Nu har jag gjort det igen. Målat in mig i det beryktade hörnet. Jag är en ganska impulsiv person som är van att ta saken i egna händer. Detta gör jag lite för ofta. När jag mår bra och livet leker är jag en mästare på att skapa nya projekt. Och sedan kommer smällen efteråt, min mage pajar och jag står upp över öronen i arbete som jag tagit på mig under min ”bra” period.

Jag har under 4 år arbetat på ett tryggt företag som jag tyckt mycket om. Dock hade det inget att göra med det jag har utbildat mig inom. I våras fick jag nog, jag kände mig bra fysiskt och tänkte att det är dags att leta efter ett mer utvecklande jobb. Jag hoppade av min fasta tjänst på företaget för att söka lyckan i ett bemanningsföretag. Det hade väl inte varit ett helt fel beslut om det inte hade varit för min mage. Magen började strejka i somras redan innan jag slutade på mitt gamla jobb. Jag blev genast orolig för hur det skulle gå på det nya stället. Nu har jag jobbat i fyra veckor eller snarare kämpat i fyra veckor. Varje dag är en utmaning med akuta magsmärtor, toabesök och ångest. Jag försöker att hålla ut men idag var jag tvungen att ta min första sjukdag. Min läkare vill skriva ut antidepressiva igen för att jag ska ta mig igenom perioden och kunna behålla jobbet. Jag vill verkligen inte gå på det där igen, jag har lovat mig själv att stå emot. Vi planerar att skaffa barn inom en snar framtid och då vill jag vara helt medicinfri.

Kanske var det dumt att säga upp sig från mitt gamla jobb med tanke på att vi vill skaffa barn. Men jag stod inte ut där. Karriärpiskan rappade mig på ryggen och gjorde mig stressad att byta jobb. Nu vet jag varken ut eller in. Ligger vaken på nätterna och försöker lösa problemen. Jag hoppas bara på att bli bra, men ibland sköljer ångesten över och då önskar jag mig en långtidssjukskrivning så att jag får vila.