Fortsättningsvis kommer jag blogga på min hemsida.

http://www.johanna.foo.se/

Jag är skitkass på att uppdatera här, 
kanske för att metrobloggen är helt värdelös.. och jag så jäkla bra. 
Pretty obvious varför vi inte connectar längre.

I December var det, jul.. hata julen. Äntligen över. 
Man firar att Jesus dog, eller var det på påsken kanske, för min del kvittar det. Jag köpte bara julklappar till lilla draken och min brorson, de enda 1337-människorna i min släkt. Nästan. 
Firade jul på typ tretton olika ställen, jättemysigt varenda gång. Får kramp i käkarna av allt fejkat leende, socialt accepterat.. och förmodligen vad folk väntar sig – åååååååååhvadmysigtvihardet. Fast,, en sak var bra med julen, min käre far var tvungen att klä ut sig till tomten.. mot sin vilja. Snorisarna måste tvunget få besök av tomten på ”julafton”, det är ett måste för att föreviga julkänslan, trots att det var på annandagen.. och alla redan slängt ut allt julpyssel och livsfarliga ljusstakar från rusta som fattar eld bara man lutar sig mot dem. 
Efter min fars mystiska försvinnande dök det upp en buskig karl utanför altandörren, vitt skägg.. som satt på sniskan, varav hälften av det vita fejkluddet verkat fastnat i munnen på ”tomten”. Han rosslade lite gubbigt i sin rosa morgonrock, som förmodligen varit röd engång i tiden. Ungarna blev lyriska, snacka om låga förväntningar på THE Santa. 
Alla gapskrattade utom tomten, han skämdes förmodligen. Men helt klart den bästa tomten jag mött i mina dagar. Med halva skägget i munnen, och de vita bomullsögonbrynen glidandes nedåt lyckades han iallafall läsa på ett par paket, såg helt klart ut som att han vred sig av okomfort i sin outfit, stackars tomten. 
Jag tror mina kära syskon filmade spektaklet, skall se till att lägga upp en film här inom kort. Vore synd att inte dela med sig av ett äkta julfirande med hela familjen, i all ära.

Jag och karln är inte längre, förresten.
Nu är det jag, draken och hundarna mot världen.

Så var det nyår, jag satt hemma i min ensamhet med hundarna. Visste inte hur den lilla bruna skulle ta smälleriet, så det kändes lika bra. Jag avskyr kommersiella högtider, nä, jag är inte bitter. Inte alls. 
Hunden tog det bra, lite väl nyfiken bara.. med tanke på att han satte full fart mot de färgglada prylarna på himlen, lyckligtvis har han blivit av med sina vingar, och gälar - vilket gjorde luftfärden relativt kort. Den röda reagerade inte ens, det stärker mina misstankar om att hon skulle vara döv. Det förklarar varför hon inte hör mig när jag ropar på henne. Eller så är hon bara tjej. Siri-häxan-surtant.

Jag har rännt runt en del på sistonde, dock inte i smutsig bemärkelse, tyvärr. Utan mest på roadtrips runt i landet.. roadtrips ger själslig ro. Förutom det faktum att jag körde ihjäl en ljusbrun fluffig liten kanin, och ett rådjurskid. Det blev inte så mycket kvar, av någon av dem. Lyckligtvis blev det inget märke på bilen.. som märkligt nog tog sjujäkla mkt skada när jag köttade in i en kråka på E18 i somras – hela lyktan sprack, antingen var det en taskig vinkel på fågeln.. eller så var han lite övergödd. Naturligtvis en HAN, en kvinnofågel hade knappast intresserat sig för en snygg familjebil i hög hastighet.

Jag tänkte göra mig en hemsida att lägga över bloggen på, det gick svinbra.. tills jag drog på mig virus en sisådär sjuhundratrettiofyra gånger. Inte okej. 
Jag låter tiden utvisa resultatet av detta halvaktuella vilande projekt.

Jag orkar inte mer, håll till godo mina.. fåtaliga groupies. 
BOOYAAAA!

”Hej igen!

När jag var in och tog ut kontoutdrag åt dig så gjorde jag ett misstag med
att jag spärrade ditt certifikat till internet.
Förlåt så jätte mycke.
Hälsn xxx

Handelsbanken Kolbäck”

Kompetens i sin absolut bästa form.

