Vissa saker tillverkas med diverse defekter p.g.a. bristande koncentration eller dylikt. När mina föräldrar tillverkade mig är jag säker på att de var fullt fokuserade, men de missade att finslipa detaljerna på min mage.

Min mage har nu i 6 år mer eller mindre styrt mitt liv. Det började under min studieperiod då jag la på mig en rejäl hög med prestationsångest. Anfallen bröt ut under en bussresa ner till Alperna som jag inte vill gå in på (vill inte minnas). När jag kom hem förstod jag inte varför smärtorna aldrig gick över. Jag avverkade läkare efter läkare som rykte på axlarna och sa åt mig att det inte finns något att göra åt saken. Så småningom började panikångesten slå rot utan att jag förstod vad det handlade om.

För två år sedan hamnade jag hos en läkare som tog mig på allvar men det enda som han kunde göra var att skriva ut antidepressiva. Jag har aldrig varit deprimerad och tror att det dröjer innan jag når dit men jag valde ändå att testa denna ”medicin”. Jag käkade citalopram i ett år och visst vände det. Äntligen kände jag mig stark och min mage fungerade bra och då var det dags att sluta medicineringen. Inkörning och utfasning av denna typ tog på mig rejält och jag lärde känna sidor av mig själv som jag aldrig sett förut, som att vara mycket sugen på att dö t.ex. Nu har jag varit helt medicinfri i ett år och min mage har börjat strula igen. Jag är inne på v.12 av akuta magsmärtor. Jag vill inte gå på antidepressiva igen då jag är rädd att riskera mitt nya jobb som jag började på för fyra veckor sedan. Dessutom vill jag inte gå igenom all skit igen av viktuppgång och självmordstankar.

Meningen med denna blogg är att följa min mage en tid framöver. Jag har precis sökt upp en akupunktör och hoppas att han kan hjälpa mig i min strid mot magen och mot kemiska preparat. Det är bara framtiden som kan utvisa vad som händer.