Allt som oftast kommer jag på mig med att göra saker som jag irriterar mig på mina föräldrar när dom gör.

-Häromdagen försökte jag skämta med kassörskan på Ica som inte ens förstod mitt dåliga skämt. Precis så som pappa brukar göra.

-Vid ett annat tillfälle trodde jag att jag slängt en obetald räkning och min röst gick genast upp i falsett och paniken spred sig. Precis så som mamma gör.

-Jag ringde min syster Annika och låtsades vara någon annan eftersom jag ringde från ett nummer som hon inte kände till. Typiskt pappa.

Listan kan göras längre men detta är allt jag kommer på nu. Linda och Annika kan väl fylla på med allt annat mammigt och pappigt jag gör.

Hur som helst, vad jag vill säga är att jag blir mer och mer som mina föräldrar och det är nästan uteslutande en bra sak. Jag har nämligen grymma föräldrar som ställer upp närhelst det behövs. Den senaste tiden har dom hjälpt oss med Timon hur mycket som helst och det är guld värt!

Så tack, ni är bäst!

Jag har haft flera stora kärlekar, men ingen av dom har varit ”den stora kärleken”. Jag har trott att dessa killar har varit mitt livs kärlek och upplevt både glädje och djupaste olycka tillsammans med dom. Mest olycka om jag ska vara helt ärlig.

Det var fram till den där natten på University of  the Western Cape  i Sydafrika den 24:e juli 2008 det vill säga…

Det var natten då jag träffade killen som jag kunde prata om allt med redan från första stund. Han följde med mig hem och jag berättade alldeles för mycket och allt för detaljerat om mig själv och mitt liv. Tusan! Nu har jag skrämt bort honom tänkte jag. Men icke, han förstod vem jag var och ville veta mer.

Sedan gick allt väldigt fort, efter ungefär en månad bestämde jag mig för att säga upp min lägenhet i Sverige för att stanna långt mycket längre än planerat i Sydafrika. Efter lite drygt två månader blev allt ännu mer seriöst när det visade sig att jag var gravid.

Men, inget av det här kändes någonsin fel. Jag var beredd att totalt ändra riktning på mitt liv. Jag brukar säga att mitt motto är att ”om någontins känns rätt så ska man göra det”. Precis så var det.

Sedan bestämde vi oss för att flytta till Sverige istället och här väntade en rad prövningar. Men när allt har varit som svårast så har vi alltid varit fulla av hopp och tro på en lösning och bättring.

Det är liksom det som gör honom så bra, jag kan prata med honom om allt. Ofta ger han mig inte alls dom svaren jag önskar utan tvingar mig att utmana och vidga mitt tankesätt och mina fördomar. Han peppar mig att bli den bästa versionen av mig som jag någonsin kan bli på alla sätt; mentalt , intellektuellt, fysikt och emotionellt. Han gör mig till en bättre människa helt enkelt.

Han pussar mig på pannan när jag behöver det som mest och sparkar mig i baken när det behövs bäst.

Han är min största kärlek helt enkelt.

Och här är vi kvällen då vi träffades:

Antagligen vad det först min pappa, sen någon av mina kusiner, en kompis storebror och slutligen alla möjliga killar i klassen. Alla dessa var mina första kärlekar. Kärlek på ett barns sätt. Antagligen rörde det sig mer om någon sorts idoldyrkan.

Den av mina första kärlekar som jag kommer ihåg starkast är en pojke som var adopterad, från Indien om jag inte minns fel. Han var nog minst 4 år äldre än den 7 år gamla versionen av mig. Hans hår var svart och hans hud mörk. En dag hittade jag en brun vante som jag sydde på ögon och mun på. Den skulle föreställa honom. Sedan var det inte så mycket mer med det. Jag var kär i honom i all tysthet och det var också så jag ville ha det.

Åren gick och jag blev jag kär i en massa andra killar, gärna flera åt gången. jag hade listor i mina dagböcker på vilka killar jag var mest kär i för tillfället. Och sådär fortsatte det långt in på mellanstadiet.

Den adopterade killen började högstadiet och gick inte längre på samma skola. En dag när klassen hade varit i Mora på studiebesök åkte han dock med samma buss hem. Hela min klass lyssnade med andakt när han berättade om hur svår högstadiematten var. Han var så cool.

Inte långt efter det bestämde han att han inte ville leva längre. Varför har jag ingen aning om. Han var kanske 15 år och alla var i chocktillstånd.

Han var min första kärlek. I min kista där jag samlar gamla minnen ligger fortfarande den lilla bruna dockan som jag knåpade ihop.

Större delen av bloggläsarna vet vem jag är. Antingen känner ni mig från Mora eller så har ni hängt med mig i Falun. Men om det nu mot förmodan finns fler läsare (som så klart är minst lika välkomna att läsa!) så kan jag berätta lite om mig.

Jag är född i Kristianstad. Uppvuxen i Våmhus utanför Mora. Numera bosatt i Mora igen efter några år i Falun med plugg på högskolan och ännu mer plugg i Sydafrika.

Jag är hela 27 år, mamma dessutom. Vuxen som tusan såklart, eller?

