Nu har jag tagit första vaccinsprutan mot svininfluensan. Än så länge känns det helt ok. Känns lite i armen, men det är ju fullt normalt. Det ska vara normalt om man får feber och ont i kroppen också, men det är ju lite jobbigare. Får se hur det känns imorgon. För mig var i alla fall beslutet om vaccin inte så svårt, jag var rätt säker redan från början. Det gäller nog att lyssna mest till sig själv och inte så mycket på vad media skriver om.

Idag har jag fått träffa en klasskompis bebis också 2 veckor gammal. Jättesöt! De är alltid lika spännande att titta på, de små underverken.

För varje dag som går känns det som att jag mer och mer uppskattar mina nära och kära. Mina vänner som jag vet jag kan lita på. Min familj och min släkt som jag vet finns där om det behövs. När jag tänker på det känner jag mig rik! Det är väl ändå det som är det viktiga i livet, att vara med människor som tar hand om varandra. Kärlek. Hur det än tar sig i uttryck. Det är vid jobbiga situationer man blir påmind om det, hur viktigt det är. Men från och med nu ska jag påminna mig själv om det varje dag!

Vad är egentligen ett jobb om man inte har människor omkring sig som man tycker om och som tycker om en tillbaks!? pengar, saker.. inget av det gör en väl egentligen speciellt lycklig om man är ensam? om man inte har någon att dela det med. Upplevelser är oftast bättre när man kan dela dem tillsammans med någon. Livet ter sig väl ganska meningslöst utan kärlek i någon form?!

Så många gånger har jag upptäckt den hårda vägen att det inte går att lita på människor. Jag trodde jag hade lärt mig och att jag hade insett att man ska vara försiktig, men ibland har jag försökt släppa mina cyniska och analyserande tankar, för ge det en chans, men ack….det har bara slutat i besvikelse. Det är väl så, ensam är bäste dräng…eller vad det heter!? eller så har jag bara extrem otur med människor jag möter. Jag kanske drar dem till mig. Nu vill jag bara skita i det och gå vidare. Min sambo visade mig tydligt idag att han finns där bredvid mig som en stadig klippa och det var precis vad jag behövde. Jag är så tacksam att han finns. Tyvärr rullar vardagen på så snabbt ibland att man ”glömmer” vad man faktiskt har. Generellt borde man visa varandra mer uppskattning än vad man gör.

Nu har jag inte mycket praktik kvar så nu är det dags att köpa träningskort! Jag hoppas jag ska kunna träna minst 3 ggr i veckan framöver. Skönt att komma igång.

När jag idag var ute hos mina föräldrar för att få hjälp med min cykel fick jag hjälpa till med lite trädgårdsarbete. Jag fick sätta på mig en handske och gå runt med en plastsäck och samla in alla äpplen som fallit ner på gräsmattan. Först suckade jag över det, men efter att ha plockat några äpplen kändes det som den perfekta sysselsättningen. Solen värmde skönt och jag började fundera över livet. En terapisyssla helt enkelt.

Jag skulle behöva ägna mig mer åt sådana sysslor. ”Pyssel och fixar” sysslor… det är skönt att hålla händerna eller kroppen i rörelse och samtidigt kunna fundera över saker och ting. Jag pysslade mycket mer förut… vet egentligen inte varför jag inte gör det nu. Det känns som att det finns så lite tid för saker. Allt går åt till skola/ praktik/ matlagning/ städning/ tvättning/träffa släkt och vänner aktiviteter…. mina egna stunder..ta-hand-om-mig-själv-stunder är det desto mindre av. Jag måste börja ge mig själv mer av det. Min ”stressmage” gav sig till känna en del nu i veckan. Så jag behöver lite lugna stunder, eller varför inte en egen trädgård med äpplen på gräsmattan  

Känner mig som en gammal tant. Jag har ”soleksem” eller ”värmeeksem” eller vad man nu ska kalla det, det hette visst så när jag var yngre iaf. Jag får hur som helst kliande utslag på ryggen, armar, bröstet och en del av magen. När jag var liten fick jag dem alltid när det var varmt. Nu har jag dem mer eller mindre jämt. Så fort huden blir torr måste jag smörja in mig ordentligt, då blir det bättre. Varför jag känner mig som en gammal tant, jo det är för att så fort vädret ändrar sig så blir eksemen värre…de blossar liksom upp. Så fort det går från kallt till varmt, från varmt till kallt, från torrt till fuktigt…ja… väderomslag helt enkelt. Är det inte bara tanter som får typ ont i leder så fort det är väderomslag

Får sitta här hemma i soffan som en pensionär och smörja in mig med Fenuril…det enda som hjälper.

