Annons:
 
 

om att göra slut med någon.

Att göra slut börjar lite som ett myggbett.
Man ser aldrig myggan men när man upptäcker bettet så intalar man sig själv att det trots allt är sommar – det har alltid varit sommar – och därför måste det rimligtvis också finnas myggor.
Men det kliar, och bettet växer och man kanske ligger på en filt i gräset bredvid varandra ändå och märker inte att det växer som en satans tumör och snart är myggbetten över hela kroppen, och det kliar det kliar som helvete men det är ju bra det ska ju vara bra det har alltid varit bra.

Men när man en dag kommer hem från en semester och man kysser inte honom det första man gör när man kommer hem – nej man säger istället ”men kan du flytta på dig” och så går man till sovrummet och packar upp väskan och han står bredvid.  Tålmodigt, väntar på att väskan ska bli uppackad så man kan lägga sig i sängen och pussas tills det blir morgon.
Då är tumörerna överallt och runt omkring. Man ser dem inte. Man sminkar över dem och ler fast det är bara ett på låtsas.
Det är redan försent.

Och när jag och mitt ex gjorde slut – det känns som tio år sen men ibland som igår – hade vårt förhållande redan växt till något trasigt och bleknande.
Och när jag skulle ta sönder allting stod han redan i dörren och sa:
- Du ska göra slut med mig idag eller hur?
För båda vet att det redan är över. Att det har varit det så länge.
Och man gråter, man gråter för att man kan inte laga det längre.
Och man tänker att man älskar varandra, att man måste älska varandra.
Att man inte kan vara ensam hur kan man vara ensam det är en omöjlighet.
Och sen ligger man ner i sängen mittemot varandra och allting känns som om man bara varit ihop i en enda vecka. Och man gråter och man somnar och vaknar och gråter igen.
Och sen reser han sig upp och skriker och säger att jag vägrar jag låter dig inte göra slut.
Och man säger att okej, vägra mig det för jag orkar inte.
Det är inte värt det.

Och när han stänger igen dörren morgonen efter med en resväska och flyttar hem till sina föräldrar igen faller man ihop i en liten liten hög på golvet.
Ligger i fosterställning i något som känns som dygn.
Man tänker att det inte är värt det. För ensamheten är en olidlig känsla.
Och då är det bara en sak som krävs – mod.
Mod och ork.

Man måste orka resa sig. Man måste orka ta en liten buss till en liten vän och ligga i ett litet knä med en liten hand längs en nacke som säger att det här klarar du.
Vi klarar det här ihop.
Och jag hade en sådan vän. En vän jag i princip flyttade in hos. Och tillsammans började vi upptäcka nya saker. Saker man inte har tillträde till när man är i ett förhållande. Vi tillbringade varje natt i mörka rum i olika delar av stan. Jag festade tills jag inte kunde stå på mina ben. Kysste pojkar, hamnade på efterfester, dansade längs gatorna. Kände mig yr, hög, lycklig.
Ja. Lycklig.
För så känns det först. Som en befrielse.

När mitt ex ringde var jag kort.
- Vad har hänt med dig?
- Inget har hänt med mig. Jag mår bättre nu bara.
- Men sandra. fattar du inte att du bara mår sämre? Fattar du inte det?
Och jag blev arg och slängde på luren för att han störde mig i min dekadens.

Och en söndag, det var dagen efter påskafton så ringde min telefon och det var han.
- Sandra. Jag har träffat någon.

Och efter att vi lagt på satte jag på stereon på högsta volym, hämtade en askkopp från köket och mina cigaretter ur min väska. Och sedan lade jag mig i sängen och rökte tio cigaretter på raken.
Blundade, bet mig så hårt i läppen att det började blöda.
Och plötsligt kändes allt bara på låtsas.
Vad då träffat någon? Vi ska ju vara tillsammans. Det här är ju bara en liten paus tills vi ses igen.

Och sedan grät jag i två månader. Jag vaknade av att jag grät. Jag grät när jag lagade frukost (för det mesta åt jag inte alls), jag fylle-ringde honom och grät. Jag grät mig till sömns, grät framför hans myspace, grät på barerna, i sängen, framför tv:n, på pallen i köket.

Och när jag slutade gråta kändes hjärtat bara ihåligt.
 Och alla ursäkter för att få tag i honom kändes som vettiga.
Och jag fikade med carl fredrik och jag sa till honom att tänk om det aldrig går över då? tänk om jag dör så här och förstört allt ihop?
Och carl fredrik sa att det är inte så. det kommer att gå över.
Men det kändes inte alls så. Det här skulle aldrig gå över.
Och jag tänkte att okej. Jag får väl ta det.  Jag får klara av att vara olycklig i resten av mitt liv.
Och så kände jag länge. Länge länge länge.
Och det var en känsla jag lärde mig att acceptera. Att alla pojkar var lite sämre än honom. 

Och tiden gick och det blev andra årstider, ja flera olika årstider.
Och en dag hörde han av sig. Och han undrade om vi skulle ses.
Ta en öl – vi var ju vänner nu.
Och jag tänkte att det klarar jag. Jag måste det.
Jag satt hemma och svalde och svalde för att orka men när jag träffade honom var det inte han jag träffade.
Det var inte han.

Och det var väl då jag förstod. Att acceptansen var ett sätt för kroppen att orka gå vidare. Och utan jag hade märkt det så hade det slutat göra ont.
Och jag tänkte på vad min mamma sa till mig dagen efter han och jag hade gjort slut.
- sandra du kommer inte dö. du kommer inte att dö därför att människans grundinstinkt är att överleva. och du kommer också att göra det. För att du måste.
Och det är inte svårare än så. Kärleken är flyktig.
Det finaste som finns kanske och det vackraste som uppfunnits.
Men det betyder inte att man inte kan återuppleva det.

Och att göra slut handlar om mod. Att kommer över handlar om ork.
Och nu är han som ett fint litet minne i mitt hjärta. Tobias. Och jag tänker på en nittonårig Sandra och jag vet att han passade för just henne.
Men inte för mig. Inte nu.

Och det är min historia om att göra slut.

276 Kommentarer

276 Responses to om att göra slut med någon.

Som så många andra redan kommenterar, så tackar jag dig för det här inlägget. Vackert och hemskt. Jag ska göra slut med min pojkvän sen 3,5 år tillbaka imorgon. Han älskar mig och jag älskar honom men jag trivs inte i förhållandet. Har haft ångest och gråtit dagligen sen en vecka tillbaka, men det är oundvikligt. Det är nog det värsta jag varit med om, och jag har inte ens gjort det än.. Hur klarar man av att krossa hjärtat på den person man älskar mest? Kände mig stärkt av att andra kommenterat att de också älskade sina respektive, men att det var förhållandet som var giftigt.. Ska läsa om ditt inlägg imorgon innan han och jag ska ses. Jag ska klara av det här.

Skrivet av Hanna 2011-03-10 vid 12:14 Svara

Jag och min kille har varit tillsammans i 3 år och det senaste året har jag från och till funderat på att göra slut. Jag tycker om honom men är jag Kär i honom? Hur vet man om man är kär i ngn eller om man bara tycker mkt om honom? Tänk om jag gör slut och kommer på att det va kärlek…När mitt förra förhållande tog slut hade jag ont i hjärtat fler år efteråt och var singel i nästan 8 år innan jag bar redo för ngt nytt. Ger min rädsla för
Hjärtesorg mig ännu en anledning att stanna eller stannar jag för att det faktiskt är kärlek? Många frågor inga svar..

Skrivet av Undrande 2011-01-09 vid 12:38 Svara

Så bra inlägg. Är gräset grönare på andra sidan? Är det bättre utan henne, vill man verkligen. Jag var tillsammans med mitt ex i ca 3 år och kände ofta ofta att jag ville göra slut. Tänkte på det mycket. När hon en dag gjorde slut istället så gjorde det så ont. Jag ville ju inte va med henne men plötsligt ville jag inte va utan henne. Kan sakna henne fortfarande, två år sedan snart. Har en ny tjej och går i samma tankar nu. Göra slut eller inte?

Skrivet av M 2010-11-18 vid 12:42 Svara

Det är snart en månad sen vi gjorde slut, min favoritkille och jag. Jag vet enda in i ryggen att det var rätt grej att göra så och jag har faktiskt klarat mig bra sen det hände. Inte alls varit särskilt ledsen eller så.

Men just nu, så ledsen som jag är nu.. Det gör så fruktansvärt ont. Och jag har ingen som bryr sig. Visst, jag har en familj och så. Men det är nu det slår mig att jag inte har en enda vän. Jag har insett nu att de jag tidigare kallat vänner inte är det. Råkade komma in på ämnet med min så kallade bästa vän vilket ledde till att jag började gråta. Då sa hon: ”Oj, jag skulle nog inte frågat” och lämnade rummet.

Jag har ingen som säger till mig att jag klarar det här, så jag vet inte om jag kommer göra det. Hur går man vidare när man inte har någon där att följa en längs vägen?

Skrivet av Lisa 2010-11-12 vid 01:04 Svara

Men vad gör man om det bara en själv som känner av alla myggbetten? Om förhållandet inte alls har växt till något trasigt och bleknande? Om allt är tills synes bra. Och han aldrig skulle ana… Men man undrar själv om det här är allt. Känner inte igen sig i andras beskrivningar av den fjärilar i magen och obeskrivlig lycka. Och man vet att man kommer att krossa hans hjärta. Man vet att man kommer att kasta honom tillbaka i samma helvete som han befann sig i för två och ett halvt år sedan. Då, när man lärde känna honom. När han berättar hur lycklig han är, hur mycket han älskar en. När han pratar om framtid, och barn. Och en skavande känsla bara växer. Och man är så fruktansvärt rädd för det där. För att göra någon så ledsen. För att förstöra någons drömmar. Och han kommer bli så förskräckligt ensam. Och vem ska trösta honom?

Skrivet av Anonym 2010-09-29 vid 12:43 Svara

Jag har nog inte läst något så bra beskrivande angående att göra slut som detta. Jag skall själv göra slut med min kille. Vi har vart ihop i 3 år, men haft tumörer i ca 2 år. Vi båda vet att vi inte borde vara med varandra, men ändå, ändå älskar vi varandra, och jag känner det, jag känner att han älskar mig, och jag älskar honom… jättemycket. Men det funkar inte.. inte längre. Så nu när jag har läst det du skrivit, så vet jag ungefär vad som väntar mig. Orkar jag? Ja, nu måste jag det. -gråter hysteriskt-

Skrivet av Nathalie 2010-09-04 vid 04:09 Svara

Nu vet jag inte riktigt om du fortfarande ser såna här kommentarer, på inlägg som är från så länge sen. Jag har det här inlägget bland mina bokmärken, jag läser det då och då. Mestadels för att jag och min kille sen fyra år gjorde slut för två månader sen. Och jag är precis som du skrev, inne i det här -
”Och när jag slutade gråta kändes hjärtat bara ihåligt.
Och alla ursäkter för att få tag i honom kändes som vettiga.” – stadiet.
Jag hittar kläder hos mig som är hans och är så nära på att höra av mig till honom, bara för att få träffa honom. Men dagar när allt känns ihåligt, som idag, när allt bara känns tomt och överjävligt och jag inte riktigt förstår varför vi skulle göra slut (vi var ju bäst i hela världen, det är ju jag och han har alltid varit, fast så var det ju inte så). Då brukar jag läsa det här inlägget. Och myggbetten var där i nästan två år. Jag blir alltid lite, lite starkare av att läsa det här inlägget. Tack.

Skrivet av Mira 2010-08-03 vid 01:29 Svara

jättebra skrivet.
Jag hade redan gått igenom allt det där med min kille, han var 19 jag var 22.
Allt var lugnt för mig, det hade gått ett halvår och allt kändes bra, men han tjatade sig tillbaka till mitt hjärta och något i mig sa ”men du ville ju så mycket sist” och NU! nu har det tagit slut igen. Vet inte hur jag ska må nu…känner mig bara tom och förvirrad

Skrivet av Lisa 2010-07-12 vid 10:34 Svara

Vad bra du skriver… Samlar just nu mod inför att göra slut med min kille trots att jag verkligen inte vill, för jag tror jag älskar honom fortfarande men det funkar inte mellan oss längre :(

Skrivet av M 2010-07-08 vid 07:31 Svara

Tack.. Jag har levt i ett smärtsamt förhållande länge nog nu. Söker på Google hur jag ska göra slut på bästa sätt. Hittar din text och förgörs i takt med meningarna. Gråter hysteriskt. Lugnar ner mig för att skriva en kommentar men så börjar det igen. Nästa vecka ska det ske. JAg har bestämt att det passar bäst då.. Då är vi i mina hemtrakter. Han har vänner med sig som stöd och jag kan stanna kvar medans han åker hem.

Skrivet av Ida 2010-07-01 vid 10:15 Svara

Tack, nu vet jag att jag klarar att göra det här svåra.

Skrivet av Josefin 2010-05-19 vid 04:48 Svara

En tröst att få känna fler som är i samma mörker.
Olika situationer, förstås. Men samma smärta… Samma tomhet, ensamhet, förtvivlan, oro och sorg. Samma rädsla för förändring. För att bli lämnad. För att vara otillräcklig och oälskad.
All skuld. All ilska. Den oändliga skulden som har ett hårt grepp om mitt hjärta. Min mage. Mina lungor….
Mitt fel. Hans fel… Mitt fel.
Allt är mitt fel.
När han går vidare och jag är ensam kvar. Lämnad att försöka reparera skadorna i själen själv… när jag i botten av mitt hjärta skriker på hjälp. Inga ljud kommer ut. Bara tårar. Fler och fler… de verkar oändliga.
Jag kan känna att sorgen aldrig kommer att ta slut.

Men.
Ibland infinner sig ett lugn. Tröst. När tårarna tar slut för en stund, tankarna tystnar och känslorna stillar… Bara då kan jag känna lugnet igen. Höra tystnaden. Befrielse. Allt är Ok. Allt kommer att ordna sig.

Skrivet av ensammast i världen 2010-05-11 vid 10:44 Svara

Du skriver riktigt bra och jag uppskattar detta inlägget, du gjorde så att jag fick en klump i halsen. Verkligen jättebra gjort…

Underbart! Jag vet hur det känns, jag vet vad det är men osäker på om jag har samma mod, ork och styrka.

