Gå och rösta! Idag firar vi att vi lever i en demokrati. I andra länder sätter människor livet till när de säger vad de tycker om landets styre. I Sverige är det en rättighet för alla myndiga medborgare. Se till att fira den rätten! Idag räknas det vad just DU tycker! KRAM

Smått trött, disträ, men nöjd med min insats under veckan, bestämde min kropp över (under?) mitt huvud att ta en promenad till Slussen. Eftersom det varit mycket ett tag har det inte blivit så mycket av den varan, men jag tycker verkligen om att strosa längs affärsgatorna, titta i skyltfönster och trängas med folk (jo, faktiskt!).

Idag belönade således mina fötter mig med detta, och i höjd med Gamla Stan, passerade jag ett ungt par, som precis slog armarna om varandra, och killen säger till sin tjej: ”Jag tycker om dig för att du är du”. I all hysteri i media kring utseende, i tidevarvet av dåliga självkänslor och tvivel, var det ett så fint ögonblick att få passera.

Att få duga som man är, och inte bara duga, utan faktiskt tyckas om och vara speciell, just för att man är den man är, det är nog det finaste som kan hända. Att dessutom känna igen sig själv i att man är så viktig och fantastisk för någon annan, det är enastående trevligt och glädjande. Så det så.

Resten av vägen hem gick jag och nynnade på Zlips ”En dag vill någon ha mig som jag är”.

KRAM

I onsdags blev det en lång arbetsdag, med en hel del lösa trådar att knyta ihop. Dagen började rejält segt, med en obeslutsamhet om jag verkligen skulle ge mig iväg till NSW på kvällen, eller bara krascha i soffan. Fortfarande relativt övertygad om att jag skulle hoppa över dansen, packade jag ner danskläder, åt frukost och åkte till jobbet.

Vid lunchtid var jag inte heller på det klara över om jag skulle iväg, men när jag klockade ut efter 19-snåret, kände jag att jag var värd den belöningen. Alltså begav jag mig till NSW, fick första dansen med I, och kände direkt att jag gjort rätt val. Förutom I, som alltid lyfter humöret, var där en hel del andra människor det gjorde mig gott att se. Strax före tio gav jag mig hemåt, svettig, rejält trött, men ordentligt nöjd. Stegräknaren slutade på 16405 steg denna dag.

Torsdagen gick relativt fort förbi, jag fick fatta ett beslut på jobbet som sedan visade sig vara helt rätt med stöd från chefen, och under dagen fick jag ett besked från B att vi snart får träffas. Resten av dagen passerade med nyfunnen energi från det beskedet, och efter jobbet tog jag och A en pizza och lite frisörtid. Nu är han väldigt korthårig, och riktigt snyggsnygg. Torsdagsstegen uppgick till 9763 st.

På fredagen kämpade jag i motvind mot arbetsbördan, och fick inte önskade resultat. Det blir sådana dagar ibland, och det får man komma ihåg sådana dagar då målen blir lättare att uppnå. Det var däremot ingen katastrof, och dagen förflöt relativt fort, som alltid när det finns mycket att göra. Ytterligare avlastning kommer att synas på horisonten snart också, efter vad signalerna pekar på.

Innan jag gick hem för dagen fick jag ännu mer glädje för det jobb jag har, och att min insats där syns och räknas. Det känns bra att avsluta veckan på det viset. På vägen hem kändes promenaden mot Slussen som de där hemvägspromenaderna i Ally McBeal de visar sist i programmet till musik. En tid för reflektion och för huvud och kropp att matcha varandra i trötthet; kroppen får jobba lite, medan huvudet får vila efter en lång dag. Väl hemma blev det en sushi (oj vad mycket hämtmat det blev plötsligt…) och en film på soffan innan jag försökte gå och lägga mig. Grannarna ovanför verkade dock ha DM i hopprep, för det dunsade ordentligt ända fram till tvåsnåret då jag kunde släcka och lägga ifrån mig boken. Sånt där märker jag inte när A är hemma, då somnar jag hur fort som helst, men ensam hemma är det en annan sak.

Stegen på fredagen blev fina12499 st. Äntligen helg, eller vad säger ni?

KRAM

Den senaste veckan har bara rusat på, knappt har jag hunnit fatta vad som hänt förrän det snart är helg igen. OK, lite överdriver jag kanske, men det känns ändå som att tiden verkligen bara runnit spårlöst iväg.

Det har blivit ganska ont om egentid under dessa dagar, eftersom vi haft D boende hos oss, men vi har haft trevligt under tiden. Så här i backspegeln är det enda jag har riktig koll på hur många steg som noterats vilken dag. Ironiskt nog, eftersom själva stegupplevelsen kanske är minst minnesvärd när allt kommer omkring. Konstigt är det dock inte eftersom det är det enda jag bemödat mig med (och tagit mig tid till) att skriva ner.