Idag har jag gjort min första dag på praktiken. Som vanligt är det omtumlande med alla nya intryck! Jag hälsade på massa trevliga människor som jag redan glömt namnen på. Nu sitter jag här och är alldeles yr i bollen och trött. Barnkliniken som jag är på är ganska stort, med många korridorer och mycket personal så det lär säkert vara ganska rörigt i huvudet den första tiden.

Jag lyckades dessutom vara totalt klumpeduns så här första dagen när man vill göra bra intryck. När jag låst in mina värdesaker i ett skåp tog jag med mig nycklarna som jag därpå tappade ner på golvet säkert 4-5 gånger i rad, jag höll på att snubbla med kaffekoppen i fikarummet men som tur var hann jag få tillbaka balansen….och jag gav säkert intrycket av att vara lite snurrig eftersom jag glömt mitt lösen till inlogget i datorn. Allt kändes bara uppochner för en stund. Men men, alla var jättetrevliga och välkomnande. Jag tror jag kommer trivas bra. Nu ska jag ligga i soffan och bara vara, jag orkar inte annat efter en sådan här dag.

Klassfesten igår var riktigt trevlig. Brännboll, bad och grillning! Sedan var Madde och jag på RixFM festivalen och kollade in alla artister. Det fanns några guldkorn. Agnes har ju en väldigt härlig sångröst och dessutom är hennes musik mycket dansvänlig. Många av de manliga artisterna var både bra och fungerade alldeles utmärkt som ögongodis.

Ikväll blir det mat på stan, liten titt på marknaden och eventuellt fyrverkerier.

Men innan dess ska jag iväg och hjälpa till lite inför bröllopet vi ska på imorgon. Tydligen blev de plötsligt kort om folk och behöver hjälp med dukningen, så jag rycker in och gör vad jag kan! Lite tråkigt att det kom i vägen eftersom Madde och jag tänkt göra marknaden idag direkt efter skolan, men jag måste ställa upp när de behöver hjälp. Det är ju sådant som vänner är till för! Hade det varit jag som behövt hjälp hade jag blivit jätteglad.

Det ska bli så roligt imorgon! Undra om det blir några bröllop att gå på nästa år

Första dagen i skolan körde vi igång med ekonomilektion. Företagsekonomi, kalkylering… Det gick inte bra alls. Jag tror inte mina hjärnceller har vaknat till liv riktigt än. Det kändes som seg kola i huvudet, jag försökte verkligen tänka och förstå det vi höll på med men det gick inte. Det tog bara stopp. Förhoppningsvis är det bara så här nu i början innan man kommer igång, annars kommer ekonomilektionerna vara sååå jobbiga eftersom jag inte verkar fatta någonting.

Imorgon börjar vi med engelskan. Tydligen så ska vår lärare i engelska bara prata engelska på lektionerna…så det är bara damma av och ruska fram de gamla grundskole- och gymnasiekunskaperna

På torsdag blir det en slags klassfest med brännboll (urk), bad och grillning. Efter den så hoppas vi på att kunna hinna se lite av Rix Fm-festivalen i Vasaparken. Kan vara lite kul att kolla läget på augustifesten nu när det väl händer något i den här staden. På fredag blir det en sväng på marknaden och eventuellt skulle det vara gott med langos.

Det är ju det traditionella sm i fyrverkerier också, men det är jag inte så mycket för. Fyrverkerier har jag sett förut och ja…det är ju inte så mycket mer än så liksom. Poff poff poff och så lite färg. Visst kan det vara ganska vackert och det är tufft när de får till det med musiken. Men ingenting jag känner att jag MÅSTE gå och se.

Nu ska jag laga pannkakor sen ska jag nog bara slappa. Är helt slut i huvudet efter första skoldagen…brukar vara så. Det blir skönt att sluta 12 imorgon!!

I lördags var vi på bröllop i Arkösund. Vigseln ägde rum vid kapellet Capella ecumenica, på en ö i S:t Annas skärgård. Sedan var det bröllopsmiddag på Arkösunds hotell. Det var många gäster och jag kände inte alls många där. Brudgummen hade jag träffat max 2 ggr innan och hans brud inte alls. Så det kändes lite konstigt men bröllop är ju alltid bröllop, det brukar oftast bli väldigt roliga tillställningar. Bordsplaceringen är ju en stor del i det hela, om det är trevligt eller inte beroende på vilka man hamnar bredvid. Jag hade tur och hamnade bredvid trevliga människor som hade både lätt för att prata och skratta, det gjorde ju att det också blev en väldigt trevlig middag.