En ung man gick och lade sig, kysste sin fru och somnade.

Plötsligt vaknade han och såg en äldre man i vit dräkt stå bredvid sängen.
- Vem är du och vad gör du i mitt sovrum?
- Jag är Sankte Per och du är inte i ditt sovrum, sa mannen.
- Va!? Menar du att jag har dött? Jag är ju så ung, sa mannen. Skicka mig genast tillbaka till min fru!
- Så enkelt är det inte, sa Sankte Per. Du har bara två möjligheter att komma tillbaka till jorden. Den första är som hund..
- Som hund? utbrast mannen. Nej, det passar mig inte. Vad är den andra möjligheten?
- Det är att komma tillbaka som höna, svarade Herren.
- Okej, låt mig bli en höna! bestämde mannen.
Sagt och gjort. Den unge mannen förvandlades till en vacker höna och befann han sig åter på jorden, i ett hönshus

Snart kände han en märklig känsla i bakdelen.
- Jag exploderar, tänkte han. Det här var kanske inte en så bra idé.  
Då kom en tupp fram till honom.
- Du måste vara den nya hönan som Sankte Per berättade om. Hur känns ditt nya liv? frågade han hönan.
- Ganska bra, men jag har en så märklig känsla, som om jag ska explodera, svarade mannen.
- Ja, skrattade tuppen, du måste lägga ett ägg!
- Och hur gör jag det? Jag har aldrig lagt ett ägg!
- Du gal högt två gånger och sen pressar du så länge du kan. Så gör alla andra hönorna, förklarade tuppen.
Mannen gol två gånger och pressade tills det inte gick mer och ut kom ett ägg!
- Det gick ju bra! Jag gör om det, tänkte mannen. Han gol igen och tryckte, och ut kom ytterligare ett ägg.
Och eftersom det kändes så bra, gjorde han det en gång till. 
När han gol, hörde han plötsligt en röst:
-Oskar, vakna för helvete, du skiter ju ner hela sängen!

Jag har glitter i håret, för jag är så förbannat jäkla julpyntad.

Min gissning är att jag bott i lägenheten en sisådär fyra månader, typ. Det märkliga är att jag inte har en enda tavla på väggen, hur är det möjligt? Någon måste ha gjort sitt yttersta för att hindra mig att sätta upp dem.. eller så är det precis som med flyttkartongerna – de står där och väntar på att bli uppmärksammade. Jag kör den sedan länge betrodda metoden ”ignorera så existerar de inte”.

Igår fick jag the ass ur the wagon och hängde upp en julstjärna i fönstret, lite pyntigt sådär. Jättefin var den, tror den kostade hela tretusensexhundra ören på ica maxi.

Jag gav den lilla bruna ett sjujäkla stort knäckebröd, efter att ha knaprat lite på ena kanten och dreglat på resten vet han fortfarande inte riktigt om det är hans grej. Men han skyddar den med sitt liv, eller ah.. han stirrar på oss med fruktan i blicken.. tänk om någon vill stjäla hans precious macka.

Ingen är intresserad av hans bruna slemmiga knäckebit, inte ens råttan som annars skulle sälja sin själ för en körsbärstomat. 
Nu har han sugit en kvart på ena hörnet, det är knäckegegg på större delen av vardagsrumsgolvet. Emellanåt han han gått iväg med den och gömt det föredetta hårda brödet under ett par filtar, för att sen ångra sig och suga lite till på andra hörnet.

Jag upphörs aldrig imponeras av mina små odjur.

Det slog mig precis att jag har alldeles för mycket fritid.

 HAR DU OCKSÅ ÅNK?
(åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen.
När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen.
Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen,
säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit
och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån.
Jag ska börja leta efter pennan,
men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla
på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.

På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag
vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.
Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n.
Någon har lagt den på köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet.
Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa.
Så går jag ut i hallen igen för att försöka
komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig,
svarsblanketten har inte blivit postad,
det står en flaska med varm juice på bänken,
blommorna är vissna,
jag kan inte hitta någon penna,
jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n,
jag kan inte hitta mina glasögon
och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och
jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.