Skrivet av Anonym 2010-05-02 vid 07:09 Svara

Du skriver så jävla bra. jag gråter så mkt att jag nästan tappar andan. jag är bara 14 år, men det känns likadant som det gjorde för dig när du var 19.
Jag är en dum jävla fjortis som tror att han kommer att förlåta mig vad jag än gör. Jag har hållt på med mitt ex flera gånger under våran tid tillsammans. Det har varit när jag druckit, annars skulle jag inte gjort det tror jag..
Börjar inse att det inte är värt det, för jag älskar felix, så himla mycket.
Jag tänker inte träffa alex mer, jag tänker kämpa för mej och felix. tack för att du finns, och för att du skriver så GALET underbara texter. Jag kommer göra som pernilla också skrev och läsa det här tusen gånger om. Nu har tårarna slutat rinna, så hejdå :)

Skrivet av Anonym 2010-04-28 vid 06:42 Svara

åh jag vet att du får massor av kommentarer på just det här inlägget. men. det känns verkligen som det aldrig kommer gå över. det kommer aldrig gå över om jag inte får vaknar brevid honom och somna inslingrad i han. jag skulle kunna ge hela världen för att han skulle känna samma som mig. men det är också det läskiga. då skulle jag inte vara mig själv. ett år har gått sen jag blev kär och nu ska jag bara försöka sluta känna som jag känner? det är så obegripligt. jag vill bara att tiden ska gå fortare och att jag också kan skriva sånna här texter…

Skrivet av Anonym 2010-04-23 vid 10:40 Svara

Vilken underbar text det här är. Tre gånger läste jag den och grät och grät för jag visste att jag snart skulle behöva gå igenom samma sak. Igår flyttade jag ut. Efter 6 år tillsammans är det slut. Jag ser inte fram emot det som kommer framöver, men jag vet innerst inne att vi båda kommer att bli lyckligare längre fram. Solen skiner på gnistrande snö idag.

Skrivet av idag skiner solen 2010-03-22 vid 09:04 Svara

Jag sitter här och bölar för ja känner verkligen igen mig i detta.
Jag och min pojkvän har snart varit tillsammans i 5 år, vi e båda bara 20 år. Förra året så bröt han nacken i en olycka och hamnade i rullstol. Redan innan olyckan kände jag att min känslor börjat svalna men fick liksom svälja dem när han skadades. Han kom liksom först och han behövde all hjälp han kunde få för att kunna klara av situtationen och ta sig igenom rehabiliteringen och allt. Nu, ett år senare när allt börjat sjunka in och livet fortsätter har mina tankar om att göra slut kommit tillbaka. Jag vet egentligen vad jag ska göra, jag måste bara våga göra det! Jag är hans ljus och han säger ofta att det är tack vare mig att han orkat leva vidare… Hur ska jag kunna ta det ifrån honom! ibland känner jag bara att ja skulle kunna leva halv lyckligt med honom bara för att få slippa göra honom så illa! men samtidigt, som någon kommenterade, så gör man inte personen någon tjänst genom att vara tillsammans för att man tycker synd om personen, man skadar bara dem ännu mer!
Detta är abslout det svåraste jag gjort i hela mitt liv!!

Skrivet av Förtvivlad 2010-03-15 vid 06:06 Svara

Alltså gud vilken bra text. Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Har varit tillsammans med min kille i snart 8 år. Men jag är inte lycklig längre. Eftersom jag var så ung när vi träffades så har jag aldrig riktigt varit själv. Jag har tappat bort mig på vägen. Nu har jag snart kommit till steget att gör slut på riktigt. Men jag är så rädd för att ta steget, för att såra honom, för att ångra mig, för att inte träffa någon ny, för att känna mig så ensam. Men man kan väl inte leva så bara för att man är rädd? Önskar hela tiden att jag får tillbaks känslorna att det kan vara han och jag.

Skrivet av Anonym 2010-03-06 vid 09:40 Svara

Jag gjorde slut med min kille för drygt 4 månader sen, vi var tilsammans i 8 månader och var med varandra från början till slut nästan varje dag.
Det var just den anledningen till varför det tog slut.
Jag klarade inte av att det, att känna sig nästan tvungen till att vara med den bara för att man var tillsammans.
Jag tappade samtidigt kontakt med mina vänner på grund av att jag alltid var med honom.
Därför tog jag en så kallad paus, men det slutade alltid med att vi träffades.
Så höll det på i en ganska lång tid och det växlade mellan pauser och att vi blev ihop.
Jag var så osäker vad jag ville och han blev alltid lika ledsen varje gång jag sa att det inte funka, så till slut tvingade jag mig själv att låta honom vara för hans skull och för min egen.
Jag träffar på honom ibland och vi hälsar som om vi vore främlingar, jag hatar det, eftersom att man vet att man inte är det, och allt blir så konstigt.
Vi hör aldrig av oss till varandra, även fast vi sa att vi skulle, jag vill men vet att det inte lönar sig för att jag har inget att säga till han längre, men samtidigt har jag det. ….det känns som om jag har förlorat en vän.

Skrivet av N 2010-02-15 vid 09:54 Svara

Vi gjorde precis slut, efter tre och ett halvt år tillsammans. Det var ett gemensamt beslut, vi hade slutat ge varandra tid, såg inte varandra längre. Men jag ångrar mig redan och vill ringa och skrika i telefonluren TA MIG TILLBAKA. DET SKA JU VARA VI. SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!
Men det går nog över. Med tiden. Men just nu är hjärtat i bitar och kinderna alldeles blöta.

Skrivet av Alina 2010-02-14 vid 10:25 Svara

Vilken underbar text.
Min tjej gjorde slut för två månader sedan efter 16 år och vi har två barn ihop också. Jag vet att det kommer ta lång lång tid att komma över eller förbi som jag mår nu, men det kommer komma.

Det jobbiga är att man fortfarande överanalyserar allt och hon vill fortfarande vara vän med mig, men det känner jag att det går absolut inte. Jag HAR fortfarande starka känslor kvar för henne.

Skrivet av Marcus 2010-02-14 vid 07:20 Svara

Jag har alltid varit rädd för förändringar. Jag är rädd för framtiden.
Att göra slut är en stor förändring.
Jag är inte längre lika rädd.

Skrivet av Sara 2010-02-08 vid 08:26 Svara

Vad tror ni är det värsta som kan hända personen som man ska göra slut med? Och vad är det värsta som kan hända en själv?

Skrivet av tusse 2010-02-07 vid 04:28 Svara

Åh kära du! Det här var bland det finaste jag läst! Jag har precis gjort slut med min kille och vi upplevde 6 fantastiska månader tillsammans fast på distans. Jag vet inte hur jag ska komma över honom. Jag har alltid kommit över killar förr men den här gången är det annorlunda. Han säger att han inte är tillräckligt kär i mig. Och man kan aldrig tvinga någon. Men det gör så ont, så ont! Jag ska läsa din text om och om igen och till slut kommer jag oxå orka! Jag har ju haft mod…

Skrivet av Pernilla 2010-02-01 vid 03:00 Svara

det är först nu efter fem månader med för många tårar, för mkt hat, svek & lögner som jag slutat gråta. istället är jag så fruktansvärt arg, men han är inte värd mig, han är inte värd en enda jävla millimeter utav mig

Skrivet av elin 2010-01-26 vid 05:03 Svara

Vi har alltid bråkat, stora uppslitande bråk, med sårande ord och en klar insikt i att jag kan inte leva med denna människa. Vi är inte bra för varandra. Men efter det, gråtande i varandras famnar, varför beter vi oss såhär frågar vi oss då istället? Hur kan vi skada varandra och vårat förhållande på detta sättet. Genom bråk om småsaker, röstlägen och olika uppfattningar. Nonsens, saker som inte betyder någonting. Men som blir större och större och leder till galna gräl som sliter och drar i vårat förhållande, våra jag och vårat välmående. Det som betyder någonting är våran kärlek, våran enorma kärlek. Den finns där, kommer alltid finnas där. Alltid, Alltid… Det är ju du och jag, det finns ingenting mer självklart. Solen går ju upp för oss, bara oss. Men så hände någonting… Bråket löste sig aldrig, utan ur dess irritation föddes, istället för enorm kärlek och vetskapen om att du är det enda rätta så föddes ny irritation, nya svärord, nya gräl. Jag sa någonting dumt, jag sa att jag skiter i allt. Kanske för att jag där och då faktiskt gjorde det, eller kanske för att jag där och då var så arg, ledsen, frustrerad, upprörd men framförallt, otroligt sorgsen, över att du började morgonen med att skrika och svära åt mig, trots att jag trodde att vi nästan löst allting igår. Trots dina ord som sa att om du förlorar mig så slutar din sol gå upp, förlorar du mig så går du sönder. Ändå disrespekterade du mig på detta sättet. Skrek och svor över en vanlig fråga eftersin du hade misstolkat den. Misstolkat den sådär grovt som bara en redan upprörd, ledsen och arg hjärna kan göra.

Du säger att jag gjorde slut då, när jag sa att jag skiter i allting. Gjorde jag det? Det var inte min mening… Det var inte så jag menade med att jag skiter i allting. Aldrig att jag skulle skita i vårat förhållande, ingenting ligger mig närmare hjärtat! Men du var obeveklig, jag hade gjort slut. Inga men, inga om, jag hade gjort slut. Punkt. Jag bad dig tala om för mig om du faktiskt ville göra slut, om du kunde säga det i så fall istället för att låta mig tro att en misstolkning förstörde vårat förhållande. Tillslut så kom väl sanningen till oss båda, det är slut mellan oss. Vårt förhållande har klarat mycket, men inte detta. Jag kommer hem, skriker, gråtar, skriker, gråter… Ringer dig, du är på jobbet och kan inte skita i det bara för att det är kaos mellan oss. Nähä…

Suttit här i timmar, tittat på gamla foton, det dummaste jag kunde göra, ännu ondare gör det nu om det är möjligt. Min vän säger att det slutar göra ont till slut, nej tjuter jag.. Det kommer det inte göra. Kanske lite mindre men aldrig någonsin att jag kommer kunna le igen. Jag kommer vara ett tomt skal resten av mitt liv eftersom min ena halva försvunnit och den andra dött. Ser jag honom med en annan kommer jag dö, skriker jag till henne mellan snörvlingarna och hostningarna. Nej, det kommer du inte säger hon. Andra har klarat sig igenom detta, du är stark, har alltid varit stark, kommer alltid vara stark, klart att du klarar det. Det förstår du väl? Neej, skriker jag i min förtvivlan. Visst har andra varit kära, andra har älskat, men inte som mig. Inte som jag älskar honom. Mellan oss var det på riktigt, vi skulle leva våra liv tillsammans, utvecklas tillsammans, älska varandra för alltid, alltid och alltid. Han sa till mig att han alltid skulle finnas där för mig när jag var ledsen. Att han ville dela varje känsla i min kropp, från glädjerus till sorgsna stunder. Vart fan finns han nu…
Det var ju vi, hela tiden, dag ut och dag in i nästa två år, vackra stunder, lyckliga ögonblick och fantastisk kärlek. Enorm kärlek. Men så från ett ögonblick till ett annat så är det plötsligt inte så längre. Plötsligt skall min fotomapp på oss inte få fler kort och underbara minnen från underbara dagar kommer inte att bli fler. Hur tar man sig upp från någonting sådant?

Skrivet av Tilda 2010-01-20 vid 05:19 Svara

Jag kan inte göra slut. Inte hon heller. Vi sårar varandra konstant. Gör varandra illa, inte fysiskt förstås men vi sätter djupa ärr i varandras själar. Frustration, bråk, gnabb och skuldkänslor är standard på vardagsmenyn. Redan innan vi ses vet vi båda om att det är en tidsfråga innan vi bråkar, skyller, gnäller, skäller. Jag går in med låg energi innan vi ses, förväntar mig kaos. Grubblar mycket. För mycket. Grubblar med henne, utan henne, innan vi ses, efter vi ses. Vill jag ha det såhär? När det är bra älskar jag henne offantligt mycket. Hon älskar mig med. Kan inte tänka mig ett liv utan att spontant kunna ringa henne, fåna mig med henne som bara vi kan. Kan inte tänka mig ett liv tillsammans med henne. Vi skulle förgöra varandra. Shit =(

Skrivet av Hård och kall 2010-01-17 vid 05:41 Svara

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Vi älskar varann, det har vi gjort i ett år nu och vi ska alltid vara tillsammans och vi ska skaffa en lägenhet och ha en säng med en stomme av järn med guldknoppar där vi ska ligga och bara prata tills natten blir morgon och alla stjärnor har försvunnit.

Men hur kan det då kännas så fel? Hur kan bussresorna hem igen som för ett år sen kändes så härligt underbara med fjärilar och kärlek i magen nu bara vara en pina med brännande tårar och klumpar stora som granatäpplen som stockar sig i halsen.

Vi älskar varann, det är han och jag, det är så det ska vara. Jag känner mig så egoistisk som vill ha honom helt för mig själv men kan samtidigt inte låta bli, det ska vara han och jag mot världen och inga andra inblandade.

Jag älskar honom men vet också att jag är mer förälskad i den sommarpojken som jag hade som min än den som han är nu, som inte längre är min helt till fullo. Jag gråter, mina vänner och föräldrar går med åsikten om att jag är värd något bättre och samtidigt som jag vet att dem har rätt kan jag inte låta bli att hoppas att han är den jag drömmer om, hoppas att hans löften om att bättra sig ska hållas fast det inte gjorde det de senaste 2 gångerna. Jag ger chans på chans men får aldrig något tillbaka och samtidigt kan jag inte lämna honom, jag har inte modet att gråta mig igenom hela våren.

Jag tror att tårar smakar salt så att man vet när man gråter i duschen.

Skrivet av Sillykid 2010-01-16 vid 07:32 Svara

Läste det här inlägget för länge sedan. Då log jag åt det, och var alldelens, alldelens säker på att jag aldrig skulle gå igenom det igen.

I förrgår gjorde han slut. Jaag har gråtit sedan dess. Nu, när svullnaden lättnat såpass att jag kan hålla ögonen öppna kom jag att tänka på det. Läser det igen, gråter igen. Endå är jag tacksam. Kanske finns ett ljus i slutet av tunneln, så som jag alltid sagt till vänner med krossade hjärtan. Men just, just nu kan jag bara gråta.

Om en månad tänker jag läsa detta inlägg igen. Kanske känns det lite, lite lättare då.

