Jag frågade min sambo om han brukar ta avstånd från mig, han svarade ja.

Jag är helt enkelt inte lika populär när jag inte vill ha sex pga att jag exempelvis har mens. Det ger mig tanken att jag borde packa i hop mina saker och flytta.

Självklart så är han inte helle nr ett i min bok alla dagar men jag skulle aldrig medvetet ta avstånd från honom över en sån sak.

Det börjar allt mer gå upp för mig att han egentligen inte vill dela sitt liv med mig och han  gärna skulle gå vidare utan mig om han bara vågade ta chansen. Jag tror att han är rädd för att bli ensam, att han aldrig ska träffa någon ny om han lämnar mig.

Jag vill inte dela säng med honom i natt, han har sårat mig men det är jag som ligger vaken på soffan och de är min säng han sover i.

Åh hade en hemsk upplevelse idag. Råkade av misstag se mig själv naken i en helkropps spegel.  Jag vill bara gråta, jag är inte bara fet på ett oformligt sätt, jag ser faktiskt grå ut med lite inslag av lila. Jag ser ut som en grå och lila degklump som fött tusen barn men jag har ju inga barn. Om ni sett Venus från Willendorf så vet ni vad jag menar

Hatar det här

Jag har grubblat på en sak, alla visar sina känslor olika, det gäller både man och kvinnor eller hur?

När de kommer till att visa kärlek så gör min gubbe mig galen. Eller det kanske inte är kärlek han visar utan snarare en signal på att  hey jag vill stoppa snoppen i dig.

Ibland känns det som om vårt föhållande går ut på att han ska få sex och that´s it.

Jag behöver kärlek och inte bara en små kåt gubbe, men det kanske är jag som läser honom fel. De kanske är hans sätt att visa kärlek, inte fan vet jag

Varför alltid så ledsen?

Är trött på mig själv, varför kan jag aldrig höja mig över det här?

Det känna som det ligger en dimma över mitt liv, som jag har svårt att se klart. Det är något som kväver min energi.

Jag vill se klart igen, jag saknar energin, styrkan.

Åhhhh

Livet känns tungt idag

Fy fan vad magen sväller den här tiden i månaden, byxorna sitter tajtare än vanligt. Det känns inte bra de här, jag känner mig otroligt obekväm. Jag förstår inte kvinnor som säger att de känner sig ännu kvinnligare när de har mens. Vilket jäkla skit snack, jag känner mig fet, ful och vill bara äta allt jag ser, jätte kvinnligt eller hur. Nej lås in choklad, glass och alla snacks för nu är jag ”kvinnlig” igen.

Jag har för mycket tid och då tänker jag. Jag vill också vara lika snygg som andra, lika smal och vacker. Men samtidigt vill jag kunna äta allt jag tycker om utan att behöva svettas för mycket.

Jag sa aldrig att de va djupa tankar.

Varför kan allt kännas så jobbigt, det kan gå från den ena stunden till den andra. Just nu så vill jag egentligen bara sätta mig och stor tjuta, kan  bero på att jag ser på Oprah. Jobbigt med alla känslor, jag brukar inte gråta i onödan men när alla menshormoner rockar loss i kroppen så har jag inte så mycket att säga till om. Hur många börjar bryta i hop av Mickey Rourke?? Har som tur var inte sett The Wrestler, då skulle jag säkert sitta här med en låda näsdukar. Men egentligen så är de inte Mickeys fel, han råkar bara starta en hormon reaktion och inte på ett bra sätt. Får nog byta kanal helt enkelt.

Jag vill också se ut som Kate Winslet