”Mangla Wanja” kommer att bli den paroll under vilken jag ska kämpa för att svenska arbetstagare får det så som man har det i Spanien. Blir man uppsagd får man en miljon kr i ersättning. Det ni!!!

Här skor sig fackföreningsledarna på lågavlönade arbetstagares beskostnad och dom arbetslösa får gå ifrån hus och hem i väntan på den ersättning dom har rätt till men som handläggarna inte behagar pytsa ut inom rimlig tid. Det är andra bullar det

Det gäller att leva medan man kan, eller hur? Fattar inte folk som sover bort sitt liv, eller slösar bort det framför TV:n. Jisses så patetiskt, när det finns en hel värld och en jämrans massa människor som bara väntar på att upptäckas!

Är det inte märkligt att så många av dom som inte tror på ett liv efter detta ofta slösar bort detta sitt enda liv med att glo på TV flera timmar varje dag? Borde inte just dessa människor leva till fullo och göra det mesta och bästa av varje sekund?

Spana in den här killen och berätta sen varför just du har så mycket att gnälla över:

Haha, vänta bara, skrev jag till min unge vän Fredrik! Man tror att man förstår hur det känns att bli äldre, men efteråt fattar man att man inte hajjat ett jämrans någe…Inom varje rynkig och skruttig kvinnokropp finns en ung kvinna som undrar vad fan som hände.Ungefär där är jag nu. Man böjer sig över en spegel och hela ansiktet hänger – jämmer och elände. Jag kan ju säga så mycket som att jag är VÄLDIGT försiktig med att böja mig över maken för att kyssa honom. Why? Jo, ögonen syns knappt bakom rynkorna, läpparna är som skrynkliga näbbar, kinderna hänger slappt och vette fan om inte till och med öronen slokar. Så jag är som sagt oerhört försiktig med att böja mig över nån. Mardrömmen skulle väl vara om jag skulle måla en tavla i TV och man filmar så där som man filmar när dom slår i spikar och annat. Jisses, folk skulle skratta ihjäl sig.Undertecknat en som hellre ligger på rygg eller står stelt rakt upp och ner

Hej Makthavarna!

Jag är en liten tant som har många undringar. Här är några av dom:

• Bl a undrar jag vad som görs åt alla dom som mirakulöst blir friska när dom fyller folkpension. Jag känner själv till 3 fall och jag anser att man utan dröjsmål borde få betala tillbaka dom pengar man lurat av välfärdssystemet (=oss). Vad anser ni?
• Jag undrar även varför man under många år hellre sjukpensionerar friska unga än låter äldre (från 58 år ex vis) gå i pension lite tidigare, mot att dom unga får in en fot på arbetsmarknaden.
• Sen har jag funderingar kring det här med kultur. Varför skär man ner på konst- och musikundervisningen i skolan? Varför satsar man inte pengarna på barn och ungdomar i stället för att subventionera vuxna konstnärer (samt författare och musiker) vars verk ingen vill ha? Kan man inte leva som konstnär eller artist, så anser jag att man borde ha detta som en hobby och försörja sig genom att arbeta med annat, i stället för att få pengar och gratislokaler av det allmänna.
• Vi har ju detta med Saab och Volvo. Varför åker inte ni omkring i dessa bilar? Sånt skulle väl sända ut ganska jyssta signaler till undersåtarna – eller? Fast nu blir väl Volvo kinesiskt och Saab norskt, så det är liiite sent att ändra er nu.
• Hur är det med detta privatiserande egentligen? Är det så himla bra att Fortum och dom andra skinnar oss? Förr fanns ett elverk i varje kommun och dom var inte vinstgivande utan var till för att förse oss medborgare med elektricitet. Varför var det dåligt? Varför måste man alltid tjäna pengar och sko sig, och varför är det helt OK att göra det på sånt som folk inte kan leva utan?
• Som bostäder. Hur kunde sossarnas Annika Billström i egenskap av ordförande i allmännyttans riksorganisation få driva igenom marknadshyror? Det var bland det sista hon gjorde innan hon avgick därifrån för snart 2 år sedan. Hur tänkte hon? Tänkte hon över huvud taget? (Hur bor hon? I bostadsrätt på Swedenborgsgatan?) Varför ska allmännyttan gå med jättevinster? Var inte meningen med allmännyttan att vi med låga inkomster skulle ha råd att bo jysst? Mitt i stan om vi så ville? Har vi plötsligt fått mer pengar att spendera på hyran, eller ska vi väck från stadsbilden? Och varför tillåts förhandlare inom Hyresgästföreningen att bo i villa och bostadsrätt? Hur mycker på min sida är en sån i en förhandling?
• Försvaret är en annan fråga. Hur smart är det att lägga ner det? Hur naiv får man vara? Och hur kan en vapenvägrare få bli försvarsminister?
• Om friskolor nu är så poppis bland föräldrarna, varför försöker då inte den kommunala skolan bli lika bra? Varför ska vi delas in i A- och B-lag redan i skolåldern? Varför får man inte gå om när man inte snappat grundkraven för årskursen? Hur kan man släppas genom hela grundskolan utan att ens kunna det mest elementära, som att läsa och förstå en text? Var det Palme och Göran Persson som i egenskap av ecklesiastikministrar förstörde skolan? Varför gjorde dom i så fall det? För att klyftorna garanterat skulle bestå?
• Varför fungerar den privata sjukvården bättre än landstingets? Hur kommer det sig att en duktig läkare hellre arbetar privat? Varför försöker inte landstingets vårdinrättningar bli lika bra som dom privata? Ex vis genom att anställa läkarsekreterare så läkarna slipper skriva allt själva, samt anställa personalplanerare så chefen för vårdcentralen kan vara det han/hon egentligen är, nämligen läkare. Varför slänger man ut enorma summor på stafettläkare i stället för att fixa till arbetsmiljön så läkarna stannar? Varför lägger man inte ner landstinget? För att många då blir utan jobb? Är det bättre med konstruerade jobb som egentligen inte behövs än inga jobb alls? Ja, kanske.

Det var allt för idag. Jag återkommer med fler frågor i framtiden.

Vänligen
Niki Loong
Halvtidsarbetande sjukpensionär, boende i hyresrätt på Södermalm.

Läste i DN i morse om en kvinna i Tullinge. Hon hade försökt sno åt sig plagg ur en välgörenhetscontainer och nesligt nog fastnat. Och fick skäras loss av brandkåren…

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men roligt är det. Fast genant och trist och kanske även sorgligt. Hon kanske var en behövande som hade rätt till välgörenhetskläder. Eller så var hon snål. Eller nyfiken. Eller girig. Hur som helst så kan jag se det för min inre syn och det är en rolig syn.

