som lägger till saker som inte finns. Jag måste lära mig att vägen inte alltid är i skogen på alla omvägar utan att den ibland kan vara ganska rak.

Idag är det måndag för många, även för mig fast jag blandar den med ett litet inslag av lördag. Vilket innebär lite ostkrokar och kanske lite cholkad. Jag har ju ändå jobbat hela helgen.

Och så ska jag träna idag..

Kram så länge..

Ett trasigt hjärta har svårt att tro..

Linnéa Gaseb — Thu, 17 Feb 2011 12:06:00 +0000

Jo men så att.. Jag känner mig ganaks smått skitzofren. J skulle ju komma hit i tis och vi skulle ha 3 romantiska dagar bara han och jag. Men så blev det flyttat till igår, ons. Men så fick han feber. Och nu kommer han inte alls denna vändan. Kanske på söndag.

Alla mina varningsklockor ringer och tjuter. Det jobbiga är att i söndags tänkte jag messa till honom och säga att det kändes så konstigt för att jag trodde inte på att han skulle vara här så länge med mig, jag fick känslan att det inte skulle bli av. Men jag avfärdade den för att det lär så töntigt. Tom i mitt huvud. Men nu ligger jag här och kan inte sluta gråta och känner mig så dum som faktist trodde på att han skulle komma hit.

Jag har jätte svårt för att lita på människor och jag har gått på många minor. Jag VET att han måste jobba och jag vill självklart inte att han ska köra hit med hög feber. Men jag har så många röster i huvet som säger att det inte är sant.. Att han inte är ärlig.. Och det är samma röster som jag struntat i de andra gångerna. När Stefan var otrgogen tex, när Anders lurade skiten ur mig, när Jonas sa att han var depprimerad. Jag är naiv och godtrogen och dum och.. Nu vill jag säga fet, ful och vem fan vill ha mig?? För det är så det känns. Vem vill vara med ett överviktigt, psykvrak?

Inte ens jag vill vara med mig just nu..

Kanske kan det vara så att detta har hänt förr som jag faktiskt inte trodde på det. Inte bara en ggn, inte bara två, utan minst 3. Så egentligen får jag ju skylla mig själv. Jag slår huvet i en betongvägg och då är det klart att det gör ont. Men han är ju såååå söt när vi messar.. Och jag vill såååååå gärna tro på honom.. Men…

Nu var det prat om att han ska komma på sön men det kommer inte att hända. Jag känner det hela vägen ner i tårna. Tråkigt men sant.

Så kvällens fest blir nyker för Fröken Gaseb. Är alldeles för ledsen för att kunna festa loss sen så känner jag mig ju inte bekväm än att festa med de som ska ut så det blir en bit smörgåstårta och ett glas vin och hem i säng. Träning imorgon.

Och så träning idag. Måste bli av med lite av denna dåliga, tråkiga energi.

For now, L

Me, my self and I..

Linnéa Gaseb — Tue, 15 Feb 2011 23:41:00 +0000

Idag har jag messat loss med Johan. Han är så söt.. Men det var inte det jag skulle säga. Jag kom på att jag är jääävligt bra på att sabotera för mig själv. När jag tar mig till gymmet och springer 90 min på bandet är jag nästan aldrig nöjd. För då vill jag egentligen köra 60 min styrka oxå men eftersom jag ofta jobbar då jag löptränar så hinner jag inte det innan jobbet. Och då blir jag sur för att jag inte hade diciplin nog att komma iväg tidigare.

Jag är min värsta kritiker, det brukar jag säga och det är inte ofta jag är nöjd med vad jag presterar. Men idag tänker jag vara det. Jag sprang 50 min och tränade 55 min pump, kände efter hur kroppen kändes och åkte hem. Planen var att springa 60 min till men jag orkade inte. Jag kände mig matt och hungrig och åkte hem. Var inte det bra?

Så nästa vecka har jag 2 mål att uppnå. En timme träning 6 dagar och 3 mål mat 5 dagar. Jo och så 2 liter vatten varje dag. Det är jag oxå dålig på.

Det ska väl inte vara allt för svårt? Eller? Sen vet jag att det kan bli mer träning men jag har inte pressen av mig själv på samma sätt.