Kan du vara snäll och göra mig en tjänst?
Skicka detta meddelande till alla som du tror har glädje av det, för jag kan inte komma på vem  jag redan har skickat det till

När man går ut med hundarna sista svängen innan läggdags ska det helst gå så snabbt och smärtfritt som möjligt. Total lycka är om båda hundarna kissar och bajsar på direkten, för att man fortast möjligt ska kunna gå in och lägga sig med gott samvete. 
Ikväll gick den smärtfria biten inte riktigt som önskat. 

Båda hundarna kissar, suveränt. Hund nummer ett bajsar (stort A), bara one more to go. 

Miljömedveten som man är plockar jag helst båda hundarnas bajs i samma påse.. eller kanske för att jag är för lat för att plocka upp, knyta ihop, gå tills soputrymmet och slänga påse nummer ett i tunnan, 
- för att inom kort behöva göra om samma procedur igen. 
Därför plockar jag upp hög nummer ett och inväntar hund nummer två’s bajsande – det mindre skojiga i det hela är att vänta med en halvöppen luktande varm bajspåse i handen tills hund nummer två.. gör nummer två. Naturligtvis bör det ske inom en snar framtid för att det ska kännas värdefullt.

Där står jag med en halvöppen luktande varm bajspåse och väntar på att hund nummer två ska göra sitt, men nej – han kommer på att det är dags för ett bullefnatt*.

*För icke-hundmänniskor kan det beskrivas som följande; Hunden sätter nosen i backen, fnyser till, flyger rätt upp i luften med alla fyra, sen kan man - om man anstänger ögonen riktigt ordentligt - ana att det faktiskt är en riktig hund som i raketfart studsar, snurrar, voltar, gör burnouts på gräsmattan, runt, runt, upp, ned, runt, åt sidan, runt.. i kopplets fulla längd - i överljudshastighet. Milt uttryckt.

När detta fenomen inträffar är det väldigt smittsamt, som att inte en hund med bullefnatt vore nog – två hundar med bullefnatt kan, för en trött och grinig matte med en halvöppen luktande varm bajspåse i handen, helt klart vara ”liteförmycket” just den tiden på dygnet.

Såhär i efterhand kan jag meddela att båda hundarna har bajsat, vad som sedan hände med den halvöppnade bajspåsen i tumultet låter jag vara osagt.

Klockan är närmare två och jag har precis sett klart på en helt underbar film; Wall-E. 
Åh vilken mysig film, helt klart sevärd.

Idag har varit en lång och tung dag, spenderat större delen av dagen i sängen, inte mått allt för bra. Nu är det betydligt bättre, och allt kan bara gå åt rätt håll. 
Idag är första gången på över ett par år jag haft ro i kroppen att öppna en bok.. en bok liksom. Samma med film, jag har inte kunnat titta på tv eller film ensam – inte haft ro i kroppen att sitta stilla och koppla av. Nu ikväll har jag tom sett två filmer. Det känns bra, riktigt jäkla bra. 

Första advent, lilla draken är hos micke, jag har rotat fram julkartongerna i förrådet men inte plockat upp något ännu. Tänkte vänta tills imorn då hon är hemma. 
Julen har mest varit en tid för stress och ångest, min familj och hela bonusfamiljen – alla ska ha julklappar, och alla skall man fira jul hos. Julafton hos en, juldagen hos en annan, annandag och dagen därpå blir också julfirande för att alla ska ses och umgås. Inte nå krystat sällskap, inte alls. 
I år ser jag faktiskt fram emot julen, det var längesen jag gjorde det. Det är wilmas jul i år, det är bara hon som får julklappar.. och min brorson såklart. Julen är till för barnen, tonåringarna är det inte ens värt att köpa ngt till, har man inte råd med en ny i-pod eller spelkonsoll så ska de ha pengar istället. En skogaholmslimpa och en deo, det skulle förmodligen vara till mer nytta. Det kan dom fan ha.

Jag och lilla draken ska baka lussebullar och pepparkakor, tänkte bjuda hem min mamma, wilmas farmor, plastfarmor och gammelfarmor på julbak och pyssel. DET är att umgås för att det är trevligt, dricka glögg och kasta lussebullar på varann.. det går de säkert med på – gammkärringarna  
Helgen har varit bra, riktigt mysig faktiskt.

Nu är det sent, jag ska sova..  
..ska bara lösa detdär jäkla korsordet först. hurihelvetekanmangöradetsåförbannatsvårt?!

Livet rockar, och snart är det jul.

Love peace n understanding - ride on bitches.