Eftersom denna blogg handlade om min kamp mot vasaloppets mål så har jag inte skrivit så mycket i den efteråt.

Nu däremot är det så mycket annat som är på gång i Jimmies o mitt liv, renovering o knodd på gång samtidigt som vi försöker hålla träning o socialt liv igång.. därför har jag skapat en ny blogg där vi kommer lägga ut lite mer sådant istället och jag kommer inte skriva mer i denna bloggen.

För den som är intresserad av att fortsätta följa vårt liv så är bloggadressen: hedarna.blogspot.com

Jag minns att jag en dryg vecka innan Vasan tänkte att ”tänk vilken februari det blir om jag både klarar Vasan o får IKEA IT-jobbet, o tänk vilken februari det blir om jag varken klarar Vasan eller får IKEA IT-jobbet”… Nu blev det ju det första, jag fick som jag ville, men ändå har mars varit en tung månad.. varför?

Jag är inte en sån som klarar att gå hemma, utan folk o träffa o ett syfte med dagen. Jag tänkte att så länge jag har ett eget schema o tränar o pluggar japanska kommer det gå fint, men så har det inte blivit. Visst, jag har hållit igång o fått grejer gjorda, men en hel del av tiden har gått åt till slappande o jag har haft urtråkigt. Jag har nog alltid sett ner lite grann på ”de arbetslösa”, har inte förstått varför de inte kämpat med näbbar o klor för att hitta jobb, tyckt att de är lata som inte tar tag i sin situation för det finns ju jobb… Trots att jag hade lyxen att få det andra jobb jag sökte o inte ens behöver gå arbetslös en enda dag, har jag inte kunnat njuta av ledigheten som jag tänkt o inte heller göra så mycket som jag ville. Jag har blivit nere o uttråkad, mindre initiativrik o energisk, inte sett nån poäng med att lägga sig i tid, att gå upp i tid osv. Helt plötsligt har jag en annan förståelse för de som är arbetslösa… ”fritiden” knäcker en, lite i taget.. för mig har det inte gått särskilt långt men ändå…

Den 6e april börjar jag jobba. Jag måste gå upp kl 6 o inte kl 8. Jag har massor med grejer jag vill hinna med innan den 6e. Men det viktigaste för mig är att få ordning på mina ryggproblem sen Vasan och att börja träna så jag är igång när jobbandet börjar. Idag ska jag träna minsann! O på onsdag ska jag till Lund till världens bästa massös, lilla finska Pirkko. Hon e den enda massös som jag faktiskt varit helt nöjd med o som har lyckats fixa mina tidigare ryggproblem. Dessutom e hon sådär gulligt mammig när jag säger att jag har ont i ryggen o hon svarar med plågad röst ”åh din lilla stackare, det får vi se till att göra nåt åt”, då känner jag att jag är i trygga händer

Tjoho! Jag fick för en stund sen veta att jag fick IKEA IT-jobbet! Så glad jag är!! Börjar 6e april så jag kommer inte hinna bli arbetslös ens!

Som grädde på moset skiner solen på en klarblå himmel o luften var gudomligt frisk på min morgonpromenad, yes jag har börjat med morgonpromenader igen, bättre sätt att påbörja dagen vet jag inte..

Skiner solen hos er också? Stor kram på er alla, idag går jag på moln o är bästa kompis med världen!

Kolla in längdskide-länken som syster yster skickade till mig: http://www.youtube.com/watch?v=mOEkF62Kqo8

Halloj bloggosfären,

idag är det intervju nr 2 på IKEA IT-jobbet, håll tummarna för mig! Jag är nervös kan jag säga för jag har typ inte sovit alls utan bara haft en massa tankar på jobb o när jag väl sovit har jag drömt om jobb där med… jag vill verkligen ha det här…

För övrigt har jag fortfarande ont i ryggen, måste nog gå till Jimmies mamma som är massör o se om hon kan få bukt med den..

Har även haft en massa träningsvärk i framförallt benen av powerpumpen, känns gött men nu är det dags att börja träna som vanligt igen, dvs regelbundet..

Idag hade jag möte på Idrottskliniken för att eventuellt testa på att bli instruktör. Mötet var lättsamt o hon var jättetrevlig, däremot blir det ingen kurs nu utan isåfall till hösten då den blev inställd. Men det blir möte igen nästa vecka o eftersom jag både dansat o faktiskt vikarierat som aerobicsinstruktör (på gymnasiet dock så det var ett par år sen…) så får jag en mentor nu o ska på det sättet kunna lära mig det jag behöver för att prova på att hålla ett pass. Låter spännande tycker jag!