Vadan detta myglande bland sossepolitiker? Kan det bero på att dom under väldigt många år varit så dominerande i svensk politik, så dom till slut trodde att vi var till för dom och inte tvärtom?
   Nu är det Wanja – igen. Mona Sahlin har ställt sig på hennes sida. Nån som är förvånad? Mona ”snodde åt sig” 53.000 kr från oss (staten) och tar man upp det så blir hennes ögon aningen snedare och hon (hån-)flinar (det är svårt att se om Mona ler eller hånler, tycker jag) att det ju bara var 2 Toblerone det handlade om. Men det var det inte. Den socialdemokratiska förnekelsemaskinen har skickligt präntat in dessa jämrans Toblerone i folkets medvetande, så numera skrattar vi lite till mans åt att hon kunde kickas ur regeringen för en sån struntsak. Äckligt.
   Men åter till Wanja. Hon satt i 24 styrelser förutom att hon var heltidsarbetande LO-ordförande. Eller jobbar hon bara deltid på LO, har jag missat nåt vad gäller hennes arbetstid? Nä då. Heltid ska det vara. Tidningarna började ifrågasätta hur i helskotta hon kunnat sköta sitt heltidsjobb och samtidigt vara alert styrelseledamot i 24 styrelser. Vad gör Wanja då? Jo, hon går ur ett gäng styrelser. DOM HON INTE FÅR BETALT FÖR ATT SITTA I! Snacka om girig. Och snacka om blind/okunnig/lat/nyttig idiot (välj det lämpligaste) kvinna. Och som kvinna kan hon säga att hon nu förföljs av mediadrevet just för att hon ÄR kvinna. Jisses. Nu ler hon in i kameran och ”har klarat sin värsta kris hittills”. Jojo. Jag hoppas medlemmarna i LO inser att dom behöver en ny ledare och det fort, helst igår.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Wanja ska inte ha en spänn av mina fackavgifter! Jag är en av dom som försörjer henne och jag kräver att hon avgår. Jag kan gärna ta över hennes styrelseuppdrag – jag skulle klara det galant. Har suttit i styrelser förr, ifall nån undrar.

Så har ytterligare några gubbs dömts till livstid för att ha dödat eller plågat kvinnor. Jag har undrat förut och jag undra igen; vad f-n är det för fel på karlarna? Hur kan så många av dom tycka det är OK att spöa sin kvinna (eller nån annans) eller rent av ta livet av henne (eller nån annans). Vad är det dom gör att dom anser sig så förmer än oss kvinnor? Dom som inte slåss eller dödar, dom gillar att trycka ner och förnedra oss på andra sätt, gärna ekonomiskt. WHY? Varför är bara en av tio karlar jyssta och älskvärda? Ge mig en plausibel förklaring, pretty please! Jag är snart en gammal pensiokärring och har ännu inte fattat. Våffö gör dom på detta vise?

Ibland blir jag så trött på folk som inte fattar att jag jobbar halvtid för att jag är sjukpensionär den andra halvan. ”Åh vad du har det bra som bara behöver slita halva dagarna!” Om jag fått en tia varje gång nån sagt det skulle jag vara miljonär vid det här laget. Det värsta jag vet är när nån säger att jag som ser så frisk ut ju inte kan vara sjuk. Som om jag ljuger om eländet.

Häromdagen skulle jag städa gästtoan. Fram med en dyna att lägga knäna på, sen ställa allt jag skulle behöva på toalocket och därefter försöka ta mig ner. Väl där gnodde jag rent. Allt blänkte. Som det ska. Sen tog det en stund att komma upp, men jag kom upp utan hjälp och tur var väl det för maken var inte hemma. Nu hade jag blivit kaxig. Fan vad lätt det var! Så efter att jag rengjort toaletten ordentligt drog jag med mig dynan till badrummet, bullade upp med rengöringsprylarna på toalocket och satte igång. Jag tog bort badkarsfronten och gjorde skinande rent även här. Det var liiite svårare att komma upp till stående nu, men det gick. Aha! Så jag gick direkt till köket och tömde diskmaskinen, satte på en kanna kaffe och plockade lite i vardagsrummet medan kaffet gurglade.

Vid köksbordet smuttade jag på kaffet och bläddrade i DN. Då blev plötsligt tidningssidorna blytunga, det var en kraftansträngning att vända blad. Kaffekoppen gick inte att lyfta. Med en enorm kraftansträngning reste jag mig, stapplade till soffan och satte mig på hela ryggen. Där låg jag i nästan två timmar. När maken kom hem släpade jag mig till sovrummet och försökte sova. Hela natten kved jag av värk, som inte ens dämpades av morfintabletterna. Dagen därpå var helvetisk, men jag släpade mig naturligtvis till jobbet. Är bara hemma om jag har typ 40 graders feber. Lite värk har ingen dött av. Jag sminkade mig omsorgsfullt och försökte se så frisk ut som möjligt. Numera vet mina vänner att om jag är sminkad har jag skitont, har jag bara lite kajal mår jag toppen. Men alla andras kommentarer, dom där som är sååååå avundsjuka på att jag glider omkring i livet på en räkmacka och knappt ens jobbar, dom står mig upp i halsen.