Skrivet av Emma 2010-01-16 vid 01:17 Svara

sitter här hemma och har precis lämnat min tjej på krogen med massa andra kompisar, det gör ont. vi bråkade lite om en skitsak å sen så kunde jag inte släppa det å allt bara kändes skit så jag åkte hem och hittade denna underbara text och alla fina kommentarer.
fan att det ska va så svårt å vara stark och vilken illusion man lever i man tror att ifall jag lämnar henne så kommer hon att gå under och hela hennes liv är förstört. ibland tror man lite väl mycket om sig själv. vi har varit sambos i snart 4 år och man går runt och tror om man inte finns där för henne så går hon under, det är där hela problemet ligger man tar sig själv på för stort allvar, när man väl förstått att visst hon älskar mig och säkert mer än hon någonsin älskat någon annan enligt henne själv, så kommer hon ändå vara tusen gånger lyckligare ensam eller med någon annan än med någon som är med henne för att man tror att hon kommer gå under ifall man lämnar henne.
men man glömmer att man en gång blev kär i henne för att hon var smart rolig och underbar och allt det där är hon fortfarande bara det att man själv har tappat förmågan att uppskatta det.
desto längre man lever i illusionen av att man är allt för henne desto mer sårar man henne, vad man än tror själv så märker hon av det och lider av det.
det är inte rättvist mot hennes person, intelligens, hennes vilja att uppnå lycka.
det finaste man kan göra mot sin partner är att vara ärlig, även ifall det sårar på kort sikt så kommer det att ge henne ett lyckligare liv i framtiden.
allt detta är så lätt i teorin men jag önskar att jag kunde göra det jag borde göra men det är så svårt å det gör så ont. jag älskar henne över allt annat men samtidigt är jag inte ärlig mot henne, och det är hon värd. och det får mig att känna mig som ett as. hon kramar mig tar hand om mig älskar mig mer än någon någonsin gjort hon får mig att känna mig oövervinnelig.
är så förvirrad i mig själv allt detta bara gör så ont, och allt för att jag inte har förmågan att uppskatta hur underbar hon är, kanske det är så att jag behöver vara för mig själv, kanske jag behöver känna mig ensam, känna saknad, känna sorg, men varför?
varför kan jag inte bara älska henne som hon älskar mig?varför?
tack för er tid och alla ni som delat med er.
/varför?

Skrivet av varför? 2010-01-10 vid 01:56 Svara
    Skrivet av niotillfem 2010-01-11 vid 10:59

Det låter hemskt att säga,men vilken befriande känsla det faktiskt var och är att läsa att jag är inte ensam om detta problemet -göraslutdilemmat! Jag och min pojkvän har varit tillsammans i ett år på nyårsafton, dejtade några månader innan det blev officiellt.. och jag kan ärligt säga att kärleken från min sida, eller snarare förälskelsen kanske aldrig riktigt fanns,inte så som jag vill ha den iallafall.. och kär, ja, det var längesen jag upplevde den känslan. vid flera tillfällen har jag tagit mig själv i kragen, och förklarat för honom hur det ligger till, jag är inte kär, och jag är inte lycklig i detta förhållandet. alltid får jag till svar att det löser sig, allting ska alltid lösa sig. det löser sig förihelvete inte.. utan det har istället slutat med att jag lever med honom för hans skull, inte för min egen, jag biter ihop, och har en jävla ångest över det.. han gråter, gråter något så in i helvetes mycket, och det skär i min själ att se att det är jag som får honom att må såhär.. därför stannar jag.
jag vill se honom glad, lycklig, allt det där som man önskar människor som man älskar, för det gör jag verkligen, men han är en kär vän, ingen pojkvän.. hur förklarar man för en människa att man inte är den rätte för dom? hur förklarar jag att han kommer överleva utan mig? ser att det är många fler här som skrivit samma sak, och jag hoppas att ni är starkare än mig och klarar av att ta det där onda steget.. och snälla,om ni lyckats så ge några bra tips på HUR! för jag håller på att bli galen på mig själv som tillåter mig att må såhär, och jag har sådan ångest för att jag lurar och bedrar honom, bara att pussa tillbaka ger mig en klump i magen, och ändå gör jag det, jag vill ju inte såra..
behövde skriva av mig, för att själv kunna se det svart på vitt, och kanske kanske, få ett råd till hur man gör utan att känna sig värdelös..
väldigt fint skrivet förövrigt, det gav styrka!

Skrivet av Anonym 2009-12-27 vid 04:36 Svara

min pojkvän gjorde slut med mig i söndags. 4 dagar innan jul. Jag är helt krossad. Han säger att han inte orkade längre och att han inte har samma känslor längre. Han var mitt första ALLT. första kyss, första pojkvän. Allt. Min bästa vän. Jag känner mig inte som Sara utan honom. och det är rätt hemskt. För ett tag sen så skrev jag en kommentar om hur bra vi hade det och hur jag älskade honom. Jag älskar honom med varenda cell i min kropp. Att han gjorde slut kom som en chock. Vi hade ju haft det riktigt dåligt men jag trodde inte det var något vi inte kunde klara av.

Jag sökte på göra slut på google och hamnade här. En bekant sida. Som jag besöker varje dag.

Hur kan han bara sluta älska mig!? Han var mitt allt i två år. Jag prioriterade honom framför alla. Alla i hela världen. Det gör så ont! det känns som om någon sparkar på mitt hjärta flera gånger i sekunden. oron försvinner inte. Jag har inte många vänner och det har inte han heller. Vi ska båda flytta till en annan stad, så vi har nästan exakt samma situation men hur kan han klara detta bättre än mig? Jag kan inte hålla mig borta från telefonen. Han säger att han fortfarande älskar mig men inte på samma sätt. Att han saknar mig. Men han lyfter inte på luren. Det är så svårt att tro honom. Jag känner mig ful, och patetisk och jobbig och förnedrad när jag ringer. Men ändå ringer jag för att allt känns så mycket bättre då. Jag känner mig så ensam. så halv.. Jag vill bara att smärtan försvinner. Då blir allt bra. Jag hatar att vara singel, jag tycker verkligen inte om det. Jag älskar att lägga mig bredvid honom och känna mig som världens bästa flickvän.Det kommer jag aldrig få göra mer.

Skrivet av Sara 2009-12-25 vid 04:52 Svara

min första kärlek och min enda kärlek. i fyra år. hela min tonår. jag var speciell, ingen var som jag sa han. jag var så underbar. jag var en prinsessa. och nu, bara sådär är jag ingenting. hur är det möjligt?

vad som än hände älskade han mig? och jag älskade honom så mycket. mycket mycket mer än vad han förstod.

varje dag tog jag hans kärlek och la den i vackra linor, inhalerade den och slickade av den från mina fingertoppar. han gjorde mig beroende och sen genom att fullständigt ignorera mig och svika mig, rycka kärleken ifrån mig.

vi var romeo och julia. vi var kära.

hela situationen är absurb. jag förstår inte. jag fattar inte. jag vill inte. fyra år. jag trodde att vi skulle gifta oss och dö tillsammans.

han kommer aldrig lämna min kropp. detta kommer aldrig läka.

Skrivet av sanna g 2009-12-21 vid 05:22 Svara

jag döpte mig till vilsen för att du skulle känna igen mig. dock fel.. jag trodde det var mitt förra namn men det var någon annans. Det var iaf jag som älskade två killar samtidigt som skrev precis.

Skrivet av Anonym 2009-12-20 vid 01:36 Svara

Jag gjorde slut Sandra. För en vecka sedan. Det gör så sjukt ont. Det känns som jag drunknar och förtvivlat och förgäves försöker urskilja ytan från det svarta dunklet. Försöker desperat att grabba tag i något att hålla fast i. Något fotfäste. Men jag bara faller. Och det går i perioder. Ibland bra ibland skit. Fyfan för detta.

Skrivet av vilsen 2009-12-20 vid 01:35 Svara

    jag vet. det är som feber och sjukdom och cancer i hela kroppen. försök hitta en vän att hålla tag i. eller en förälder eller nån som kan vara med dig bara. det kommer gå över men fy i helvete vad ont det gör i början.

    Skrivet av niotillfem 2009-12-21 vid 04:43

Jag och min flickvän har varit tillsammans nästan två år nu och har haft det så bra med varandra. Hon älskar mig över allt annat i hela världen, jag älskar henne över allt annat i hela världen! Men det senaste halvåret har varit väldigt jobbigt för mig, för jag känner att mina kärlekskänslor inte finns kvar. Så istället kommer ångesten och tvivel.

Nu några dagar innan julafton kom jag tillbaka till vår lägenhet, från att ha varit en vecka i min hemstad. Och allt känns fel, känner bara ångest. Och jag har tappat hoppet på något sätt.

Det som är mest hemskt är att jag har tappat att-vara-kär-känslorna för min flicka som jag älskar så! Och det som är näst mest hemskt är att hon fortfarande är så kär. Jag kommer att förstöra hennes liv genom att göra slut. Jag är hennes enda lycka i livet, vad händer sen? Tänk om hon begår självmord… Det är så många tankar nu. Jag kan inte leva med det här. Jag kan inte göra slut, samtidigt som jag måste för min skull.

Skrivet av den ledsna 2009-12-19 vid 12:35 Svara

    ja herregud så himla svårt. men jag tycker iaf att du kan inte förstöra ditt liv för någon annan, så är det ju. och ingen ska behöva vara ihop med någon som inte är kär i en. klart man blir till en trasig lite hög sådär i början, men man klarar av det och blir stark sen. vänta ite och känn efter men ibland är det bara dags. puss.

    Skrivet av niotillfem 2009-12-21 vid 04:48

Efter fyra år av att jag älskat henne djup och att hon älskat mig tillbaka står vi nu tillsammans i en situation där det känns som det enda vettiga att göra är att göra slut. Ingen av oss kan göra det dock. Det enda som händer är att vi turvis med några dagar emellan säger att vi borde göra det men kan inte. Jag älskar henne något otroligt och hon älskar mig likaså.

Varför försvinner inte myggbetten?

Skrivet av Vilsen 2009-12-16 vid 03:40 Svara

Jag står inte ut Sandra.
Jag älskar två killar samtidigt.
Den ena är min pojkvän sen ett år, som gör allt för mig, som jag liksom växt ihop med. Som ska med mig till sälen efter julen. Som jag älskar så sjukt mycket.
Den andra är min bästa kompis, som gör allt för mig, som jag aldrig klarar mig att vara utan. Jag har försökt att säga hejdå för att det inte är bra för oss att prata, inte när jag har pojkvän och vi älskar varandra så mycket. Men det går inte, vi kan inte vara utan varandra. Han är så snygg, men det är min pojkvän med. Och jag tänker på honom hela tiden, tänker på när vi ska prata nästa gång, när vi ska träffas. Sen blir jag så sur. Säger till mig själv att jag har en pojkvän, att det är honom jag vill ha. När jag vaknade i morse mådde jag illa för att jag pratat så mycket med min bästa kompis om sånt här och för att det självklart var min kille jag skulle vara med. Att han andra bara rört om i grytan. Men nu längtar jag bara tills ikväll då vi pratar i telefon, och på fredag, då vi ska träffas.
Jag vill bara hålla om honom hela tiden.
Jag älskar min kille med, så jävla mycket.
Jag står inte ut.
Det gör så jävla ont!!!

Skrivet av Anonym 2009-12-08 vid 08:01 Svara

    sötaste du. kom ihåg att växa ihop med någon inte alltid är samma sak som att vara kär och ibland kanske man bara måste förstå att man gått o förälskat sig i någon annan. men sånt kan ju bara du liksom känna efter om det är så på riktigt. lycka till puss.

    Skrivet av niotillfem 2009-12-08 vid 11:11

Jag gjorde precis nyss slut med min pojkvän, och denna texten fick mig verkligen att gråta ut även om det finns mycket kvar.
Jättefin. Tack så himla mycket för det du skrivit.

Skrivet av Phrida 2009-12-07 vid 09:43 Svara

Jag har varit tillsammans med min flickvän i nästan fyra år nu och jag skäms så mycket. jag skäms inte över förhållandet eller henne. jag skäms över mig själv. Ett längre tag har jag gått och tänkt på att göra slut. Jag skäms så mycket för att jag ljuger för mig själv om det och för henne. jag säger precis de saker jag inte borde säga, jag tänker: bara ett litet tag till, snart kommer ett passande tillfälle.
Jag hatar mig själv för att jag drar ut på detta. Hon är verkligen en av de bästa personerna jag känner och jag skulle aldrig vilja göra något för att såra henne. Jag vill bara att hon ska få vara med någon som älskar henne på samma sätt tillbaka.
Jag vet att hon inte skulle ta det hela väl. hon har lidit av diverse psykiska problem och ätstörningar vilket gör mig ännu mer rädd för att avsluta det hela. Jag är rädd att hon ska skada sig själv.
Som man kanske märker på det jag skriver så älskar jag henne verkligen. Jag älskar henne men inte på det sättet som par borde.
Hon är verkligen en fantastisk person och jag vet inte varför jag inte kan älska henne tillbaka på samma sätt som hon älskar mig.
Jag vet inte heller om jag någonsin skulle kunna hitta någon bättre, någon som älskar mig lika mycket eller som behandlar mig lika bra?
Är det däremot en anledning att stanna?
Jag vet verkligen inte hur jag ska bära mig åt. hon är min första flickvän så jag har inte direkt någon erfarenhet heller. skulle bli hemskt lycklig över lite tips.

Skrivet av Dendär. 2009-12-04 vid 02:30 Svara

    du kan ju bara känna själv såklart. men man kan liksom inte vara ihop med någon för att man tycker synd om dem, eller bryr sig om dem. allt blir bara sämre då. ibland måste man bara våga ta steget bort. och man ska aldrig tänka ”hitta någon bättre, någon som älskar mig lika mycket eller som behandlar mig lika bra?”. så tänkte jag och efteråt förstår jag att det var så dumt så dumt. för jag var ju ändå inte lycklig, så det spelade ju ingen roll.

    Skrivet av niotillfem 2009-12-04 vid 11:37

@ vill tro på kärleken:

Jag har också gått igenom en hel del, och trodde nog aldrig att jag skulle träffa ”kvinnan i mitt liv”, hon som har allt jag vill ha, i en person. Så, en dag bara fanns hon där. På nätet av alla ställen. Jag har aldrig träffat nån som hon, vi ”connectade” direkt. Online. Och när vi till slut träffades på riktigt… Det var inte någon fråga ”om”. Bara självklart. Och vackert. Och nu är vi ett par. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. SÅ rätt på alla plan. Nu vet jag vad de sjunger om i alla kärlekslåtar.

Så – ge inte upp. Det finns något sådant som ren kärlek och kärlek vid första ögonkastet :-)

Skrivet av anders 2009-11-30 vid 12:19 Svara

Mitt myggbett har funnits i ett halvår nu, och när han träffade en ny så började det klia igen. Han bor 50 mil bort, var min i 3 år och jag vill bara flytta dit och ta honom, för han är min, för mig. Ska flytta till hans stad om 1 år ungefär. Åh…

Skrivet av Bello 2009-11-21 vid 05:36 Svara

Din text är helt otrolig!
Jag var med om ett uppbrott för en vecka sen knappt. Det är andra gången, det varade nästan 2 år. Precis som den förra.
Det svider, och du beskriver så bra!
Tack!
Man fixar det, men när man hamnar där igen är det som att vakna upp ur sängen och gång på gång får en käftsmäll, antagligen fram tills den dagen då dom där smällarna slutar, det är väl då man har förstått och accepterat.

Skrivet av amanda 2009-11-12 vid 04:32 Svara

mitt ex & jag har sedan länge gjort slut, men jag slutade aldrig hoppas. igår sa han att det var över, över för alltid. precis som du skriver så är alla så mycket sämre än honom & det gör så ont!

Skrivet av sara 2009-11-11 vid 11:24 Svara

Hej,
Har gått igenom en del…
Bara undrar om det finns någon där ute som är lyckligt kär?
Någon som år helt förälskad i en person som älskar tillbaka.
Snälla skriv…
Vill inte tappa hopp om kärleken vill inte tro att kärlek är en bluff.