Vad har hänt då? Jo, förutom säsongens första besök på NSW, har det blivit en hel del mys och middagar hemma i lägenheten, A och D har turistat mer eller mindre, och jag har följt med när jag kunnat och orkat. Under helgen smet jag förbi lite hos en vän som behövde stöd och stöttade efter bästa förmåga – och låter stödhjulen sitta kvar ifall de behövs. Vi har också hunnit med en middag med svensk-franskt tema (D är förvisso bosatt i Schweiz, men uppvuxen i Frankrike), planer och drömmar om vår stuga och Ds nyköpta ”Chateau de Provence”, även det en sommarstuga som dock har lite mer dramatiska renoveringsplaner än vi hunnit spåna fram eller har behov av.

Söndagen gick åt till en promenad på Skogskyrkogården för att visa upp det världsarv vi faktiskt bor grannar med. Igår blev det en liten middag på Kafé Klavér med gratis underhållning som efterrätt.

Stegtotalen så: Måndag: 13338 steg, tisdag: 10855 steg, onsdag: 17875 steg, torsdag: 9997 steg, fredag: 12857 steg, lördag: 6287 steg, söndag: 11184 steg, måndag: 11463 steg.

Idag stannar stegtotalen på totalen 12354 steg.

Veckans reflektioner:

* När livet ger dig citroner, kan du antingen se sur ut eller göra lemonad. Saknas tillräcklig mängd socker kanske receptet behöver justeras något, men med kreativitet kommer man långt.

* Livet på jobbet känns enkelt, särskilt när man skickar ett mail till chefen med önskemål om ledighet, och får besked tio minuter senare att det går alldeles utmärkt att få den önskade veckans semester. Nice!

Imorgon ska jag njuta av sovmorgon och lite dans.

KRAM

Helgen tillbringades inte med den planerade skattjakten/inventeringen av sommarstugan som vi från början tänkt oss ha. Eftersom vi fick långväga besök, bestämde vi oss istället för att ta dagarna lite som de kom, vilket resulterade i både skogspromenad över stock, sten och vatten, lite svampplockning och ett besök på en lokalt arrangerad medeltidsmarknad, med ortsbor i tidsenliga kläder, mjödförsäljning, mat- och fikastånd, gycklarunderhållning, försäljning av höns (levande:50 kr; slaktad, flådd och urtagen:100 kr) samt såklart lokala delikatesser av alla de slag.

Det visade sig vara riktigt trevligt, alldeles ”lagom” och dessutom ett årligt event. Kul att något sådant händer i krokarna, och att vi lyckades pricka in det så precis.

Efter medeltidsmarknaden gav vi oss tillbaka till boet med ett stopp på ”Ackes” för proviant. Eftermiddagen gick sedan åt till att såga ner och av diverse träd, att upptäcka att snittytan på ett körsbärsträd verkligen luktar just körsbär, och att bada i 14-gradigt vatten. Jojomen! Och jag kan faktiskt stolt säga att det inte blev något mesbadande, inte bara doppade jag mig helt och hållet, utan jag tog mig ut på en friskt vågad simtur runt flytbryggan och tillbaka. Den ligger en bra bit ut, så det är en fin prestation.

Med torra varma kläder, lite te, och en sprakande brasa i kaminen lekte sedan livet, och faktiskt kändes huden lite solkysst efter att vi varit ute hela dagen och frilufsat oss.

Lördagens stegtotal blev 10161 steg.

På söndagen bestämde vi oss för att skörda lite utomhus, D plockade bär på tomten för att kunna göra sylt som hon tar med sig till Schweiz, och jag och A gick på upptäcktsfärd i skogen. Det tog inte lång tid innan jag snubblade över trattkantareller (tur att jag är förberedd såhär års, vi hade med både en hink och en påse att samla skatter i). När man väl upptäckt dem, så ser man liksom bara fler och fler och kan knappt röra sig ur fläcken för att det finns så mycket att plocka.

En timme senare, och med fylld hink och påse (och blåsa) begav vi oss tillbaka hem till bekvämligheterna i stugan. D hade plockat av duktigt med bär, men fortsatte plocka av lite till. Jag kände mig inspirerad och tog en burk för att göra henne sällskap i sysslan. A förberedde lunchen, och efter att vi ätit oss mätta började vi packa in allt i bilen och bege oss hemåt sydligare breddgrader igen.

