På tisdag ska jag iväg till Onkologavdelningen på SöS för den första efterkontrollen. Jag ringde dit idag och kollade vad som ska göras, och jag ska skrivas in och de ska granska mina ”pluttar” på kroppen och dokumentera som jag fattat det. kommer bli riktigt spännande!

Back in business som man säger… och det kräver väl en liten update för er som inte hänger utanför mitt vardagsrumsfönster hela dagarna (vilket jag hoppas att ingen av er gör).

Sitter på jobbet och mår ganska mycket som en prima ballerina. Inga smärtstillande, inga kryckor – även om jag ibland suktar lite mot panodil-asken som ligger vid skärmen på jobbet. Inte tillstymmelsen till blåmärke syns längre och de gånger jag har ont, för det har jag fortfarande, gör det ont nere i vaden och vid mitten på låret…

Pratade med SöS idag också, då jag ska iväg till Friskis & Svettis efter jobbet. Ja, du läste rätt. Jag – Friskis och svettis. Det är två fel i samma mening. haha

Nä, men att träna är underbart, bara att det inte blir att jag drar mig iväg själv för att träna, så sällskap är alltid trevligt och den här gången har jag ju sällskap. Dock vill jag ju inte skada benet mitt, därav mitt samtal till Syster Annika på SöS, denna underbara kvinna. Det är fantastiskt vilket förtroende man kan ha för en människa som henne, jag litar blint på henne och vet att hon tar sig an mig när som helst jag har frågor. Fruktansvärt skönt att vet att man faktiskt har någon stans att vända sig.

Väntan på resultatet är fruktansvärd. 16 dagar kvar till resultatet.

Nu får det vara nog… jag startar ett upprop! Eller nåt sånt. Jag har varit med för många gånger nu om att inte få plats på tunnelbanan eller på bussen när jag har ont i benet. Så våga kicka iväg någon frisk människa och ta den platsen. De kan faktiskt gott stå upp och sen kan du vila din arma kropp.

Det är så många som tror att bara för att jag är ung och haltar så är det inte alls något farligt utan att jag kan gott stå upp. Jag säger bara det, när jag blir frisk kommer jag lämna plats åt de funktionshindrade!

Idag är en dag på test. Inga smärtstillande på hela dagen och bara en krycka. Än så länge har det gått ganska bra faktiskt. Det hugger och drar i benet stundvis, men det handlar om att härda också.

Vi får se om jag klarar av dagen, jag har ett piller med smärtstillande kvar här på jobbet in case of emergency. Vi får bara hoppas att jag slipper använda det.

Idag är det slips på jobbet också – och tanterna blir som tokiga här. haha, de är för roliga.

Kan själv!

Igår ringde jag och beställde tid för att ta bort mina stygn på vänster vad också. Men sen diskuterade vi här på jobbet att de plutt-stygnen kunde man ju ta bort själv. Så det gjorde jag. Finfint resultat!

Likaså lekte jag sjukgymnast igår och började stretcha mitt ben så att jag ska kunna räta ut det lite bättre snart. Så man slipper gå som ”Ringaren i notre dame” när man haltar omkring.

Idag gick jag tillbaka till jobbet igen, gick kanonbra och jag fick till min förskräckelse se att de flyttat mitt skrivbord, vilket jag inte alls tyckte om. Men men, man får väl helt enkelt lära sig sitta på sin nya plats.

Sen när jag kom hem från jobbet låg det där. Brevet från SöS. Det stirrade på mig och jag var lite smånervös när jag sprättade kuvertet. Jodå det var sant. Provresultaten har kommit. Återbesök hos doktor står det visserligen, men det kan bara handla om en sak och det är mina provresultat.

Jag fick en klump i magen och den sitter i, i skrivande stund. Det kommer vara en nervös tid imorgon innan jag ska till sjukhuset vid 10. Tänk om det verkligen är så att det har spridit sig?

