Förra veckan fick jag slutligen reda på något som jag egentligen hela tiden vetat men ändå hoppats lite smått inte skulle ske ändå: mitt helårsvikariat kommer att bli just ett sådant. Det innebär alltså att jag från och med någon gång i mitten på juni står utan jobb igen.

Detta var som sagt väntat eftersom det stod klart och tydligt på kontraktet som jag skrev under i augusti förra året. Såklart hade jag ju dock ändå hoppats att det skulle finnas plats för mig även i höst. Men nu gör det inte det eftersom läraren jag vikarierar för ju faktiskt kommer tillbaka i full tjänst.

Så vad göra? Jag har lyckats skapa både en plan A, B och C.

Plan A: söka och finna ett jobb. Förslagsvis ett lärarjobb. Detta jobbar jag på i dagsläget. Jobb finns inte i mängder eftersom jag inte direkt kan flytta i dagsläget. Men jag söker och hoppas.

Plan B: Magisterprogram i african studies. Tillbaka till studentlivet alltså. Detta är en utbildning på ett år som i teorin skulle innebära att jag sedan kan börja forska inom historia. I praktiken är det såklart ganska klurigt att antas på en forskarutbildning. Hur som helst så har min ambition alltid varit att doktorera inom historia, så varför inte nu?

Plan C: A-kassa, timvik och jobbsök. Det minst spännande alternativet.

Jag har nu gått från framtidsångest till framtidstilltro. Det känns spännande att det väntar något nytt runt hörnet!

Så till något helt annat, grattis till Teres och Martin som fick en liten dotter i natt!