Skrivet av vill tro på kärleken... 2009-11-05 vid 03:17 Svara

Vill inte, vill inte, vill inte. Jag har träffat en människa som bryr sig mer om mig än något annat. Han städar itt rum, vill dela sitt liv med mig, tar hand om mig, masserar mig, springer ärenden gör ALLT! Finns inget han inte skulle kunna göra för mig…
O jag… jag är inte tillräckligt kär. Hur i helvete? Vill bara slå på mig själv. Jag har haft sån tur o så vill jag avsluta det?
Samtidigt har jag jävligt svårt för att släppa taget. Vill inte leva själv. Vara helt ensam utan någon som vill veta vad man gör just nu… :(
Alla vet att han gör allt för mig o älskar mig mer än allt annat… Varför räcker inte det? :(

Skrivet av .... 2009-11-05 vid 12:32 Svara

Jag känner igen allt! Sitter just med ögonen sprutandes i tårar, det kändes ju så rätt.. Trodde vi skulle ha en fin kärnfamilj och allt. Det var ju perfekt för två veckor sen typ. Men nu är allt bara förstört och det finns ingen återvändo, vill inte hamna i säng med honom och bara bli kk eller liknande i framtiden, fattar inte att ja kanske aldrig kommer att hålla om honom igen. Känns helt jävla sjukt. Liveet suger just nu.. men va ska man göra.. bara att kämpa vidare och drömma om en fin jävla kille i nästa förhållande..Så man har något att se fram emot.

Skrivet av Karin 2009-10-31 vid 04:56 Svara

jag har gjort slut med min pojkvän. Jag trodde aldrig att vi skulle göra slut, att jag skulle göra det. Vi skulle vara tillsammans hela livet, allt var så lätt. Men så helt plötsligt försvann det. När jag var med honom känndes det inte bra längre. Det var bara konstigt och jag ville hem. Och nu har jag gjort slut, och jag kan inte sluta gråta. Jag saknar oss som vi var förut. Jag älskar honom och vill inte ha någon annan, men det är inte samma sak längre. Han blev så ledsen. Jag trodde det skulle kännas bra, men det är tusen gånger värre. Just nu känner jag att det vore lättare att stå ut med ett dåligt förhållande. Fan vad jag saknar.

Skrivet av maria 2009-10-22 vid 01:01 Svara

    det kommer gå över. håll ut! du klarar det. puss.

    Skrivet av niotillfem 2009-10-22 vid 02:10

tack för en fin text! jag känner igen mig precis och de känns som om jag ska dö! jag har precis gjort slut med min kille sedan 2år tillbaka, och de är min första kille. jag har aldrig känt sån här smärta förr! jag tror jag älskar honom, men det är precis som du skriver, jag irriterar mig så hemskt mycket på honom! vi bor ihop sedan ett år och nyss staack han ut. sjläv ligger jag tok gråtandes i sängen och försöker finna tröst på internet då jag inte har någon jag kan prata med:( jag vet inte varför, jag tror de är nån slags stolthet. usch vaa hemskt de låter men alla mina närmsta vänner är sambos med min ex pojkväns kompisar. jag kommer alltså möta på honom om jag inte flyttar härifrån. förlåt om ja bara skriver ner en massa dravel om mig själv men jag vet inte vad jag ska göra det är som alla har skrivit tårarna tar aldrig slut… har funderat på självmord till och med men de är för egoistiskt mot min familj. alla skriver att de går över, men de känns verkligen inte så. jag kommer att bli så ensam?!! jag önskar jag hade någon att prata med…. tack alla för att jag fick skriva lite här iaf.

Skrivet av Anonym 2009-10-16 vid 07:21 Svara

Hej. Precis som de flesta andra skriver, så är din text jättefin och helt rätt. Har sökt runt på ”göra slut”, och hamnade här. Jag hade tur, känns det som. Jag och min tjej har varit ihop i drygt 6 år. Bott ihop de senaste 3 åren. I 5 år har jag funderat på göra slut. Det säger nästan allt. Hon är inte min första kärlek, men min enda riktiga. Vi var 17 år när vi blev ihop. Vi har växt upp ihop, tagit steg i livet tillsammans, bott ihop… och nu.. börjar jag vela. Igen. För ett år sedan hade vi paus. Processen dit va så himla jobbig. Någon månad höll det, sen ringde jag under min största ångestattack någonsin. Jag trodde hon träffat en annan. Den veckan, en vecka av ovisshet, var det värsta jag varit med om. Jag gick mer eller mindre ned på knä, ville ha henne tillbaka. Jag kämpade, hon tvekade. Nu är det ett halvår sedan, och jag är tillbaka på ruta ett. Känns det som. Men något är annorlunda. På något sätt vet jag, att det inte kommer hålla. Jag orkar inte. Myggbettet, som du skriver om, har verkligen spridit sig över hela kroppen. Jag ser småsaker, irriterar mig, har tappat motivationen, orkar inte ta upp diskussion. Småsysslor jag vill hon ska göra, som jag tidigare klagat på och irriterat mig extremt över, bekommer mig knappt längre. Inte på ett bra sätt, tyvärr.. För jag vet, innerst inne, att jag inte kommer göra det så länge till. I huvudet, intellektuellt, har jag redan lämnat. Sökt ny bostad, funderat på inredning, praktiska arrangemang… T.o.m hur flytt ska gå till. Min tjej märker ingenting. Hon har gått in i mig totalt igen, efter vår paus. Senast idag när vi pratade sa hon att hon saknat mig under dagen, ”va snäll du är” va allt jag kunde säga. För, jag är ledsen, jag har inte känt samma sak. Och då slog det mig igen. Hur ska jag kunna göra slut? Det är ju verkligen vi. Vem är jag utan henne. Vi är ju vår framtid. Husplaner, jobb.. alla diskussioner. Ska det bara försvinna nu? Det är för stort för mig att greppa. Vi är ju ett. Men ändå, orkar jag inte med att vara tillsammans. Jag kan gå här på programmering, autopilot, som ”pojkvän”. Har blivit så bra på det. Orken som du tar upp, och modet. Jag tvivlar om jag besitter det. I dagsläget väntar jag på ett storbråk att få kraften ur, kraften att säga att jag inte orkar mer. Vill inte längre. Vill bort, bort från oss och finna mig själv i relation till mig själv, i relation till andra. Vem är jag utan henne? Tack för din text, den har hjälp mig på vägen! Fortsättning följer, i mitt fall.. Kramar

Skrivet av "erik" 2009-10-13 vid 09:51 Svara

jag måste nog göra slut med min pojkvän men jag älskar honom mer än allt annat på jorden. han har betett sej så jävla dumt mot mej men jag vet att han inte menar att vara elak, för han är världens snällaste.
men vårat förhållande är så himla trasigt och hans bästa vän skrattar åt oss och tycker att det är ‘fånigt’. jag vill ta mitt liv fast jag vet att det är fegt. men jag orkar inte detta.
åh jag får ont i magen när jag tänker på hans hår och hans händer i min nacke och jag tycker till och med att han är söt när han gör mongominer åh varför behandlar han mej så jävla jävla jävla dåligt. jag förtjänar det inte.

Skrivet av olivia 2009-10-13 vid 04:04 Svara

Jag vill först och främst berömma dig för en så fin blogg, det är som att stiga in i en annan värld.

Jag har en liten fråga, som jag inte vet svaret på, eller så vet jag det men vågar inte inse det. Jag och min kille har varit tillsammans i fem år nu i höst. Han var otrogen mot mig efter vi varit tillsammans i ett år på en långresa (vi reste inte tillsammans). Efter det gjorde vi slut men jag fick inte veta vem/vilka han hade varit med. Sen ville han ha tillbaka mig, och kär som jag fortfarande va i honom så gjorde jag det. Vi lovade varandra att gå vidare och inte se tillbaka. Det gick bra i många år efter det. Men nu, tre år senare har jag fått veta av olika personer vad han hade för sig och nu…jag mår så dåligt av det och ibland kan jag ligga hos honom i sängen och bara tänka på de andra tjejerna och om han brukade hålla om dem precis som han gör med mig. Varför jag inte pratar med honom är därför att vi lovade varandra att inte dra upp det men jag tror jag och är rädd för att det kommer sluta med att vi gör slut. Han är verkligen världens finaste nu och han är inte alls den människan längre som gjorde slut med mig för länge sedan. Kan man lösa sånt här eller är den enda lösningen att gå vidare?

Skrivet av Anonym 2009-10-08 vid 12:05 Svara

    jag tycker så här: även om ni har bestämt att inte prata om det har ju situationen förändrats. du har ju fått reda på massa saker du inte vill veta om. det kommer bara göra ännu ondare om du inte tar upp det. prata med honom om det. om han är världens finaste borde han förstå.

    Skrivet av niotillfem 2009-10-08 vid 03:37

Det här är min finaste text. Den har jag läst flera gånger de senaste 4 månaderna.. Idag läste jag dina kommentarer och jag ser att det finns så många som har ont.. Det är inte bara jag. Kärleken gör ont.
Jag & mitt x gjorde slut för just 4 månader sen, gemensamt jag hade tröttnat på att undra om det verkligen var rätt. 4 år, vi är 21 år ska man leva som i ett hamsterhjul? Just nu är det det jag saknar mest, Tryggheten! Jag fick aldrig någon chans att ångra vårat beslut, han träffade sin nya flickvän 2 dagar senare och dom bor nu tillsammans. Finns det? Kan det göra så ont? Jag hade inte ens hunnit flytta ut innan hennes tandborste stod i min tandborstmugg..

& nu vill jag ha honom igen? Nej! Eller jo..? Ah blir så knuten i skallen, att skriva är räddningen. Tack för jag fick ur mig lite..
Du skriver bäst & tar finast bilder, fortsätt med det!

Skrivet av Hon som längtar 2009-09-30 vid 04:33 Svara

Världens finaste blogg ! Berör verkligen mig som 17 årig förvirrad tjej..

Skrivet av Maria 2009-09-23 vid 10:06 Svara

Förlåt att jag kommenterar på ett så gammalt inlägg men det du skriver känns så äkta och så rent att det bara är perfekt. precis så.

Skrivet av Nathalie - Fotoblogg 2009-08-27 vid 07:08 Svara

Har aldrig läst den här texten förr, måste bara säga att den är så jävla sann. Det är så man känner sig,som ett vrak. Det är så svårt att glömma någon man har älskat,även om man inte kan lita på den personen helt.Sjukt ändå,att man känner så. Tack för att du är så bäst på att skriva!!!

Skrivet av Jonna 2009-08-27 vid 05:08 Svara

åh jag dör. hade helt glömt bort det här inlägget för där och då gällde det ju inte mig; nykär och lyckligast i världen och vi skulle ALDRIG göra slut. åtta månader senare ligger jag i fosterställning och stirrar på telefonen och tänker att det vore fint att sluta gråta snart. fyra dygn i sträck och jag kan inte sova för ångestattackerna gör så äckligt fysiskt ont och jag kan bokstavligen inte andas. dricker vin ensam framför datorn och det här kommer aldrig aldrig aldrig att gå över

Skrivet av emma 2009-08-25 vid 05:04 Svara

Det är hur intressant som helst att läsa om så många som varit med om detta som jag precis ska gå igenom. Kommer bli en väldigt jobbig period fram över i sånna fall, men det får man väl ta. Igår var det tre år sen vi träffades han och jag, och det var också då vi gjorde slut. Vi skulle iallafall sluta höra av oss och ses bestämde vi. Men han har redan skickat ett sms mitt i nattne och skrivit på msn. Vi har försökt förut att träffas och vara ”kompisar” men det har ju lett till kk och sen har vi börjat umgås mer och mer och blivit ihop igen fast vi inte velat. Måste man sluta umgås helt helt, ja kanske ett jävla bra tag först och gå vidare innan man kan ses och få en ny bild av personen, nyaa vanor och allt. . .

Skrivet av Mimmi 2009-08-06 vid 11:06 Svara

    ja! man MÅSTE sluta umgås helt i början. Annars går det bara inte. puss.

    Skrivet av niotillfem 2009-08-07 vid 11:55

Det är hur intressant som helst att läsa om så många som varit med om detta som jag precis ska gå igenom. Kommer bli en väldigt jobbig period fram över i sånna fall, men det får man väl ta. Igår var det tre år sen vi träffades han och jag, och det var också då vi gjorde slut. Vi skulle iallafall sluta höra av oss och ses bestämde vi. Men han har redan skickat ett sms mitt i nattne och skrivit på msn. Vi har försökt förut att träffas och vara ”kompisar” men det har ju lett till kk och sen har vi börjat umgås mer och mer och blivit ihop igen fast vi inte velat. Måste man sluta umgås helt helt, ja kanske ett jävla bra tag först och gå vidare innan man kan ses och få en ny bild av personen, nyaa vanor och allt. . .

Skrivet av Anonym 2009-08-06 vid 11:05 Svara

Ojj vad gripande text. Jag har funderat ett tag nu på att göra slut med min pojkvän. Jag stör mig på allt han gör och säger. Min pojkvän heter Tobias. Precis som i din text. Kanske ett tecken?

Skrivet av jag 2009-07-19 vid 09:27 Svara

Jag har gjort slut med tjejen ett par gånger, men hon lyckas hela tiden klamra sig fast vid mig. Efter att ha läst detta så står det klart för mig att jag är en fegskit. Jag måste samla MOD för att verkligen göra slag i saken. Annars blir varken jag eller hon lycklig.

Fantastiskt inlägg!

Skrivet av mango 2009-07-12 vid 11:52 Svara

Grattis till vinsten

Skrivet av Anna 2009-07-05 vid 12:47 Svara

Usch va jag gråter när jag läser detta, så fint och vemodigt på samma gång. Stackars sandra (L)

Skrivet av johanna carle 2009-06-30 vid 07:34 Svara

Himla bra skrivet. Jag går i tankarna om att göra slut med min pojkvän som jag varit tillsammans med i över 2 år. Vi skrattar inte åt något längre, vi pratar knappt med varandra. Vi bara… är. Och samtidigt så har jag inte haft mod att ta steget och göra slut, för jag älskar honom ju.. egentligen, eller gör jag det fortfarande? Så här kan man i alla fall inte leva. Känner mig inte ens glad när jag ser honom, är det verkligen så det ska vara i ett förhållande?

Skrivet av J 2009-06-12 vid 11:17 Svara

    nej det ska det inte! man ska alltid göra det som gör en lyckligast. kom ihåg det.

    Skrivet av niotillfem 2009-06-13 vid 01:04

Vet du, det här var något av det bästa jag har läst! Så träffande! Jag har läst din text gång på gång, och den fick mig att öppna ögonen, som sen gjorde att jag fattade och äntligen VÅGADE ta steget och göra slut!

