Cyklade hem efter jobbet idag. 15 km i motvind är inte en överraskning längre, men det är fortfarande pissigt. Men det var egentligen något helt annat jag tänkte skriva om.

För när jag tagit mig nästan hela vägen hem, när allt mellan mig och hemma var en raksträcka på 2-3 km, så passerar jag två liftare. De har en skylt och på skylten står det ”FRAMÅT”. Och nu när jag började fundera över det så inser jag att det ordet ”framåt” är en hel livsfilosofi. Ser man framåt kommer man framåt. Kan man glömma tidigare motgångar och satsa på kommande framgångar så kommer man långt, riktigt långt. Jag har blivit riktigt besviken och den besvikelsen har etsat sig fast innanför pannbenet och varit ständigt närvarande sen dess. Men nu vill jag skaka av mig det hela, göra som liftarna, peka ut tummen, eller i det här fallet skylten, med framåt och det som kommer i sikte.

Man kan jämföra det hela med att cykla, då måste man se framåt för vänder man sig bakåt är vingel ett faktum och fallet ofta oundvikligt.