Nu sitter jag i en säng på en jumbo jet ett stenkast från arlanda. Imorgon bär det av till Berlin och mitt bloggande får en ny adress: http://comewithmetoberlin.blogspot.com/

Förutom det så känns allt bra nu, huden beter sig fortfarande som om den plaskat runt i saltvatten hela dagen och mina ben har glömt hur det känns att vara rakt utsträckta (en naturlig följd av att skutta från en 4 timmars flight i princip direkt till en 5 timmars tågfärd) och jag fantiserar om att kasta mig ner på sängen i Alanya och däcka omedelbart.

Nästa gång jag skriver hittar ni det på den nya bloggen, så hejdå på en stund lilla goa Östersund (jag är medveten om rimmet, jag gillar det) och hallo Berlin!

Vad är det som bränner när man är på toppen men kyler när man når botten?

Kanske spenderade jag 2,5 h på sveav. 60 med ögonen klistrade på datorns skärm ikväll. Kanske var det väl fördriven tid och kanske önskar jag inte att jag kunnat fylla den med annat. Och imorgon blir det ett nytt försök på en och annan cheesecake innan planet fraktar hem mig igen, denna gång med vetskapen om att passionsfrukt-cheesecake inte behöver vara gott bara för att passionsfrukt är det.

Jag insåg kl 20.00 igår att jag glömt både tåg och flygbiljett hemma. Stressen till trots lyckades jag tänka klart och skyndade upp på jobbet och skrev ut nya och jag hann med tåget 20.52. MEN, hur glömmer man biljetter när man ska ut och resa?

Förresten kände jag mig som den störiga medresenären på nattåget. Av och på med lampor, ihärdigt ryckande i gardiner för att få ett uns av mörker, när jag inte kunde somna plockade jag fram dator och sladdar för att se ett avsnitt av Gilmore Girls. Förresten så fanns det en skylt ovanför uttaget, vilket jag upptäckte när batteri-ikonen började sos-signalera, där det stod att det var till endast för rakapparater. Då undrar jag, vem har så stort behov av att raka sig på tåget att man sätter upp 5 uttag i en vagn ENBART för rakapparatsanvändning?

Just nu sitter jag på the Coffee Place på drottninggatan. I min värld hade varenda cafe öppet tidigt idag. Men så insåg jag att det var lördag, vilket blev ännu mer uppenbart när jag var den enda på hela drottninggatan och alla utom två ställen hade stängt.

Klockan är 06:45 och jag sitter på Stockholm central och stirrar hålögt framför mig. Jag har knappt sovit alls på nattåget och för en timma sen gav jag upp och satte mig på en bank bredvid en sovande människa med vita låga converse och en jacka över huvudet. Jag lyckades tappa två guldtior under förvaringsskåpen när jag skulle lämna mitt bagage och min laptop är för stor för att rymmas i väskan jag bär runt på. Killen bakom mig i kön på pressbyrån köpte en gay-porrtidning, min mage kurrar och laptopen har laddat ur. Någon som vet var det finns ett café med wifi och eluttag i storstaden?

Det är okej att misslyckas. Det är okej att deppa över att man har misslyckats. Men det är inte okej att stanna där.

Loading…

Fick besök av min systers andra hälft och deras små vildar till barn idag. Ok, så vilda är de faktiskt inte, de är bara som normala snart-fyllda-två-åringar är. Känner mig lite oduglig och verkligen inte beredd på att ta hand om barn själv, men en liten lättnad är det att tänka att ”mina barn” är äldre och förhoppningsvis både förstår och lyssnar det på vad jag säger. I så fall har jag nog de flesta förutsättningar för att klara detta. Tror jag.

Cyklade hem efter jobbet idag. 15 km i motvind är inte en överraskning längre, men det är fortfarande pissigt. Men det var egentligen något helt annat jag tänkte skriva om.

För när jag tagit mig nästan hela vägen hem, när allt mellan mig och hemma var en raksträcka på 2-3 km, så passerar jag två liftare. De har en skylt och på skylten står det ”FRAMÅT”. Och nu när jag började fundera över det så inser jag att det ordet ”framåt” är en hel livsfilosofi. Ser man framåt kommer man framåt. Kan man glömma tidigare motgångar och satsa på kommande framgångar så kommer man långt, riktigt långt. Jag har blivit riktigt besviken och den besvikelsen har etsat sig fast innanför pannbenet och varit ständigt närvarande sen dess. Men nu vill jag skaka av mig det hela, göra som liftarna, peka ut tummen, eller i det här fallet skylten, med framåt och det som kommer i sikte.

Man kan jämföra det hela med att cykla, då måste man se framåt för vänder man sig bakåt är vingel ett faktum och fallet ofta oundvikligt.

Jag anser att jag förtjänar en stor klapp på axeln den här veckan.

Söndag – morgonjogg
Måndag – 75 min poweryoga
Tisdag – 55 min afro power dance + 55 min bodycombat
Onsdag – 60 min yoga
Torsdag – promenad
Fredag – 30 min löp/jogg + promenad
Lördag – promenad + solhälsningar
Söndag – 15 km cykel + 55 min bodypump

Och det bästa med det hela, det känns så jävla bra!