Jag arbetar som gymnasielärare och trivs utmärkt med detta. Min ambition är dock att rädda hela världen från allt som är ont. Jag ska bara skaffa superkrafter först.

Nej, vi gör det lite roligare, ni får berätta vem jag äör egentligen. Seså, kommentera!

(det är inte alls för att Timon nyss vaknade som jag fick denna smarta idé, jag lovar)

Så hakar jag på det där med temabloggning. Kanske blir det helt ointressant, eller så blir det skitbra. Vilket som så blir det lite mer action i bloggen. Här är listan (som jag har snott av Lady Dahmer, som jag tycker har helt rätt ibland med lika ofta helt fel för övrigt)

Äh, jag modifierade listan lite. Här är listan, som är lite mer min nu.

1. Vem fan är jag?

2. Min första kärlek

3. Min största kärlek

4. Mina föräldrar

5. Vad jag äter

6. Vad är kärlek?

7. En perfekt dag

8. Min bästa vän

9. Ett ögonblick som förändrade allt

10. Det här tror jag på

11. Vad fan har du på dig?

12. Mina syskon

13. Jag går aldrig hemifrån utan..

14. Vardagslyx

15. En stilstudie i Kim

16. Mina drömmar

17. Min första kyss

18. Saker jag minns

19. Saker jag helst vill glömma

20. Saker jag ångrar

21. Människor jag skulle vilja vara som

22. Mina dåliga sidor

23. Sådant som gör mig arg

24. Julafton enligt mig

25. Sådant som får mig att gråta

26. Saker jag är bra på

27. Saker jag är rädd för

28. Min favoritplats

29. Det här saknar jag

30. Vad jag ska bli när jag blir stor

31. Victors lista

Om mindre än en timme sitter jag i bilen på väg hem. Sen jäklar blir det Harry Potter! Nu går tiden alldeles för långsamt. Jag vill ha biomörker, godis och Dobby på stört.

För visst är väl Dobby med nu? Han har ju faktiskt en ganska så stor uppgift. Kanske gråter jag för första gången på en bio nånsin, det är ju Dobby!

Han är lätt min favorit. Fast jag har alltid varit lite extra svag för Hagrid och Snape också. Och såklart Dumbledore.

Hur som helst, snart är det dags! Jag har väntat i en evighet och är övertygad om att filmen är grym!

Lite nervöst var det ju. Men inte så illa att jag fick för mig att spänna mig allt vad jag kunde, kräkas och svimma. Jag var mest lite extra pratsam och passade på att fråga noga om allt och undrade exakt hur ont det skulle göra..

Inte alls visade det sig. Jag kände verkligen inte ett dugg. Det gick fort och var helt smärtfritt. Sedan sägs det ju att det ska göra ont efteråt, som mensvärk ungefär. Jag känner inget alls! Så förhoppningsvis har det fungerat helt perfekt.

Sedan får vi se hur det blir när jag får mens, då ska man tydligen kunna få rikligare mens och mer mensvärk. Kanske dör jag av smärta och blodförlust, men antagligen inte.

Ja, det var berättelsen om hur det kändes att sätta in en spiral. En kopparspiral för att vara exakt. Men det känns nog exakt likadant, det vill säga inte alls, att sätta in en hormonspiral också.

Att sätta in en kopparORM kanske eventuellt gör lite ont. Så det avråder jag nog helst ifrån.

Sådär, här kommer bilder på snögubbsbyggandet:

Världens finaste Timon hade kul med boben. Däremot ville han inte hänga med snögubben. I alla fall inte utan mamma..

Det var helgen.

Nu till usch. Jag ska göra något som jag inte alls ser fram emot imorrn. Eller, jag ser fram emot att ha det gjort och överstökat och ur världen.

Jag ska sätta in en kopparspiral. För mycket information? Jag hävdar fortfarande att det måste föras ett mer öppet samtal kring kvinnors sexualitet och allt som har med detta att göra. Så det är alltså det jag försöker göra här och nu. Jag ska sätta in en spiral, inget konstigt med det.

Däremot läskigt, som tusan!

Har haft en av dom grymmaste helgerna på länge. Ska se till att skaffa fram lite bilder så får ni se.

Helgen har bland annat innehållit: en Linda, godis, en Timon som har sovit förträffligt bra, fars dags firande med god mat och godare efterrätt samt byggandet av en gigantisk snögubbe.

Det är det sistnämda som det eventuellt bjuds på bilder på.

Nu jobb. Eller möjligen lite lunchsurfande först

Är vad jag har gjort hela förmiddagen. I går sa jag till Mtheza att jag skulle ”kick ass” på jobbet idag. Måste rycka upp mig lite då jag känner att jag inte har varit så bra som jag förhoppningsvis kan vara på sistonde. Det är alltså det jag pysslar med nu, kickar ass. Eller försöker iaf.

Ikväll kommer Sarah på en snabbvisit om allt går som planerat. Det är grymt och lite plåster på såren för min inställda tripp till Norrköping. Eftersom det är Sarah som var anledningen till att jag skulle till just Norrköping.

Imorgon kommer sen Lokatten. Det blir skitbra det med. Jag ser fram emot en helg med mys och skvaller från huvudstaden.

Och i förrgår kom slutligen snön. Det var mindre bra.