Dela med dig – i lagoma mängder tack!
Överdoserar toast med Lemon Curd och funderar över när man egentligen blir mätt. Inte på toast då för det kan jag äta hur många som helst, utan på andras iver över att dela med sig av lyckade resultat i sociala medier, typ Facebook. Till exempel:
Anna 35 år tar sig i kragen och bestämmer sig för att gå ner lite i vikt. Testar en mirakel-diet.
Oskar 35 år ska börja träna. Köper en pulsklocka med GPS och ansluter FB till RunKeeper.
Till att börja med kan det vara väldigt roligt och motiverande att läsa om deras mål. De beskriver sina ups and downs, de har roligt och ibland jobbigt. När jag läser dessa inlägg, precis när de har börjat med sin nya livsstil, blir jag många gånger själv inspirerad att ändra mina kost- och motionsvanor. Det är ju jättebra! Men någonstans barkar det iväg åt helvetet.
Man får läsa dagligen om:
“Oj, fy på mig, idag åt jag ett äpple”
“Dag 15: -6,3 kg”
“Dag 16: -6,4 kg”"
“Idag kom jag upp i maxpuls efter XX minuter och jag körde intervaller 4×5, 5×9, 3×4 som jag upprepade 15 ggr med 2 min paus. De exakta GPS-koordinater på min löprunda är… Sträcktider: 1km 2,30 minuter, 2 km 2,50 minuter” bla bla bla…
Kanske är jag bara avundsjuk. Tar en till toast och funderar över något annat i stället.