När jag ändå var på Idrottskliniken passade jag naturligtvis på att träna, först 30 minuter på crosstrainer (det var tom roligt igen!!) för att verkligen värma upp kroppen o framförallt axeln, o sen gick jag på powerpump-pass. Tog inte de tyngsta vikterna utan kände mig för lite grann.. axeln är inte helt ok märkte jag men faktikst mycket bättre än jag trodde. Får se hur den reagerar på det här nu.

Lite roligt när jag tittar i spegeln nu oxå, jag är typ lika stor/liten som vanligt men jag ser att jag är fastare o har mer definierade muskler. Inte så dumt!

Optimisten har dykt upp hos mig efter Vasan, jag har en underbar feeling i mig att jag ”the sky is the limit”, jag kan göra vad jag vill. Hur ofta har man den känslan? För mig som är en av de där som sätter väldigt höga krav på mig själv så är det en känsla som jag inte minns sist jag hade den. Därför njuter jag till fullo. Jag njuter av varje chans jag får att tala om för någon att jag har minsann klarat Vasan, jag njuter av förvåningen och ibland respekten som dyker upp i deras ansikte. Men allra mest njuter jag när jag påminner mig själv om att det är sant, att jag fixade det trots att jag många gånger trodde det var kört under tiden mellan nyår o Vasan.

Så varför berättar jag detta? Jo, för ju mer jag njuter av att ha klarat detta desto bättre minns jag känslan o desto bättre kommer jag klara nästa utmaning. För det finns alltid en nästa utmaning, iaf för mig. Just nu står det mellan Göteborgsvarvet och Lidingöloppet. 2,1 mil asfalt eller 3 mil terräng… Jag kan ju räkna ut med min vänstra skinka att Lidingöloppet är värre, men jag gillar inte riktigt tanken på asfalt som min enda kompis under 2 timmars löpning. O även om det kittlar att göra Lidingöloppet för att det är en del av klassikern vill jag avstå av samma anledning, för då skulle Vasan kännas mer som ett delmål än ett komplett mål, ett avslutat sådant. Lurigt lurigt..

Veckan som gått nu efter loppet har gått i stressens tecken med allt annat än träning på schemat. Godissuget har varit enormt och jag har med gott samvete givit med mig ofta. Underbart o gott! Men på måndag vill jag få in en rutin i vardagen o där ingår som vanligt träning. Men nu kommer det en tid då träning enbart ska vara rolig, så inga måsten eller tråkiga pass. När jag väl bestämt vilket mål som gäller blir det schema därefter. Nån som har koll på var man kan hitta några sådana?

Ja hörni därute… nu är loppet över, jag har kommit hem o landat lite.. massor av andra grejer att göra som jag lagt åt sidan för Vasan men även för att jag var i Österrike, åkte ju direkt därifrån till Sälen/Mora..

Vädrets makter var både med och mot oss, det snöade vilket var mindre kul men å andra sidan var det bara ett par minusgrader så jag frös aldrig. Vädret gjorde dock att jag hade inget fäste och det var tungt i spåret så redan i Smågan vallade jag om för att få fäste inför kommande uppförsbackar men även för allt diagonalande som komma skulle. Tyvärr blev det ingen skillnad så i Evertsberg var jag så förbannad så jag ställde mig återigen i vallakön o fick nu valla. Tyvärr blev det faktiskt sämre, det blev glashalt istället för bara väldigt bakhalt så i Oxberg blev det ny valla igen. Blev ”bara” bakhalt så det var ju bättre men hade fortfarande inget fäste att tala om, men efter att ha lagt ca 30 minuter på omvallning pallade jag inte göra det igen. Det var bara att acceptera att fäste skulle jag inte få under hela vasan..

Med ungefär 2 mil kvar i en rejäl nerförsbacke lyckades jag inte undvika att trilla då nån satans idiot hade slängt nån tömd energidryckspåse med kork rakt i spåret, men att trilla i den farten är inte att rekommendera. Jag tumlade runt o lårbenet kändes typ ur led o jag slog i huvudet rejält. Så under en en massa svärande o snyftande tryckte jag lårbenet tillbaka på rätt plats i höften o reste mig o fortsatte, dock nu orolig över en eventuell hjärnskakning. Blev ännu oroligare när jag började må illa men upptäckte att det var just när jag stakade så jag diagonalade istället o tänkte att jag har gott om tid, om det behövs kan jag gå i mål. För in i mål skulle jag.

Så hur gick det då? Många av er följde mig med mess men för er som inte vet så visst fixade jag det! Det gick på 9:17:18 så det var t.o.m. under de där tio timmarna som jag ville. På upploppet stod massor av folk o hejade o jag blev så lycklig när jag fick se mamma, pappa o Jimmie precis vid målet. Jag sträckte mina armar upp i luften o sen kom tårarna. Jag fixade det! Trots sjukdomar, trots att jag aldrig stått på längdskidor innan januari, trots en trasig axel (som jag inte riktigt kan röra nu förrsten, men det är bara ett muskelfäste så det löser sig).