Nu har det gått några veckor sedan dess, och jag mår så himla mycket bättre redan! Har gått och grubblat på det här i minst två år, så jag hoppas att jag har gått igenom mycket av det jobbiga redan…

Ville egentligen bara säga tack för att du hjälpte mig på vägen!

Skrivet av Hanna 2009-06-03 vid 06:28 Svara

Det har gått över ett år men tar slutar aldrig göra ont. Trots att jag har någon annan att pussa på och ligga när varje natt.

Skrivet av Sanna 2009-06-03 vid 06:16 Svara

Tack, tack, både för inlägget och alla kommentarerna. Det hjälper lite att veta att jag inte är ensam. Det är inte bara jag som gråter konstant och känner att tårarna aldrig tänker ta slut.

Skrivet av Jessica 2009-05-28 vid 01:27 Svara

min pojkvän gjorde precis slut, och det känns inte som jag har ork. Ork att komma över.
men när jag läser det här så ger det ett hopp, ett hopp som inte heter han kommer ändra sej och vilja ha mej tillbaka. utan ett hopp som säger jag kommer kunna gå vidare. även fast det i detta nu känns som jag vill lägga mej ner och dö

Skrivet av Emelie 2009-05-25 vid 12:42 Svara

tack! tack så jättemycket. Min pojkvän gjorde precis slut, och detta fick mig att må mycket bättre.

tack!

Skrivet av Anna 2009-05-05 vid 07:01 Svara

Jag har säkert kommenterat förut på det här inlägget men jag kan verkligen inte sluta läsa det. Tacka för det, för det har hjälpt mig så oerhört. Att få det bekräftat att jag är mänsklig, att det finns andra som känt samma sak. Att det är rätt att lita på sitt hjärta och följa det. Tro på sig själv även när det är svårt och andra vill motbevisa dig. Tack Sandra än en gång.

Skrivet av Malin 2009-04-28 vid 05:19 Svara

Min pojkvän gjorde slut med mig i torsdags. Men från och till, så är det bestämt nu. Han bor i Skåne och jag i Göteborg så på måndag skall han komma hit och säga det, face to face. Och han kommer inte att sova över, nej, för då kan vi röra varandra, något man inte får när man inte är tillsammans längre, vilket vi inte är.
Och när han se de där orden jag aldrig trodde jag skulle få höra av den finaste människan i världen la jag mig på min mammas och pappas säng och skrek och grät som ett litet hjälplöst barn, i flera timmar. Och tårarna har inte slutat rinna. De senaste dagarna har jag vandrat minst flera mil i skogen för att lista ut sätt att övertala honom på att det här inte är rätt. För att förbereda mig på att det är rätt.
Det känns som att någon tagit en revolver och skjutit mig i hjärtat och tömt mina tårkanaler och allt jag ber om är en lobotomering, för jag vill aldrig mer känna det här igen. Och det känns som att världen skall gå under. Det tog mig 17 år att finna honom, kommer det ta lika lång tid att finna en lika bra, lika fin? I så fall kommer jag nästan vara uppe i klimakteriet när det sker och allt kommer vara för sent.
Och jag kommer aldrig mer höra hans kusin sluddra på sitt klumpiga språk, aldrig åka i hans bil och skriksjunga till håkan och doktor kosmos. Aldrig mer somna i hans famn. Och det gör så ont så jag tror att jag skall avlida. Och då är det skönt att kunna läsa att det faktiskt finns andra som känt den sorgen, för den verkar inte finnas på film där alla är lyckliga och pussas hela tiden. Men sådan är inte alltid kärleken och jag vill bara skrika ut att jag hatar honom samtidigt som jag desperat ber honom att ge oss ett försök till, men nej.

Förlåt att jag tog upp så stor plats, jag behövde bara ett knä att gråta lite i. Du är fin och tack för att du fortsätter ge mig en fin blomma att skåda om dagen bland allt det fula.

Skrivet av Kajsa 2009-04-12 vid 01:27 Svara

    håll ut så ska du se ut allt kommer kännas lite bättre sen. pussspusspuss!

    Skrivet av niotillfem 2009-04-12 vid 05:08

tack för att du skriver så otroligt bra och för att du skriver om sånt som jag vill läsa och som får mig att drömma, le och må bra. tack för världens bästa blogg!

Skrivet av mira 2009-04-05 vid 01:45 Svara

Tack för att du har skrivit det här. Det var ett tag sen men nu när det har hänt mig så känner jag att det var verkligen något jag behövde läsa. att jag inte är ensam att känna mig såhär. trasig.

Vi skulle ju vara vänner han och jag, det var så bra när det tog slut för de va gemensamt, ömsesidigt beslut. Men nu efter bara ett par veckor har han träffat en ny? hur ska jag kunna hantera det? jag vet inte. Men jag hoppas vekigen att det blir så att jag måste va ledsen ett tag och sen att det tillslut bara förvinner. att det slutar göra så förbannat ont.

Du är så bra Sandra. tack!

Skrivet av Elin 2009-04-03 vid 11:22 Svara

    puss lycka till!

    Skrivet av niotillfem 2009-04-03 vid 01:44

Skönt att höra att det går över. har varit i ett förhållande i lite över ett år som jag vacklat fram och tillbaka i. Känns så svårt när man ändå älskar någon (om än dock mer som kompis än romantiskt). Att säga hejdå till trygghet och kärlek och mys. Att säga att man är för trött på att vara velig. Att man inte är beredd att jobba för att få det att funka. Att man antagligen kommer att ångra sig när det blir ensamt och svårt.

Skrivet av Jag 2009-04-01 vid 03:55 Svara

jag störtgråter när jag läser detta för jag och min kille ska göra slut i morgon och jag har inga vänner eller någon snäll mamma så det känns verkligen som att allt kommer att krascha totalt och inte alls lösa sig

Skrivet av Anonym 2009-03-30 vid 05:37 Svara

bara för några timmar sedan gjorde min pojkvän, som jag älskar mer än allt annat, slut. har gråtit konstant sedan han kom hit och talade om det, och det var för 5 timmar sedan … det är vid såna här tillfällen man önskar att varken tårar eller smärta fanns. vill bara vakna upp från den här hemska mardrömmen och se in i min älskades ögon och säga ”godmorgon älskling”, men .. och nu börjar rädslan för att han ska träffa en ny komma. hur ska jag klara det? jag kommer inte klara det. tanken av att någon annan ska gå in i hans hall, in i hans rum och ligga i hans säng med ”mina” favoritkuddar, den tanken får mig att inte kunna andas .. jag stryps. fan

tack för att du berättar att man inte är ensam i världen om det här iaf, även fast det känns så!

Skrivet av * 2009-03-20 vid 01:03 Svara

Jag har läst detta inlägg tidigare och nu, i kväll, när jag och min kille gjort slut, så kände jag att jag behövde läsa det igen.

Det är så på pricken. Hemskt, fruktansvärt, usch vad jag gråter. Men det är så sant.

Jag vet inte om jag kan säga att jag mår bättre av att läsa det. Lite kanske. Ja. Jag mår inte sämre i alla fall.
Men det är kanske svårt. Tror inte att jag kan må sämre. 2 år. 8 månader. Hej då.

Men du hjälper. Det gör du. Tack.

Skrivet av airaM 2009-03-17 vid 12:53 Svara

Jättefint skrivet!

Skrivet av Sofia 2009-03-13 vid 06:50 Svara

jag har inte ens i närheten upplevt det. jag får skämmas för det jag kommer säga nu; men jag får nästan lust att göra det, för du beskriver så ögonen skakar. hur gör du? åh. du är så fin. det räcker. du är så fin.

Skrivet av emma 2009-03-13 vid 06:26 Svara

tårarna började rinna när jag läste det här…

Skrivet av Elin 2009-03-01 vid 12:37 Svara

jag sitter på jobbet och det är första gången jag läser din blogg. kanske är det för att jag känner tobias, kanske är det för att jag känner igen mig i allt du skriver, kanske är det något helt annat men jag gråter mer ohämmat än aldrig förr. folk utanför min dörr undrar nog vad som händer..

Skrivet av Anonym 2009-02-09 vid 02:00 Svara

Det här… Fick mig att börja gråta, på riktigt. Extremt bra skrivet!

Skrivet av Sanna 2009-01-17 vid 05:22 Svara

jag läste det när jag just fått det där bettet från myggan som jag inte såg. och nu.
jag ska göra slut med min kille och jag tror att jag mår sämre än han/kommer må sämre. för han tror att vi har ett perfekt förhållande, att jag är den bästa tjejen i världen och att vi har världens framtid ihop. och jag är en deprimerad människa som faktiskt inte har några vänner att vända mig till, ingen underbar mamma. nej, jag har faktiskt inga vänner i staden där jag bott i 3 år. några ytliga bekanta men jag har ingen bästa vän i hela världen utan är mest bara ensam.

så det känns som att jag kommer dö för jag kommer behöva ta mig ur detta helt ensam. fan ta kärlek

Skrivet av "anna" 2009-01-17 vid 01:21 Svara

Guu vilken klockren beskrivning av o göra slut.. Man känner precis som du skriver o det blir aldrig annorlunda.. Lika jobbigt hur gammal man än blir..

Skrivet av Emma 2009-01-16 vid 04:50 Svara

gud så fint!!!

Skrivet av Fina 2009-01-12 vid 05:29 Svara

Det där var det finaste idag.

Skrivet av Madde 2009-01-12 vid 05:01 Svara

Jag brukar inte kommentera,
(trots att jag älskar dig blogg. vågar liksom inte.)
men nu gör jag det.
Det här inlägget fick mig att börja gråta.
På riktigt.
Tack.

Skrivet av Elsa 2008-12-30 vid 08:22 Svara

och man blir rädd för att; tänk om jag aldrig kommer älska någon såhär och bli såhär älskad igen och tänk om han var den somn var utvald för mig och nu har vi förstört det? Och hur ska jag våga släppa taget om det? tänk om jag fortfarande sitter här om 10 år och tänker; ”hade det kunnat funka om vi bara hade slutat ta sönder varandra?”

Skrivet av ida. 2008-12-29 vid 01:13 Svara

fantastiskt s!
jag har aldrig behövt uppleva det, eftersom jag aldrig har haft ett förhållande med någon, jag har aldrig behövt vara ledsen över riktig kärlek som dör ut, å andra sidan aldrig fått uppleva riktig kärlek födas heller. men den dagen, om den dagen kommer någon gång, och det tar slut, så vet jag nu tackvare dig vad man ska vara beredd på.
du skriver fantastiskt. nu skrev jag fantastiskt igen, för det är det bästa ordet jag kan komma på för det. du vet som vissa böcker, när du börjar läsa, och du bara måste fortsätta läsa fastän klockan är halv 2 på natten och du ska stiga upp tidigt nästa morgon. ungefär så är det du skriver.
:)

Skrivet av r F15 2008-12-20 vid 10:26 Svara

    åh tack. puss.

    Skrivet av niotillfem 2008-12-21 vid 11:47

Jag vet exakt hur det känns var tillsammans med en kille i 2 år sen gjorde jag slut och efter 4 mån blev vi tillsammans igen och nu är vi fortfarande tillsammans och nu känner jag att jag har tappat kärleken igen, men om jag gör slut så kommer jag aldrig få tillbaka han om jag skulle ångra mig…

Skrivet av Nicki 2008-12-20 vid 06:43 Svara

Precis precis så där är det… Otroligt bra skrivet!

Skrivet av Anonym 2008-12-18 vid 08:09 Svara

som små små stick i hjärtat med varje ord.

Skrivet av yo 2008-12-14 vid 05:10 Svara

Det här var hur bra som helst. Jag tror att alla som varit med om detta känner igen sig fullkomligt. För det är precis såhär det är.
”Och att göra slut handlar om mod. Att kommer över handlar om ork.”
Och till allt detta behöver man styrka!
Jag beundrar dig för att du orkat ta dig såhär långt, vägen dit känns som en evighet.

Skrivet av Malin 2008-12-12 vid 09:55 Svara

sandra,tårarna bara fortsätter att rinna,känner mig skjuten rakt i hjärtat.tack för att du för mig fatta att jag inte är dum i huvvet.

Skrivet av Anonym 2008-12-11 vid 11:40 Svara

skriv en bok.

Skrivet av T r e t t i o n i o 2008-12-10 vid 10:40 Svara

wow

Skrivet av pelle 2008-12-10 vid 07:03 Svara

Det var något av det finaste jag läst! Du skriver så fint att man bara ryser! wow.

Skrivet av Tittie 2008-12-09 vid 08:45 Svara

http://ellfi.blogg.se/2008/december/lite-jobbigt-valdigt-fint-skrivet.html

du skriver så himla fint. det märks att du älskar ord. jag önskar jag kunde skriva som du gör, sandra.

Skrivet av ellen 2008-12-09 vid 06:17 Svara

Det var bra skrivet och jag känner igen mig som fan.
Jag är fortfarande i fasen där ingen ännu har hittat någon annan.
Men jag tror att den dagen han ringer upp och säger att han har hittat någon annan kommer jag göra precis som du. Hämta askfatet , sätta mig någonstans och röka tills halsen blöder…

Skrivet av careface 2008-12-09 vid 06:04 Svara

så fint jag får lust att gråta

Skrivet av Mindy 2008-12-09 vid 09:13 Svara

Den blev ju bra till slut, texten, det var bra att du tog tid på dig.

Skrivet av a spoonful of mint 2008-12-08 vid 07:22 Svara

du skriver otroligt fint och mina kinder är våta.

Skrivet av Martina 2008-12-08 vid 04:52 Svara

Kan vara det finaste jag någonsuin läst! Du är underbar som orkar öppna dig såhär!

Skrivet av Nathalie 2008-12-08 vid 04:32 Svara

jag har läst den här texten säkert hundra gånger per dag sedan du skrev den. tänkte att jag aldrig någonsin skulle kommentera för att det gör för ont. alldeles för ont. att vara mitt i. att känna hur hjärtat snart slutar slå. eller bulta igenom hela kroppen. förbaskat ont. när han ringer om nätterna och gråter och pratar om hur det var när han blev kär i mig. pratar om hur det kändes inom honom när han såg mig första gången. pratar om vad som hände när jag tog mina saker. satte mig på tåget. sa att jag aldrig mer ville se honom. fast det ville jag. och när han ringer sådär om nätterna sandra, då vill jag bara skrika att han ska komma hit. så vi kan kramas tills allt är bra igen. men istället säger jag inte än, vi måste laga oss själva först, inte än. och så lägger jag på. och det gör ont. tack sandra. tack som fan.

Skrivet av aj 2008-12-08 vid 03:50 Svara

    lycka till sötnos.

    Skrivet av niotillfem 2008-12-08 vid 04:06

Jag gråter, gråter…

det här var väldigt vackert skrivet. Och så bra. Gud vad bra.

