Värmande vovve
Jag är ingen hundmänniska. Ej heller en kattmänniska. Usch – läskiga små monster som dreglar och klöser – men när jag läser om det här så blir jag varm om hjärtat. Vi human beings måste få känna värme och närhet. Någon att klappa på, någon att hålla i handen. Om vi själva inte har tid att sitta hos våra gamla för en pratstund, ge dem en kram eller en klapp på kinden, så låt en hund eller katt få sprida värme och kärlek. Heja forskarna som studerar detta!
Visst är det bättre med mänsklig kontakt. Var är barnen, barnbarnen eller personalen?
Men när man funderar på saken: När kramade du en 75+ senast?
Jag saknar fortfarande morfars kramar. Det är 15 år sedan han dog.