Söndagen resulterade även i kännedom om att schweizare tycker att Schweizernötchoklad är en väldigt rolig sak, eftersom de tolkar nöt som nöd.

Stegtotalen: 9476 steg

KRAM

Det börjar bli höst

Svisch, så har en massa tid passerat. Ingen uppdatering har blivit av, och rätt vad det är känner jag mig småsenil. Ingen resumé av Yesterdaypremiären har ni fått ta del av, ingen redovisning av krispiga septembermorgnar, ingen planering inför helgen som var…

För att göra det hela till en relativt kort sammanfattning kan vi börja med söndagen förra veckan. Större delen av dagen gick åt till ingenting. Ett måttligt intressant studiebesök i en matbutik jag inte kommer att frekventera, ett mer intressant besök hos en vän jag gärna frekventerar, och sedan kvällens dans på Yesterday.

Olikt mitt tidigare jag (men kanske influerat av sommarens danser) kom jag lite sent till dansen, och när jag klev innanför dörren på Yesterday var dansandet redan igång. Illa, eftersom det då blir mycket svårare att komma igång. För en gångs skull var det gott om utrymme, några goa favoriter var också på plats, och en del av dem högg jag, men det kändes som att kvällen liksom inte riktigt kom igång. Kanske var jag för trött, kanske har jag blivit alldeles för bortskämd på sista tiden, men jag saknade en hel del bekanta ansikten, och även om de härliga dansare jag fick leka med, gjorde kvällen till en rolig upplevelse, kom det liksom inte upp till förväntningarna. Trots Yesterdaypremiär. Trots fantastiska Zlips. Trots golvyta som gjorde att man kunde dansa ut.

Kvällen fick också ett något abrupt slut, då en tjej skadade sitt knä så allvarligt att dansen fick avbrytas under ett tag och sjukvårdare kallades till platsen. Under några nervkittlande minuter kom minnet färskt tillbaka från den gången då livräddande insatser fick sättas in på en annan dansare. Otäckt, och knappast något man släpper lättvindigt.

Väl hemma igen noterades 19630 steg på räknaren. Kunde ha varit fler.

Måndagen gäspade jag mig igenom i gott sällskap av M, som kände sig mer och mer hängig. Efter jobbet möttes jag och A upp vid banken som vi tagit lån i, skrev på papper och gick därifrån ense om att servicen kunde ha varit bra mycket bättre på flera punkter. Tyvärr förstärktes intrycket, och vad som skulle kunna vara olyckliga omständigheter blev ett alltmer bestående intryck av dåliga rutiner hos banken och ett riktigt kasst bemötande. Bland det första vi sa efter att ha gått därifrån var att vi ska hitta en annan bank att ha våra lån i. Trist, men sant.

Efter banken blev det ett besök på Kafé Klaver som serverade en god och opretentiös middag i trevlig miljö. Vi borde gå dit oftare!

Steg:9834 st

Tisdagen fick jag tillbringa ensam på avdelningen, och då gick tiden vansinnigt snabbt. Vips var det kväll, och 9791 steg var registrerade på räknaren.

Onsdagen fick jag också klara av på egen hand, och bitvis stressigt, klarade jag av även det med bravur (?) . Vid hemgång insåg jag att vi äntligen officiellt är registrerade stugägare. Ett lanseringsevent resulterade i efterfest med en kollega jag gillar men inte hängt så mycket med. Trevligt, kul och mysigt.

Steg:10215 st.

På torsdagen fick jag sällskap igen på jobbet, och arbetsbördan minskade något. Lite planering utkristalliserade sig, och i samråd med en teamledare hade jag en liten spontanutvärdering som ledde till ytterligare utvecklingsmöjligheter. Skoj! En timmes övertid blev det, men vad gör det? Jag har ju ett hus att betala av på

Steg: 8979. Inte toppen, men ok.

Fredag morgon fick bli en spontanpackning, eftersom vi bestämt oss för att åka upp på skattjakt i sommarstugan. Direkt efter jobbet blev det avfärd, och vår första officiella gäst blev D, As kompis från en västindienresa förra året. Mitt i natten var vi alla på plats i stugan, sängarna bäddade, brasan tänd och lite fika i magen fick vi också. Stegräkningen slutade på 11761 steg.

KRAM

Sommaren är inte slut:)

*Solen skiner en krispig torsdagmorgon i september

*Jag har underbara människor i mitt liv

*Jag har ett jobb jag trivs på och får utvecklas i

*Bo Kaspers släpper en skiva i höst, och från smakprovet på deras hemsida låter det som de hittat tillbaka till den era jag gillar bäst.

KRAM

En bra anledning till att ta en morgonpromenad. KRAM