Skrivet av catrin 2008-12-08 vid 02:35 Svara

nu grät jag en skvätt. puss

Skrivet av sofaja 2008-12-07 vid 10:25 Svara

nu grät jag fast jag inte brukar gråta

Skrivet av Anonym 2008-12-07 vid 10:19 Svara

jag blir alltid så berörd av vad du skriver. Du är både klok och jävligt äkta!

keep up the good work :)

Skrivet av johanna 2008-12-07 vid 10:11 Svara

Jag gråter, det gör så ont och jag har inte ens börjat än…

Skrivet av Elin 2008-12-07 vid 09:48 Svara

”…Och jag tänker på en nittonårig Sandra och jag vet att han passade för just henne.
Men inte för mig. Inte nu.”

- Så sant om livet…

Skrivet av Yasmin Oom 2008-12-07 vid 09:03 Svara

fint, du borde skriva en bok om kärlek

Skrivet av Anonym 2008-12-07 vid 08:23 Svara

underbar historia. den berörde mig in på djupet, för vissa delar i den stämde så väl in på min egen historia.

det som skiljer våra historier åt är att du har skrivit klart den, jag är halvvägs. men genom att läsa din, så fick jag ny inspration och jag kan bara säga tack. tack snälla rara du.

må väl!

Skrivet av sofia 2008-12-07 vid 08:10 Svara

fy fan alltså, det här vart det bästa jag har läst!

Skrivet av been there, done that 2008-12-07 vid 07:12 Svara

Det du skrev i det här inlägget var precis vad jag behövde höra just nu, just idag för att finna lite mera ork. Tack, fina du.

Skrivet av Mikaela 2008-12-07 vid 06:40 Svara

Okej. Nu gråter jag.

Skrivet av The girl with the thorn in her side. 2008-12-07 vid 03:42 Svara

Jättefint skrivet. Så bra. Jag fick lite ont i magen, för det påminde mig så om när jag gjorde slut med min förra pojkvän. Tomt och hemskt och jag kände att jag inte skulle kunna gå utan honom. Men det gick och jag har en ny pojkvän nu. Han är underbar. Men ibland tänker jag att ”vad händer om han gör slut?”. För jag är så rädd för att inte klara det. Han är en sådan stor del av mig, av mitt liv, mina tankar.
Sedan försöker jag tänka på något annat för att slippa magknipet. Och för att inte förstöra vad vi har nu.
Och ja. Imorgon firar vi ett helt år tillsammans! Det gör mig glad.

Skrivet av Julia 2008-12-07 vid 02:24 Svara

förresten; gurkmajonäs är riktigt gott, men varför var korven så lång?

Skrivet av michi 2008-12-07 vid 01:41 Svara

Det här är ett helt fantastiskt inlägg sandra! Jag har till och med ”tipsat” folk om det, för att för mig handlar det inte bara om att göra slut men också om att inte ta den man är med för givet. Det är så fint, och så himla bra skrivet! puss

Skrivet av Michi 2008-12-07 vid 01:40 Svara

Det är så vackert att man får ont i hjärtat :)

Skrivet av Sofi 2008-12-07 vid 01:34 Svara

helt sinnesjukt fint skrivet, jag gråter nu.

Skrivet av lovisa 2008-12-07 vid 01:22 Svara

va fin sida vem har gjort den??

Skrivet av Inget Namn 2008-12-07 vid 12:04 Svara

Tack för det här inlägget. Tack. Mer än ”tack” kan jag inte säga nu. Du säger allt i ditt inlägg och jag gråter just nu, men jag älskar dig för att du skrev det. Du.. det går inte att beskriva. Du är fantastisk.

Skrivet av ano. 2008-12-07 vid 04:17 Svara

du skriver så himla fint. och allt är så jävla rätt. jag och min pojkvän gjorde slut för ett tag sen. vi har inte sagt ett ord till varandra sen dess, och visst så saknar jag honom, ibland. men jag har börjat komma över det och träffar en annan nu. men så i förgår berättade en kompis att han ville ha mig tillbaka så nu är allt bara så himla suddigt. pojkar är jobbiga.

Skrivet av - 2008-12-07 vid 02:26 Svara

tack sandra för att du vågar lämna ut dig åt så! min pojkvän gjorde slut med mig för lite mer än två veckor sen (vi var ihop i 5 månader och han var och är min första stora kärlek), jag märkte aldrig hans myggbett även om jag nu i efterhand börjat upptäcka det. nu känns det som du säger att det aldrig kommer att gå över, men din text och alla kompisar som intalar mig att man KOMMER glömma honom gör allting så mycket bättre. tack tack TACK!

Skrivet av marit 2008-12-07 vid 02:11 Svara

tack sandra för att du vågar lämna ut dig åt så! min pojkvän gjorde slut med mig för lite mer än två veckor sen (vi var ihop i 5 månader och han var och är min första stora kärlek), jag märkte aldrig hans myggbett även om jag nu i efterhand börjat upptäcka det. nu känns det som du säger att det aldrig kommer att gå över, men din text och alla kompisar som intalar mig att man KOMMER glömma honom gör allting så mycket bättre. tack tack TACK!

Skrivet av marit 2008-12-07 vid 02:10 Svara

Jättefint. Så fint att jag gråter, minst sagt.

Skrivet av beabea 2008-12-07 vid 01:24 Svara

Sandra, jag fick sån gåshud när jag läste det du skrev. Om hur man vaknar av att man gråter och om hur man gärna intalar sig själv att allt är bra. Jag kan nog fortfarande inte begripa hur vackert det du skrev var, för det rörde mig verkligen.

Det var skrivet på ett så enkelt, vackert sätt att jag inte kan låta bli att avguda dig och din förmåga att förtrolla människor med ord.

Underbart, helt enkelt. Underbart!

Skrivet av 123GO 2008-12-07 vid 01:18 Svara

du skriver så himla fint, och ändå gör det så ont att läsa om sånt här – för man känner alltid igen sig.

i alla fall i känslan.
det är som att se en trailer av en gammal favoritfilm. just då, när man ser den, minns man allt. varenda replik i varenda scen.

och det gör ont att känna igen sig i en sån film. ändå ler man lite, lite i smyg – för att man faktiskt en gång älskade den där filmen. den filmen som inte är särskilt bra längre. men som en gång var det.

samtidigt som jag får rysningar på armarna.för du är så galet, jätteduktig på det du gör, på att skriva.

tack.
för att du lämnar ut dig, för andra att känna igen sig i. man behöver det, på nåt sätt. jag behövde det, tror jag.

jättefint, verkligen.

Skrivet av Rebecca 2008-12-07 vid 12:29 Svara

Jag undrar vad som är värst, vad som gör mest ont? Att göra slut såhär, eller att aldrig ha börjat? Jag vet inte, för jag har bara varit med om det senare. Fast att jag redan är 18 höstar, fin och bra. Men tiden begränsar. Och så vågar jag inte. Vet inte varför, men så är det.

Skrivet av A 2008-12-06 vid 10:11 Svara

    jag hade heller aldrig haft en pojkvän i hela mitt liv när jag var 18 år. bara så du vet.

    Skrivet av niotillfem 2008-12-07 vid 11:28

Tvingade min pojkvän att läsa detta igår. Frågade om det var så? Gör det så ont?

Det bästa jag någonsin läst.

Skrivet av Viola Stark 2008-12-06 vid 08:31 Svara

du skriver så vackert att du får mig, en ovanligt tjockhudad tjej, att gråta. gråta för att du skriver så fint, för jag känner igen mig, för jag läser alla kommentarer. tack för att du påminner mig om att det faktiskt en dag går över.

Skrivet av hanna 2008-12-06 vid 07:27 Svara

Mållös

Skrivet av Anna 2008-12-06 vid 07:12 Svara

jag gråter. för att det låter så förskräckligt och ärligt och fantastiskt på samma gång. för livet är så invecklat och komplext och alldeles underbart. man kan må så himla dåligt och man kan må så himla bra. Jag vill bara bli kär. helst nu, på en gång. men det ska inte vara i vem som helst, utan i någon som faktiskt är intresserad av mig också. men det är en helt annan historia.

Skrivet av Julia 2008-12-06 vid 06:46 Svara

Herregud, så fint du skriver!

Skrivet av Ida 2008-12-06 vid 05:41 Svara

så fruktansvärt supersött!
Nästan lika sött som strössel och glass:)

Skrivet av amandaa 2008-12-06 vid 05:16 Svara

sandra, det har var så vackert att tårar rinner ner för kinderna. du är så jävla bra på att sätta ord på känslor man inte kan förklara!

Skrivet av emma 2008-12-06 vid 04:39 Svara

jag började gråta. jag brukar inte börja gråta.

Skrivet av anna 2008-12-06 vid 03:22 Svara

Så fint skrivet att jag sitter här med tårar i ögonen. vackert

Skrivet av . 2008-12-06 vid 02:52 Svara

det träffar rätt i hjärtat. gud alltså du är helt sjukt bra på att skriva, sluta inte med det!

Skrivet av Anonym 2008-12-06 vid 01:17 Svara

Jämförelsen med att det är som ett myggbett stämmer så jävla bra. Jag gjorde slut med min pojkvän i förgår och det gör ont. Jag hade inga känslor för honom längre men när jag tänker tillbaka på den fina tiden när jag hade det, när vi hade det för varandra, börjar jag gråta. Vad gör man för att sluta plåga sig själv och tänka på allt det romantiska som varit men inte längre är?

Skrivet av Jessica 2008-12-06 vid 01:16 Svara

Tack Sandra!
Det här hjälpte mig otroligt mycket. Nu kanske jag kan leva vidare mitt liv.
Du är helt underbar på att skriva, kanske ska bli författare istället?
Tack så himla mycket!

Skrivet av Bec 2008-12-06 vid 01:07 Svara

Jag vågar kanske nu..tack för styrkan!

Skrivet av Ida 2008-12-06 vid 12:32 Svara

Underbart skrivet… håller med dig precis… har flera gånger kommit fram till att en viss person var rätt för mig vid en viss tidpunkt men inte just nu…
peace

Skrivet av MiiiA 2008-12-06 vid 12:08 Svara

Det där var nog det vackraste jag någonsin läst. Och så sant.

Du gav mig hopp om att det slutar göra ont en dag. För det gör förjävla ont när kärleken tar slut…

Skrivet av yiyah 2008-12-06 vid 11:43 Svara

wow.

Skrivet av Johanna 2008-12-06 vid 11:37 Svara

Din text har gett mig mod och ork. Någon som äntligen kan sätta ord till alla ens känslor och ändå att det är okej att må skit över något man gjort. Precis vad jag behövde. Tack

Skrivet av Sarah 2008-12-06 vid 11:14 Svara

Nu vet jag att 121 personer (förmodligen flickor) har skrivit liknande kommentarer innan mig, men jag måste få av mig det ändå.

För ett år sedan flyttade min pojkvän sedan nästan två år helt plötsligt till en annan stad för att plugga. Bara sådär bestämde han sig. Jag försökte stötta och låstas om som att det var det bästa för honom. Som att vårat förhållande var starkt nog.
Det var det självklart inte. I början ringde vi varandra och kunde skratta i telefon och berätta om galna fester och annat. Sedan gick det allt längre mellan samtalen. Till slut upphörde dem helt.

I våras ringde han mig sent en kväll och berättade att han var i stan. Jag bjöd med honom på efterfest, för jag ville bara se hans ansikte. Han sa att det gick inte för han var här med sin nya tjej. Vilken ny tjej? Men fine, tänkte jag, jag har kommit över honom.
Jag kan hantera det.

Fast sedan kom det fram att han hade träffat henne redan på hösten. När vi hade haft våra telefonsamtal och när vi fortfarande hade varandra gemensamt. Han hade bara klistrat henne över allt som var jag och fört över alla kvarstående känslor på henne. Som om jag inte betytt så mycket från första början.
Han ville inte ens säga vad hon hette. Han ville skydda henne från onda mig. Hon var ju så speciell.

Då grät jag. Jag grät i hemlighet hela sommaren. Men fan så skönt det känns sedan, när man inser att man är så mycket större än honom.

Skrivet av Anna 2008-12-06 vid 10:49 Svara

det är precis så.

Skrivet av olga 2008-12-06 vid 10:22 Svara

jag dog lite, sjukt fint!

Skrivet av sofie 2008-12-06 vid 09:46 Svara

fy sjutton vad du är bra på att skriva.

Skrivet av Michaela and the City 2008-12-06 vid 09:33 Svara

Dette her trengte jeg. Kjæresten min gjorde det slutt med meg på søndag og klumpen i magen skal visst aldri slippe taket.

Skrivet av Hildur 2008-12-06 vid 09:18 Svara

Tänk vad man kan känna igen sig i en annan människas berättelse. Jag trodde att jag skulle dö den där gången för längesedan. Överlevde och hittade något så mycket finare och starkare i stället. Men, va ont det gjorde. Vill jag aldrig vara med om igen.

Skrivet av DaisyAndMe 2008-12-06 vid 09:10 Svara

Underbara fina kloka Sandra. Ibland känns det som om det bara är du som kan sätta ord på vissa känslor som bor inuti mig och säkert i så många andra.
Din blogg får mig alltid att må lite bättre och känna mig inte allt för värdelös.

Att göra slut är vidrigt jobbigt.

Skrivet av Linda 2008-12-06 vid 02:47 Svara

Jag fick lov att läsa det en gång till nu när jag kom hem från en öl. Och ÅHH. Jag orkar fan inte med dig Sandra. Du är helt underbar. Klarar inte av hur du skriver, fantastiskt. Skriv mer och sluta aldrig att skriva. Faktum är att en första liten klump i min mage försvann när jag för första gången läste ditt inlägg idag. Jag har fortfarande inte kommit över mitt ex. Vi var tillsammans i bara ett år. Två år har gått och jag vågar aldrig erkänna att jag saknar honom. För han betedde sig som ett svin. Och jag med. Han åt upp mig. Jag ville inte ha honom. Jag gjorde slut. Vi blev ledsna. Vi fortsatte träffas och allt var dåligt, inget var bra. Han träffade en ny. En ny på en gång nästan. Detta var innan facebook och jag fick reda på det flera månader efter. Han sa inget. Ringde inte och inget sms. Vi har aldrig rett ut det. Jag ser honom ibland på håll och han ser mig. Det gör så ont att jag inte vet vad han tänker. För feg för att ringa, för feg för att kolla hur allt är. Och nu är allt för sent. Jag vet att jag inte vill ha honom. Det är bara det att alla andra är så mycket sämre.

Skrivet av Nanna 2008-12-06 vid 01:53 Svara

Här sitter jag och gråter. Jag vet inte om det är positivt, men jag tror det. Ändå kan jag inte fullt ut relatera till det. Men det känns så förbannat bra att veta hur dåligt du mådde, när du mår bra nu, att du kom över det. Jag har bara vart kär en gång i mitt liv, och jag är precis inne i det här stadiet då jag insett att det aldrig blir vi igen. (Eller nej, det inser jag helt ärligt inte alltid, det känns som total overklighet)
Men detta gav mig hopp på något sätt. Det känns knappast som att jag kommer att hitta någon lika bra och snygg, när jag sedan första sekunden jag såg honom har tyckt att han är det snyggaste som finns, och att allt var så rätt när vi lärde känna varandra, vi förstod varandra. Men när jag läser det här så inser jag att jag har fel, att jag inte kommer att dö, att jag inte kommer att älta detta även när jag är 50 år gammal.