Visst – det är absolut ingen dödsdom att cancern har spridit sig. Men det är ju, som en av mina doktorer sa, ”en sämre prognos” än om den inte har spridit sig. Det värsta med att den eventuellt har spridit sig är att jag kommer vara sjukskriven mer från jobbet. Det vill jag absolut inte, med tanke på att jag gillar mitt jobb så mycket och att man måste genomgå fler operationer. Nu är det bannemej bara att hålla tummarna så gott det går!

Eller blir det en fantastisk dag imorgon. Första dagen som cancerfri (igen får man väl nästan säga).

Imorgon är en annan dag – klockan 10 avgörs det om det blir den bästa dagen i historien, eller en av de värsta. Spännande? Nervöst som fan i vilket fall…

Ja, jag säger då det – vilken succékväll. Benet höll i stort sett hela kvällen, i klackskor!

Och i skrivande stund har jag faktiskt inte så fasligt ont heller… visst, det hugger till stundvis – men det känns verkligen som att eländet är borta snart. Jag blir upprymd av att bara skriva det

eller nu kom jag på och fick hoppa tillbaka till det här stycket: Det är när jag står still som det gör ont som fan. Rör jag på mig eller sitter ner känns det ytterst lite i benet.

Att vara på fest utan att dricka något gjorde mig inte ett skvatt – jag brukar alltid dricka minst på festerna ändå och har minst lika roligt nykter. Jag skulle verkligen vara nykterist om man lyckades hitta mina favoritviner funnits som alkofria. Det är där skon klämmer.

Det är lite synd att bilderna här är lite mörka… men det ger ändå en hint om hur jag såg ut för kvällen. Jag tror verkligen genuint jag är gjord för att gå i högklackat, för jag har i stort sett aldrig gått några sträckor med högklackat – medans en kompis som testade dem höll på att inte ens kunna stå still i dem. Jag gick hemifrån festen till tunnelbanan i de här skorna. Det är säkert över en halv kilometer dit i alla fall.

Mer bilder kommer imorgon, när jag fått bilderna från de andra som tog massor med fina bilder.

Det bästa med hela festen var ju helt klart att alla verkligen anammat det rosa temat och köpt peruker, vingar, tiaror, klänningar, accessoarer, masker… ja, allt! Det blir alltid roligare när alla går in helhjärtat för det.

också mörk bild, bättre kommer under morgondagen, men det är rosa, det är peruker och det är glitter – som det ska vara!

Jag lovar att massor med bilder kommer på bloggen!

Men allt går såklart inte som en balett. Hemma hos leo passade jag på att baka, för att sen bli påmind om mitt helvete till ben. Så det var att bege sig hemåt igen. Nästan hemma kikade ja förbi Alex och Alex som skulle transa för kvällen. Sarah Jessica Parker och Amy Winehouse upp i dagen! haha, men det är surt när alla andra dricker vin och ska ut och dansa – själv stapplar man hem med nöd och näppe till att lägga sig… och bara ligga.

Förövrigt… ser detn här kakan på något sätt ut som den på kartongen? Nä, tänkte väl det. Där får man för att man köper kak-mix med glasyr, stjärnor och fototryck på för 10:-

Detta kommer också bli andra gången i mitt liv jag kommer transa. Så jag vet inte, mitt alter ego får väl vara halta lotta eller något. Men det blir rosa peruk, rosa smink, rosa naglar för hela baletten. Sen lite kryckor till det så är det fulländat sen! Frågan är om det är så bra att gå i högklackat när man har ett ben som jag… Vill verkligen inte riskera att jag inte kan jobba på måndag!

Nu är det (som du kan se på bilden) högläge som gäller… för uppenbarligen fungerar det – så det kör vi på! Sen lite bloggande också på det. Faktum är att bilden är tagen i skrivande stund… och nä, jag är inte rädd för att ‘show some legs’ 

Jag har förövrigt glömt att säga det innan, men jag försöker svara på alla kommentarer som kommer in så fort jag kan… men de flesta kommentarer får ett svar =)

Snart ska jag och sebbe till Shurgard och hämta våra högklackade som ligger i mitt förråd där.

Mina skor =) 12,5 cm klack… snacka risk att trama snett!