Jag har alltid tänkt att det vore ett drömbröllop att få gifta sig ute i Arkösunds skärgård och detta var lite som ett smakprov för mig hur det skulle kunna tänkas vara. Det fanns saker som jag skulle göra annorlunda men även saker som jag skulle kunna bära med mig som bra tips, om jag nu skulle komma till den punkten att kunna gifta mig där ute.

Jag har varit på några bröllop nu och har lite bättre uppfattning för var gång hur jag skulle vilja ha det. Till exempel så har jag varit på både mindre och större bröllop, som detta nu i lördags då var det så mycket som 106 personer. Jag har också varit på bröllop där det varit kring 50 gäster. Det gör väldigt stor skillnad på antalet gäster. Personligen tycker jag att de ”mindre” bröllopen har känts mysigare och det blir en annan mer speciell känsla. Så om jag gifter mig vill jag inte ha det så stort. Men jag tror i och för sig inte att vi (om jag ska räkna med att den jag bor med nu är den jag gifter mig med skulle få ihop till så mycket som 100 personer i alla fall. Om vi skulle räkna med alla de som vi vill ska vara med skulle vi komma upp till kanske 40 personer och det skulle nog kännas ganska lagom.

Men men. Sådant där får framtiden utvisa. Nu är det så många andra som gifter sig, skaffar barn och förlovar sig ändå så det räcker och blir över Nästa helg är det ju dags igen för oss att gå på bröllop. Denna gång på Vikbolandet. Nu är det vänner till oss som gifter sig, som vi träffat flera flera gånger och har en helt annan relation till….så nu kommer det kännas extra roligt och speciellt! Och så får jag ännu ett tillfälle att samla in heta bröllops tips ifrån ;-) hehe.

Först ska jag bara ta mig igenom första veckan i skolan på den nya terminen. Gha! har lite ångest nu så här efter sommarlovet jag haft i 2 veckor. Men det blir lite skönt också med mer rutiner i vardagen. Höstschemat på friskis måste kollas upp och träningskort ska köpas…

Det är något alldeles speciellt med syskonbarn. Visst tycker jag alltid det är mysigt att få hålla i en bebis och lukta på den Men när jag håller i lilla Anton så tänds ett ljus i mitt hjärta, det glöder till lite extra och jag känner att jag vill att han ska få allt det bästa i livet! Jag håller honom varsamt och vill skydda honom från allt ont.

I samma stund som jag håller i honom och känner alla de där känslorna så längtar jag lite efter att få uppleva hur det är att ha barn själv. Det måste ju kännas ännu mer! och överväldigande.

Nu arbetar jag på sista veckan av mitt sommarjobb. På torsdag blir sista dagen. Sen är jag ledig i 2 veckor innan skolan börjar. Det ska bli skönt med ledigheten. Jag kan inte fatta att sommaren snart är över. Jag hade gärna varit ledig ett tag till, men det ska bli skönt att bli klar med skolan så det är ju bra att det kör igång.

Idag träffade jag några klasskamrater på sjukhuset och käkade lunch med dem. Snart sitter vi i skolan och äter lunch igen. Hur som helst var vi överens om att det varit bra med den här erfarenheten vi fått av att sommarjobba som sekreterare. Jag tror jag kommer ha nytta av en del sen när jag har praktik.

Eftersom det är sista veckan nu känns det lite segt att jobba. Det är som att kroppen börjar ställa in sig på att vara ledig. Tur att det är en kort vecka! I helgen ska jag bara ha det skönt och njuta av sista ledigheten som Thomas har. Hans semester tar tyvärr slut på måndag.

Jag är trött, borde gå och lägga mig nu men jag har en konstig idé om att jag inte kan lägga mig innan 23 oavsett när jag ska gå upp dagen efter. Det leder till att jag blir trött och seg om dagarna men jag kan inte rå för det. Det är alldeles för svårt för mig att komma i säng tidigt. Vanor kan vara svåra att ändra på ibland.

Under de 2 veckorna jag är ledig sen så ska jag bjuda hit syrran och hennes lille grabb Anton någon dag. Jag bara måste få träffa honom snart! Jag vill att syrran ska få se lägenheten också, som Thomas och jag äntligen fått någorlunda ordning på. I övrigt har jag inte så mycket planer på vad jag ska ägna min lediga tid åt, men det känns skönt att jag kan ta det som det kommer.