Det är så himla bra att du skriver sådana här texter. Jag tror du hjälper så himla många, jag vet bland annat att du skrev lite med min syster Lisa när hennes pojkvän hade gjort slut, och helt plötsligt hade en ny Lisa. Min syster och jag pratar ofta om hur mycket vi beundrar dig, så jag tror att den tiden du lade på att muntra upp henne gav hemskt mycket. Så himla fint av dig. Tack för mig och tack för min syster. Puss

Skrivet av Estelle 2008-12-06 vid 01:41 Svara

började gråta när jag läste det här, kanske för att allt känns helt jävla sämst just nu. Tack för det där fina inlägget i alla fall.

Skrivet av hanna 2008-12-06 vid 01:38 Svara

jag måste sluta läsa, för alla tårar smetar bort min ansiktskräm.

Skrivet av lily 2008-12-06 vid 01:17 Svara

Jag var också där.

Skillnaden – när jag träffade honom efter två månaders totalklippning slog mitt hjärta ännu hårdare för honom. Och jag är tillbaka.

Skrivet av Annie 2008-12-06 vid 01:12 Svara

Så vackert och klart och verkligt skrivet att håret reser sig i nacken och jag får gåshud. Du har satt ord på varenda känsla jag kände i mitt senaste uppbrott. Tack.

Skrivet av Kristin 2008-12-06 vid 12:51 Svara

vad ska man göra när man borde ha släppt tanken om något som fanns för tre år sedan, men aldrig riktigt kan klippa banden, och som nog heller aldrig kan bli verkligt igen?
vad ska man göra när hur man än försöker, hur många gånger man slår sig i huvudet och försöker intala sig att man älskar honom inte längre när det ändå inte funkar. vad ska jag göra för att stoppa mitt hjärta från att nästan banka sönder sig själv varje gång jag ser honom.
vad ska jag göra för att sluta tänka på honom, drömma om honom, be för honom gråta för honom. vad ska jag göra för att sluta älska honom.
för jag är tre år försent ute. han älskar inte mig längre.
så vad ska jag göra för att sluta älska honom?

Skrivet av anna 2008-12-06 vid 12:39 Svara

SANDRA, jag älskar din blogg.
Främst inte för hur du klär dig eller din nya Marc Jacobs-väskan eller hur söta du och Vinden är tillsammans (även om det är anledningar det med).
Nej, jag älskar den för hur du skriver. Klokt och vist och underbart bedårande vackert. Sådär så att det gör lite ont i en.

Du borde verkligen satsa lite mer på skrivandet.För du är fantstisk!

Skrivet av Jossan 2008-12-06 vid 12:18 Svara

åh. det är så underbart vackert och så otroligt sorgligt på samma gång.

Skrivet av andrea 2008-12-06 vid 12:16 Svara

Jag har gjort slut med min pojkvän sedan 3,5 år tillbaka. Det var de svåraste jag gjort men jag vet att det var rätt. Det är som jobbigast när man är ensam. Då inbillar man sig att man är kär eftersom man saknar honom. Men det är inte han man saknar. Man saknar känslan att vara med någon. Det gäller bara att klara sig över ensamheten. Jag relaterade till allt du skrev

Skrivet av Johanna 2008-12-05 vid 11:24 Svara

Så fint uttryckt om ett så eländigt tillstånd. Du kan vara dagens klokaste till och med.

Skrivet av martina 2008-12-05 vid 11:18 Svara

Jag ska nog inte säga något mer än att jag har rysningar. Och att du, du är nog den visaste jag vet just nu.

Skrivet av Anonym 2008-12-05 vid 11:10 Svara

Jag ler lite för mig själv, för det är ju så det är. Fint skrivet. Tack:)

Skrivet av Sandra 2008-12-05 vid 11:01 Svara

då du skriver så här fint, så där rakt ur hjärtat… det är då jag tänker att jag vet varför jag läser din blogg, trots att du använder ordet pojkar om män. puss.

Skrivet av ankan 2008-12-05 vid 10:55 Svara

du er så utrolig dyktig til skrive om kjærlighet, sandra! du er fantastisk.

Skrivet av sonya 2008-12-05 vid 10:35 Svara

Precis så är det…
Väldigt fint skrivet.

Skrivet av millis 2008-12-05 vid 10:30 Svara

Vad vackert du satte ord på just hela görs-slutprocessen och dess biverkningar.
jag blev lite vattnig i ögonen.
Käleken är så himla fin, trots att den kan göra så ont.
Jättefint.
Tack

Skrivet av Caroline 2008-12-05 vid 10:12 Svara

Sandra, du er så umåtelig klok og du skriver så fint om det tristeste i verden.

Skrivet av Marthe 2008-12-05 vid 10:11 Svara

jättefint skrivet!

Skrivet av emelié. 2008-12-05 vid 09:57 Svara

fruktansvärt vacker! tack för fina ord.

jag är så oerhört kär och i moln just nu, men ändå, det träffar liksom. där. fint! var ordet.

Skrivet av tess 2008-12-05 vid 09:31 Svara

jag kan inte säga något annat än att du träffar rätt varje gång.
varenda ord du skriver träffar precis där det ska, och landar mjukt i magen.
du lagar mig, för varje gång du skriver något sånt här.
tack

Skrivet av evelina 2008-12-05 vid 09:08 Svara

Såå fint skrivet. Jag har aldrig riktigt gjort slut, bara blivit dumpad och dumpad igen.
Men jag grät när jag läste din text i alla fall, men samtidigt så var det ändå vackert på något sätt.

Skrivet av angelica 2008-12-05 vid 09:05 Svara

Du skriver om det på ett sätt så att man verkligen förstår, även om jag själv inte varit i den situationen. Du använder liknelser som förklarar precis allting man kunde satt ett frågetecken efter. Det blir verkligt.

Skrivet av Isabell 2008-12-05 vid 09:00 Svara

Jag blir så rörd, du är fantastisk!

Skrivet av linda 2008-12-05 vid 08:39 Svara

Spot on. Fast jag gråtyer inte. Jag ligger med olika män för att på något sätt bekräfta mig själv.

Skrivet av Linda 2008-12-05 vid 08:28 Svara

åh, du förklara verkligen så bra. lix ger liv och känsla åt orden:) iaf, jag såg nått på modettemarket, och kopplade bara på en gång till dig.. vet iof inte om du skulle gilla det men..ja det var lix bara genomsött som du:P haha, sök på ” hår accessoar i form av fågel” om jag kände dig skulle du få den i julklapp av mig, men ja..

Skrivet av mannis 2008-12-05 vid 08:26 Svara

helt underbart fint skrivet om något så sorgligt.
Tack Sandra för att du skriver om det som ingen annan gör. Sveriges helt klart finaste blogg

Skrivet av Ella 2008-12-05 vid 08:16 Svara

Ja. Det er akkurat sånn det er.

Skrivet av Fride 2008-12-05 vid 08:14 Svara

Så fantastisk bra skrevet. Utrolig at du klarer å sette ord på det i det hele tatt, det er jo akkurat slik det er. Sukk.

Skrivet av siljus 2008-12-05 vid 08:07 Svara

mtt hjärta värker än efter det att allting föll med mitt ex, jag grät och grät precis som du, jag föll ner i ett svart hål och där sitter jag än, det enda som håller mig uppe är din vackra blogg.
7 månader har gått och jag gråter en skvätt så kudden blir alldeles våt varje kväll allt för att jag saknar honom så.
Och ju mer jag grät ju dåligare mådde jag och brydde mig inte ens om omvärlden.
Nu sitter jag här försöker vara glad men inte ens gå utanför dörren vågar jag längre.

Tack för dina underbara inlägg.
Du är en fin människa med fina ord.

Skrivet av micca 2008-12-05 vid 08:05 Svara

jag tror inte jag läst något bättre. det är ju just precis så det är.

Skrivet av Natalie 2008-12-05 vid 07:46 Svara

Mod. Ork Och att andas. Blunda och andas. Och den dagen man upptäcker att det inte gör ont längre, och att man inte vill ha honom längre _på riktigt_, inget slår den känslan. Inget. Och jag är fortf helt förundrad över den att jag måste nypa mig i armen för att se att det är på riktigt.

Skrivet av Jessica 2008-12-05 vid 07:45 Svara

Åh.

Man vill ju bara krama dig. Hårt, hårt.

Skrivet av Emma. 2008-12-05 vid 07:43 Svara

Tack. Tack. Tack.

Skrivet av anonym 2008-12-05 vid 07:42 Svara

Förresten så är du så som jag tror att Håkan Hellström hade varit om han vore tjej. Och det är väl lite av den finaste komplimangen man kan få skulle jag tro!

Skrivet av Charlotte 2008-12-05 vid 07:34 Svara

Jag är hjärtekrossad. Och det känns precis som man kommer att dö och det kommer aldrig att bli bra. Jag vill så gärna tro på att det blir det. Du skriver så rätt så att jag gråter. Sluta aldrig att skriva såsom det verkligen är. För kärleken gör så fruktansvärt ont när den helt plötsligt inte finns där. Och vad gör man då? Man gråter ögonen ur sig.

Skrivet av malin 17år 2008-12-05 vid 07:33 Svara

Herregud Sandra.
Jag har inga ord.
Eller jo, det är så fint att det gör ont och det gör ont för det är så sant. Alltihop.
Det finns ingen som skriver lika sant och fantastiskt som du!
Och ännu mer än det gör ont att du skriver som det är, känns det skönt. Som en lättnad. Du ger en hopp.
Jag önskar jag hade kunnat läsa det här för ett år sen. För ett halvår sen. Och så vidare. Men jag läser det nu. Och det ger mig insikt och känns lite som ett plåster inför framtiden. Till nästa gång jag måste gå igenom ett helvete. Tack, du är så himla bra!

Skrivet av Charlotte 2008-12-05 vid 07:31 Svara

Och jag som aldrig varit kär sitter i min gröna fåtölj och ryser. Jag längtar och tänker ”jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill också känna någonting”. Och det är ju hemskt. Men ibland är det skönare att ha ont än att inte känna någonting alls. Hur vågar man bli kär? Kan du inte berätta det Sandra?

Skrivet av Hanna 2008-12-05 vid 07:29 Svara

Det är så skönt att läsa sånt här.
Jättefint inlägg!

Skrivet av Elin 2008-12-05 vid 07:22 Svara

Ända sen du skrev om att skriva det här inlägget har jag velat läsa det här inlägget, och jag är så tacksam att du äntligen gjorde det. Tack.

Skrivet av Erika W 2008-12-05 vid 07:17 Svara

jag har aldrig läst en så bra beskrivning på den smärtsamma processen.
Vi har alla gått igenom det någon gång, men du lyckades göra det till en vacker text.
otroligt!
din blogg är grym.

Skrivet av cookie 2008-12-05 vid 07:13 Svara

det var nog det bästa inlägget du har skrivit. någonsin.

Skrivet av ebba 2008-12-05 vid 07:03 Svara

usch vad jag är i den situationen. sitter och lipar till din text. din blogg är fantastisk, förresten.

Skrivet av ellen 2008-12-05 vid 07:01 Svara

du skriver rakt in i hjärtat.

Skrivet av Cicci 2008-12-05 vid 06:49 Svara

Tack för ett fint inlägg. Känner igen mig så och det är stärkande att läsa vad andra människor skriver och inse att man inte är ensam.

Skrivet av Helena 2008-12-05 vid 06:39 Svara

jag gråter. det är så preis, så exakt så sant alltihopp att jag gråter

Skrivet av Anonym 2008-12-05 vid 06:38 Svara

Så himla himla fint.
Det gör ont så fint är det.
Fast det gör ont av andra skäl också,
modigt och bra av dig att skriva om detta. Puss!

Skrivet av Frida 2008-12-05 vid 06:31 Svara

Du borde verkligen skriva en bok.

Skrivet av Jenny 2008-12-05 vid 06:30 Svara

Väldigt fint.

Skrivet av Laurentia 2008-12-05 vid 06:21 Svara

så där nu börjar jag gråta för att det känns superaktuellt för mig just nu och för att världen är lite extra jobbig idag. . jag vågar inte ens skriva det, för har jag skrivit det måste jag göra det. och det känns jobbigt.

Skrivet av Alice 2008-12-05 vid 06:07 Svara

Så himla fint skrivet. helt rätt. Jag vet hur det känns och känner igen mig. Men jag känner att man ska bara ”resa sig upp på bussen du som kan”. Jag har rest mig upp 3 gånger. Man klarar det alltid. Jag har blivit dumpad varje, men alla 3 är inte mina typer längre,eller iaf två.
Puss

Skrivet av Lisa 2008-12-05 vid 06:00 Svara

måste fråga dig sandra, tror du på lång – ja typ livslång kärlek och förälskelse?

Skrivet av jessica 2008-12-05 vid 05:55 Svara

fint. väldigt väldigt fint. och rakt in i hjärtat, som vanligt.

Skrivet av jessica 2008-12-05 vid 05:52 Svara

alltså, det känns som att jag bara vill gråta ut och berätta alla mina tankar och tömma mitt hjärta på känslor för dig. inte för att du vet vem jag är och kan bry dig sådär om mig. men det känns som att du är den enda som skulle förstå. som skulle trösta utan att säga ett ord. jag kan omöljigt läsa detta utan att gråta. du är så otroligt klok, du.. ja jag saknar ord. du är min förebild. du hjälper iaf mig varje dag lite, varje dag med dina kloka inlägg, utan att ens veta om att någonstans sitter en flicka i ett mörkt rum framför datorn som lyser på hennes ansikte och visar tårarna, samtidigt hon läser dina ord.

tack för allt, tack för att du är den klokaste människan på jorden.
kärlek.

Skrivet av linds 2008-12-05 vid 05:29 Svara

Vill bara säga tack, tack för att du fick mig att inse att det finns en väg ut ur detta helvete med tårar, massor av tårar. Tack.

Skrivet av Sofia 2008-12-05 vid 05:28 Svara

vad jättefint, verkligen. Sorgligt, men du skriver fint. Fint och inspirerande. DU är fin Sandra.
Och jag sitter här och ler, samtidigt som jag lyssnar på underbara Jacques Dutronc, och min fina karl är påväg hit till Karlskrona från Göteborg. Efter det du har skrivit vill jag att han ska komma hit bums.

Mitt förra förhållande fick ett märkligt slut. Bråk, därefter kalla blickar, skitsnack, allt upplöstes utan ord. Och det bästa är att jag har funnit en människa som inte är lika dramatisk. Vackert, fina ord, ömma händer, rosa moln. Allt känns som den finaste franska kärleksfilm.