Det behövs så lite för att eländet ska triggas igång. Ibland räcker det att gå och handla och råka få en trögkörd kundvagn. Ibland räcker det att bära en kasse med 1 liter mjölk och 1 paket Bregott. Ibland räcker det att försöka föna håret. Om jag kan göra rent gästtoan så har jag en bra dag. Kan jag dammsuga alla våra 90 kvadrat är jag i toppform.

När jag blir rik ska jag skaffa mig en städerska. Flera av mina väninnor anlitar en polsk kvinna med företag i Polen, klara papper, skattat och klart. Till en med svenska mått mätt väldigt låg kostnad. Det vore underbart!

Dagens trevliga skriverier:
Vickan har äntligen förlovat sig. Så bra för landet, så bra för ekonomin. *viftar med min svenska flagga och hoppas på många sköna skattemiljonsintäkter* Men en del griniga typer FATTAR inte att detta genererar pengar både till företagare och till staten. Hur kan man INTE fatta det. Hotellnätter (en jämrans massa reportrar, turister och bröllopsgäster), restaurangbesök (besökarna måste ju äta), souvenirer (här kommer alla från hantverkaren/tillverkaren till staten att tjäna pengar). Fler kommer att få jobb, samhällsekonomins hjul kommer att för en dryg vecka snurra av bara helsike. Hur kan det vara annat än bra? Klart att bröllopet kostar, men 20% går oavkortat till statens momskassa, en hel del till arbetsgivaravgiftskassan, mycket till cateringföretag, sömmerskor och annat. Hur kan sånt vara fel?

Dagens mest patetiska:
En kvinna var på bild och allt. Stackarn. Hennes värmeljus (Ikea) hade bildat rökgas som tog eld och kvinnan hade ett elände att släcka branden. Men hur i h-sike är man funtad när man går ut och söker ynk i pressen, när branden inte hade uppstått om man själv följt Ikeas varningstext? Det står att ljusen inte får placeras tätt intill varandra och här står kvinnan vid den sönderbrunna form där ljusen trängdes. Man kan ju undra om hennes hemförsäkring täcker sånt slarv… Jisses, det finns folk till allt som mormor sa.

Jag har fått lära mig att vänlighet föder vänlighet. Nu är jag snart 60 bast och kan med säkerhet säga att det är bullshit. Är man vänlig blir man överkörd och nedtryckt. Detta gäller i skolan, på arbetsplatsen, ute på stan och i en del fall även inom familjen. Och ändå fortsätter jag att vara så vänlig jag bara kan. Ändå fortsätter jag att hoppas att människorna en vacker dag ska förstå vikten av vänlighet och börja leva därefter även utanför vänkretsen.

Att vara vänlig gör

• att man inte får löneförhöjning fast man verkligen förtjänar det, för man är ju ändå så glad och nöjd. Den som skriker högst vinner även här, som bekant.
• att man alltid blir undanskuffad av nån som är mindre vänlig och anser sig ha mer brått än du eller anser sig vara i större behov av det du suktar efter.
• att man får dom tråkigaste jobben, man är ju så nöjd och go ändå, samt hoppas över vid befordran.

Så ni vänner som vill komma nånvart här i livet, gå fram som en ångvält genom tillvaron, ta ingen som helst hänsyn till medmänniskor eller deras känslor och det kommer att gå hur bra som helst för er! Det gäller att ta för sig, det gäller att ha hårda nypor och det gäller att höras för att anses vara värd att satsas på. Psykopatvarning? Javisst, men ett par strån psykopatdrag är bara en tillgång i dagens samhälle, har jag märkt.