Ligger i skrivandets stund på min spikmatta och måste sluta nu för jag känner hur göttigt avslappnad kroppen börjar bli.

Maten:

Gröt m linfrö, keso och melon 4

Några vinegum 4

Rostade rotfrukter m kyckling och rattatouille och tatziki 2+3+3= 8

Nötter typ 30000000 pp haha

Hmmm ja det är vad som kom in i kroppen idag.

Träningen:

50 min löpning 10

55 min pump 6

Thats it folks, L

Sol=sviiiiiin kallt!

Linnéa Gaseb — Tue, 15 Feb 2011 12:53:00 +0000

Då var all hearts över och jag har sovit över dagens första träning. Jääävlar vad jobbigt det var igår. Alla var trötta och utslitna och när vi gick av var det jobbigt att få benen att bära mig hem.

Nu ska vi ju ite ens prata om hur det gick med maten.. Katastrof!!! Men å andra sidan fanns det inte tid att hinna äta och när det fanns nåt att stoppa i munnen var det bara att skita i valen och se till att energin kom i i kroppa.

Jag fick iaf träna nästan 2h innan jobbet så det gick ju inte helt åt helvete.

Maten:

En proteindrink 4

Macka m lätta 3

Potatis m kött och sallad 3+4= 7

5 gelé hjärtan 2

Fruktsallad m keso 3

Maki tunnt skurna 4

8 pommes ?

En muffin 8

En macka m liiiite ( det var inte så gott som jag trodde) köttfärs 4+3= 7

= 38

Träningen:

90 min jogg 16

20 min stretch

= 16

Det var inte så farligt som jag trodde men så har jag säkert glömmt nåt och pommesen är inte med räknade.

Idag lyser solen och jag vill såååå gärna bege mig ut och springa men vet att det är galet kallt så jag hoppar det. Känns inte alls kul..

Men det blir nog spinning iaf och pump hoppas jag..

Kram

All hearts day..

Linnéa Gaseb — Tue, 15 Feb 2011 01:12:00 +0000

Är finally över och det blir en update imorgon. Har tränat och jobbat och benen värker och fötterna värker. Mmmm ljuva sömn..

Gala igår, mindre gala idag!

Linnéa Gaseb — Mon, 14 Feb 2011 00:12:00 +0000

Igår var jag på Melodifestivalen i Scandinavium. Jätte trevligt, lite synd att vi inte bunkrade med mera vin bara. Haha! Sen gick vi över till älsklingen Andréas och drack vin och snackade skit. Det var meningen att jag skulle möta upp vänner efter men när jag kom ut var klockan så mycket att jag gick till Sub och sen hem. Och idag har jag bara tatt mig ut för att köpa onyttigheter.

Imorgon är det måndag och då börjar en ny träningsvecka och sen så väntar jag besök på tis.. Vad jag längtar efter honom.

Magen är jätte svullen och det ska bli göttigt när den blir som vanligt igen. Kram och god natt, L

SMS-bloggat från mobilen

Linnéa Gaseb — Sat, 12 Feb 2011 12:17:00 +0000

Funkar det nu kanske…

Gårdagen..

Linnéa Gaseb — Fri, 11 Feb 2011 09:40:00 +0000

God morgon.. Eftersom gårdagens inlägg blev lite annorlunda än tänkt så tar vi maten och träningen idag istället.

Maten igår:

En stooor protenidrink 7

Ett äpple

2 potatisar m bankad fläskytterfilé, sallad, pizza sallad 3+3

2 mackor m lätta 5+1

Fruktsallad m keso 2

Rostade rotfrukter m kött och tatziki 1+3+3

Keso ananas/passion, nötter, thé 1+5

= 33

Träningen:

90 min jogg/ spring på bandet 17

20 min mage, rygg, stretch ??

=Hmmm ja någonstans runt 20

Idag har jag börjat med gröt, keso och linfrön. Ska klä på mig och ta mig till gymmet. Idag är det löpning och pump på schemat. Och imorgon blir det nog en tripp till Sportlife. Sats har stängt. Eller ska man ta en vilodag…

Ett tungt och sorgsamt inlägg..