Kram.

Skrivet av Sister Disco 2008-12-05 vid 05:20 Svara

Gud kvinna, du besitter en sån fantastiskt begåvning.
Att sätta ord på det som man inte kan sätta ord på, det som man inte vill sätta ord på och det man inte ska sätta ord på.
Oj vad kärleken gör ont -
det spelar ingen roll vilken sida man är på.
Tumören finns hos de båda,
och konsekvenserna av den sätter spår hos båda parter.
Snälla underbara Sandra. Sluta aldrig känna efter – sluta aldrig skriva.

Skrivet av Malin 2008-12-05 vid 05:19 Svara

Sandra, det är dessa inlägg jag gillar mest! Kan inte du skriva en bok om kärleken? Så kan du ta med alla momenten liksom, bli kär, göra slut och sånt.. Jag skulle inte tveka en enda sekund att köpa den! du är bara bäst.

Skrivet av Lisa 2008-12-05 vid 05:16 Svara

Som sagt, man vill veta allt du har att säga. Nu känner jag en tyngd i hjärtat, kommer ihåg, men kan släppa det. Det är inte så farligt, längre.
Tack Sandra, tack för att du tänker för så många människor på samma gång, och för att det du skriver verkligen kommer åt en. Du är duktig, du är fin, och du är modig.

Skrivet av Anna 2008-12-05 vid 05:14 Svara

åh vad fint, blev tårögd!

Skrivet av Emma 2008-12-05 vid 05:12 Svara

helt underbart skrivet och så jävla rätt. jag blev dumpad för sex månader sen och trodde då att jag inte hade något att leva för. du har helt rätt med det du skriver, man måste bara våga resa sig upp, vilket jag gjort och mår jävligt bra nu när jag inser vilken elak typ han var och att jag vuxit ifrån han metervis i mognad. puss på dig och god jul

Skrivet av Anna 2008-12-05 vid 05:11 Svara

Ja det här är lika bra som inlägget om alla hjärtans dag. Minst! Du är bäst min lilla låtsasvän. puss!

Skrivet av Nanna 2008-12-05 vid 05:00 Svara

fattar du vad modig du är som vågar skriva allt detdär så ärligt? du är så jävla modig.

Skrivet av carin 2008-12-05 vid 04:43 Svara

det här inlägget var jättejobbigt att läsa. jag tog flera pauser. och grät. att göra slut är det värsta som finns. det är kanske värre än att bli dumpad ibland.

när släpper du din bok, undrar jag bara. du är fan i mig den klokaste människa jag stött på. så ung och full av visdom.

tack för att du skrev det sandra i alla fall!

Skrivet av linnea 2008-12-05 vid 04:39 Svara

du skriver så himla bra. din blogg är den ända där jag läser varje rad!

Skrivet av bea 2008-12-05 vid 04:38 Svara

Tack. Allt det här stämmer så fint och så bra in på mig. Förutom att jag inte nått till det där stadiet då jag träffar honom igen och inser att han inte är den jag vill ha längre. Och jag är ”the leftovers”, inte han. Fast…jag tror faktiskt ändå inte att detta går över. 7 år have proved me wrong, day after day, year out and year in…

Skrivet av Queen Sara 2008-12-05 vid 04:37 Svara

Satan vad fint skrivet!
Helt rätt också.

Skrivet av Linnea 2008-12-05 vid 04:33 Svara

tack för det här inlägget sandra, det behövdes och var jättefint skrivet.

Skrivet av cornelia 2008-12-05 vid 04:27 Svara

Det blev ett bra inlägg, du klarade att skriva det Sandra.

Skrivet av Linn 2008-12-05 vid 04:25 Svara

Sitter och väntar på att min pojkvän ska komma hit. Jag ska göra slut med honom ikväll och har fruktansvärt ont i hjärtat. Men jag måste göra det.

Tack för det här inlägget Sandra. Det var ungefär precis exakt vad jag behövde läsa just nu. Jag kommer också att överleva.

Skrivet av matilda 2008-12-05 vid 04:24 Svara

allt det här var bara så bra och fint. veta att det faktiskt går att leva vidare. och att man själv behöver inte känna sig prima och superglad när man gör slut. utan man själv har rätt att vara ledsen. å. du är så underbar!

Skrivet av amanda 2008-12-05 vid 04:11 Svara

Jag har bara en sak och säga. Tack så himlans mycket för det här inlägget!!! Puss till dig :)

Skrivet av Josefine 2008-12-05 vid 04:04 Svara

det var nog fan det bästa jag läst på länge. allt du skriver är så träffsäkert, man känner igen & minns varje detalj, även om man inte upplevt det på väldigt länge själv. det känns till & med i magen på mig. men du har så rätt; det går över.
jag brukar använda mig av ett par rader connor oberst skrivit;

‘and every night i think i certainly won’t ever sleep sober or alone,
and then suddenly it occurs to me
i’ve slept alone before you’

de funkar varje gång, i alla fall några minuter i taget

Skrivet av jennifer, 2008-12-05 vid 04:00 Svara

Åh . Åh åh , bra ! Jag har aldrig kommenterat på en blogg förut men detta var så bra och så sant att det förtjänar miljoner kommentarer .

Skrivet av annalie 2008-12-05 vid 03:47 Svara

vilket underbart men ändå sorligt inlägg..
eller inte sorligt men verklighetstroget!!

jag hade på en sorlig, men bra låt undertiden vilket gjorde inlägget bara ännu mer bra!!
Jag blev riktigt tagen av det…

Skrivet av julia 2008-12-05 vid 03:42 Svara

Jag har läst hela historien förut och ändå är det lika fint en gång till. Alltså inte fint, men så sant att det blir fint. Jag beundrar dig för att du vågar lägga ut och beskriva dina känslor på din blogg. För det är sådant här som man behöver läsa och hellre än alla tjejtidningar i hela världen så läser jag din blogg.

När jag och min första pojkvän gjorde slut (han skaffade en ny nästan innan jag hunnit blinka) trodde jag att det aldrig skulle gå över. Jag festade i över ett år, jag som aldrig hade hånglat med någon innan han kom. Och jag jämförde alla killar med honom och han vann alltid på något sätt. Fastän han samtidigt var världens sämsta som hade gjort så mot mig.

Sedan blev jag ihop med en kompis, men det kändes aldrig som det hade känts första gången. Jag tänkte att det är bara första kärleken som känns på ett sådant sätt, att det var därför. Det förhållandet höll i ett år, och som tur är så är vi fortfarande vänner (min första pojkvän kan jag inte ens se på stan utan att få som kalla kårar längs ryggraden).

Och nu har jag träffat en kille igen, men jag är lite rädd för att det känns för bra. Vi är för kära. Han gör sådana saker som att åka till mitt jobb på lunchrasten och skicka ett sms där det står ”kom ner och hångla”, så att vi glömmer bort tiden och kommer försent. Det låter som på låtsas, men det är alldeles sant.

Skrivet av Ann 2008-12-05 vid 03:41 Svara

    åh. så är det lite med mig och vinden. som varje kyss är den första. som om man är tolv år och han tar tag i ens ansikte och varje gång tänker man ”herregud. var det såhär gott? så här fint att kyssas?”

    Skrivet av niotillfem 2008-12-05 vid 03:47

Det bästa jag läst på länge!

Skrivet av Patrik 2008-12-05 vid 03:34 Svara

det är den konstigaste känslan. att se på det vackraste som finns och inte ha någon aning om hur det känns och beröras.

Skrivet av julia m. 2008-12-05 vid 03:33 Svara

Du är helt bedårande. Man känner sig träffad när man läser ditt senaste inlägg. Fortsätt och skriv, för jag kommer läsa dina fina inlägg och spännande sysselsättningar som du hittar på.

smack!

Skrivet av Anonym 2008-12-05 vid 03:31 Svara

Det här var jättefint, du är helt fantastisk med orden måste jag säga.

Skrivet av Rebecca 2008-12-05 vid 03:26 Svara

Åh sötaste och finaste Sandra. Jag gråter när jag läser det här. Lite klichéaktigt att säga nu när alla andra har skrivit så underbara ord till dig. Men det gör jag faktiskt. Det känns som när jag fick lägga mig ex åt sidan. För att han hade varit otrogen gång på gång och var till och med otrogen på min studentbal.

Det var för över två år sedan, men det gör fortfarande lika ont. Och jag hatar honom och älskar honom på samma gång. Han kommer hem nu till jul och vill att vi ska träffas. Och han är så charmig att jag är rädd för att jag kommer att falla tillbaka i hans spelande med mig. Han har ju halva mitt hjärta fortfarande. Han bara har det.

Och jag kan inte ta ifrån honom det. Och jag vet inte ens hur jag ska kunna komma ur det här.

puss till den finaste någonsin.

Skrivet av Lisa 2008-12-05 vid 03:25 Svara

fasen. det känns verkligen som att det aldrig kommer gå över. och jag kan inte fatta att det kommer göra det. någonsin. jag hoppas du har rätt, för det gör så jävla ont.
sitter här och gråter nu, det du skriver går rätt in i hjärtat.

Skrivet av julia 2008-12-05 vid 03:24 Svara

Åh Sandra, jag önskar att jag var som du. Jag önskar att jag skulle ha modet och orken. Men det har jag inte. Jag skulle aldrig resa mig, det skulle aldrig i hela världen gå. Jag oroar mig varje dag för dagen då min pojkvän kanske gör slut, skjuter bara fram det längre och längre.

Skrivet av rädd 2008-12-05 vid 03:19 Svara

Väldigt fint.

Skrivet av Linnéa. 2008-12-05 vid 03:16 Svara

Det var lite sådär för mig och en pojkvän jag hade. Han ignorerade mig i två månader innan han gjorde slut. Jag ville inte göra slut för jag tyckte ju om honom. Han väntade säkert på att jag skulle göra det men efter två månader så sa han det.

Skrivet av Sofia 2008-12-05 vid 03:14 Svara

jag är blöt i ögonen. jag får inte några tårar för jag sitter och ler för att det är så jäkla fint – påriktigt.
puss.

Skrivet av julia m. 2008-12-05 vid 03:09 Svara

nu avtar min tillfälliga flummighet.
jag gråter lite inombords för det är så fint.

Skrivet av julia m. 2008-12-05 vid 03:01 Svara

Så himla fint skrivet och porträtterat, man känner verkligen igen sig i alla känslor som man aldrig riktigt själv kan få ner på papper när man befinner sig just i det. Att vi människor är så olika, men ändå, ändå fungerar vi på samma sätt och när det kommer till kärlek är vi verkligen alla lika sårbara, men ändå så kan vi inte låta bli att ge oss in i det igen. När kroppen fått läka så finns bara det vackra och det är väl tur det, när det finns så mycket vackert med just kärlek.

Skrivet av M a r l e n e 2008-12-05 vid 02:56 Svara

Allvarligt, har du typ kopierat detta ur mitt liv? Precis så har jag känt ett antal månader nu. Jag skyllde allt på mig själv, sen vände det och jag blev skitförbannad på honom (jag är fortfarande skitförbannad på honom). Det var han som förstörde allt känns det som. Han trängde mig tills jag kvävdes av hans kärlek. Han älskade mig så mycket att han inte insåg att han skadade mig.
Men innan jag insåg detta var jag jätteledsen. Det kändes som jag hade gjort alla fel i världen…
Man gråter, det måste man…

Skrivet av Jenny 2008-12-05 vid 02:54 Svara

    åh precis så kände jag också. jag kunde ju för 17 inte andas. och det går inte förklara heller. att någon tar ens luft på det sättet. berövar en känslan att känna sig som en fin och bra flickvän. bara krävande, arg. elak.

    Skrivet av niotillfem 2008-12-05 vid 02:57

Så otroligt vackert beskrivet och mitt i prick. Var otroligt skönt att läsa det, precis vad jag behövde i denna stund. Man överlever

Skrivet av Maria 2008-12-05 vid 02:53 Svara

Åh, vad fint att du delar med dig av dina tankar och känslor, vilket bra inlägg! Jag har aldrig riktigt behövt komma över ett sådant avslut… men man vet ju aldrig, den dagen kanske kommer för mig med… och då är det bra att det finns en Sandra som du, som skriver om sådana saker! Kram

Skrivet av Paulina 2008-12-05 vid 02:47 Svara

Tack Sandra. Det var precis vad jag behövde läsa. Och förstå att jag inte är ensam, att jag aldrig varit ensam. Att jag inte var den första. Nu måste jag gå o snyta mig, jag gråter som om jag precis blivit dumpad.
Kram Malin

Skrivet av Malin Rockström 2008-12-05 vid 02:46 Svara

men sandra vad jag gråter av dina flytande ord. känner igen varena steg och varje andetag. jag har varit där och på något sätt hittade vi varandra ännu en gång!och det är fruktansvärt att leva ibland och ibland är det fantastiskt. det krävs kramar och vackra människor för att orka stå upp vissa dagar. tack för ett otroligt starkt intryck denna fina fredag. ha en bra helg! kram.

Skrivet av ina 2008-12-05 vid 02:41 Svara

jag känner igen alltihop och lite till. och tåras. men på ett bra sätt.

Skrivet av malin 2008-12-05 vid 02:38 Svara

väldigt väldigt fint skrivet.

Skrivet av Malena 2008-12-05 vid 02:37 Svara

Det här hade jag velat läsa när jag var 17.

Skrivet av Dlovan 2008-12-05 vid 02:35 Svara

Verkligen fint skrivet!
Stammer helt o hallet.

Skrivet av Linnea 2008-12-05 vid 02:31 Svara

modiga sandra!
sen vet jag inte vad jag ska skriva. jag har aldrig gjort slut och jag sitter inte och gråter över inlägget som Tessan men.
döfint.

Skrivet av julia m. 2008-12-05 vid 02:27 Svara

Åh.

Skrivet av Johanna 2008-12-05 vid 02:26 Svara

underbart skrivet. UNDERBART.

Skrivet av Passepartout! 2008-12-05 vid 02:25 Svara

Ögnen tåras, såhär en helt vanlig fredag efter lunch. På blanka dan sitter jag här och gråter över ett blogginlägg. För det är ju PRECIS såhär som det är. Min historia är just densamma, och nu satte du ord på allt och det var lite som en örfil som jag slutat vänta på, för ett tag.

Tack, oh tack. Din blogg är finast.

Skrivet av Tesan 2008-12-05 vid 02:16 Svara

det här inlägget var ett av dina finaste & sorgligaste på samma gång. så bra skrivet att jag fick en liten tår i ögat trots att jag inte alls varit med om något som det som du just beskrivit. ha en fin helg!

Skrivet av sailorettes 2008-12-05 vid 02:15 Svara

okej. jag har aldrig gjort slut. inte början heller för den delen (?)

Skrivet av malin 2008-12-05 vid 02:12 Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Annonser:
Reparera iPhone i Stockholm
 
 
 
 
css.php