Tack så otroligt mycket för allt ert stöd och alla gratulationer, ni anar inte vad det har hjälpt när jag varit nere!

Jag kommer fortsätta ha denna blogg, nu ska jag bara fundera ut ett nytt mål, förmodligen löpning men har ni förslag så är jag väldigt öppen, nu när jag har fixat vasan så känner jag att jag kan nog fixa det mesta, så det så! Lägger upp någon bild här också, när jag väl får tillgång till mammas kamera kommer fler bilder från själva målgången upp!

Det fanns naturligtvis inte internet i Österrike så här kommer en sammanfattning av veckans eskapader..

Väderförhållanden var extremt goda, mycket snö även i dalen samt stekande sol men ändå 5-10 minusgrader. Bättre blir det inte… det blev 2 slalom-dagar o 2 längddagar. Ena längddagen gjorde jag 3×1,2 mil o andra längddagen (i onsdags) gjorde jag 4×1,2 mil. Så jag har testat att göra dryga halva vasan på en dag, dock med paus för lunch o snabba pissepauser

Varvtiderna (ett varv är alltså 1,2 mil ungefär) gick första dagen från 1,10 h till 1,06 h. I onsdags var tiderna 1.04h, 1.01h, 0.58h o slutligen 1.02h. Räknade även ut att jag bränt ca 2100 kcal den dagen.. Lite coolt..

Nu har alltså genrepet gått o det är två dar kvar.. jag är nervös o tänker inte på mycket annat än vasan. Jag har fjärilar i magen o försöker förbereda mig så gott det går o att inte tänka på hur långt det faktiskt är. Jag känner mig säker på att 4-5 mil kommer gå ganska problemfritt om jag inte fryser, men det tuffa blir efter ca 7 mil. Då kommer kroppen vilja lägga av. Tur att mamma, pappa o Jimmie e med o peppar…  Kolhydratsladdningen pågår men jag gjorde en miss o det var när jag skulle äta bara lite i några dagar i början av veckan. Man skulle tydligen även låta bli kolhydrater o inte bara äta lite men men.. nu äter jag kolhydrater till tusen o dricker så mycket jag kan för att binda kolhydraterna. Förhoppningsvis funkar det. Här kommer några bilder från veckan!

Jag har pirr i magen… att vi åker till Österrike med familjen för den sedvanliga skidåkningen betyder i år mer för mig än annars. Nu innebär det att jag är jäääättenära Vasan o har bara sista uppladdningen kvar, med kolhydratsladdning och hyfsat noggrant planerade träningspass.

Planen är att den första halvan av veckan köra hårda träningspass och äta mindre än vanligt, för att göra slut på energin i kroppen. Den andra halvan av veckan är det väldigt lätt träning om ens någon samtidigt som man äter som vanligt fast med mer kolhydrater och vatten. Jag kommer vara supergrinig den första halvan så jag tycker synd om familjen som kommer behöva stå ut med mig, men jag hoppas att den andra halvan av veckan ska verkligen få kroppen att ladda upp o slutligen tända till lagom i tid till starten i Sälen på måndagen. Jag hoppas på en känsla av myror i byxorna den måndagen, att kroppen ska tala om för mig att den vill verkligen röra på sig. Jag har aldrig gjort en kolhydratsladdning innan så det ska bli spännande att se om det funkar.

Nån som har provat o har nåt tips?

..hette världens sämste skidåkare.. höhö…

jaja, dåligt skämt men så var det idag iaf.. bra fäste men inget glid, fick staka t.o.m. i nerförsbacken… men trots det o trots att det snöade rakt i ögonen så var det faktiskt rätt mysigt i längdspåret. Efter en mil o ett par klunkar apelsinjuice (hade satt en liten flaska bredvid spåret vid starten) så kliade det i benen o jag styrde ut på mil nummer 2. Efter den hade jag fortfarande inte fått nog så det blev en tredje mil… sen var jag hungrig o fick bege mig hemåt trots att kroppen faktiskt kände för en mil till…

Nu efteråt väntar jag på att mina kokta ägg ska kallna så jag kan få mina äggamackor med kaviar som jag längtar efter, o när jag känner efter så är kroppen helt ok, inte trött men lite småsliten i ryggen o vänster axel som smärtade till ibland under åkningen men inte tillräckligt för att hindra åkningen. Jag har även liten ont på vänster knä för jag föll framstupa 2 gånger på första milen eftersom det inte var nåt glid.. det gör ont kan jag säga att åka med knäskålen rakt på den satans kanten på den förbannade skidan.. men det är bara lite blåmärken så de försvinner innan Vasan. Ska bara låta bli att skaffa nya…