Linnéa Gaseb — Fri, 11 Feb 2011 00:24:00 +0000

Idag när jag åkte hem lyssnade jag på kalavagnen. Äääälskar att lyssna på det. Det är vanliga människor i olika faser i livet och olika sinnesnärvaro som ringer in och berättar saker om sig själva. Och när jag ska hoppa av bussen så spelar de Rikard Wolff.. Jag har inte lyssnat på honom på ca 5 år.. Jag blir kall i kroppen och hjärtat slår hårdare, snabbare. Sist jag lyssnade på honom låg jag i min säng hemma hos mamma och mådde skit. Så dåligt att jag svalde 80 sömntabletter med whiskey och hoppades på att aldrig mer vakna. Det var sista ggn jag försökte ta livet av mig. Absolut inte sista ggn tanken fanns där men det var det värsta och sista försöket. Och jag ville somna in till Rikards hääärliga röst.

Sen dess har jag inte förmått mig att lyssna på honom. Jag älskar honom verkligen och har såå många ggr hittat en styrka i hans musik, i hans uppträdande. Och nu när jag gick hem så fanns han där igen. Hans röst, min smärta, min skam, min mammas tårar, min systers sorg, min besvikelse när jag vaknade på Akademiska sjukhuset och förstod att det inte hade funkat.

Den kvällen var vi ute i Uppsala och jag var så ledsen, så deppig och jag var så trött på att aldrig vara glad. Jag var så less på att alla alltid var oroliga för mig. Att jag var en sån börda för månniskor. Så jag drog. Sa inget utan tog mig hem till mamma och ringde henne för att kolla så att hon inte var på väg hem och tröck ut alla sömntabletter jag hade, propavan hade jag fått för att jag hade sömnsvårigheter och min psykdoktor gillade att skriva ut piller. Och hämtade en flaska whiskey och svepte.

Jag kommer ihåg att mamma kom hem och att hennes man satt och höll mig i handen när hon ringde ambulansen. De ville magpumpa men jag ville inte utan fick spy och sen är det svart. Tills jag vaknade med en slang från urinröret och i en sjukhussäng.. Helvetesjävla pissskit vad dåligt samvete jag får när jag tänker på det. Vad gjorde jag mot mamma??? Vad gjorde jag mot min syster??

Hur mycket stryk kroppen tog av det har jag ingen aning om. Och eftersom detta var kanske 3-5 försöket så måste det ju ha hänt nåt.

Det finns de som säger att misslyckade försök bara är ett rop på hjälp, jag ville verkligen dö. Jag såg ingen som helst anledning till att jag skulle leva mer och förstöra min familj och mina vänners liv. Jag var en börda som ingen skulle behöva bära, en parasit som skulle bort. Det finns oxå de som säger att det är den fega vägen ut. Jag trodde på riktigt att jag gjorde världen en tjänst. Att alla skulle må så mycket bättre utan mig, visst, de skulle sörja men det skulle gå över. Jag var ju så jobbig ändå..

Jag var psykiskt sjuk då. Hade gått in i väggen och kraschat den. Mitt dåvarande jobb sa att: bara så du vet, vi har ingat ansvar i det här.

Min dåvarande/ex sambo (vi separerade närjag blev sjuk) sa: bara så att du vet, detta är inte mitt fel.

Jag ville inte ha nån som tog på sig ansvaret för MIN psykiska hälsa men inte heller nån som slog bort mig..

Jag är livrädd för att älska så mycket igen. Jag är livrädd för att bli så kär igen. Jag är livrädd för att prata med nån när jag är ledsen. Min största kärlek i livet lämnade mig när jag blev sjuk. När jag behövde han mest. När jag blev jobbig.

Nu när jag blir ledsen blir jag det när jag är ensam. När ingen behöver se, när ingen behöver bry sig. Jag skriver här. Där de som läser inte kan lämna mig bara för att jag inte är på topp och gör de det så märker jag det inte. Jag vet inte hur längesen det är jag grät i någons armar. Jag vågar inte.. Men jag är ganska trött på att vara stark.

Tänk när han som får mig att le läser detta, när han som får mitt hjärta att slå ett extra slag ser hur trasig jag är. Min vackra prins.. Han skrämmer mig och egentligen vill jag nog inte alls känna nåt för det kommer göra ont när jag landar..