Mina höns har nyligen fått kycklingar, och de har kläckts och allt har gått bra. MEN DE DIAR INTE!!!!!

Tror det är nåt fel på hönan, jag hittar inte spenarna.

Ska jag ge dem modersmjölkersättning???

Sommar, vår och höst och vinter
Luren ryter, sinnet slinter
Leda, ångest, bittra tårar
Mörka rum och dystra gårdar
i mitt huvud
i mitt liv

I MIN TID

Och i pipan finns döden för farfar
Och bland människornas tankar lever skräcken, träcket, flykten

Ja, de flyr i sina tankar
vita liljor tar väl bort
all levnadsskam

Ibland vill jag bara peka på orden och tala om vad som är sant och vad som är falskt. Jag vill kunna sluta ljuga, för hittills har jag bara kunnat berätta sanningar blandade med lögner. Jag ljuger även för mig själv vad gäller mitt förflutna, och den jävla soppa som inträffade, så det är inte alltid så lätt att veta hur jag ska göra för att få fram orden.

Hela mitt liv har jag varit konflikträdd. Jag har redan tidigt beskrivits som aggressiv, men i själva verket är det en underliggande rädsla för att bli besegrad som gnager, samtidigt som jag inte vill skada, eller vågar. Det är ju att slå knut på sig själv…

Jag kan inte skriva vissa saker rakt ut och då blir det:

Nej, det går visst inte nu heller. Jag kommer att börja ljuga.

Nåväl, någonting vill jag ge er:

Skräm inte er omgivning. Spela inte döende. Försök inte ta livet av er. Ljug inte. Svik inte de ni påstår er älska och inse att varje människa lever i någon slags livslögn, stor eller liten. Inbillningsförmågan varierar väl efter generna…

Men tro inte att du är bättre än mig eller någon annan.

:::::

Stormens stjärna lyser likt ögat i dånande vatten
Skotermotorn surrar i månklädda skidåkningsbacken
Låt ej tanken rubba så mycket som repet vid nacken
Inbilla dig inte att du är den visaste katten
Glo på TV, och tro inte vännen som ringer i natten

Det ringde nån för några dagar sedan och ville ta livet av sig. Jag sa ingenting och tio minuter senare var han glad. En stor del i mitt liv kan sammanfattas ungefär så: Ett enda stort larm: Just then the phone rang; I never had the nerve to make the final cut sjunger Pink Floyd, och alla emo-kidsen i skolan önskade precis en sådan timing till deras låtsade självmordsförsök.

Ju mer hysterisk min text ser ut, desto mer förvirrande är det nog att läsa, och desto mindre av en bekännelse blir det…

Ibland skulle det vara skönt att kunna säga det högt bara.

Kan försöka igen:

EN DAG SÅ STOD JAG UTAN TIDSFÖRDRIV

Men fortsättningen är nog inte sann. Så vi lämnar ämnet.